Skott i vinkel – inget bekymmer!

Kraftiga höjdvinklar är svårare att hitta än man kanske tror. Det finns en skyttefråga som verkar oväntat seg­livad: Hur mycket påverkas träffläget då jag skjuter i brant höjdvinkel? Svaren är ofta påfallande luddiga, men detta är ett enkelt (och oftast betydelselöst) skytteproblem. Vilket skulle bevisas. Text och foto: Ulf Lindroth

I juni i år låg jag och sköt i en brant norsk fjälldal. Just en sådan skytteträningsdag som man gör alldeles för sällan. Vindar, höjdvinklar och långa håll i en salig blandning.
I bakhuvudet låg en fråga som jag hade hört nyligen: Hur mycket påverkas träffläget av höjdvinkeln när jag sitter i ett högt torn 60 meter från vildsvinsåteln?
Nyfikenheten drev mig att krypa fram till kanten av vad som kändes som ett stup. I verk­ligheten var vinkeln kring 40 grader, men jag försäkrade mig om ett bra grepp med benen. Det kändes som om risken att halka ner var uppenbar. Och jag fick hålla fast studsaren som annars skulle ha studsat ett sorgligt öde till mötes.
Kaliber 6,5×55, inskjuten mitt i på 100 meter. Mycket mera standard blir det inte.

Två centimeter
Bara hundra meter från mig syntes en klippsida nere i sluttningen. På den fanns en liten ljus fläck med kanske fem centimeters diameter. Perfekt.
Riktpunkt i fläckens undre kant. Rekyl­upptagningen blev som den blev i branten, men jag tappade trots allt inte ner studsaren. Och kulan slog i ungefär två centimeter över min riktpunkt, ganska centralt i pricken.
Nästa skott höll jag mitt i. Träff nära fläckens övre kant. Ett tredje skott riktat mot underkanten slog i nära fläckens mitt. Det var tydligt att träffläget låg cirka två centimeter över det normala. Detta på ett onödigt drygt åtelavstånd och i en vinkel som definitivt inte är lätt att hitta från något svenskt jakttorn.

Längre skotthåll
Därmed inte sagt att frågan om vinkelskjutning är avgjord. Vid vissa jaktskott har den faktiskt en betydelse – även om det knappast handlar om skott mot svenskt klövvilt i svenska marker.
Vi sköt fler skott i den norska fjällbranten. Det visade sig vara svårt att hitta branta höjdvinklar på riktigt långa avstånd eftersom dalbottnen planade ut. Av säkerhetsskäl sköt vi inte uppåt, men vi hade inte hittat kraftigare vinklar där eftersom även branta toppar rundar av och försvinner ut sikte. Tjugo graders vinkel gick i alla fall att hitta. Där förändrades träffläget i runda tal två och en halv decimeter uppåt vid skott på 700 meter.
Vad drar man för slutsats av detta? En är förstås att om du reser till branta berg i Fjärran Östern och jagar dyrbara bergsfår så ska du inte rycka på axlarna åt vinkeleffekterna. Men du ska inte heller bekymra dig. De är inte stora och de är aldrig överraskande. Det är naturlagar i arbete.

De enda svenska jägare som brukar behöva tampas med korrektion för höjdvinklar 
är vinterns ripjägare.
Vinterns ripjakter

Personligen saknar jag de sexsiffriga belopp av extrapengar som skulle kunna omsättas i exempelvis ett Marco Polo-får. Trots det stöter jag faktiskt på vinkeleffekten vid jaktskott varje år – men bara i ett enda sammanhang: vid vinterjakt på fjällripa.
Nuförtiden skjuter jag 17 HMR och besvä­ras ganska lite av problemet. Men under de många år då jag sköt .22lr på fjället så var det alltid närvarande. Sitter en fjällripa på en klipp­avsats som är så brant att
jag måste skjuta nästan rakt uppåt, och om hållet är drygt, ja då måste jag hålla lågt med .22lr. Anledningen är förstås förutom de branta vinklarna att .22lr har en så snabbt fallande kulbana.
Ett exempel: Med Lapua Biathlon inskjuten på 50 meter kommer träffläget på 50 meter att höjas drygt tre centimeter om skottvinkeln är 45 grader. Det kan inte ripjägaren bortse ifrån. Och är hållet längre och/eller vinkeln brantare ökar förstås överslaget.

Provskjutning i brant vinkel på kring hundra meters håll. 6,5:an slog ungefär två centimeter högt.
Alltid höga träffar

Det är tyngdkraften som spökar vid vinkelskjutning. Den verkar vinkelrätt mot den vågräta komponenten i kulans bana och orsakar kulbanans krökning. Därmed är det intressanta det horisontella avståndet till målet, inte det faktiska avståndet som du mäter med avståndsmätaren.
Du kommer alltid att få ett träffläge som motsvarar det ho­risontella avståndet, alltså ett kortare avstånd än det faktiska skotthållet. På långa skotthåll – de enda där du ens ska fundera på att kompensera för skottvinkeln – innebär detta alltid högre träffar, oavsett om du skjuter uppåt eller neråt. Om du skjuter ”med” eller ”mot” tyngdkraften saknar där­emot praktisk betydelse, den skillnaden är så liten att den försvinner bland alla andra krafter som verkar på kulan.
Alltså: Om du skjuter på 200 meter, men vinkeln är så brant att det vågräta avståndet fram till lodlinjen genom målet bara är 130 meter, då verkar tyngdkraften rakt neråt i 130 meter. Kulan kommer att träffa lika högt som den skulle ha gjort vid skott på vågräta 130 meter.
Det krävs ganska mycket vinkel för att det ”vågräta skotthållet” ska bli tiotals meter kortare än avståndet till viltet. Och med standardkalibrar blir det ingen dramatisk träfflägesförändring på något tiotal meter så länge man rör sig inom normala skotthåll. Därför ska skytten i ett jakttorn kort och gott strunta helt i vinkeln.

Vid normal klövviltsjakt från torn finns aldrig den minsta anledning att ens fundera på vinkeleffekter på träffläget.
Åteljägaren kan andas ut

Ett exempel: Säg att du har åteln på 60 meters avstånd och sitter i ett torn på ett berg 30 meter högre upp. Det är en mycket brant vinkel, nästan besvärlig att skjuta ifrån, men strunt i det. Det intressanta är kulbanan.
En snabb körning i ett ballistikprogram ger att en fabriksladdad 18,5 grams Norma Oryx ur en 9,3×62 träffar tre millimeter lågt (!) jämfört med ett vågrätt 60-metersskott. Det kan jägaren leva med. Inte vildsvinet.
Skillnaden är förstås praktiskt ointressant. Att skottet tar lågt kan däremot verka motsägelsefullt, men kulan är fortfarande på väg uppåt mot siktlinjen på 52 meter (som motsvarar det horisontella avståndet).
Dubblar man avståndet och höjden, alltså ett skotthåll på 120 meter från en 60 meter hög position, så kommer samma kula att träffa 10 millimeter högre än normalt. Ungefär en kuldiameter alltså. Fortfarande inget att bry sig om! (Det praktiska exemplet med 6,5:an tidigare i texten motsvarade en ännu kraftigare vinkel och gav kring två centimeter.)
Vinkelskytte är kort och gott bara ett problem för långhållsskyttar samt för skyttar som använder patroner med extremt krokiga kulbanor i extremt kuperad miljö, som fjällripsjägare! Åteljägaren kan aldrig provocera fram en situation där det har någon som helst praktisk betydelse.

Inte ens om du skjuter från en så extrem position att du befinner dig 30 meter högre än viltet vid ett skott på 60 meter kommer du att ha någon anledning att kompensera för träffläget. Detsamma gäller om du dubblar talen till 60 och 120 meter. Dubblar du ännu en gång kommer du däremot att se några centimeters förändring.
Använd tumregler

För det lyckliga fåtal som verkligen behöver kompensera för höjdvinklar under sin jakt är det enklast att göra de nödvändiga beräkning­arna i förväg. Använd ett ballistikprogram, lämpligen någon av de mycket användbara appar som finns till mobiltelefoner i dag, till exempel Shooter, Lapua Ballistics eller Ballistic AE.
Räkna på varje hundratal meter (tiotal om du skjuter .22lr) och varje tiotal graders vinkel ut till ditt maxhåll. Oftast handlar det om mycket måttliga korrektioner även på dryga håll och i kraftiga vinklar, så det hela är förvånansvärt enkelt och odramatiskt. Skriv upp eller memorera resultaten.
I fält mäter du skotthållet, uppskattar vinkeln och applicerar din tidigare beräknade korrektion. För vinkelmätningar räcker det att höfta med knuten näve på rak arm. Näven motsvarar ungefär tio graders vinkel.
Eftersom korrektionen ut till en halv kilo­meter sällan överstiger några få klick på ett klickbart långhållssikte så är risken att göra stora felbedömningar ganska liten. Tränar man dessutom en del sitter snart känslan för om ett mål kräver ett, två eller fyra klicks kompensation för höjdvinkeln.

Även om kulbanan inte påverkas nämnvärt av höjdvinkeln när man skjuter på normala skotthåll, måste man ändå tänka till. Det duger inte att sikta på samma punkt som vanligt på viltets sida när man skjuter brant uppifrån. Varför framgår tydligt av skissen.
En annan femma

Det finns ett annat problem med skott i kraftig höjdvinkel som inte har ett dugg med träfflägesförändringar att göra. Det är ändå värt att nämna, för det orsakar då och då problem för ovana jägare. Det handlar om valet av riktpunkt för att träffa vitala organ.
Skjuter du i brant vinkel ner mot ett vilt kan du förstås inte sikta på samma fläck som du skulle ha valt vid ett vågrätt skott. Gör du det kommer kulan att gå ut alldeles för lågt på utgångssidan.
Det är inga konstigheter med det här. Exempelvis är en älg tredimensionell och den verkliga femettan sitter inte på dess sida. Den ligger mitt inne i älgen.
Vill du träffa ”den verkliga femettan” i ett vågrätt skott siktar du alltså som på älgbanans tavla. Vill du träffa den rakt uppifrån måste du förstås sikta mellan älgens skulderblad. Och vill du träffa den i vinkel snett upp­ifrån måste du sikta ganska högt på ingångssidan, så att kulan passerar femettan inne i älgen och går ut lågt.
Men det är strängt taget inte ett skyttetekniskt problem. Dessutom är det, som Sherlock Holmes skulle ha sagt, elementärt.

AKTUELLT

Vargen i Arvidsjaur stött ett par mil söderut

Norrbotten (JJ) Länsstyrelsens personal har lyckats stöta vargen ett par mil från Arvidsjaur och renarna i Västra Kikkejaure sameby. – Men här har den varit förut, så den har nog bara gått sin vanliga runda, säger en renskötare i Mausjaur sameby.

Film: Leif sågade loss älgen

Stockholm (JJ) Leif Gisslén räddade sannolikt livet på en älg i Stockholms skärgård i onsdags morse. Älgen hade fastnat i en gunga och Leif hjälpte den loss.

Film: Jaktjournalen testar smart vakuumpackare

Kungsbacka (JJ) Jaktjournalens utrustningsredaktör Tommy Östlund har testat vakuumpackaren Foodsaver Flow och tycker det är en bra maskin för familjehushållet och för jägaren som styckar ett mindre djur åt gången.

Annonser