Skjut så det RYKER!

Arne Hägglund ger den landande anden ny dräkt.Krita figurerna, när du tränar jaktstigsskytte. Då ser du hur du ligger i varje situation. Läs om den enkla tekniken med de stora fördelarna.


 
 Provskjut de patroner du ska använda i ditt vapen mot en kritslammad tavla.
Då ser du omedelbart, om pipan eller piporna skjuter där du förväntar dig att träffarna ska hamna. (Många dubbelbössor skjuter bedrövligt snett! Piporna samlar inte alltid hagelsvärmarna i samma område.)
Förutsätt aldrig att olika patronsorter skjuter på bästa sätt och utan luckor i svärmen i Ditt vapen.
Träningsskjut sedan på kritade figurer.
Att investera i och rigga upp en egen järntavla, minst 1200×1200 mm, är en god affär, om vi väger in vad det kostar i tid, pengar och besvikelse att göra illa ifrån sig på nära såväl som avlägsna jaktstigar.
Vi följde med Kurt Skårner, välkänd jaktstigsveteran från Braås, när han tog några vänner på en lämplig inskolningsrunda för jaktstigssäsongen.

Fyra stationer utnyttjades
Första anhalten var naturligtvis den slammade järntavlan. Målarkalken gör att hagelträffarna framstår klara och tydliga.
Om man skjuter med stöd (stående eller sittande) och mot en tydlig riktpunkt (ett hål i tavlan) blir testet bäst.
En varning: Använd inte stål- eller järnhagel på grund av rikoschettrisken.
Därefter fick skyttarna försöka sig på de rörliga kombinationerna Hare och grävling, Mårdhund och mårdhund samt And och mink.
Figurerna kritades och vita lappar stacks på plats för att markera vitala hagelträffar.

Dammet rök
Kurt Skårner deklarerade frankt att han inte tänkte ge någon hjälp under den första rundan. Men han noterade givetvis hur skyttarna placerade fötterna, höll i sina vapen och var de hämtade sina mål.
Kritdammet från de långsmala figurerna skvallrade omedelbart om träffarna låg fram eller bak, högt eller lågt.
Ni får göra era egna bedömningar under första rundan, sa han diplomatiskt.
Lapparna sparades för senare jämförelse med sista rundans, förhoppningsvis, bättre resultat.
Denna mini-stig imponerade stort. Skyttarna fick stå ut med att många mål var mycket snabba och ovanligt prövande – inte minst kombinationen med en i en halvcirkel fällande and samtidigt som det rusade ut en mink ur cirkelns mitt . . .

Kvitto på skyttet
Resultaten blev – som förväntat – mediokra.
Men skyttarna behövde inte stå rådvilla denna gång och undra var i all världen hagelsvärmen tog.
De behövde inte heller lyssna på ”hjälpsamma” åskådares tvärsäkra omdömen. För ovanlighetens skull fick de ett omedelbart kvitto på sitt skytte: Det rök just där haglen brände i!
En sådan Aha!-upplevelse är guld värd. Man ser ju direkt att framförhållningen var för snål eller för riklig, att man skulle sett mera eller mindre av målet för att flytta centrum av svärmen några centimeter hit eller dit.

Kaffet i örat
När papperslapparna togs ur figurerna och studerades med rynkade pannor, kunde Kurt inte hålla sig utan sa:
Kritningen har visat hur ni legat. Lapparna är rätt ointressanta. Det betydelsefulla är var i figuren som träffen sitter.
Ser man att det ryker i rumpan på minken ett par gånger, då ställer armar, ryggmärg och hjärna om sig.
Eller för att säga det lite folkligare: Den blinde som häller kaffet i örat lär sig snart hitta fram till munnen med muggen . . .
Efter uppvärmningsrundan som visade skyttens normalstandard, plus förmåga att snabbt korrigera sig med hjälp av kritröken, fick skyttarna hjälp av både Arne Hägglund och Kurt, när de tog stationerna i omvänd ordning.

Anden och minken

Minst åtta av tio brukar tappa poäng på denna station, eftersom anden landar i spiral.
Var skärpt på anden. Punkta henne och var samtidigt beredd på minken, sa Kurt.
Håll mitt på näsan på minken, eftersom den är nysmord, sa Arne, och avslöjade en elementär detalj som givetvis alla skyttar måste väga in i det populära jaktstigsskyttet.
Urban fick veta att han troligen skulle skjuta bättre, om han var mera koncentrerad och höll hårdare om framstocken med kraftigare tryck mot axeln.
Ha din (syn-)skärpa på rätt avstånd genom att i förväg notera var målet passerar och var det försvinner.

Mårdhunden och mårdhunden
Dessa relativt smala figurer svischade förbi med extrem hastighet. Det blev mycket tätt mellan skotten.
Kurt sa: – Det gäller att få tag i den första figuren direkt. Gå ut och lägg dig i gluggen och låt målet komma till dig!
– Jag går upp underifrån, kompletterade Arne.
I början hade skyttarna inte ens hunnit flytta fingret eller krama avtryckaren en andra gång innan målet var förbi. Med instruktion rök det runt papperslappens framkant i första smällen och i dess bakkant i andra. I de sista försöken rök det kring centrum på båda figurerna och papperslapparna pepprades . . .

Kalkar igen
Detta mål var i sin innovativa utformning en källa till stor glädje att skjuta och munterhet att kommentera.
– Minken är inte värd att flå, men anden hade nog lättat igen, sa Arne när han kalkade för en ny omgång.
Till slut lades tre omgångars lappar ut: Utvecklingen var dramatisk. Vissa av sista rundans lappar var rejält perforerade. Efter en handfull patroner på varje station, goda expertråd och det eminenta kritdammet hängande kvar på näthinnan hade eleverna snabbt och instinktivt förbättrat sitt skytte.
Text och foto: HANS NORGREN

AKTUELLT

Hur stoppas aktivister som saboterar vargjakt?

Västmanland (JJ) Aktivister stör vargjakten i Kölstareviret i Västmanland. – Det är märkligt att polisen inte agerar, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen i Jaktjournalens webbradio. Men polisen meddelar att utredning pågår.

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverket – nu stämmer han staten

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

Annonser