Sand, skratt och sura grävlingar

Spadarna och spetten är redo, likaså hundarna. I dag är det premiär för grytjakt och jaktgänget är taggade. Under premiärnatten flaggade lajkan för flera grävlingsgryt som nu måste provas. Det är med andra ord hög tid för att bli både rejält skitig och svettig.

Premiärsläpp på G.

Grävlingen är ett underskattat jaktvilt. Löshundsjakten med ställande hundar har de senaste åren ökat i popularitet. Fällfångst är en annan klassisk jaktmetod på den svartvita gynnaren. Men den jaktform som i särklass ställer högst krav på dig och din jakthund är nog grytjakten.

Inte nog med att du behöver en hund som gillar att springa in i trånga gångar långt under marken för att där markera grävlingen, du behöver också en enorm envishet och arbetslust för göra ett nedslag till hunden och kunna avliva grävlingen.

Degebergs egendom, lite drygt en mil väster om Lidköping har perfekta grävlingsbiotoper. Landskapet är brutet och lantbruket i området består både av djurproduktion och växtodling. David André som äger den cirka 500 hektar stora gården berättar att grytjakten på grävling tidigare varit nerprioriterad.

– Vi har vare sig haft hundar eller intresse för att jaga grävling i gryt, men så lärde jag känna lite folk som gillar grytjakt och nu jagas det grävling för fullt. Och grävling finns det gott om här. I fjol tog vi tre stycken i fälla på två dagar, säger han.

Att jaga gryt är minst sagt en trevlig och social aktivitet. Under tiden det grävs blir det både roliga historier och jaktanekdoter från tidigare upplevelser.

Att jaga gryt är minst sagt en trevlig och social aktivitet. Under tiden det grävs blir det både roliga historier och jaktanekdoter från tidigare upplevelser.

Uppslag på nedslag

Under premiärnatten har en östsibirisk lajka genomsökt markerna. Ingen grävling kunde fällas för hunden, men den markerade tydligt flera gryt som nu ska genomsökas av terriers. David har bjudit ett härligt gäng entusiastiska grytjägare. Tobias Österman, Trollhättan, är en av dem. Han har en tysk jaktterriertik, Hivlingens Vilda som han en-bart använder till grytjakt och i dag ska hon få visa framfötterna.

– Hon är duktig och rutinerad vid det här laget. Hittar hon bara grävling är det bara att börja gräva, säger han och skrattar.

Grytjägarna fördelar sig i två grupper och börjar beta av de gryt de känner till sedan tidigare och tror kan vara heta.

Patterdales provas

Tobias kompisar, Anders Dunder, Borås och Robert Bjurling, Hälmestad har med sig var sin Patterdale terrier som också kan provas. Terrierrasen är för de flesta svenskar okänd och det finns bara en handfull av dem här i landet. Terriern påminner exteriört om en liten Staffordshire terrier, men arbetssättet är väldigt likt en tysk jaktterriers.

– De används på ungefär samma sätt. De driver vilt och jobbar som sprängare eller förliggare i gryt, säger Anders Dunder.

Anders unga tik Extra får prova lyckan i de två första gryten som ska vittjas, men dessvärre ligger ingen grävling inne i något av dem.

Kent Edvartsen, Grunnebo och Jonas Bäcklund, Trollhättan ser till att Tobias inte står på huvudet ner i hålet.

Kent Edvartsen, Grunnebo och Jonas Bäcklund, Trollhättan ser till att Tobias inte står på huvudet ner i hålet.

Grävlingskontakt

Först i gryt nummer fyra, även kallat cementringarna, vänder turen. Grytet – ett naturgryt namnet till trots – ligger på en liten ekkulle inne i en granplantering. Här grävde lajkan i grytöppningen under natten och Tobias släpper nu in Vilda som kvickt försvinner ner i ett hål.

Grytet är relativt stort och marken är full med ingångar. Det går ett par minuter och gänget avvaktar spänt utfallet. Så hörs från en av ingångarna att hunden har fått kontakt. Avlägnsna skall och morrningar fortplantar sig ut genom öppningen.

– Vi väntar lite till så vi säkert vet att det står fast innan vi börjar gräva, säger Tobias.

Ur fickan tar han fram grytjägarens främ-sta hjälpmedel, grytpejlen. I det här fallet rör det sig om ett halsband från Bellman & Flint och lavinsändaren Element Barryvox från Mammut. Handenheten har en display där du ser riktningspil samt info om avstånd till hunden. När du befinner dig exakt över hunden får du en ring på displayen och infon säger hur djupt du måste gräva.

Ett rejält hål

Efter en stund har hund och grävling slutat röra sig och när Tobias bestämt sig är det dags att göra nedslag. Spadar och spett tas fram och med en frenesi som man sällan stöter på i andra grävsammanhang försvinner spadarna ner decimeter för decimeter genom jordlagren.

– Det är en jäkla sammanhållning i gryt-gänget. I alla fall så länge inte bara en får gräva, säger Tobias flinande och torkar svet-ten ur pannan.

Efter en stund och drygt en meter ner i marken är det återigen dags att kolla med pejlen hur långt ner hunden är.

– Hunden ligger nästan rätt under oss. Vi har en meter kvar, men vi vet ju inte hur grytgången ser ut. Det gäller att ha lite tur också, säger Tobias.

Hivlingens Vilda har nog mest lust att kila ner i ett nytt gryt. Jaktlusten är det inget fel på.

Hivlingens Vilda har nog mest lust att kila ner i ett nytt gryt. Jaktlusten är det inget fel på.

Pinnmon bromsar

Hålet blir bara djupare och djupare, men nu börjar det bli rejält slitsamt. Grabbarna turas om att gräva och spetta. Man har kommit ner till ett lager med pinnmo som är stenhårt och jobbigt värre att ta sig igenom.

Efter stor möda lyckas Tobias och kompisen Johan Bromander, Vänersborg att baxa bort en större sten, och under den behöver de bara hacka och gräva ytterligare ett par decimeter innan de går igenom och når grytgången.

Hålet ner i gången görs snabbt tillräckligt stort för att få ut hunden och grytpistolen görs klar. Vilda halas upp ur hålet och Tommy Perhans, Bengtsfors som anslutit sig från den andra grytgruppen överlämnar sin sexskottare till Tobias.

Grävlingen, sin vana trogen, överraskas av ljuset och blir nyfiken. En 22:a sätter dock stopp för vidare framfart. Tobias hänger bokstavligen upp och ner när han fiskar tag i grävlingen och drar upp den.

– Det här gick ju bra, säger han samtidigt som han borstar bort jord och sand från hjässan.

Oberörd jycke och mer grävjobb

Vilda skakar också av sig jorden och släcker törsten, men så hemskt berörd av den nästan två timmar långa tiden under mark verkar hon inte vara. Hon skäller taggat och vill helst ragga grävlingen.

Tobias undersöker henne och konstate-rar att hon inte fått några blessyrer. En skarp hund kan gå i klinch med grävlingen och då skadas ordentligt innan den kan plockas ut. Detta som grytjägaren vill undvika.

– Nä grabbar, ska vi återställa grytet nu eller?

Grenar läggs i botten för att stabilisera upp och hindra att gången täpps igen helt. Där efter fylls alla massor tillbaka i hålet innan grytet Cementringen lämnas.

Totalt ledde dagens premiärinsatser i gryten på Degeberg till att tre grävlingar kunde fällas. En utdelning alla inblandade är nöjda med.

Nu är det dags för dusch och vila. I morgon väntar nya grytutmaningar utanför Brålanda i Dalsland. Inte nog med att man blir stark av allt grävande. Den engagerade grytjägaren blir också berest.

Grävlingen premiären den första augusti på Degeberg resulterade i tre grytgrävlingar. Inte illa alls. Bakre raden (fr.v.) David, André, Kent Edvartsen och Skurken, Anders Dunder, Morgan Pettersson, Mats Karlsson, Robert Bjurling, Jonas Bäcklund. Främre Raden (fr.v.) Tommy Perhans och Bison, Håkan Bäcklund, Tobias Österman och Vilda, Johan Bromander.

Grävlingen premiären den första augusti på Degeberg resulterade i tre grytgrävlingar. Inte illa alls. Bakre raden (fr.v.) David, André, Kent Edvartsen och Skurken, Anders Dunder, Morgan Pettersson, Mats Karlsson, Robert Bjurling, Jonas Bäcklund. Främre Raden (fr.v.) Tommy Perhans och Bison, Håkan Bäcklund, Tobias Österman och Vilda, Johan Bromander.

0 kommentarer

AKTUELLT

Vargdrabbad matte berättar om attacken

Vallentuna (JJ) Ann-Margret Neikter berättar nu i media hur det gick till när hennes cavalier king charles spaniel blev tagen av varg. – I ögonblicket jag vände mig om och tittade ner, bet den Lacey i nacken, berättar hon för Mitt i hela Stockholm.

Johans nya Blaser funkar inte

Västerås (JJ) Johan Rydberg har kostat på drygt 35 000 kronor för att få ett pålitigt vapen för björnjakt och eftersök. Men den nya studsaren, Blaser R8, funkar inte - den kastar inte ut tomhylsorna.

Annonser