Säfsgårdens Örn– en klassisk Schillerstövare

septb.jpgDen vinterbleka solen har börjat dala över trädtopparna allt medan drevet går bukt på bukt. Tummen vilar på säkringen och det gäller att hålla sinnena på topp. Det är rävjakt med Säfsgårdens Örn.

Jakt med stövare tillhör en av de äldsta jaktformerna i Sverige. Drevdjuret brukar i de flesta fall vara hare men genom tiderna har rävjakten också tagit mycket tid i anspråk. Gunnar Pamuk som är ägare till schillerstövaren Säfsgårdens Örn har förmånen att kunna jaga bägge arter med sin hund.
Gunnar som till vardags håller till i Vindeln är på besök i södra Sverige då vi träffas för en jaktdag hos Stefan Lundgren. Med i bilen finns också Gunnars andra tik som ännu inte nått så långt på sin jaktliga bana. För Gunnar är hundarna familjemedlemmar och han har dem alltid med sig. Dessa båda stövare tillhör med stor sannolikhet några av Sveriges mest beresta hundar.
– Då jag alltid har dem med både på jobbet och fritiden blir det ganska många mil de får åka, närmare bestämt 6 000 mil varav 4 000 är under jaktsäsong, förklarar Gunnar.
Anledningen till det myckna resandet är att Gunnar tvekar inte att åka till exempelvis Mariestad en helg om det vankas jakttillfällen.

Injagad på fotbollsplan
När Örn, eller Woody som han kallas i vardagslag, ger sig iväg på en sökrunda följer vi efter i planteringskanten. Allt medan hunden söker blir det diskussioner om stövarjakt men framför allt om avel. Gunnar som har ett enormt intresse för hundar och då främst schillerstövare fungerar som ett av Svenska Stövarklubbens avelsråd för rasen.
Örn som hunnit bli sju år gammal är så gott som rådjursren trots att han sällan konfronteras med dem men några skall kan det bli vid synkontakt och det är just vad som händer. Ett hetsigt påstick som tystnar efter några sekunder.
– Det var med all säkerhet ett rådjur och då är han snart tillbaka, konstaterar Gunnar.
Tiden går och någon hund ger sig inte tillkänna. Efter ytterligare några minuter hör vi hur en hund tonar in i blåsten och nog är det Woody alltid. Gunnar verkar inte speciellt orolig att det skulle vara rådjur han driver men för säkerhets skull ger sig Janne Magnusson och Stefan iväg för att konstatera drevdjuret. Efter en kort stund kommer meddelandet om att det är en hare som är på benen.
Vi sätter oss ner i ledningsgatan för att om möjligt få skottillfälle. Medan Woody valsar runt med haren berättar Gunnar lite om injagningen av honom.
– Han började faktiskt sin jaktliga karriär på en fotbollsplan, säger Gunnar och ser lite illmarig ut.
Då Woody var cirka sex månader studerade Gunnar i Garpenberg och i anslutning till skolan fanns en fotbollsplan. Där brukade fälthararna beta om kvällarna och då var Gunnar där och släppte Woody. Kompisarna som hade räknat ut vad han höll på med smög sig ut och stod på pass under de gatlampor som var tända. Någon hare blev inte skjuten men injagning var därmed påbörjad.

Hare och räv
Drygt en timme har nu gått sedan Woody reste haren och drevet blir allt knackigare. På fältharens manér har även denna upptäckt att vägar bereder vissa svårigheter för hunden. Woody jobbar alltjämt vidare och vi söker oss ner mot vägkorsningen där Stefan och Janne står och passar. Stefan som kan sina marker föreslår att vi tar en fika medan vi väntar. Om Woody får fart på haren igen kommer den här i korsningen.
Woody tillhör den kategori av hundar som jagar både hare och räv vilket stämmer väl överens med Gunnars filosofi.
– Jag vill gärna ha en hund som driver både hare och räv men jag börjar med injagning på hare och helst ska också rådjursrenhetsdressyren vara avklarad innan man blandar in ett tredje viltslag.
Haren verkar ha dragit det kortaste strået och vi bestämmer att koppla Woody för att bereda möjlighet för honom att visa sina kunskaper som rävdrivare. Efter en kortare förflyttning släpps Woody i ett område som brukar härbärgera räv enligt Stefan.
Woody väcker inte på hare men är det däremot rävslag han hittar kommer också väckningen. Väntan på passet blir inte lång förrän några väckskall förkunnar vad som är i antågande. Morgonen friska vindar har bedarrat och förutsättningarna för ett njutbart drev har ökat betydligt.

Utan skott i bössan
Upptaget skär som en kniv i luften och Woody förkunnar sin glädje över att ha hittat räven. Drevet drar direkt ut på en av de halvöar som finns i området och korta stunder är det också ur hörhåll. Jag står tillsammans med Janne på en höjd och vi kan därifrån följa ett utmärkt rävdrev i så gott som två timmar.
Stundom är det en bit bort för att i nästa ögonblick vara alldeles i vår närhet. Blicken sveper över de småväxta granarna och vetskapen om att räven kan dyka upp i vilket ögonblick som helst gör att tummen hela tiden vilar på säkringen. Drevet vänder efter en stund tillbaka mot upptagsplatsen och det blir Gunnars tur att hamna i hetluften. Trotts att räven måste vara så gott som i knäet på Gunnar hörs inget skott och vid dagens slut får vi förklaringen.
Gunnar berättar om hur han sökt pass invid en vik där räven gick över isen efter upptaget. När drevet vände åter mot honom dyker plötsligt upp en räv på drygt femtio meter. Gunnar som jagar med en drilling som vapen stoppar handen i fickan för att få tag i en kulpatron. Trotts ihärdigt letande i fickorna kan han bara konstatera att kulpatronerna ligger kvar i bilen och räven kan lugnt dra sig undan drevet.
Det visar sig sedan att det inte var drevdjuret som varit på besök utan en stänkräv som valde att förflytta sig ur området. Den räv som Woody drev vände ut ur såten och Stefan som fanns i närheten valde att koppla hunden då den korta vinterdagen led mot sitt slut.

Endast för jakt
Vi hade fått uppleva två bra drev, ett på hare och ett på räv. Woody är väldigt ärlig både på slag och tappt vilket ibland kan medföra att dreven upplevs lite hackiga. Enligt Gunnar är hans största förtjänst förmågan att hålla igång drevdjuret och därmed få till långa drevrepriser. En negativ egenskap som han ibland visar upp är ett något omständigt arbete på nattslag. Spårnoggrannheten på slag gör att upptagen kan dröja även om han så gott som alltid lyckas resa vilt.
Woody startades på jaktprov först vid en anmärkningsvärd hög ålder men detta har sin naturliga förklaring. Vid HD-röntgen då Woody var ett och ett halvt år konstaterades att han var belastad med HD-fel grad 1. Detta enligt den gamla avläsningsskalan och Gunnar fann det därmed meningslöst att starta på jaktprov. En hund med HD-fel är utesluten för att användas i avel. Efter vissa påtryckningar från erfarna stövarjägare kom han i alla fall till start och kan numera stoltsera med titeln Svensk och Norsk jaktchampion.
Tyvärr finns det alltid synpunkter oavsett hur man gör. Gunnar har vid några tillfällen fått höra ”Vad springer du med den där hunden på prov för? Han har ju HD-fel”. Men har man hört Woody i skogen är det bara att konstatera att oavsett ett lindrigt fel på höfterna är han en mycket god brukshund.
Framgångarna i utställningsringen har uteblivit kanske främst på grund av husse. Första gången han ställdes ut blev resultatet en 2:a i unghundsklass. Enligt kritiken var han något kort i kroppen med ett brant kors. Andra försöket blev det en 0:a då han var så dåligt ringtränad att domaren inte tilläts mäta höjden.
För den som är intresserad kommer Woody säkert att låta sig höra talas om och kanske lyckas han också meritera sig på rävprov då detta är husses önskan.

Fakta om SÄFSGÅRDENS ÖRN
septa.jpgSvensk och Norsk jaktchampion Säfsgårdens Örn S32302/94
Efter: Iremarkens Ricky
Undan: Säfsgårdens Lycka
Ägare: Gunnar Pamuk, Vindeln
Uppfödare: Nils-Erik & Staffan Andersson, Fredriksberg
Utställning:

1995 Västerbottens stk Hirvelä Juhani 2 ukl
1996 Norrbottens stk Gunnar Norlin 0 ukl
Jaktprov
1998-1999
Västerbottens stk Lars Sandström 0 öppenklass
Västerbottens stk Jan Lindgren 1 öppenklass
Västerbottens stk Ragnvald Bäckström 1 öppenklass
Gotlands stk Ingvar Jacobsson 2 elitklass Anders Gahnström
1999-2000
Västerbottens stk Sture Bengtsson 0 elitklass Jan Lindgren
Västerbottens stk Åke Hallberg 0 elitklass
Ej start dag 2
Jämtland/ Anders Johansson 0 elitklass
Härjedalens stk Ej start dag 2
Västerbottens stk Stefan Andersson 1 eliltklass Leif Frisk
2000-2001
Västerbottens stk Sten Öberg 0 elitklass
Ej start dag 2
Norge 1 elitklass

Rasinformation Schillerstövare

Schillerstövaren erkändes som egen ras redan 1907. Rasen bygger ursprungligen på endast två hundar. Dessa var helsyskonen Tamburini och Ralla I. Deras härstamning bestod till största delen av tyska och engelska hundar som flera av våra stövarraser ursprungligen gör. Ägare till dessa var lantbrukare Per Schiller som också gett namnet åt rasen. Tamburini och Ralla I visades upp på den första utställningen i Sverige 1886. Till utseendet var de svart-bruna med mindre vita tecken, ett utseende som bevarats i snart 100 år.
Rasen är känd för sitt spårnoga drevsätt ofta kombinerat med ett klangfullt skall med bra hörbarhet. Sedan lång tid tillbaka har många Schillerstövaren gjort sig kända som utmärkta rävdrivare. På grund av rävstammens nedgång under 80-talet är det numera oftast hare som gäller och även här håller sig rasens representanter väl framme.
Enligt rasstandarden ska en Schillerstövare vara torr och ädel, svagt rektangulär. Kroppsbyggnaden ska ge intryck av snabbhet och styrka. Schillerstövaren ska vara brun med svart mantel. Beskrivningen stämmer väl överens med de båda ursprungshundarna Tamburini och Bella I bortsett från de vita fläckarna. Idealhöjden för hanhund är 57 cm med en tillåten variation mellan 53 och 61 cm. Motsvarande för tik är idealhöjd 53 cm och tillåten variation mellan 49 och 57 cm.
Registreringstatistik
År Antal valpar
1991 267
1992 306
1993 214
1994 265
1995 273
1996 162
1997 191
1998 137
1999 157
2000 164

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser