Så många renkalvar tar björnarna

Kungsbacka (JJ) Björnens betydelse för renskötseln är omtvistad, bland annat för att det har gjorts så få vetenskapliga studier. Nu visar en avhandling från SLU omfattningen av de problem som björnen skapar på kalvningslandet

Therese Sivertsen har i sitt doktorsarbete undersökt renars och björnars rörelsemönster i Udtja och Gällivare skogssamebyar i Norrbotten, med hjälp av data från GPS-halsband och radiosändare. Studierna visar att björnarna tar renkalvar under en begränsad period, från födseln och tre till fyra veckor framåt. I dessa områden tog björnarna mellan 16 och 29 procent av alla födda kalvar.

Analyser av GPS-data tyder på att björnarna sökte sig till områden med renar under predationsperioden, medan vajorna i mindre grad valde betesområde utifrån hur risken för björnpredation varierade inom kalvningsområdet. Vid en närmare undersökning av de platser där kalvar hade dödats av björn kunde Therese Sivertsen dock se att vajorna delvis anpassade sig till risken för björnpredation. Det var till exempel lägre risk att bli dödad av björn på kalhyggen, på högre höjd och närmare större vägar.

I doktorsarbetet ingick också en studie som täckte sju olika samebyar (både skogs- och fjällsamebyar). Där analyserades renarnas rörelsemönster i relation till björntätheten under både kalvningstiden och sommarbetesperioden. Analysen visade att renar i områden med högre björntäthet har sämre betesro (högre aktivitet) och inte samma möjlighet till ett optimalt betesbeteende. Detta kan leda till sämre möjlighet att bygga upp hullet inför vintern, vilket i sin tur kan få konsekvenser för renskötselns bärkraft.

Therese Sivertsens arbete har bäring på det ersättningssystem som ska kompensera samebyar för rovdjursskador. När det gäller lodjur och järv ersätts samebyn för dokumenterade föryngringar, men när det gäller björn bygger ersättningen på storleken på samebyns barmarksbete. Skillnaden beror dels på att det görs så få inventeringar av björn, dels på bristande kunskap om björnpredationens omfattning.

– För att kunna upprätthålla en livskraftig rennäring, och mildra tvister mellan motstridiga intressen i renskötselområdet, behöver vi en solid kunskapsbas om björnens betydelse, säger Therese Sivertsen i ett pressmeddelande från SLU.

– Skogssamebyarna är troligen särskilt sårbara, dels för att renens kalvningsområden och björnens hemområden kan vara helt överlappande, dels för att det är svårare att övervaka kalvning i skogsterräng än i fjällterräng.

0 kommentarer

AKTUELLT

”CWD-smittan kanske redan är här”

Lierna/Kungsbacka (JJ) Avmagringssjukan, Chronic Wasting Disease (CWD) har på nytt påträffats hos älg, nära svenska gränsen i Lierne, Norge. Veterinären och forskaren Jonas Malmsten är orolig för spridningsutvecklingen.

Ia fick storoxen i pass

Ia Olsson Widen har fått jakten med modersmjölken men det var först för fyra år sedan hon tog jägarexamen och började jaga på egen hand. Det lönade sig. I går morse fällde hon en riktigt fin tjur hemma i Åsberget utanför Bräcke.

Annonser