Rosenröda drömmar

Billigt blev inte bra. Torben, Flemming och Hans fick inte den jakt de hoppats på.Afrika lockar jägare som aldrig förr. Sydafrikas farmägare ser premiärjägarna som sin största marknad och erbjuder jaktpaket i behagligt klimat till rimliga priser.


 
Det finns många tilltalande skäl för att boka en jakt i Afrika söder om ekvatorn.
– Resan kan ske när vår nordiska jakt har en paus från vår till tidig höst.
– Man kan få ett halvt dussin skottillfällen på exotiska villebråd för vad det kostar att skjuta ett skott mot en björn eller en älg i Nordamerika eller Ryssland.
– En resa till södra halvklotet vidgar sinnena. Mångfal-den av djur och annorlunda växtlighet plus ett ständigt bombardemang av exotiska ljud, dofter och traditioner är skäl nog att längta tillbaka.
Sydafrika är ett populärt resmål. I landet finns 9 000 farmer. Utgå från att alla är inhägnade och successivt förses med de inhemska villebråd som en gång strövade fritt i busklandskapet plus eventuellt en del andra arter med intressanta troféer.

Lågprisresa
Ett fåtal av dessa farmer har avtal med nordiska jaktresebyråer. Uppskattningsvis besöks Syd-afrikas farmer varje år av 3 000 gästjägare från hela världen.
Den största gruppen är de som aldrig jagat i Afrika förr. De väljer oftast att jaga ett halvt dussin av de vanligaste viltarterna. En smalare grupp utnyttjar möjligheten att jaga Afrikas mera sällsynta och exklusiva villebråd.
I båda fallen kan man njuta av ljuden, dofterna, klimatet och de annorlunda sedvänjorna.
Buhls Jagtrejser inviterade Jaktjournalen att följa en grupp jägare på en utpräglad lågprissafari, ett hondjurspaket, med Roc Safaris.
Förläggningen på Landela Lodge överglänste all sammanlagd lyx jag upplevt under sju tidigare afrikanska safaris. Ett flertal hopbyggda bungalows med vackra halmtäckta tak låg mjukt inbäddade i grönskan.

Lyxig inkvartering
Sovrummen hade alla bekvämligheter inklusive drickbart vatten i kranarna från en djupborrad brunn. God mat serverades i en trevlig matsal. Den tjusiga trädgården hade en extravagant och välskött swimmingpool.
Vardagsrummens vitmålade väggar pryddes med goda troféer av buffel, kudu- och sabelantiloper. På stengolven stod uppstoppade lejon och leoparder i helfigur. Hollywood hade inte kunnat skapa en mera kittlande stämning.
Torben Staunstrup, Flemming Jørgensen och Hans Larsen häpnade över att deras lågprisjakt hade en så lyxig inramning.
Förklaringen var enkel. En gång fanns det attraktiva bufflar och lejon på farmen, vilket drog välbärgade jägare som bokade in sig för flera veckors behagfull vistelse och jakt.
Nu var det lågprisjakter som skulle ge klirr i kassan.
Fergus Rosslee och Gustav Muller var anställda att leda jakten. Till sin hjälp hade de några spårare och tre terrängfordon.
Jag vill påstå att jaktledarna, en av spårarna och terrängfordonen alla hade dagar, då de inte fungerade som en jaktgäst har anledning att förvänta.

Ogynnsam jaktperiod
Värst av allt var dock att Buhls Jagtrejser skickade ner dessa tre förväntansfulla män att jaga under första veckan i april. Trots att Roc Safaris avrått mer än ett halvt år i förväg (jägarna ovetandes), då vegetationen normalt är alltför grön och tät från januari till början av april.
Visserligen är Hans och Flem-ming yrkesjägare, men det som mötte dem var en oväntat tuff utmaning. Framför allt när det gäller jakt på flocklevande impala.
Ankomstdagens eftermiddag gick åt till träffbildskontroll av studsarna och yvigt fantiserande, om vilka handjur av greater kudu, vattenbock, oryx, ja, till och med buffel som jägarna kunde fälla mot tillägg. Allt gick att ordna, sades det . . .
Tom pekade på en av bungalowens stora, bogmonterade kudu-tjurar och fick löfte om att jakt på en sådan låg inom rimlighetens gräns.
Det var sannerligen att ta i.
När inskjutningen var klar fanns tid för några timmars eftermiddagsjakt.

Ingen jakt
Torben, Hans och Flemming ville ut direkt, men Fergus och Gustav hade inte planerat för jakt. De diskuterade hellre extra trofédjur utöver hondjurspaketet.
Vädret var vackert. Jägarna sa att de ville jaga, men drog sig för att bråka på ankomstdagen.
Varför skulle de inte tro på försäkringarna om att allt skulle ordna sig? Normalt skulle de skjuta sitt ”paket” på ett par dagar, med tid för jakt på extra trofédjur under resten av tiden . . .
I kvällningen togs de dock ut på landsvägstur till grannfarmens lejonhägn.
I sitt brev den 13 maj 1997 där Buhls Jagtrejser småningom visar att man fullt och fast litar på Roc Safaris trots jägarnas framförda klagomål, skriver rese-byrån:”Normal procedure hos Rocco er, at hvis en klient ønsker at gå mere på jagt, er der også mulighet herfor, hvis vejret tillader. Men igen må klienten selv gøre opmerksam herpå.

Kloka flockdjur
Jakten inriktades i första hand på impala och vårtsvin.
Om vårtsvinen kan sägas att de så gott som alltid var dolda i gräs som – vid denna årstid – gick över ryggen på dem.
Impala-hondjuren håller tätt ihop och rör sig klokt, när man idogt spårar dem i timme efter timme.
Om de inte är hårt skrämda rusar de några hundra meter för att tvärt vinkla från sin valda riktning och ställa sig ett femtiotal meter vid sidan. Där står de sedan och spanar mellan löven.
Därmed ser de jägarna innan de själva blir upptäckta, fnyser försmädligt och rusar iväg igen . . .
Vilttätheten upplevdes som låg.
Jägarna kunde spåra de få antilopgrupper som hittades i timmar med mycket klent resultat.

Fenomenal kulskytt
Hans hade en gång tur att få djur i sikte, när de oväntat bröt ut över en väg, men han höll klokt nog inne med skottet mot en löpande impala.
För övrigt var han fenomenal som jägare och kulskytt. Han hade ögon som en falk och var oftast den som såg viltet först. Han sköt snabbt och säkert.
Flemming hade otur. Mesta tiden blev han hänvisad att gå bakom en så kallad spårare som var fullständigt likgiltig, om han knäckte en eller tjugo grenar på var femte meter han plogade fram. Han var en absolut katastrof att smygjaga med och en god förklaring till att Flemming bara lyckades fälla ett vårtsvin under sina fem första pyrschtillfällen (2,5 jaktdagar).
Organisationen haltade. Under fem jaktdagar drabbades jägarna av åtta punkteringar. Det är förutsägbart att sådana olyckor kan hända där nästan varannan buske har tre tum långa taggar. Men det var inte alltid ett reservhjul fanns med i terrängfordonet.
Följden blev att en person ibland fick gå hem till farmen efter hjälp medan jägaren – i bästa fall – fick jaga i ett ointressant område.
En dag fick det ena fordonet två punkteringar samtidigt. Däcken som användes var utslitna.

Bilpyrsch
I ett desperat försök att hjälpa föreslog jaktledarna nattjakt från bil i strålkastarsken.
Denna tjänst kostade naturligtvis trion extra, totalt 150 USD, i (attraktiv) övertidslön.
Hans ”straffades” tyvärr följande morgon med att den ordinarie jakttiden blev till intet. Gustav orkade inte lämna bilen utan föredrog att spana från ratten tills det blev lunch. Jag vet, för jag var med.
Trots ännu en, föga smickrande, nattexpedition plus energiska ansträngningar under de återstående dagarna lyckades jägarna inte få rimliga skottchanser på de villebråd de önskat.
Men jaktledarna försäkrade in i det sista att jägarna inte behövde vara oroliga.
Allt skulle ordna sig. Under återfärden till Johannesburg skulle de nämligen göra ett besök på en annan farm som ägdes av Gustavs far. Där fanns blesbok, springbok och eland.

”Ren fars”
Det var dock det värsta jag någonsin har blivit utsatt för, konstaterar Torben som beskriver ”jakten” på den lilla småbrukarfarmen som rena farsen. Under knappt en timmas jakttid förväntades det att jägarna skulle fälla 4-5 djur som gick i en större beteshage. (Tidspressen berodde på snäv tidsmarginal till flygets avgång.
Det sades inte rent ut, men var uppenbart, att om man avböjde, då hade man också förverkat sin chans att fälla blesbok, som ingick i det avtalade paket jägarna förhandlat fram.
En förfärlig avslutning på en jaktresa, konstaterar Torben.
När han kom hem skickade han kopia på sin dagbok och bad resebyrån om en förnuftig kompensation för den dåliga jakten och den helt uteblivna fågeljaktdag som man dessutom betalat extra för, men inte fått.
Buhls Jagtrejsers svar, sedan Roc Safaris gett sin version av händelseförloppet, blev en besvikelse.
Rocco, som aldrig deltog i jakten och var i Zimbabwe halva tiden, visade att han litade på sina jaktansvarigas rapport. Och resebyrån litade på Roc Safaris.
Ord ställdes mot ord.

Rabatt – i Polen!
Buhls Jagtrejser påstår att resebyrån vill visa god vilja och har erbjudit sina kunder 1 000 kr i rabatt, om de vill boka en jaktresa till Polen…
Det måste vara lika attraktivt som att bli kompenserad med en hundralapp, om man vill göra en bussresa mellan Malmö och Mora, för den som fått sin semesterresa till Västindien förstörd.
Som förstagångsresenärer till Sydafrika litade jägarna till 100 procent på att Buhls Jagtrejser hade bokat dem på en rimligt viltrik farm och i en lämplig tidsperiod.
I resebyråns katalog står att resebyrån uppträder som agent för jaktområdet. Man tar inget ansvar för ändringar, förseningar eller sådant som beror på avtalsbrott, väder eller andra förhållanden som byrån inte har något inflytande över.
Är man inte nöjd som resenär, då skall man omedelbart klaga på plats och få det infört i protokollet. Helst skall man också ringa eller faxa till resebyrån.
Även om telefonlinjerna gått glödheta hade löven inte ramlat av buskarna på Roccos farm för det.
Det är fullt förståeligt att Torben Staunstrup saknar förtroende för resebyrån.

Text och foto: HANS NORGREN

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser