Ripjaktspremiär med släktträff på fjället

Jakten i gång. Tigra har just släppts. Helix, Cobra och Varga väntar i koppel på sin tur. Tre välmeriterade korthårstikar och ett oprövat krutpaket. Cobra, Tigra, Varga och Helix – mormor, mor, dotter och son. Det var med andra ord dukat för en minnesvärd dag på fjället för Jeanette och Mikael Burck, Malmberget. Text och Foto: Kjell Brännström

Ripjaktens andra dag möt­te JJ makarna Burck, Jea­nette och Mikael, utanför deras tältkåta på en sluttning i Norrbottensfjällen. Här har de bott med sina hundar under rippremiären i många år. Efter en torr och het sommar hade halva gårdagen regnat bort, men i dag spåddes värmen återvända. Om det skulle bli något av förmiddagen gällde det att kvicka på, så strax bortom tältet släpptes korthårstiken Tigra, 9 år.
– I går eftermiddag hade vi några singe­l­ripor här nere i dalgången, men kullarna låg högre upp, sa Micke när vi började gå.
Tigra, en van fjällhund, sökte rappt av intressanta ris och blötfläckar medan vi sakta strävade uppåt fjället.

Ripjaktens lekskola

En del gråfågeljägare säger ibland lite nedlåtande att ripjakt på fjället är fågelhundarnas lekskola. Det stämmer bara ibland. Ripor kan orsaka stora problem, till och med för rutinerade hundar. Så började denna dag. Vindstilla och skygga ripor som satt utspridda i stenskravel och höga viden.
Hundarna tvärnitade förvånat när de sprang på en ripa som sprätte upp framför fötterna. Även på löporna blev hundarna till en början lite villrådiga och petade upp ett par fåglar.
Injagade hundar tjuvstöter aldrig fågel, men ripjakten är så här ibland. Trots denna vetskap insmög sig ändå en lätt irritation hos Micke. Ingen fågeljägare förblir opåver­kad när hunden stöter fågel, oavsett orsak.
Han har dock som princip att aldrig prata fast en hund under fågelarbetet. Den ska skapa sig egna erfarenheter och lära sig hantera även svåra situationer. Hellre en stöt då och då än att hunden börjar stå för löpor eller stå tomt, anser han.

Fjälljakten i fritt fall

Och inte blev stämningen bättre när fjäll­jaktsreformen kom på tal!
– Fjälljakten har fullständigt havererat, dundrade Micke. Det som från början var till för att svenska jägare skulle få bättre jakt, på sina egna marker, har utvecklats till att främja helikopterföretag och andra näringsidkare. Jägarna kommer i sista hand.
– I dag kan utlänningar boka upp marker så att svenskar stängs ute. Vi kläms från flera håll. Finländarna kommer från öster, norrmännen från väster och övriga européer från söder. Störst är problemen med norrmännen. Många uppträder som om de äger Sverige och struntar i alla regler. En del skryter till och med med detta!
– Vid avlysta områden står norska bilar med hundburar, det hörs skott och när området släpps hittas färska tomhylsor. Även här har jag hittat årets tomhylsor, berättar Micke, och frågar sig varför flera kullar verkar sprängda.
– Efter Norgevägen står norska jägarbilar, när man går in och kollar finns ofta ingen som registrerat sig på området. De använder fyrhjulingar och bygger lägerplat­ser olagligt.
Svenska jägare har ute på fjället mött norrmän som jagat olagligt och försökt prata med dem. De bryr sig inte, svarar inte på tilltal utan fortsätter att jaga. Länsstyrelsen känner till problemen men gör ingenting, vilket norrmännen vet.

Micke tar några steg mot hunden som reser ripan.

Dårens tur
Cobra, 13, Tigra, 9, och Varga, 3 år, hade gått var sitt släpp innan det blev dags för ”Dåren”.
– Under dagen kommer du nog att förstå vad vi menar, sa Jeanette lite skämtsamt och med värme i rösten. Han har använts som kortdrivare på klövvilt, hare och räv. Det är en jättefin hund, vi gillar honom verkligen.
– Han är ur vår egen uppfödning och ägaren har gett honom en utmärkt grunddressyr. Helix står för fågel, men saknar erfarenhet och är jaktligt som en unghund. Micke har försökt att få köpa tillbaka honom men han är inte till salu.
Helix har bara en växel: full fart!
En ripa flyger upp: ”Nej! Helix stanna! Sitt! Bra!”
Hunden fick ett par chanser till men blev överambitiös och därför släpptes Tigra igen.

Sköt genom riset
Högre upp, ungefär där riporna lämnades i går, känns för första gången en svag vind i ansiktet och snart står Tigra.
– Den här ripan ska vi fanimej ha, säger Micke.
Ett par axlar, ett huvud och en bösspipa plöjer genom videt mot hunden. Vita vingar dyker upp och försvinner snabbt bakom videkanten, samtidigt smäller ett skott.
– Jag sköt genom riset, men jag tror det gick bra.
Efter en stund kom Tigra med ripan.
På samma kull fick Varga, som skulle gå prov inom kort, några chanser som hon förvaltade väl. Sedan lät Micke Cobra gå sista släppet före lunch, medan Jeanette stannade och gjorde upp eld.

Cobra apporterar den fällda ripan.

Gammal är äldst
Hörseln och farten är naturligtvis inte som förr, men att en hund ens kan jaga vid 13 års ålder är ovanligt. Varje gång västen ska på skäller hon och kråmar sig som en unghund. Gammelmormor börjar alltid med en storsväng och halvvägs upp i videt stannar hon. Micke går fram, två ripor flyger upp och han fäller den ena. Apport!
– Nu laddar jag bara med ett skott, det är ju åtta ripor som gäller, säger han.
Hunden blir borta länge. Vi väntar. Långt nedanför oss syns rörelser i videt och till sist kommer hon med ripan levande. Fågeln hade löpt närmare 100 meter.
– Nu går vi ner och tar lunch, säger Micke, och tar Cobra fot.

Bara glädje numera

Vi hinner inte långt förrän Cobra viker av åt höger, tar några snabba steg och fryser till is. Bakstället darrar som alltid hos gamla hundar. Men i övrigt står hon som gjuten. Tretton och ett halvt år!
Det rasslar lätt när Micke för in patronen i den gamla Remingtonautomaten som följt honom i över 20 år. Ur intet lättar en ripa några meter framför hunden och blir ett lätt byte. Samtidigt som tomhylsan flyger genom luften gör Cobra en kort rusning efter den fallande fågeln och stannar. Så gjorde hon inte förr, men Micke bryr sig inte. Mot gamla trotjänare är man tolerant. Bara glädje, ty varje fågel kan vara den sista.
– Nu måste vi ta lunch!

På tre ben

De senaste händelserna piggade upp så mycket att ingen ville ta upp samtalsämnet fjälljakt under rasten.
När kaffet var urdrucket släpptes Varga på de ripor som borde finnas kvar i videt som lämnades före lunch. Hon dirigerades i en liten båge för att komma i rätt vind. Hunden for som en kula över en liten brant och ner i ett stenskravel. Upp kom hon jämrande och linkande på tre ben.
Det såg illa ut, men inga ben var brutna. Hon linkade omkring en stund men var snart fräsch igen. Något mer släpp den dagen blev det dock inte. I stället fick Helix chansen.
Under dagen hade det varit fågel i luften och en del smällande, vilket taggat honom ytterligare. Han hade knappt blivit uppvärmd innan han i samma höga fart som tidigare rundar ett drygt meterhögt videsnår och fattar stånd rakt mot oss. Med ett vibrerande muskelknippe ett par meter bakom sig och tre hundar och tre människor, varav en beväpnad, framför sig, var ripans situation något besvärlig. När ripan restes flög den tillbaka över hunden! Helix svängde 360 grader, tog ett språng och var ytterst nära att nypa fågeln. I det ögonblicket gick alla proppar i hundhuvudet.

Tigra har apporterat dagens första ripa. Fågeln hålls i ett fast men löst grepp, vilket är bra för grytan. Tuggning är ett otyg!

Inga kommandon hjälpte
Nu existerade bara drömmen om en varm ripa i käften! Som en blixt försvann Helix efter ripan och nu hjälpte varken kommandon eller pipa.
När kalabaliken var över och hunden åter­vände till brottsplatsen, som de alltid gör, hade Micke ett noga genomtänkt utvecklingssamtal, varvid dåren ljudligt, men förgäves, drog sitt försvarstal.
När allt var över kom båda vandrande mot oss. Hunden tittade snett uppåt och viftade på svansen. Gott gry i den hunden. Några veckor i Malmberget och detta kan bli en riktigt bra hund!
Helix show och Cobras uppvisning, varandras motpoler, blev dagens behållning och sammanfattar rätt väl fågelhundkarriärens början och slut.

AKTUELLT

Bjud på Mannerströms kryddiga vildsvinsskinka

Kungsbacka (JJ) Mästerkocken Leif Mannerström bjuder nu i juletider Jaktjournalens läsare på ett härligt vildsvinsskinkerecept. Det är vilt, kryddigt och doftar jul. Överraska släkten och sätt lite guldkant på årets julbord.

Delade meningar om antal lodjur i Blekinge

Blekinge (JJ) Länsstyrelsen uppskattar att det finns mellan 15 och 20 lodjur i Blekinge län. Jägarnas Riksförbund tror att det är en kraftig underskattning och vill ha jakt på 30 lodjur i vinter.

Vargen i Arvidsjaur stött ett par mil söderut

Norrbotten (JJ) Länsstyrelsens personal har lyckats stöta vargen ett par mil från Arvidsjaur och renarna i Västra Kikkejaure sameby. – Men här har den varit förut, så den har nog bara gått sin vanliga runda, säger en renskötare i Mausjaur sameby.

Annonser