Revansch på kronpremiären

Den 16 augusti är för de allra flesta jägare synonymt med bockjaktspremiär. Ola Nolåker, Sparlösa, har dock fokus på något annat. För honom är råbockarna inte på långa vägar lika intressanta som möjligheten att få läge på kronvilt, som är betydligt mer misstänksamma än brunstiga råbockar.

När solen sakta försvinner bakom grantopparna börjar spänningen öka.

Ola Nolåker jagar för andra året på en ny mark tillsammans med två jaktkamrater. Läget är idealiskt och det är dessutom Olas första egna jaktmark där han kan vara med och bestämma på vilket sätt man vill förvalta viltet och hur avskjutningen ska se ut.
Jaktmarken ligger i det brutna skaraborgska landskapet och det finns förutom rådjur och älg även gott om gris, sporadiskt med dovvilt och en relativt talrik kronviltstam.
– Vi är med i ett kronskötselområde och årets tilldelning är fem, fem, fem. Hind och kalv får vi börja jaga i dag men hjortarna blir lovliga först till älgjaktspremiären.

Många obsar

Förra året sköts två kronhindar på marken. Ola själv fick inte något skottillfälle. Däremot såg han mängder med kronvilt under jaktsäsongen. Det visade sig hornbärande djur när bara hind och kalv var lovligt och hindar dök också upp i pass men på alltför långa håll. I år är han med andra ord väldigt angelägen om att få komma till skott.
– Vi har sagt att det är okej att skjuta en råbock på premiären om den ser ut att hålla medalj. Annars kan det kvitta. Jag som jagar med hund skjuter hellre rådjur senare på säsongen. För min del är det bara kron som gäller nu i början.
För ett par dagar sedan sattes ett torn upp i skogsbrynet intill ett havrefält och ett rätt nytaget hygge. Eftersom morgonens pass inte innehöll några spännande incidenter för någon i laget har Ola tro på kvällspasset i det nya tornet. Inga andra i laget opponerar sig och när klockan börjar närma sig åtta smyger vi oss i väg genom den nästan meterhöga havren. Ingen helt enkel uppgift.

Är det en dov?

Den sista biten fram mot tornet smyger vi i skogskanten. Det gäller att vara försiktig. Det kan mycket väl stå eller ligga djur på hygget bara ett stenkast från passet. Ola kliver med tysta steg upp och etablerar sig. En kula matas in i loppet på 6,5:an, vapnet säkras och ställs sedan åt sidan. När man jagar kron är handkikaren ens bästa vapen.

Ola spanar med jämna mellanrum av hygget för att se om något djur rest på sig eller klivit fram från den täta ungskogen som omgärdar hygget på två sidor.

– Erfarenheten från tidigare pass är att kronviltet inte går ut i havren förrän det nästan är kolsvart. Många gånger har vi sett att de kommer ut ungefär här och det är också därför vi satte upp det här tornet, säger Ola viskande.

En styv halvtimme har passerat när Ola stelnar till och spanar intensivt i handkikaren innan han lämnar över den till mig.

– Det står något längst in på hygget bakom den gallrade granridån. Jag skymtade en kropp men ser inte riktigt vad det är för djur mellan allt riset.
Det är mycket riktigt extremt svårt att få korn på djuret som verkar stå och beta i en svacka på hygget omkring 250 meter bort. Ola får tillbaka kikaren och spanar igen. Nu har djuret tagit ett par steg i sidled och det råder inga tvivel längre. Ett nytt djur har nämligen också dykt upp. Betydligt större än det vi såg först.

– Det är kron. Jag är bombsäker. Det var kalven vi spanade på först. Den är ju ungefär lika stor som ett rådjur och prickig. Därför tänkte jag att det kanske var en dovhind. När kronhinden reste sig och jag såg en svart man blev det ju uppenbart vad det var för djur, säger Ola och man anar en viss upprymdhet.

Ola Nolåker spanar av hygget.

Ola Nolåker spanar av hygget.

Mörkret sänker sig

Det är omöjligt att ta ett skott mot kalven från passet. Både avstånd och orent skottfält ställer till det för oss. Hinden och kalven rör sig under en knapp timme fram och tillbaka längsmed en linje på kanske max femtio meter och det börjar nästan bli frustrerande att se dem men inte kunna göra något.

I takt med att mörkret sänker sig dyker fler djur upp på hygget. En kolsvart liten dovspets promenerar förbi passet på under 50 meter utan att upptäcka oss trots att den tidigare så stabila vinden nu börjat snurra. En råbock, av modellen mindre sextaggare, smyger också runt och förser sig av knopparna på slyet som växer på hygget.

Solen har nu gått ner och det återstår knappt en halvtimme av jaktdagen. Färgerna har försvunnit och det går inte längre att tydligt urskilja konturerna på hinden och kalven. De verkar vara uppslukade av skymningen.

Minuterna går nu fort och om något ska ske måste det göra det snart.

 

Ladda om!

Då händer det vi väntat på. Först hör vi ljudet av en gren som knäcks inne i granplanteringen som löper parallellt med havreåkern. Strax därefter ser vi något grått som rör sig mellan träden 40 meter framför oss.

Ola får upp studsaren på tornkanten och osäkrar. Sekunden senare tittar hinden fram ur skogen. Den står stilla ett ögonblick och smyger sedan över den lilla gräsrännan mellan åker och skog. När hinden tagit klivet ut i havren dyker kalven upp. Den hinner aldrig över gräsrännan utan tar mark i samma stund som den lämnar skogen.

Hinden hoppar till av skottet men drar inte i väg utan rör sig oroligt fram och tillbaka ett stycke ut i havren. Ola som mest jagar med sin Browning halvautomat laddade inte om direkt när kalven föll utan drar nu tillbaka slutstycket långsamt och matar in en ny patron så ljudlöst han bara kan.

Står hinden kvar i havren är det halsskott som gäller men plötsligt tar hon riktning på skogen och glider ut i den öppna gräsrännan. Kvällens andra skott går av. Hinden markerar och faller omkull, 20 meter bortanför kalven.

Det blev en doublé den här premiärkvällen.

Det blev en doublé den här premiärkvällen.

 

Ingen stress

– Jag är så himla van med automaten att det inte var naturligt att snabbt ladda om, men det gick ju bra, säger Ola och leendet breder ut sig i ansiktet när han tagit sig ner från tornet och den värsta anspänningen lagt sig.

Hinden och kalven hade varit omöjliga att nå från något av de andra passen på jaktmarken och det märks att Ola är kanonnöjd med placeringen av tornet.
– Vilken utdelning alltså. Först bygger vi ett torn och placerar det där vi tror att kronviltet kommer att komma. Sedan sitter jag här på premiären och lyckas nypa både hind och kalv. Nu kan man andas ut och behöver inte stressa upp i morgon bitti.

När de andra i jaktlaget dyker upp får Ola återberätta jakthistorien, och fjolårets kronskyttar gläds med honom. Ola har fått sin revansch, på premiären dessutom och i det pass han trodde mest på.

 

AKTUELLT

IF krävde att Antons döda hund skulle grävas upp

Karlskrona (JJ) Anton Nilsson fick sin jakthund Steffe ihjälkörd av en bil. Hunden begravdes men två veckor senare krävde försäkringsbolaget IF att kroppen skulle grävas upp. – Det var först när jag berättade att jag kontaktat bland annat en journalist som bolaget gjorde en helomvändning och nu ska betala ut ersättning, berättar Anton Nilsson.

Jämthundstiken Lulu födde jättekull

Tostared (JJ) Fredrik och Annika Gustafsson trodde inte sina ögon. När jämthundstiken Lulu fött sju valpar såg hon fortfarande jättestor ut. Det slutade med närmast osannolika 17 valpar. – En dog efter två dygn men 16 stycken är vid liv, berättar Fredrik Gustafsson.

Landsbygdsministern om de skeva gåsjakttiderna

Stockholm (JJ) Jaktjournalen uppmärksammade häromdagen de skeva förhållandena som råder för gåsjägare i Sverige samtidigt som forskningen visar att grågåsbeståndet växer och skadebilden ökar. Nu svarar Sven-Erik Bucht på kritiken mot Regeringens flathet i frågan.

Blir det allmän jakt på varghybriderna?

Sörmland (JJ) En liten skara speciellt utvalda jägare – eller allmän jakt på varghybriderna? Det är frågan när länsstyrelsens personal nu grubblar på hur varghybriderna norr om Katrineholm ska avlivas.

Fick älgkroppar stulna

Nordmaling (JJ) Ett jaktlag utanför Nordmaling i Västerbottens län fick i veckan påhälsning av tjuvar i slakteriet. En vuxen älg och en halv kalv saknades när de kom dit på onsdagen.

Annonser