Remi satsar allt på björnjakt!

Remi Olsen med tre av sina plotthundar hemma på gården i Røkland i Nordnorge. Remi Olsen bor i Røkland strax söder om Bodø i Nordnorge, men från den 21 augusti till dess björntilldelningen är fylld befinner han sig på svensk mark tillsammans med ett gäng riktigt duktiga plotthundar. Björnjakten är blivit Remis stora livsprojekt. Text Per Jonsson, Foto: Remi Olsen

Björnjakt på G i norrländska skogarna.Remi deltog på sin första björnjakt 1999. Då som passkytt på jakt efter att få fälla sin första björn. Något skott avlossades aldrig på den jakten. Inte heller på de följande årens arrang­erade björnjakter runtomkring i Sverige.
– Det var mest svammeljakter. Hundarna for efter älg och endast någon ströbjörn rörde sig på jaktmarkerna. Konstigt nog glömde jag bort hur dåliga jakterna var för jag bokade nya varje år, säger han och skrattar, nyss hemkommen från fjället där han på uppdrag skrämt i väg en björn som närmat sig en flock lösgående får.
Det skulle dröja fram till 2007 och en resa till Kanada innan Remi fick skjuta sin första björn.
– Jag jagade två veckor, en vecka med hundar och en vecka med smygjakt. Det användes coonhounds och jag förstod att stövarjakt på björn var effektivt. När jag kom hem var jag rejält taggad.

Rasmus Boströms plotthund Oryx och Remi Olsens plotthund Lion såg till att den här björnhonan kunde fällas.Idén tar form
Remi har under en lång tid engagerat sig i rovdjursförvaltningen på hemmaplan i Nordnorge. Där utför han på uppdrag av kommun och fylke både skyddsjakter, eftersök och akut­insatser för att skydda tamboskap. När projektet rovvilthund startade upp för tre år sedan kände Remi att han behövde fördjupa sin kunskap om björn.
Lo och järv som är de vanligaste större rovdjuren i Saltdal hade han koll på men björnen krävde nya kunskaper. Därför sökte han svaren i Sverige.
– Jag träffade Rasmus Boström under en föreläsning våren 2010 och la fram planerna på en organisation i Nordnorge och att jag ville lära mig mer om björnjakt. Han tyckte det lät intressant och både 2011 och 2012 har jag följt med honom på björnjakten hela säsongen.

Remi Olsen, Rasmus Boström och Tommy Östlund under en björnjakt i Härjedalen förra året.Hunden i fokus
För Remi har björnjaktsintresset resulterat i en lång resa, inte bara i antal mil i bil, men också som människa. Att jaga björn med hundar är enligt Remi en utmaning utöver det vanliga.
– Jag har lärt känna mig själv och mina be­gränsningar. Björnjakten kräver extremt mycket av både dig som jägare och dina hundar. Situationen kan förändras på ett ögonblick och plötsligt är det inte längre du som jagar, utan björnen, säger han.
I Norge är det inte lagligt att använda hundar som driver björn med skall. Endast spetshundar får släppas på björn. Remi började därför precis som alla andra norrmän med älghundar.
– Jag hade gråhundar tidigare men så här i efterhand ser jag skillnaden. Att ha en specialist är nödvändigt för att jakten ska lyckas. De hundar jag har i dag har präglats uteslutande på björn och avlats för detta ändamål.
Remi har i dag införskaffat sig flera plotthundar. Några är direktimporterade från Kanada, andra kommer från Sverige.
– En av de saker jag lärt på vägen är att det krävs flera hundar i stallet. Jakten är så pass farlig och det kan lätt gå fel. Då gäller det att ha flera hundar som fungerar.

Tommy Östlund fick fälla en björn för Remis hundar under en jakt utanför Sveg i fjol.Fullt fokus
I dag har alla andra jaktliga uppdrag fått stå tillbaka för björnjakten. Remi lägger allt fokus på att ta fram fungerande björnhundar och fördjupa sina kunskaper kring jaktformen.
– Utmarkskonsulenten Rune Berg här i Saltdal kommun har varit en enorm resurs. Utan honom hade det inte blivit något projekt. Men det är Rasmus som betytt mest när det kommer till den jaktliga biten. Han har varit min mentor, ett samarbete som utvecklats till vänskap. Det har verkligen varit ett drömläge att få hänga på honom under två år.
Enligt Remi har åren med Rasmus i skogen lärt honom att björnjakt kräver enormt mycket envishet och tålamod. Dessutom har han förstått hur svårt det är att få fram en bra björnhund.
– Man kan inte kalla en hund för björnhund förrän den jagat björn, åkt på stryk ett par gånger och ändå vill fortsätta jaga. Först då ser man att hunden har vad som krävs för att våga konfrontera detta stora rovdjur.

Att känna fruktan
Många jägare drömmer om björnståndskallet, den spännande ansmygningen och det adrenalinstinna avslutet. Remi har både tillsammans med andra jägare och ensam avslutat jakterna på ståndskall.
– Rasmus lärde mig tidigt att visa respekt för björnen. Jag kan känna fruktan, men blir samtidigt väldigt taggad i en ståndskallsekvens. Man kan säga att man lär känna sig själv på ett nytt sätt.
Björnen är ett livsfarligt vilt som kräver fullt fokus. Dessutom finns de egna hundarna i skottlinjen och emellanåt andra skyttar. Remi säger sig vara mest oroad i de situationer där han inte smyger in ensam.
– Jag har på två år blivit utsatt för vådaskott tre gånger. En kula passerade så nära örat att jag inte hörde på en vecka och föll omkull av tryckvågen. En kula satte sig i hälen på min ena känga och en annan kula bröt av en grankvist precis framför mig.
Det går enligt Remi att ansvara för sig själv men när andra jägare som inte har varit i en liknande situation förr är med kan det lätt gå galet. Flera gånger har andra jägare trott att hans hundar har varit björnen. Något som kan få ödesdigra konsekvenser.
– Det är lätt att på förhand säga hur man kommer agera när man befinner sig inne i en tät plantering med en stor björn och hundar skällande bara meter ifrån sig men det är något annat när man väl står där.

Johan Karlsson tillsammans med en björnhona på 215 kilo som fälldes för Remis hundar på Gällivare Skogssamebys marker.Letar efter rätt material
Under säsongen 2012 jagades Remis plotthan­ne Mack in i de norrländska skogarna. Han har de egenskaper Remi värderar högst. Unghunden som köpts i Kanada hade med sig rutin från början och redan från start visade Mack var skåpet skulle stå.
– Jag är otroligt lyckligt lottad som fick tag på ett så bra ämne. Under 2012 låg Mack ba­kom 13 björnar själv. Det hade jag inte vågat hoppas på. Han är spårnoga och envis och vågar konfrontera även elaka björnar.
Mack har under våren 2013 blivit far till två kullar som Remi hoppas mycket på och nu under hösten ska han åter få visa framfötterna. Valparna ska dessutom följas upp och förhoppningen är naturligtvis att flera av dem kommer att matcha sin far.

Samarbete viktigt
För att kunna få fram bra hundar och bli en rutinerad och duktig björnjägare krävs mycket jakt. Rasmus har gett Remi en bra grogrund att stå på och lyckade jakter, ett bra samarbete med jakträttsinnehavare och samebyar ger förutsättningar för att både hundar och förare ska bli än mer rutinerade framöver.
– Det är ju ingen hemlighet att man måste jaga björn för att bli bättre på att jaga björn. Är man ödmjuk och samtidigt har fungerande hundar genereras jakttillfällen. Förra hösten fällde vi bland annat sex björnhonor på Gällivare skogssamebys marker. Två av dessa var honor på 205, respektive 215 kilo. De har många renkalvar på sitt samvete, säger han.

Ett lyckat avslut! Remi med den fällda björnen och plotthundarna Lion och Mack.Spännande framtid
Även om björnjakten i Sverige tar mycket tid i anspråk under säsongen är Remi hela tiden förberedd på att snabbt inställa sig hemma i Norge om det rapporteras rovdjursproblem. Förhoppningen är också att det inom en rimlig framtid ska bli lov att släppa även plotthundar på björn och järv i Norge.
– Jag tror att vi är där inom fem år. Det finns ett tryck på att få till en förändring. Reglerna är löjliga. Det är drevskallet som inte är tillåtet. Hade jag haft en plotthund som gick tyst i löpan och endast skällde ståndskall hade den varit tillåten att använda. Vad man inte förstått i Norge är att en drivande björnhundsspecialist ger resultat. Många av de slagbjörnar man har svåra eftersök på i dag hade kunnat skjutas om vi hade fått släppa våra tränade björnspecialister. De har spåregenskaperna, intresset att förfölja och modet att konfrontera. Dessa hundar skulle hitta problemdjuret.

AKTUELLT

Bjud på Mannerströms kryddiga vildsvinsskinka

Kungsbacka (JJ) Mästerkocken Leif Mannerström bjuder nu i juletider Jaktjournalens läsare på ett härligt vildsvinsskinkerecept. Det är vilt, kryddigt och doftar jul. Överraska släkten och sätt lite guldkant på årets julbord.

Delade meningar om antal lodjur i Blekinge

Blekinge (JJ) Länsstyrelsen uppskattar att det finns mellan 15 och 20 lodjur i Blekinge län. Jägarnas Riksförbund tror att det är en kraftig underskattning och vill ha jakt på 30 lodjur i vinter.

Vargen i Arvidsjaur stött ett par mil söderut

Norrbotten (JJ) Länsstyrelsens personal har lyckats stöta vargen ett par mil från Arvidsjaur och renarna i Västra Kikkejaure sameby. – Men här har den varit förut, så den har nog bara gått sin vanliga runda, säger en renskötare i Mausjaur sameby.

Annonser