Predatorjakt gynnar småviltet

novembera.jpgMånga jägare klagar över att de har ont om småvilt på sina jaktmarker, men få tar krafttag för att förändra läget. I mitten av nittiotalet slog Leif Andersson näven i bordet och sade - nu får det vara nog med rävens härjningar. I dag kan jägarna i Ratu några mil norr om Umeå skörda frukten av Leifs outtröttliga och effektiva rovdjurskontroll.

Leif Andersson är i grund och botten en hängiven stövarjägare, och för honom är harjakten en av livets stora höjdpunkter. Det är just Leifs stora passion för haren som fick en väckarklocka att ringa i början av nittiotalet. Han hade under flera år noterat att tillgången på hare blivit allt sämre och tillsist bedömde han harpopulation som knappt jaktbar.
Tidigt misstänkte han att räven var den stora boven i dramat vilket han senare fått bekräftat av harforskaren Fredrik Dahl. Dahls studier som är gjorda vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå visar att räven tar ungefär 30 procent av harungarna och står för 50 procent av bortfallet på de vuxna hararna.
Leif berättar att han insåg att något måste göras, men frågan var bara hur man effektivast kunde vända den nedåtgående trenden. Sedan sjuttiotalet hade Leif prövat fällfångst och han var inte speciellt nöjd med utfallet.
– Givetvis blev det några rävar varje år men jag insåg att det var långt ifrån tillräckligt. En ide´ som dök upp var att skaffa mig både rävstövare och grythund. Jaktformen verkade intressant men det största problemet var att det kunde ta flera år innan jag var i gång, säger Leif.
Mitt i alla funderingar fick han kontakt med snartillverkaren Jan Åberg, Skellefteå. Åbergs redogörelser om fotsnarans effektivitet väckte ett intresse hos Leif och efter många och långa funderingar anmälde han sig till en fångstkurs och införskaffade ett antal snaror.
– Till en början var det idel misslyckanden, men med förfinad teknik kom resultaten.
Under de senaste sju åren har jag fått i snitt 20 rävar per år och de allra flesta av dessa är tagna med hjälp av fotsnara, berättar Leif.

På helspänn
Förutom att hålla rävstammen i schack gör han även livet surt för traktens grävlingar, mårdar, minkar, kråkfåglar och trutar.
Ryktet om hans framförallt framgångsrika rävfångster har spridit sig och Leif säger att han ser tendenser till att allt fler börjar intressera sig för fångstjakt.
– Tyvärr är det fortfarande alldeles för få som går in tillräckligt hårt för jakten på rovvilt. Det borde finnas minst en i varje by som ägnade sig åt storskalig rovdjurskontroll, säger han.
Leif anser även att viltvårdsområdena skulle kunna ta ett större ansvar för viltvården och hjälpa de som är intresserad av fångstjakt.
– För många är det i dag ett problem att få tag i godkänt åtelmaterial. Älgjägarna skulle kunna underlätta för fångstjägarna och samtidigt dra sitt strå till stacken genom att samla ihop slaktavfallet från älgjakten. Eftersom både snaror och fällor är ganska dyra borde även viltvårdsområdena kunna bidra med en slant till inköpen, tycker Leif.
Hartillgången ökar när rävstammen hålls nere. Leif berättar att han under jaktsäsongen ständigt går på helspänn och försitter sällan en chans att decimera rovviltet. En stor kartong med avfyrade hagelpatroner vittnar om att det är förenat med stora risker för vissa fjäderfän att flyga över Leifs gård.
– Även om trut och kråkfågel inte utgör något större hot mot haren så går de ganska hårt fram mot änder och skogshöns. Jag har sett trutar sätta i sig både två och tre andungar vid samma tillfälle, säger han.
Förutom att hålla efter rovviltet ägnar sig Leif även åt de mer klassiska viltvårdsåtgärderna som att lägga ut hö och fälla aspar åt haren på vinter. Givetvis finns det även en viltåker på hans marker.

Tunga bevis
I dag råder det inget tvivel om att hans arbete har givit lön för mödan. Under de senaste åren har både jägare och bofasta inom Ratu by kunnat notera en klar uppgång av haren. Om man tar sig tid och stannar till vid någon av gårdarna i byn för att fråga om hartillgången häpnar man av svaret. Kommentarer som ” här är det formligen nerlusat av harungar” eller ” på den här marken krälar det av hare” är inte ovanliga. Att det är Leifs arbete som ligger bakom Ratus viltrika marker är nog ställt bortom alla tvivel.
Att storskalig och uthållig predatorkontroll av framförallt räv ger gynnsamma effekter på småviltet är sedan tidigare bevisat i bland annat försöket Bergön Rånön som gjordes av Vidar Markström. I den studien hölls räven efter under flera år vilket medförda att både haren och skogshönsen ökade i antal. Vi har även naturens storskaliga försök med rävskabben som ett tungt bevis på att såviltet ökar om vi lyckas hålla nere räven.
Text och foto: Thomas Ekroth
 Jaktjournalen November 2002

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser