Oskar – framgångsrik yngling i älgskogen

De första åren frös Oskar From, 16 år, mest. De två senaste åren har han dock fått upp värmen och blivit glödhet i jaktlaget efter att ha skjutit 13 älgar på ståndskall efter sin egen och pappa Pers älghundar. Familjen bor i Hålberg, mitt i skogen väster om Glommersträsk i Norrbottens inland. Perfekt om man vill odla sitt jaktintresse.

Mitt ute i bäcken kom tjuren sakta mot oss samtidig som Turbos dundrande ståndskall blandades med ljudet från älgen och bäcken.

Oskar och hans pappa Per jagar i Hålbergs och Morängs viltvårdsområden som gränsar till varandra. Jaktmarkerna ingår i ett älgskötselområde på totalt 32 000 hektar.
Tilldelningen i Moräng är sex vuxna och sju kalvar och i Hålberg är tilldelningen fem vuxna och sex kalvar. Far och son jagar även i Högbränna, en mindre mark som har en tilldelning på en vuxen och två kalvar.
Det är fjärde året som det jagas inom älgskötselområdet och både far och son är belåtna över hur bra jägarna lyckats förvalta älgstammen över stora arealer.

Tidig start

Oskar som varit med i jaktlaget sedan barnaåren gjorde premiär med eget vapen när han var femton år.
– Jag fick uppsiktsjaga tillsammans med farsan och första året lyckades jag skjuta sju älgar, berättar Oskar stolt.
Oskar jagar med en Husqvarna modell 1900 i kaliber .308.
– Studsaren är jag nöjd med, den har fungerat perfekt, säger Oskar.

Oskar satsar i stort sett all sin lediga tid på jakt.
– Jakt är mitt enda stora intresse och jag känner inte att jag går miste om någonting, säger Oskar.
Under sommaren när det inte finns något att jaga fiskar Oskar då han inte ägnar sig åt att träna jakthundarna eller att hugga ved.

– Jag har några kompisar i Hålberg men de jagar inte, säger Oskar och berättar att han under höstarna tillbringar all ledig tid i skogen.

Oskar och pappa Per From med älghunden Ali på väg ut på älgjakt i skogarna väster om Glommersträsk.

Oskar och pappa Per From med älghunden Ali på väg ut på älgjakt i skogarna väster om Glommersträsk.

Första älgen

Första älgen sköt Oskar på ståndskall efter Ali, 4 år, en korsning mellan gråhund och jämthund. Per gick efter när Oskar smög fram mot ståndskallet.
När Oskar närmade sig visade det sig att Ali skällde två älgtjurar som kom mot honom i gångstånd. Oskar väntade tills djuren var på cirka 30 meters avstånd innan han sköt en av tjurarna.

På eftermiddagen jagade de med familjens jämthund Turbo som då var nio år. Turbo fick komma loss i Trollberget på hemmamarken.
– Turbo tog upp och började skälla och ståndskallet stod ”döpall”, berättar Oskar.
Först trodde de att Turbo skällde en kviga, men efter en stund började de förstå att det var en tjur. Oskar fick ett läge och sköt ett skott, tjuren gick undan cirka 40 meter. Ytterligare ett skott och andra älgen var ett faktum.
När Oskar summerade första hösten hade han skjutit tre tjurar, en kviga, en ko och tre kalvar. Åtta älgar och alla på ståndskall.

Eftermiddagspasset

Jaktjournalen följde med när Oskar släppte familjens jämthund Turbo i slutet av oktober. Vi vandrade fram i fina marker, omväxlande ungskogar och lite äldre skog.
Efter en dryg halvtimme hördes skall i fjärran. Eftersom Högbrännans jaktlag endast hade kalvar kvar på tilldelningen stod förhoppningen till att det skulle vara en ko med kalv. Älgen eller älgarna stod fast i upptaget och Oskar tog god tid på sig att smyga i läge.
Av någon för oss outgrundlig anledning tystnade hunden och vi kunde bara konstatera att älg och hund dragit vidare. I en myrkant kunde vi se mängder med älgspår, men inte tillräckligt tydligt för att vi skulle kunna se om det fanns med någon kalv.

Fast stånd mitt i ån

Efter ett par minuter hördes åter Turbos skall. Vi började smyga igen och kom nu fram till Lappträskån. Eftersom det varit minusgrader flera dagar var det svårt att smyga ljudlöst. Oskar tog god tid på sig och vi avancerade sakta men säkert efter åkanten mot ståndskallet.
Efter en stund såg vi hunden i ett läge där Lappträskån gjorde en rejäl krök. Efter några minuter fick vi syn på älgen – en tjur.
– Otur, väste Oskar mellan läpparna, den här får vi inte skjuta.
Turbo fortsatte att skälla och tjuren kom i sakta mak emot oss där vi stod i gott skydd bakom en gran utan att lägga vind på mot tjuren.
Tills sist kom Turbo fram till oss och tjuren, som nu var på cirka tio meters avstånd. Länge stod älgen mitt i ån innan den valde att gå upp på motsatta strandkanten.
Ett kontaktläte från undertecknad fick tjuren att stanna. Trots kamerans rasslande oljud kunde inte tvåtaggaren bestämma sig om den skulle fly eller inte.
Sakta släppte förtrollningen och efter ett par minuter försvann tjuren ljudlöst in i den täta granskogen.

När Oskar höjer bössan är det cirka tio meter till tjuren som ännu inte förstått vad som kan hända.

När Oskar höjer bössan är det cirka tio meter till tjuren som ännu inte förstått vad som kan hända.

Största tjuren

Förra hösten var Per och Oskar på jakt i Morängs viltvårdsområde och släppte Ali. Han tog upp på cirka 700 meters avstånd. Ståndskallet flyttade sig ungefär 200 meter innan det blev fast ståndskall. Efter en spännande ansmygning kom Oskar i läge och sköt på vad han trodde var en mindre tjur.
Älgtjuren sprang undan en liten bit och Oskar fick ganska snabbt ytterligare en chans och kunde fälla älgen.
När han kom fram blev han rejält överraskad. Det han trott var en helt normal tjur visade sig vara en fin 17-taggare – Oskars största älg.

Massor av annan jakt

När Oskar inte jagar älg så sitter han och vakar på räv eller är med på harjakt. När jag pratar med Oskar i mitten av januari har han skjutit fem rävar på vak och tolv harar när han varit med på drevjakter. Oskar jagar även med mårdfällor och han lägger ner en hel del tid på att åka skidor och vittja fällorna.
Han berättar gärna om förra hösten när han skulle lägga ut slaktrester från älg på sin rävåtel samtidigt som en björn var på besök för att se om det fanns något matnyttigt att finna.
– Björnen ställde sig på bakbenen och kollade läget innan den drog iväg till skogs, berättar Oskar.
Jägarna kunde under höstens jakter sedan upptäcka rester av sju älgar som fallit offer för björn. Björnen som Oskar såg på åteln uppskattar han till vikt på cirka 150 kilo. När björnen var på besök på åteln var redan björntilldelningen i Norrbotten fylld.

Rolig kalvjakt

Under resten av jakthösten 2015 sköt Oskar fem kalvar. Totalt har han under sina första två år som uppsiktsjägare fällt 13 älgar på ståndskall.
– Den roligaste upplevelsen förra året var när jag följde med Dan Lundström på älgjakt utan egen bössa.
Turbo tog upp och började skälla mitt ute på ett hygge och det visade sig vara en ensam kalv. Dan och Oskar väntade en halvtimme innan de började smyga och efter en timme var de i läge. Trots att det var helt öppen terräng lyckades de ganska enkelt smyga fram till ett skottläge.
När Dan skulle skjuta fick han samtidigt en hostattack som omöjliggjorde allt skytte.
– Jag tog då hans studsare och sköt kalven. Det gick bra trots att han hade en vänsterstudsare, berättar en mycket belåten Oskar.

Förra hösten fick Oskar fälla sitt livs största älg, en fin 17-taggare, på ståndskall.

Förra hösten fick Oskar fälla sitt livs största älg, en fin 17-taggare, på ståndskall.

0 kommentarer

AKTUELLT

Samarbete över gränserna gav björn

Strömsund (JJ) I morse släppte Ralph Persson, sin plotthund RJ i ett känt björntillhåll i Vimmervattnet. Det blev starten på en lång jakt som buktade över flera jaktlagsgränser. Och även länsgränsen till Västernorrland.

Björnhane bet både jägarna och hunden

Ljusdal (JJ) Det gick riktigt hett till när Erik Söderlund och Axel Wallberg på tisdagen gemensamt fällde en 97-kilos björnhane. Den hann bita och skada både jägarna och en björnhund innan den föll.

Annonser