Nu börjar rådjursjakten med drivande hund

9810halle1.jpgFörsta oktober, första lovliga dagen för jakt med drivande hund på rådjur. En dag som många jägare sett fram emot. Årets stora dag för dreverägare över hela landet. I Hällefors är det dock numera inte längre någon större glädjedag hos rådjursjägarna.


 I Örebro län, Värmland, Dalarna och i norrlandslänen är inte rådjursjakten som tidigare. På många håll finns numera endast spillror, om ens det, av en tidigare god och jaktbar rådjursstam.
JJ har träffat några av dreverägarna som jagar inom Hellefors jaktskytteklubb. Totalt har klubben jakten på 112.000 hektar med marker i Örebro-, Värmlands- och Dalarnas län.
De här jägarna jagar främst inom daladelen som är på ca 55.000 hektar och är den del som hittills haft den största nedgången i rådjursstammen. Huvudorsaken till den kraftiga nedgången är alla överens om vad den beror på:
– Först ökade lodjuren kraftigt och sedan kom också vargen.

Bra statistik

Alf Eklund, Hällefors, är småviltbas i Hellefors jaktskytteklubb och den som sköter bland annat avskjutningsstatistiken för området och delområdena. Han är mycket bekymrad över småviltjaktens framtid och då framförallt när det gäller rådjuren. Han säger:
– Vi har en mycket bra avskjutningsstatistik ända sedan år 1969. Ända sedan dess ökade rådjursstammen och avskjutningen fram till år 1992. Efter 1992 har den vänt brant nedåt i hela området.
– I uppdelningen av den totala statistiken såg vi redan tidigare att det för daladelen gick brant nedåt med rådjuren. Där passerade lodjuren för länge sedan jägarnas uttag ur rådjursstammen. Lodjuren fick sedan också god hjälp av vargarna.
– Det finns även annat som kan ha påverkat rådjursstammen negativt, som vintrarna och en ökning av rävstammen, men det är helt klart de stora rovdjuren som är huvudorsaken till nedgången, säger Alf Eklund.

Ett rådjur per 4.500 hektar

– Inom daladelen av våra marker som är på ca 55.000 hektar var förra säsongen rådjursavskjutningen 12 rådjur. Det är alltså ett rådjur per 4.500 hektar. Åt samma håll verkar det nu snabbt att gå över hela området, säger Alf.
– Totalt sköts det 390 rådjur år 1990, 554 stycken 1993 och 145 rådjur den senaste säsongen. Vi har nu en avskjutning som i mitten av 1970-talet.
– Avskjutningen av hare har också gått ner kraftigt de senaste åren. Vad det beror på vet jag inte helt säkert. Troligen beror det på att folk inte vågar släppa sina hundar som tidigare på grund av vargförekomsten och att det därför blir mindre jagat
– Hade det varit som tidigare så hade vi infört restriktioner inom rådjursjakten, då stammen inom stora delar av området inte längre är jaktbar. Men numera är det inte meningsfullt, avslutar Alf Eklund.

Aktiva rådjursjägare med drever

JJ träffar inför säsongen tre aktiva jägare i Hällefors. Lars-Erik Olsson med drevrarna Gillo och Nalle från uppfödaren Tomas Andersson, Valdemarsvik, Arvid Henriksson med Trajåsens Dolly och Sten Palmqvist med Bärstaskogens Cello.
De är alla tre mycket aktiva jägare och Lars-Erik har förutom sina två drevrar även en stövare och en gråhund.
– Lodjur har det alltid funnits här, men naturligtvis inte i det antal som under de senaste tio åren. Det är synd och en skam för naturvårdsverket att vi inte har fått en möjlighet att reglera antalet lodjur till en rimlig nivå, anser alla tre.
– Självklart försvinner också huvuddelen av lodjuren genom bland annat undernäring, utvandring och sjukdom när rådjuren är borta. Sedan kom också vargen och har gjort situationen ändå besvärligare. Den är ju också en hård rådjursjägare.

Har fått ändra jakten och livet

– Vårt sätt att leva har förändrats drastiskt. Jakten är ju ett sätt att leva, säger Lars-Erik.
– Jag sköt ett rådjur förra säsongen och det lär nog inte bli fler i år.
– Livskvalitén för oss här i skogarna har helt klart blivit avsevärt sämre och en del funderar faktiskt på att flytta, fyller Arvid i.
– För min del jagar jag och är i skogen betydligt mindre nu än tidigare.
– Jag har blivit skrämd sedan min förra drever försvann och törs inte släppa Dolly, som jag har gjort tidigare.
– Vi hade det bra innan vi fick hit vargen. Det förändrade situationen helt, säger Sten.
– Det påverkar inte bara oss jägare utan de flesta som har naturen som intresse. De flesta av kvinnorna vill till exempel inte ut i skogen och plocka bär längre.
Vad gör man?
– Norr över i området kan man aldrig veta var vargarna är, säger Lars-Erik.
– Det vi gör är att försöka spåra av området där vi tänker släppa om det är snö. Men det är inte alls säkert att det hjälper för vargarna kan ligga inne i området alla fall, eller också kan de komma.
– Allting har blivit sämre och oroligt. En fördel tror jag att det är om man är flera tillsammans ute och jagar, anser Arvid.
– Vargen kan då känna sig lite oroad och bli försiktigare.
– Vargarna är inte speciellt rädda för människor. Jag har vid några tillfällen haft varg inpå mig trots att de varit medvetna om at det varit flera personer i närheten. Dom flyr inte som en älg eller ett rådjur utan kommer ofta försiktigt smygande, säger Lars-Erik.
– Det har blivit så att i den norra delen är det knappast någon som jagar med drivande hund längre. En pejl på hunden får vi nog anse vara obligatoriskt numera, säger Sten.

Framtiden

Berättelser om varg och vargmöten har alla tre dreverägarna och det framgår klart att de inte på minsta sätt är några älskare av varg. De försöker också att få komma till andra, mer rovdjursfria, områden för att få jaga.
– Nu vet vi inte riktigt vad vi ska ha hundarna till längre. Hare ser ju trots allt ut att ha ökat i år, så vi får försöka någon jakt efter den, säger de tre.
Vad tycker då ni som har erfarenhet egentligen i klartext om varg och lo, samt om att ha varg i markerna? Jag låter frågan gå till alla tre.
De är enstämmiga i sina åsikter:
– 99 procent av alla här i Hällefors vill inte ha varken lo eller varg. Och vad ska vi ha dom till?
– Vi klarar oss utan varg i markerna och den åsikten står vi bergfast för.
– Gentemot myndigheterna, när det gäller att få ha ett djurliv i balans i skogarna, känner vi oss helt svikna. Därifrån har vi ingen hjälp att vänta.
Är det dags att göra sig av med hundarna och hänga bössan på väggen?
Inför säsongens glädjestunder och äventyren i skogen med dreverns klingande drev efter rådjur, står Hälleforsjägarna vid sidan av.Klicka här för att se en

AKTUELLT

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Överviktiga jakthundar

Övervikten har ökat markant bland svenskarna de senaste åren. Och det verkar som om den trenden även gäller våra jakthundar.

Jägarna tvingas ta smällen

De senaste veckorna har det debatterats flitigt runt vildsvinsstammen och de skadeproblem som uppstått inom vissa områden. Man pratar om skador för mångmiljonbelopp som drabbar lantbruk, villaägare och trafik i första hand.

Annonser