Norge – Sverige, 6-7

Den 7 juni är det 100 år sedan Norge frigjorde sig från unionen med Sverige och blev en självständig nation. Om detta varit till det bästa för båda länderna eller inte, kan vara osagt. Mer intressant är att se vad som skiljer de två länderna åt beträffande viltförvaltning och jakt. Uppgörelsen sker i form av en landskamp med en självutnämnd och enväldig domare.

Norska skogsfågeljägare på jakt i Sverige under slutet av augusti. Svenskarnas längre jakttid gör att de snappar åt sig poäng från Norge i ”Landskampen”. Älg: Norge, som i stort sett består av fjäll, skjuter nästan hälften så många älgar (38 000) som skogslandet Sverige. På många platser börjar betningen att sätta sina spår och ett annat minus är de korta jakttiderna. Men svenskarnas hopplösa förvaltning med dubbelregistrering i norr, och att var och en som äger en bit mark ska kunna skjuta älg, gör dem till klara förlorare. 1-0 till Norge

Kronvilt: Avskjutningen i Norge har passerat 25 000 fällda kronvilt men man börjar nu se följderna av för hård beskattning av handjuren, varför en nergång kan förväntas. Sverige har, med undantag för de nyetablerade kronskötselområdena, inte bedrivit en förvaltning utan en bekämpning, med skyddsjakt från 15 juli. Detta på grund av skador på åker och skog vållade av en stam på cirka 5 000 djur. Solklart 2-0 till Norge.

Vildren: Den årliga avskjutningen av norsk vildren är nere på lågvattennivå, strax under 4 000 djur, med åtföljande jaktförbud bland annat inom det största vildrenområdet Hardangervidda. Ändå en förkrossande seger över Sverige som utrotade vildrenen under slutet av 1800-talet och som inte gjort något för att införa den på nytt. 3-0.

Dovhjort: Att man här i Norden kan få en känsla av Serengeti när man pyrschar dovvilt på svenska gods, förklaras med dovviltets lokalbundenhet i kombination med god förvaltning. Minus för att den lille, girige grannmarkägaren har möjlighet att skjuta så många han klarar av på sin rapsåker. I Norge finns dov bara i hägn (där det är förbjudet att jaga) och på några knappt jaktbara öar i Oslofjorden. Klar poäng till Sverige, 3-1.

Rådjur: Norge fick till ett bra mål när man 2002 införde bockjakt från 10 augusti. Ett plus är också att man kan sköta jakten fritt om markarealen är tillräckligt stor. Minus är att 75 procent av rådjuren befinner sig på 25 procent av landets areal. Sverige, särskilt i söder, är en jaktlig oas för rådjursjägare och det faktum att man har jakttid i januari gör att svenskarna tar poäng. 3-2.

Björn: Innan unionsupplösningen fanns det mer björn i Norge än i Sverige men i dag finns det tio gånger fler björnar i Sverige. Svenskarna har ett årligt uttag på 100 björnar, medan norrmännen skjuter en eller annan ung hanbjörn som tycker om får. Innan älgjakten startar finns det möjlighet för särskilt intresserade att jaga björn. Minus för att åteljakten togs bort. Poäng till Sverige, 3-3.

Varg: Både Norge och Sverige (och Finland) har en mycket liten och obetydlig del av det ryska vargbeståndet, men det verkar som om svenska myndigheter har ännu svårare att förstå detta än vad de norska har. 200 eller 500 vargar i Sverige betyder ingenting för de ryska bestånden, men medför en enorm negativ påverkan på den svenska jakten. 4-3 till Norge.

Järv: Norge tillåter licensjakt för vanliga jägare och bedriver till och med jakt vid lya på järvvalpar, detta för att förebygga skador på får och tamren. Svenskarna har fridlyst järv och förstår inte varför bestånden inte ökar i områden för renskötsel. 5-3.

Lodjur: I Norge har antalet fällda lodjur årligen sjunkit till 50 sedan beståndet halverats under de senaste fem åren. Äntligen har det kommit klargörande skötselplaner om hur många familjegrupper det ska finnas i varje fylke innan avskjutningskvoterna utfärdas. Sverige har minst tre gånger fler lodjur men dras med EU-direktiv och bedriver bara lite kosmetisk jakt inom renskötselområdena. 6-3.

Vildsvin: I Norge är vildsvinet oönskat och kan skjutas året runt. I södra Sverige rasar vildsvinsfebern bland jägarna, och grova studsare, lampor, mystiska hundraser och foderautomater har blivit en storindustri. Klar svensk poäng, 6-4.

Ripa: Svenskarna deltar med den så kallade ”fria fjälljakten”, världens mest reglerade småviltsjakt, och har lyckats öppna stora ripjaktsområden. Men man har problem med att sprida ut jägarna vilket lett till att det på vissa håll uppstått stora ansamlingar av jägare, till allas irritation. I Norge är ripjakten den ”folkliga” jakten som står öppen för alla även om resvägen kan bli lång för somliga. Jaktstart den 10 september, vilket är orsaken till ”invasionen” av de svenska fjällen. Poängen går till Sverige, 6-5.

daghar.jpgSkogsfågel: Svenskarnas jaktstart den 25 augusti, samt jakten på tuppar januari ut, gör att de tar poäng från Norge som börjar jakten den 10 september och jagar fram till 23 december. 6-6. Mycket mer kunde nämnas men på grund av platsbrist avgörs matchen med en straffspark för Sverige: I Norge är all jakt förbjuden mellan jul och nyår medan svenskarna traditionellt jagar under mellandagarna. 6-7 och svensk seger.

Dagh Bakka
Jaktjournalen juni 2005
dagh.bakka@jaktjournalen.se

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser