När hjorten brölade

janfebhjorta.jpgDen norska kronviltstammen har vuxit enormt de senaste tio åren, och nu skjuts det mer än 20.000 djur om året. Med sitt milda klimat är det Vestlandet som är det verkliga hjortområdet och det är här som hjortjaktstraditionen går längst tillbaka i tiden. Och det var här som två östlänningar skulle försöka att skjuta två hanhjortar på två dagar, sedan traktens jaktlag hade avslutat sin jakt...

Regnet föll jämt och ihållande på det stadiga sätt som gör att det bara är en tidsfråga innan man är genomvåt. Mörkret ville aldrig ge vika denna fuktiga morgon i mitten av oktober. Vi skulle smygjaga hjort i okänd terräng och var beroende av att det skulle ljusna innan vi startade.
Myklebust jaktlags marker är på drygt 4.000 hektar och ligger i Ålfoten i Bremanger kommun i Sogn og Fjordane fylke. Kvällen innan hade vi fått en del tips av jaktledaren Jostein Myklebust om var chanserna var som störst att finna vuxna hjortar, som vi var mest intresserade av att skjuta. Samma intresse hade också uppenbarligen Myklebustjaktlaget, för av de 52 djur de hade skjutit tidigare under hösten, var 34 hanhjortar, inklusive några spetshjortar (fjolåringar).

Hjorten brölade
Oddsen var med andra ord inte de bästa. Smygjakt på hjort på Vestlandet anses vara något av det svåraste man kan prova på inom klövviltjakten. Därtill hade vi aldrig tidigare satt en fot i de här markerna, dessutom gjorde det fuktiga och milda vädret att de vuxna hanhjortarna inte brölade särskilt mycket, trots att brunsten var igång.
Men jakt är jakt och så länge man ger sig ut finns det alltid en chans. Lars gav sig av till ett område som heter Puttane, medan jag klättrade upp i sluttningen mitt emot.
Det regnade och regnade, men ändå var det inget problem att höra hjortbrölet på andra sidan av dalen, denna morgon när klockan hunnit bli strax före tio. Ett par gånger brölade hjorten men till min stora besvikelse var det ingen hjort, på min sida av dalen, som svarade. Men spänningen steg säkert hos Lars, som inte kunde vara så långt ifrån platsen där hjorten brölade.

Spänstiga och säkra på klövarna
Jag smög mig upp genom sluttningens grova men låga tallskog och rundade vissa granplanteringar som knappast var möjliga att tränga igenom utan machete. Smala hjortstigar gick snett upp och ned på sluttningen och jag följde en av dem tills jag kom upp på kalfjället, innan det åter bar iväg ner i dalen. Ingen hjort fanns att se, men en del spår vittnade om att arten nog fanns. Via jaktradion meddelade Lars att han hade haft kontakt med den brölande hjorten, men den hade jagat en annan hjort in i dalgången och blivit borta. För övrigt valde han att bli kvar i Puttane i stället för att gå tillbaka för att äta, eftersom det fanns risk att vinden skulle sprida hans vittring i hela dalen.
Det fortsatte att regna under eftermiddagen när jag smög mig över mot Puttane. Den småkuperade sluttningen var klädd med gles tallskog och björk som sträckte sig upp mot kalfjället. I norra delen av den grytformade dalen där Puttane låg, sträckte sig en ås som stötte emot ett brant kalfjäll. Jag följde en delvis skönjbar hjortstig upp mot en av hyllorna och det är imponerande hur säkra på klövarna och spänstiga detta vilt måste vara som färdas i sådan terräng. En av hyllorna var strategiskt placerad med god överblick längs åsryggen nedanför och här fanns det också, typiskt nog, flera legor efter hjort. Två badgropar, låg nere på åsen och de såg ut att ha använts nyligen, så jag satte mig att vänta i hopp om att någon av användarna skulle återvända.

Genomblöt
En hjort i brunst har nedsmutsad buk, vilket Lars Gangås tar hänsyn till vid urtagningen. Det blåste ganska hårt och regnet började bli något snöblandat. Plötsligt stod det en hjort nedanför den ena badgropen. Som framvuxen ur marken. Efter en noggrann undersökning genom kikaren, föreföll det att vara en ensam kalv. Kanske hade hinden besök av en hjort och fanns i närheten? Hoppas kan man alltid, men när det hade gått ett par timmar, hade kalven ännu inte fått något sällskap.
Lars kom in på radion och berättade att han hörde en hjort bröla längre in i dalen. Jag klättrade upp på kalfjället och följde kanten bort mot hjorten men det tog tid eftersom branta raviner, skar sig in i fjället och gjorde att jag måste ta långa omvägar.
När jag kom in mot Puttane hade hjorten gett sig av i motsatt riktning och passerat ganska nära Lars, som försökta locka. De talade nog inte samma språk, för hjorten gitte inte ens svara, utan drog vidare bort genom dalgången.
Vandringen tillbaka till bilen, i den kuperade terrängen över bäckar och en älv i beckmörkret, blev, diplomatiskt uttryckt, en speciell upplevelse. När vi kom tillbaka till stugan vi hyrde, kunde Lars konstatera att av det han hade på sig var det bara ett par kvadratcentimeter av kalsongerna som var torra. Den nybyggda stugan var emellertid extremt komfortabel, så det var två ganska så civiliserade herrar som fick besök av Lars Myklebust på kvällen. Med sin mångåriga jakterfarenhet från trakten hade han mycket att bidra med i jaktsnacket till kaffet.

En sextaggare
Nästa morgon var regnet inte fullt så intensivt. Lars begav sig till platsen där hjorten hade brölat morgonen dagen innan. Det gjorde den nu också, och när Lars kom inpå den, fick han se att den hade besök av en hind. En mindre hjort dök också upp, som den större blev ganska upptagen med att jaga, men efter flera ansmygningar var Lars inom skotthåll. Hjorten avtecknade sig mot en större, vindfälld tall, när det small. Den 165 grains tunga Swift A-Frame kulan från Lars .30-06, träffade först en kvist, gick på tvären in bakom bogen på hjorten, genom lungorna och stannade först långt framme i halsen. (För den speciellt intresserade kan nämnas att restvikten visade sig vara 144 grains, trots den hårda behandling kulan utsatts för).
Hjorten dog där vid vindfället och när den mindre utmanaren inte dök upp vid mitt pass, blev det samling vid vindfället. Hjorten var en sexgrenare, som man säger lokalt på trakten. Den hade 12 taggar, även om just denna hjort faktiskt hade brutit av ett par av dem.

Dödstyst
Vi släpade hjorten till närmaste traktorväg och kontaktade Lars Myklebust som hämtade den med traktor och körde den till ett slakthus nere vid sätern, som jakt- laget använde under jakten.
Resten av eftermiddagen jagade jag i ett nytt område mellan två sjöar, medan Lars flådde hjorten. I det flacka och småkuperade området fanns det flera, väl använda hjortstigar och där fanns också flera badgropar. Jag såg hind och kalv och en ensam hind, men ingen hjort. Det var uppehållsväder och mot kvällen blev det nästan vindstilla och kylan kom smygande. Nu skulle det, enligt traktens jägare, var mycket lämpliga förhållanden för att hjortarna skulle börja bröla, men hela dalen låg dödstyst!
Vi var ändå nöjda. På två dagar hade vi sett 15 kronvilt varav två hanhjortar och fått skjuta en. Dessutom var värdfolket trevligt och hade mycket nyttig information för östlänningar, vad gäller hjortjakt.
Fakta om kronhjortjakten hos Myklebust Jaktlag
Belägenhet: Ålfoten, Bremanger kommun, Sogn og Fjordane.
Jakttid: 10/9-25/9 och 10/10-15/11.
Terräng: Periodvis utarrenderas från början av jakten ett område med en tilldelning av cirka fem valfria djur.
Boende: Langesjø Hyttegrend hyr ut tre nybyggda stugor med hög standard (med elektricitet) och slaktbod med kylrum.
Kontaktperson: Jaktledare Jostein Myklebust tel: +47 52795843 – 92623920 E-post: ahtm@frisurf.no
Fakta om det norska kronviltet
Det norska kronviltet (Cervus elaphus atlanticus), är i likhet med det skotska kronviltet av den atlantiska rasen (Södra Sverige och Danmark har kronvilt av den europeiska rasen). Man har gjort fossila fynd i Norge av kronvilt från stenåldern, för drygt 5000 år sedan. Teorier går ut på att dagens hjortstam på Vestlandet
härstammar från djur som vikingarna tog med sig från England och Skottland. Undersökningar visar mycket liten variation i en rad arvsanlag och mycket tyder därför på att den norska stammen har utvecklats ur några få individer.
Kronviltet var talrikt fram till 1700-talet. Då skedde en stark tillbakagång vilket förklaras med stora bestånd av björn och varg, som pressade kronviltet ut mot kustområdena och till öar där det inte fanns rovdjur. Okontrollerad och olovlig jakt bidrog antagligen också till att kronviltet nästan utrotades.
I dag uppskattar man den norska kronviltstammen till mellan 130.000 och 150.000 individer.
Skjutet kronvilt i Norge 1970 – 1999:
1970: 2.849
1980: 8.000
1990: 9.911
1999: 22.063
De fem största hjortfylkena, antal skjutna djur under 1999:
Sogn og Fjordane: 8.381
Møre og Romsdal: 6.019
Hordaland: 4.519
Sør-Trøndelag: 1.474
Slaktvikter: Kalv 25-35 kilo. Fjolåring: 40-80 kilo. Hind: 60-80 kilo. Hjort: 80-150 kilo.
Horn: Det storsta horn som uppmätts i Norge, var på en hjort som Ole Beitland sköt i Stjørdal i Nord-Trøndelag 1997. Det mäter 198,8 poäng (CIC) och hjorten hade en slaktvikt på 178 kilo.

Jaktmetoder:

Jakt på ”bøen” (betesmark).
Ett stort antal av det kronvilt som fälls, skjuts när det kommer för att beta gräs på gärden. Det är dock sällan man får skjuta de stora hjortarna, eftersom de inte kommer ut på gärdena innan det är mörkt och lämnar dem i god tid innan det ljusnar. I Norge är nattjakt inte förbjudet så mycket kronvilt skjuts under månljusa nätter.

Drevjakt
Jakt med drevkedja och utsatta passskyttar är också en vanlig jaktform. Det kräver stor lokalkännedom och även en smula kondition eftersom stora delar av hjortterrängen är mycket brant. När drevkarlarna är få och känner väl till området, är det inte ovanligt att också de skjuter djur under drevet.

Jakt med hund
I stora delar av Vestlandskommunerna råder ett ansträngt förhållande till jakthundar på grund av fårskötseln. Det har emellertid blivit allt vanligare att använda kortbenta, drivande hundar vid hjortjakterna, som då blir ganska lika motsvarande jakt på rådjur i skogsområden. Stötande hundar har också börjat användas och vissa hjortar, särskilt hanhjortar kan också stå för löshund. Sedan 1994 är det obligatoriskt att ha tillgång till godkänd eftersökshund under jakt på kronvilt.

Lockjakt
I mitten av oktober, när brunsten börjar, är det möjligt att locka hjort. De stora hanhjortarna har särskilda områden med hindar som de försvarar mot inträngare och det annonserar de genom att bröla. Såväl hjortar som hindar kan lockas, men det kräver övning för att lyckas. Däremot är det nästan omöjligt att locka in en hanhjort om det inte finns brunstiga hindar i området.

Smygjakt
Att smyga sig på kronvilt som betar eller ligger i daglega, hör nog till det svåraste en jägare kan pröva på under klövviltjakt i Norden. Hjorten både luktar, hör och ser bra, och den väljer alltid en överskådlig plats där den ligger under dagen. Jaktformen är mycket väderleksberoende och lyckas sällan om man inte har idealförhållanden med lätt regn, stadig vind och frostfritt på marken.
Text och foto: DAGH BAKKA
JJ Jan-feb/2001

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser