När harjakten är nummer 1

Förr ackompanjerades höstmorgnarna i var och varannan svensk by av stövardrev på hare. Så är det inte längre. Inte överallt. Men i skogarna runt Svenstavik klingar hardreven fortfarande. Och väldigt ofta är Anders Holmberg och finskstövartiken Stella inblandade.

Stella forsar fram.

Det är en grå och fuktig morgon i slutet av oktober i de vidsträckta skogsmarkerna väster om Svenstavik. Några plusgrader, inte mycket vind. Anders Holmbergs sexåriga dubbelchampion Stella har inlett morgonen med att söka i någon timme i ett contortabestånd.

Anders berättar att haren låg där sist de jagade här, men nu har Stella dragit sig ut ur det området, över en skogsbilväg och ner i en glesare blandskog med björk, gran och enbuskar.

Tempot har sjunkit och tiken har till och med slagit ett par skall.

– Jag brukar säga att hon aldrig väcker, säger Anders. Men jag tror att hon väcker nu.

Stella hade en valpkull under sommaren och Anders berättar att det verkar ha förändrat henne lite. Kanske är det därför hon nu vid sex års ålder provar att väcka på hare. En annan och tydligare skillnad är att hon plötsligt fått ett rävintresse som inte fanns tidigare.

AndersH-17

Stella ligger tätt efter haren och får synkontakt då hon kommer upp på vägen.

Börjar brännas

Men hare är fortfarande hennes stora intresse. Och Anders, som följt henne ner över vägen, tror det börjar brännas nu.

– Haren kan ha ätit där uppe och gått vägen en bit. Det här ser ut som ett ställe där haren gärna skulle ligga.

Många harjägare väljer att sitta stilla medan hunden söker och arbetar på slag, andra följer hellre med själva.

Anders tillhör den senare kategorin. Han vill att hunden ska känna att de jagar tillsammans. Sedan vill han själv vara med där det händer.

– Jag tycker det är så jäkla fascinerande att se hunden jobba, säger han. Och jag vill se upptaget.

Att följa hunden ger också en bra bild av hur hararna använder terrängen.

– På hösten går jag gärna i det täta, säger Anders. Där det finns sly. Där det finns gräs brukar man hitta harskit.

På vintern väljer hararna lite annorlunda platser, menar Anders. Markvegetationen kan täckas av snön och då får hararna beta från sly och kvistar. Det kan innebära att man får söka på delvis andra ställen än under hösten.

Upptaget kommer

Stella jobbar vidare. Hon har koncentrerat sig på ett litet område och Anders väntar spänt.

Så kommer det. Skriken som övergår till ett hetsigt drev. Ljudet förmedlar tydligt bilden av stövartikens synkontakt med haren under de första sekunderna. Och Anders ler brett.

– Jag älskar det här! Det går en rysning genom hela kroppen varenda gång!

Man behöver inte jaga länge med Anders Holmberg för att förstå att han menar vartenda ord när han säger att han älskar stövarjakten. Men det finns också ett allvar bakom orden.

När Anders växte upp hade hans far Christer stövare och intresset väcktes redan då. Men vid sidan om jakten spelade Anders hockey och det gick så pass bra att han som 20-åring flyttade till Danmark som proffs. Det var förstås något av en dröm som gick i uppfyllelse, men väl på plats gick det inte som planerat.

Anders Holmberg filmar sina stövarjakter. Filmerna blir till en videodagbok som han ger ut på dvd.

Anders Holmberg filmar sina stövarjakter. Filmerna blir till en videodagbok som han ger ut på dvd.

Tung tid

Anders var målvakt. Lagets andra målvakt var äldre och tog allt under de första veckorna. Anders däremot släppte in flera mål och ganska snabbt var tiden i det danska laget slut. Han flyttade hem igen. Det kändes som ett misslyckande och följdes av en personlig kris.

– Jag undrade vad folk skulle tänka, berättar Anders och beskriver en jobbig period.

När det var som svartast var jakten den enda ljuspunkten.

– Jag brukar säga att stövarjakten räddade mitt liv. Det var bara när jag jagade som jag kunde släppa alla andra tankar.

Anders spelade sedan en tremånadersperiod i Helsingborg.

– De lovade guld och gröna skogar, men jag hade knappt råd med makaroner.

Han slutade med hockeyn 2008.

Och nu driver Stella. Det är tryck i skallet och det hörs att hon har bra kontakt. Uppe vid vägen väntar Anders far Christer och själv tar han långa benet före mot en annan vägsträcka.

– Det är roligare att få skjuta i skogen, säger Anders. Men det är lättare att skjuta på väg.

Vi vill se haren. Som alltid har Anders med sig videokameran och även om han skjuter ett antal harar varje höst så försöker han även få film på både harar och hund. Resultatet blir en slags jaktdagbok på film och vid det här laget jobbar han på den sjätte filmen från harjakt.com.

Haren kommer

Chanserna bör vara goda. Drevet ekar genom skogen och har redan gått över vägen en gång. Nu buktar det på ovansidan vägen, där Stella släpptes ett par timmar tidigare.

Anders tar ett vägpass och det är inte en minut för tidigt. Drevet närmar sig redan.

Stellas skall dånar mellan träden då Anders viskar och pekar. Skymtar av vitt, sedan är haren ute på grusvägen kanske 70 meter från oss.

Den väljer att gå bortåt. Vi ser den fortfarande springa på vägen då Stella rasar ut på vägen, lägger ett kort ögonblick på att försäkra sig om harens riktning och sedan driver vidare. En kort stund ser vi både stövare och hare samtidigt, sedan viker haren tillbaka upp i skogen på ovansidan vägen.

Stella tappar ingen tid utan driver för fullt upp i skogen igen. Vi lyssnar ett tag, så ser vi haren igen.

Den här gången kommer den ut dryga hundra meter bort och springer mot oss. Stellas skall växer i styrka medan den ljusa haren närmar sig. Men innan den är på hagelhåll vinklar den av vägen, den här gången ner längs sluttningen på den andra sidan vägen.

Stella är inte långt efter. Snart går drevet nedanför vägen. En bukt, sedan ser vi återigen haren hoppa upp på vägen något 70-tal meter bort. Återigen går den från oss och återigen är Stella tätt efter. Hon driver upp på vägen och får synkontakt med haren. Drevet går för absolut fullt bortefter vägen och upp på ovansidan igen.

Där blir det till sist en tappt.

Till vänster Christer Holmberg med Stella, till höger Anders. De utgör ett väl samjagat harjaktsteam.

Till vänster Christer Holmberg med Stella, till höger Anders. De utgör ett väl samjagat harjaktsteam.

Lika spännande som förr

– Bra tryck hittills, kommenterar Anders nöjd.

Stella jobbar i ett litet område och Anders låter henne sköta det här själv.

– Haren ligger nog där.

Mycket riktigt. Det handlar kanske om tio minuter, sedan kommer ett nytt påstick. Drevet är igång igen.

Den här gången går haren över vägen utom synhåll. Den gör en bukt nedanför vägen, sedan hörs Stellas skall allt starkare igen.

Anders viskar till då han ser haren skymta i skogen nedanför vägen. Den kommer på harars vis lugnt skuttande, trots att Stella låter nära.

Intill vägen stannar haren till och lyssnar. Anders första skott träffar. Haren går ändå inte ikull, men ute på vägen faller den för det andra skottet.

Stella är framme på nolltid. En kort stund senare kommer Christer gående längs vägen och ett väl samjagat gäng är samlade vid haren efter en otroligt intensiv timmes drev. Där och då är det lätt att förstå varför harjakt med stövare var svenska jägares favoritjakt innan älg, annat klövvilt och inte minst varg förändrade scenen. Ett bra hardrev är nämligen fortfarande sanslöst spännande. Och… roligt!

0 kommentarer

AKTUELLT

Vargdrabbad matte berättar om attacken

Vallentuna (JJ) Ann-Margret Neikter berättar nu i media hur det gick till när hennes cavalier king charles spaniel blev tagen av varg. – I ögonblicket jag vände mig om och tittade ner, bet den Lacey i nacken, berättar hon för Mitt i hela Stockholm.

Johans nya Blaser funkar inte

Västerås (JJ) Johan Rydberg har kostat på drygt 35 000 kronor för att få ett pålitigt vapen för björnjakt och eftersök. Men den nya studsaren, Blaser R8, funkar inte - den kastar inte ut tomhylsorna.

Annonser