Moltas i topp bland ”nobsarna”

juli.jpgMoltas kan stoltsera med att för tillfället vara en av landets mest meriterade Norrbottensspets. Moltas är fem år och ägs av Niklas Lundberg, Kalix. Moltas kommer från Tärnafjällen där den i trädskällarkretsar inte helt obekante PA Frohm står som uppfödare.

För Niklas var det inte självklart att det var skällande fågelhundar som skulle dominera hans jaktintresse. Niklas växte upp i en familj med stående fågelhundar, vorsteh och pointer. Hans pappa jagade inte med hundarna utan var helt inriktad på att åka skidor och tävla på draghundstävlingar. En del intresserade jägare fick däremot låna hundarna på hösten och jaga. Kanske, säger Niklas var det därför som jaga valde en annan hundras. Samvaron med ett antal vorstrar och pointrar var inte alltid helt angenäm, säger han med glimten i ögat.
När Niklas läste biologi på universitetet i Umeå fick han tillfälle att jaga med en finnspets vars rötter fanns i Jokkmokk. Hunden var extremt duktig och satte fart på Niklas intresse för jaktformen.
 
Jaktjournalen inspirerade
– Att fågeljakt var min grej förstod jag direkt. Dessutom var jag uppväxt med Jaktjournalen med alla spännande reportage under 80-talet som handlade om fågeljakt med spetshundar.
Norrbottenspetsarna kom in i Niklas liv ungefär samtidigt som han började sällskapa med Erica. Sambon är dotter till PA Frohm, Tärna. PA har fött upp Norrbottenspets i massor av år och tillsammans med hustrun varit avelsråd för rasen i 23 år.
Niklas första jakter på markerna utanför Tärna skedde tillsammans med tiken Ramona.
– En fantastisk jaktmaskin, säger Niklas.
Ramona hade ett förstapris i öppen klass och ett i elitklass. Till detta kunde radas ett stort antal andrapris.
 
Trevande start
Niklas första jakter med Ramona var i mångt och mycket typiska för en ung jägares första steg efter en rutinerad trädskällare. Hunden gjorde oftast rätt, men för Niklas var det betydligt svårare att komma till skott och få den hett efterlängtade fågeln. Ibland flög fåglarna innan han hunnit skjuta och ibland visade det sig att bössan gick fel.
Typisk för en oerfaren fågeljägare, säger Niklas och skrattar åt minnet av de första försöken att skjuta fågel. Under de första åren i början av 90-talet jagade Niklas varje höst med Ramona och då beslutade han sig för att skaffa en valp efter tiken. Under tiden jagade Niklas även med sin finnspets, Trätarmyrens Rask, och valde därför att vänta med ytterligare en hund.

Första norrbottensspetsen
Under ett midsommarbesök i Tärna visade det sig att en valp efter Ramona blivit kvar eftersom köparen backat ut i sista stund. Valpen som var tio veckor charmade Erica och Niklas och på så sätt hamnade Moltas i Niklas ägo sommaren 1997.
Moltas var enkel att hantera som valp. Den fick vara ute mycket på sommaren och redan vid 16 veckor hade han sitt första ståndskall på en skata! Moltas reste fågeln, skällde en stund när skatan satt i ett träd och förföljde sedan den bortflyende fågeln.
Niklas berättar att han då första gången förstod att fågeljakten skulle komma att fungera efter Moltas. Under hösten flyttade Niklas till Kalix och där fanns gott om jaktmarker. Han gjorde nästan dagligen korta turer med valpen i skogen.

Första fågeln
I början av oktober sköt han första fågeln, en järpe på ståndskall. Moltas var ute på sök när Niklas hörde en tjäderkull ta till vingarna. Efter en stund började det att skälla. Niklas smög fram och fann att hunden skällde med riktning mot en gles martall. Det var bara ett problem, det fanns ingen fågel i trädet. Niklas kopplade hunden som mycket motvilligt ville lämna platsen. När Niklas återigen gav Moltas friheten återvände den direkt till martallen och började skälla.
Till sist kunden Niklas upptäcka och skjuta en järpkyckling som mer eller mindre låg efter en av de grövsta kvistarna i tallen. Samma höst blev det ytterligare ett par järpar skjutna efter Moltas. Niklas slutade sedan att skjuta järpe för sin hund och redan tredje hösten slutade han helt att intressera sig för järpe som oftast har en benägenhet att sitta dåligt för hundar. I slutet av oktober när Moltas var drygt sex månade fick Niklas skjuta sin första tjäder för hunden på ett perfekt och långt ståndskall. Totalt blev det fem fåglar första hösten, ett resultat som Niklas var mycket belåten med.
Dagarna före jul startade Niklas på första jaktprovet som resulterade i ett andrapris endast tre poäng från en etta. Resultatet på jaktprovet gav möjligheter att ställa ut Moltas som visade sig inte bara vara en lovande jakthund utan även en yngling med utseende. Redan vid tre års ålder var utställningschampionatet fixat.

Korta jaktpass
Hösten 98 började Niklas försiktigt med sin hund. Taktiken har varit att jaga mycket men i lämpliga portioner. Niklas jagade aldrig mer än två timmar per pass med sin unghund, oftast blev det kortare pass. Jaktdagarna började vanligtvis med ett kort pass med Moltas på morgonen och sedan ett riktigt långpass med finnspetsen. På kvällskvisten fick Moltas återigen gå en dryg timme.
– Korta och effektiva pass där man satsar på kvalité och inte kvantitet har varit min metod för att jaga in Moltas, berättar Niklas. Niklas har ofta valt att stanna hemma och arbeta första jaktveckan i augusti. Efter arbetets slut finns det i början av hösten tillräckligt med ljus för att hinna jaga ett par timmar. När sedan hunden efter en vecka fått en lämplig mjukstart då har Niklas gett sig iväg på någon jaktresa och lite mer intensiv jakt.
Niklas är övertygad om att många jägare börjar jaktsäsongen för hårt eftersom hundarna behöver lite tid i skogen innan flåset fungerar för långa jaktdagar.
En annan fördel med korta jakter i början av säsongen är enligt Niklas att man får chansen att bekanta sig med traktens orrkullar som är en förbisedd fågel när det gäller att jaga in en unghund. Orrarna är i början av hösten ganska trygga och de har för vana att flyga kortare sträckor och kacklar ibland alldeles förskräckligt inspirerande för en unghund. Niklas jagade sedan hela hösten med Moltas och sköt som han säger hyfsat med fågel.

Jaktprov
Vid jultid var det åter dags för jaktprov och då kom den efterlängtade fullträffen med ett förstapris i öppen klass på 74 poäng efter fem skall på tjäder. Resultatet räckte till att ge Moltas status som klubbmästare. I mitten av oktober tog Moltas en elitetta på 78 p.
– Det blev den stora kicken för mig, säger Niklas.
I Överkalix tog sedan Moltas en tvåa i elitkl. (65p) vilket gav honom titeln skallmästare på Camp David. 2000 vann han även Stings Pokal.
Moltas saknar ett förstapris i elitklass för att bli jaktchampion, men Niklas är övertygad om att det ska lyckas. Trots allt är det bara 7-8 procent av alla som startar på jaktprov som tar ett förstapris bland trädskällareliten.
 
Exakta markeringar
– Moltas styrka ligger i viljan och jaktlusten säger Niklas. Han är dessutom en duktig lyssnare. När fågel flyger springer han efter för att sedan stanna och lyssna om den slår fast. Niklas berättar att Moltas ibland avbrutit lyssnande, återvänt till skallträdet för att sedan återuppta förföljande och ibland på så sätt lyckats få ett förnyat ståndskall på fågeln. Under de fem år som Niklas jagat med sin hund har han bara skjutit fågel som hunden visat ut med exakt markering.

Trädskällarvapen
Niklas jagade tidigare enbart med kula, kaliber 22 magnum eller 6,5×55. En höst hade han sin 22 magnum på service och jagade med den tunga 6,5:an.
– Det var rena katastrofen säger Niklas.
De första tolv fåglarna som Moltas skällde strulade Niklas bort. Att jaga skogsfågel med en trädskällare kräver inte bara en bra hund. Det ställer stora krav på jägaren och hans vapen. Niklas fanns snart att en tung sporterstudsare med ett tungt och ljusstarkt kikarsikte var alltför klumpigt för att jaga fågel med.
Niklas stegade in på en vapenaffär och när han lämnade butiken var det med en Tikka M70 i sällskap. Tikkan har en 222 kulpipa och en hagelpipa med tre choker. Den trängsta hagelchoken har visat sig fungera bäst och nu skjuter Niklas fler fåglar med hagel än vad som är faller för kulpipan. När det gäller kula har Niklas en speciell variant på inskjutning. I stället för att finna en patron som spänner över ett brett register har han valt att ladda sin 222 i två versioner. En med 800 meters utgångshastighet för fåglar kring 50 meter och en med 900 meters utgångshastighet för fåglar upp till 100 meter. För att skilja patronerna har han märkt tändhatten med en tuschpenna så att inga misstag ska uppstå.

Nummer ett
Trots att Niklas har både en finnspets och norrbottensspets vill han inte sätta någon av raserna före den andra.
– Finnspetsen har ett förstapris på jaktprov, men den har inte en chans mot Moltas som är den stora stjärna i stallet, menar Niklas. När man går med Moltas i skogen veta man att någonting kommer att hända. Han har en enorm jaktlust och är alltid villig att fortsätta en stund till. Visst finns det skillnader mellan norrbottensspetsar och finnspetsar, men oftast är det individrelaterat. Arv och miljö styr det mesta är Niklas uppfattning i den många gånger heta debatten om vilken av de båda trädskällarraserna som är bäst.

Fakta om MOLTAS

moltas.jpgSUCH Rönnbäckens Moltas S29203/97
E Viktor S50233/91
U SUCH Rönnbäckens Ramona S41640/91
Tävlingsresultat
Jaktprov
1997-12-21 Rönnbäck 62p 2 ökl PA Frohm
1988-12-26 Rönnbäck 74p 1:a ökl PA Frohm, Klubbmästare
Västerbottens kustland
1999-10-16 Rönnbäck 49p 0 ekl Thomas Jonsson
1999-10-17 Rönnbäck 78p 1 ekl Ingemar Sundqvist,
1999-10-30 Överkalix 65p 2 ekl Göran Östlund
Skallmästare Camp David
1999-11-13 Jokkmokk 16p 0 ekl Krister Mattsson
1999-11-14 Jokkmokk 24p 0 ekl Rainer Lyngmark
2000-08-19 Hällnäs 62p 3 ekl Björn Andersson
2000-08-20 Hällnäs 25p 0 ekl Rolf Eriksson
2000-09-23 Kalix 3p 0 ekl Roger Eklund
2000-09-24 Kalix 54p 3 ekl Anders Morin, Vinnare av
Stings pokal
2000-10-14 Rönnbäck 47p 0 ekl Clas-Uno Haraldsson
2000-10-15 Rönnbäck 30p 0 ekl Leif Öhgren
2001-08-18 Sävar 6 0 ekl Erik Sandström
2001-08-19 Sävar 65p 2 ekl Martin Svärd
2001-08-25 Kypasjärvi 4p 0 ekl Lars-Arne Larsson
2001-09-22 Överkalix 7p 0 ekl Roger Eklund
2001-10-13 Rönnbäck 69p 2 ekl Anders Morin
2001-10-14 Rönnbäck 7p 0 ekl Ewert Lundström
Utställningar
1998-02 Robertsfors Lennart Edfors Cert, Hp, CK
1998- 03 Kalix, Staffan Forslund, Cert Hp, CK
1998- 03 Gällivare Rolf Lundman 1 segrarklass
1999-01 Robertsfors Rolf Lundman Cert, Hp, CK
2000-01 Robertsfors Staffan Forslund Cert, CK, bästa han, BIR, BIS
2000-02 Arvidsjaur Lennart Edfors CK, Bästa han, BIR, BIS
2001-03 Kalix Tore Strandgård CK, bästa han, BIR
2001-04 Skellefteå Risto Tuominen CK, bästa han, BIR

Rasinformation
I början av 1900-talet gjordes de första försöken att skapa en svensk skällande fågelhundsras. Namnet blev Norrbottens skällande fågelhund. Försöket misslyckades och i slutet av 40-talet avförde kennelklubben rasen som utdöd. Detta var fel eftersom det fortfarande i norr fanns kvar spetshundar som lokala jägare nyttjade till fågel- och älgjakt. Jägmästare Stig Onnerfeldt upptäckte i början av 50-talet när han anlänt till Pajala att det fanns ett stort antal spetshundar ute i byarna. Onnerfeldt som hade ett förflutet i Spaniel- och Retriverklubben började intressera sig för att restaurera rasen. Den första mönstringen skedde på Älghundsklubbens utställning 1960. Arbetet med att hitta hundar fortsatte och 1963 godkändes ett förslag om jaktprov för trädskällare. 1967 hade man lyckats samla tillräckligt många rastypiska hundar för att rasen skulle godkännas. Ett stort och långvarig arbete av många jägare och hundmänniskor i norr hade gett resultat. Fram till 1967 hade fågelhundarna tillhört älghundklubben, men då godkände kennelklubben att en specialklubb för trädskällarna skulle få bildas.
En norrbottensspets ska vara liten, stramt byggd med torr kraftig muskulatur. Den ska ha god resning och vara mycket rörlig. Olikheter mellan hanhund och tik ska vara tydligt framträdande. Norrbottensspetsen får inte vara nervös, skygg eller aggressiv. Den ska ge intryck av vakenhet, livlighet, vänlighet och självsäkerhet.
Färg: Alla färger är tillåtna, men idealfärgen är vit med gula eller rödbruna tecken.
Storlek: Hanhund 45 cm, tik 42 cm.
Antal registrerade hundar 2001: 100.
RogerC ÅSTRÖM
rogerc@jaktjournalen.se

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser