Miljövänliga patroner.

hageltest1.gifHagelpatronernas kvalitet och verkningsgrad har fått en väldig utveckling sedan hagelvapen började användas. Bly har varit självklart. De nya, miljövänligare materialen har andra ballistiska egenskaper och vänder nu upp och ner på gamla sanningar. Läs denna danska analys av de alternativa laddningarna.


 Danmark tillåter inte jakt med blyhagel sedan 1996. De laddningar jägarna har att välja mellan är bismut (vismut), Molyshot, tenn och stål. Stål-haglen är dock långtifrån populära i skogarna. Ett femte alternativ, zink, har visat så många negativa egenskaper, att det knappast har en framtid. Varje jaktpatron, oavsett material, har bara ett syfte: att ta död på viltet så effektivt som möjligt. En effektiv avlivning måste dock ske med hänsyn till en rad delvis motsatt riktade krav och hänsyn. För det första skall avlivningen ske ”humant”, det vill säga ögonblickligt och utan att viltet lider i onödan. För det andra skall det ske på ett sådant sätt, att minimalt av det ätbara köttet går till spillo. För det tredje krävs att det tas estetiska hänsyn – helst inte för mycket blod. Och för det fjärde, men inte minst viktiga, skall det ske på ett sätt som inte belastar miljön i form av förorening eller annan obotlig skada. När det dessutom skall tas hänsyn till råvarornas tillgång för att framställa de material som används och priset på den färdiga patronen, må man erkänna, att det är vanskliga odds som världens patrontillverkare har att kämpa mot.

9 kr styck
Man bör nog också erkänna, att ”den perfekta hagelpatronen” inte finns, om alla hänsyn skall tillgodoses och är lika viktiga. Vi är med andra ord tvungna att använda det vi kan få och tillika vara glada för det. Men vad är det då vi stoppar i bössorna idag? Duger det över huvud taget, och får vi, vad vi betalar för, när vi betalar upp mot 200 danska kr (ca 235 svenska kr, Red. anm.) för en ask patroner. Vi beslöt oss att försöka ta reda på detta, dels genom att underkasta hagelpatronerna en teknisk analys, dels genom att prova patronernas praktiska egenskaper i ett skjuttest, och slutligen genom att försöka värdera deras egenskaper under praktisk jakt. Totalt ingår 26 patroner i vårt test, som omfattar 9 fabrikat. Listan ger sig inte ut för att vara komplett, men den är representativ för alla praktiska ändamål.

Teknisk analys
Först vägdes och mättes samtliga laddningar. Dels för att visuellt värdera haglen, hagelkoppens och patronernas konstruktion som helhet, dels för att fastslå om mängden hagel och haglens storlek svarade till det angivna. Till slut ville vi visa, om det fanns väsentliga variationer i hagelmängd och krutladdning från patron till patron. Minst fem patroner av varje fabrikat och laddning undersöktes. I enstaka fall gav analysen så avvikande resultat att ett nytt antal patroner av den aktuella typen fick granskas. Det kan därför med ganska god säkerhet fastslås, att talen i tabellen är representativa för varje fabrikat och gällande laddning.

Hagelmängd och -storlek
I stort innehåller patronerna de hagelmängder (laddvikter) som uppges på askarna. Bortsett från fyra fabrikat/laddningar håller sig variationerna omkring eller under 2 procent. Om en genomsnittlig undervikt på 1,5 g i förhållande till angivna 28 gram (motsvarar 4,7 procent) är en oacceptabelt stort variation, vet jag inte, men när bristen visar på 2,2 gram (motsvarar 7,9 procent) så anser jag, att gränsen kan anses överskriden. I ljuset av de angivna, mycket höga materialpriserna på de alternativa haglen, är det tankeväckande, att variationerna i stort sett samtliga fall ligger på den negativa sidan, och att den deklarerade laddningen bara levereras exakt i ett fall!

Opålitlig numrering
Mycket värre ser det emellertid ut, när det gäller hagelstorleken. Här härskar i det närmaste total anarki. Danska, engelska, amerikanska och italienska nummerbeteckningar används fullständigt på måfå, utan att det anges vad som är vad på asken. Det innebär att man till exempel kan köpa en ask ”4:or”, men riskera att komma hem med ”5:or”. I flera fall löser fabrikanten problemet fyndigt, genom att den faktiska hagelstorleken ligger mitt emellan två nummer, och i ett av fabrikaten används både danska och engelska nummer, utan att det anges, vad som är vad. I ett isolerat fall (Winchester) finns ytterligare det trassliga förhållandet, att fabrikatet och därmed hagelnumren – upplevs som om de är amerikanska, men patronerna framställs i Italien och numren är italienska. I rättfärdighetens namn skall sägas att dessa hagels storlek också uppges i mm och att dessa mått stämmer. De tyska fabrikaten Hubertus och Rottweil anger också haglens storlek i mm. Haglens storlek är i analysen uträknad som ett genomsnitt av 100 stycken uppmätta hagel i varje laddning.

Antal och utseende
Mängden hagel i varje enskild patron har räknats. De största avvikelserna hör självklart nog ihop med de fabrikat, där viktmängden varierar. Därutöver märks mindre variationer i de fabrikat, där haglens storlek skiftar i den enskilda laddningen. Den praktiska betydelsen av dessa variationer är troligen minimal, inte minst i ljuset av de mycket stora skillnader i antal hagel, som i övrigt noterades från laddning till laddning. Vad vi kunde se varierade haglen en del. I flera fall kan haglen beskrivas som perfekta – fullständigt runda som kulor, utan grader eller kanter och med en och samma storlek. I andra fall är det närmast tal om det rakt motsatta. Vissa laddningar påminde mest av allt om något man sopat upp från fabriksgolvet efter arbetsdagens slut. Överraskande nog verkade det emellertid inte finnas någon tydlig sammankoppling mellan haglens utseende och det aktuella fabrikatets resultat vid testskjutningen – snarare tvärtom. I de två komposit-materialen, Molyshot och bismut, hittades en del mer eller mindre fragmenterade hagel.

Krutmängd
De enskilda kruttypernas egenskaper är som regel en djupt bevarad fabrikshemlighet, och att det finns stora skillnader syns tydligt, både i krutets fysiska utseende och i skillnaden i den använda mängden. Krutmängden i en hagelpatron är antagligen mindre kritisk än i en kulpatron. Däremot spelar packningen av krutet och filtproppens eller hagelskålens täthet en väsentlig roll. Skillnader på några få procent i krutmängden har därför knappast någon större betydelse, men när den totala variationen i krutmängd och vikten av hagelladdningen närmar sig 10 procent – eller som i ett speciellt fall, nästan 12 procent – måste det ha betydelse för hagelskottets karaktär.

Varudeklaration
Danmarks Jægerforbund vill att det införs en standard-deklaration för alla hagelpatroner som säljes i landet. Den ska innehålla upplysning om alla relevanta tekniska egenskaper hos patronerna, inte minst exakta upplysningar om mått och vikt. Mitt test visar att jägarna inte är betjänta av dagens bristfälliga – eller missvisande – information, om vad de rent faktiskt köper. Kan man föreställa sig en motsvarande slapphet, när det gäller studsarpatroner? Knappast. Vi kan åtminstone kräva, att de hagelnummer som anges på asken refererar till korrekt nummerskala – gärna i kombination med mm-angivelse.

Testskytte
Samtliga patroner har efterhand kontrollerats i ett praktiskt skjut-test, med avseende på täckning, genomträngning och uppmätt utgångshastighet. Resultaten är också i detta fall redovisade som ett genomsnitt av fem skott för varje testparameter. I enstaka fall har kompletterande skjutningar utförts för att klarlägga specifika tvivelaktigheter. Vid genomträngningstestet är det i vissa fall tal om färre skott, eftersom detta deltest visade mycket likartade resultat för det aktuella fabrikatet/laddningen. Samtliga testskott i kaliber 12 sköts med en Beretta O/U, modell 686, 12-76, med halv trångborrning, och i kaliber 20 med en Beretta O/U, modell 686, 20-76, med kvarts trångborrning. Skottavståndet är i samtliga fall uppmätt till exakt 30 meter – vilket svarar till det rekommenderade (danska) maximala skottavståndet under jakt.

Täckning
Täckningstestet genomfördes efter principerna i den så kallade Oberfell-Thompson metoden: antalet hagel mäts i en 75 cm och en 50 cm stor ring som placeras centralt i hagelsvärmen sedan skottet avtecknat sig på en testplatta. Därtill räknas det antal ”hål” som har en diameter på 12 cm eller mera i den del av svärmen som ligger utanför 75 cm ringen. Resultaten av uträkningarna omsättes till procent och talen förs in i en tabell, varefter man kan räkna fram en ”kvalitetsnivå” för skottet. Metoden är utvecklad för att testa blyhagelpatroner, men på grund av de något större antalen hagel i de alternativa (miljövänliga) patrontyperna kan tabellvärdena inte omedelbart användas. Dessutom är tabellerna baserade på skott från 40 yards avstånd (36,5 m) mot de 30 m som använts i detta test. Vårt test skall i första hand användas för jämförelser och till en visuell värdering av skottet. Räkning av hagel och omräkning till procentsatser tjänar enbart som stöd för denna värdering.

Grov tumregel
Med utgångspunkt från de ursprungliga amerikanska tabellerna vill jag dock, efter lite huvudräkning, våga mig på att ge följande grova tumregel: Med en halvt trångborrad bössa på 30 meters avstånd bör cirka 75 procent av patronens hagelantal ligga innanför 75 cm ringen. För en bössa med kvarts borrning är talet 60 procent. I båda fallen bör högst 60 procent av haglen i 75 cm ringen ligga innanför 50 cm ringen. Till värdering av ojämnheter i hagelbilden räknas antalet 12 cm:s ”hål” i hagelsvärmen. Talet relateras till antalet hagel i 75 cm ringen.

Hagelsvärmens längd
Utöver att vara en smula ”akademisk” lider Oberfell-Thomp-son metoden av bristen att den endast mäter hagelskottets utbredning och fördelning i två dimensioner, men eftersom det vid hageljakt normalt är tal om skott mot mål i rörelse, har hagelsvärmens utbredning och haglens fördelning i denna tredje dimension – längden – minst lika stor betydelse. I mycket runda tal rör en snabbt flygande fågel sig, på 30 meters avstånd, 10 cm framåt eller mera medan hagelsvärmen passerar. De 12 cm ”hål”, som påvisas på testplattan, behöver därför inte ges alltför stor betydelse för värderingen av hagelskottets kvalitet i praktiken. Det är viktigt att understryka att hagelpatroner kan uppföra sig olika från bössa till bössa, och att en sann bild av en patrons karaktäristik därför bara uppnås, om den är skjuten i det vapen den skall användas.

Genomträngning och ”chock”
Populärt sagt är ett hagelskotts dräpande verkan resultatet av, att de sårkanaler, som haglen orsakar, resulterar i ett akut blodtrycksfall. Den dräpande effekten beror därmed på ett tillräckligt antal, tillräckligt djupa sårkanaler i djuret. God genomträngningsförmåga är därför minst lika så viktig som god hagelfördelning, när ett hagelskotts effektivitet skall bedömas. (Det finns även anledning att tro att ett djur kan avlida av den ”chock” som kan orsakas av ett stort antal ytliga hagelträffar. Effekten har liknats vid ett pisk-rapp över naken hud. Om slaget blir tillräckligt hårt, reagerar det ytliga nervsystemet så att både andning och hjärtverksamhet kan förlamas. Red. anm.)

Lådtest
För att ta reda på hagels genomträngningsförmåga används en testmetod som utvecklats av den engelske ingenjören och hagelvapenexperten, Gough Thomas: Ett antal pappskivor av cirka 1 mm:s tjocklek (440 g/m2) placeras med cirka 2,5 cm:s mellanrum i en testlåda. Skott skjuts mot lådan – i detta fall från 30 meters avstånd och antalet pappskivor, som haglen slagit genom noteras. Det är likgiltigt hur många hagel som träffar den första pappskivan, bara det finns en jämn fördelning på skivan. Testet skall endast användas till att värdera en patrons relativa genomträngningsförmåga jämfört med andra patroner som testas på samma sätt och den ger därför inte något svar på, hur långt haglen skulle tränga in i en djurkropp. Gough Thomas räknar antalet hagel i den första skivan och därefter letar han sig fram till den skiva som har genomslag av exakt halva antalet hagel av dem som slog genom den första skivan. Numret på skivan med det halva antalet använder han som faktor i jämförelsetestet.

Bismut ger fragment
I vårt test har jag valt att komplettera resultatöversikten med numret på den sista skivan, genomslagen av hagel – och antalet hagel, (vilket naturligtvis skall sättas i relation till antal hagel, som har träffat första skivan). På det sättet anser jag att jag mera generellt kan sammanfatta, hur god genomträngningsförmåga en patron har. Den främsta skivan i genomträngningstestet avslöjade ett fenomen hos Eleys Bismuth Forest-patronerna, som också kunde anas på den kalkade plåten: då och då uppstod små svärmar av fragment, närmast likt nymald peppar, vilka fördelade sig mellan haglen. I enstaka fall bröt fragmenten genom första pappskivan, i andra fall fastnade de som silverskinande små prickar i papperets yta. I vilken omfattning detta fenomen har någon praktisk betydelse vid skott mot vilt är svårt att säga. Hagelfördelning och täckning var generellt annars mycket bra vad gäller bismutpatronerna.

Falska utgångshastigheter
Som sista del av testskjutningen är patronernas utgångshastighet (Vo) uppmätt. Mätningen gjordes med en kronograf med en kalibrerad maximumavvikelse på ±2 procent. I de få tillfällen, då det på patronasken anges en utgångshastighet, är denna införd i tabellen. Generellt ligger utgångshastigheten på en lägre nivå än förväntat. I enstaka fall, när det på asken anges en hastighet, ligger den konstaterade nivån så mycket lägre, att det lutar åt falsk varubeteckning. Det gäller framför allt Eley Bismuth Forest, 28 g, som för övrigt – allt annat taget i betraktning – kanske är testets bästa patron.

Praktisk jakt
Patronerna har också värderats under praktisk jakt – framför allt på änder och i mindre omfattning på duvor. Det är klart, att resultaten av ett sådant prov kommer att präglas av ett visst mått subjektivitet, men fyra erfarna skyttar har bidragit till testet och totalt utkristalliserar sig en del klara tendenser. (Se för övrigt mina generella slutsatser, sist i artikeln.) Tennhaglen är relativt mjuka och expanderar därför till viss del som blyhagel, men tyvärr har de inte blyhaglens tyngd, och de ”dör” därför relativt snabbt – oavsett eventuellt högre utgångshastighet. På korta håll verkar tennhaglen fungera ganska bra, men när det blir tal om lite längre håll (25-30 m), verkar förmågan att döda viltet inte vara tillräckligt god. Testlaget noterar säkra påskjutningar utan att fåglarna dör.

Tenn
Min slutsats för tenn är: acceptabelt ut till avstånd omkring 20-25 m. Vid längre håll skall tennhaglen användas med omtanke, och enbart nyttjas då omständigheterna är gynnsamma (till exempel inkommande fåglar).

Bismut (vismut)
Bortsett från fragmenterings-problemet, verkar bismuthagel fungera utmärkt. Förmågan att döda viltet förefaller vara god, dock ser testlaget en del blod. Detta, gissar jag, hänger samman med de små svärmar av fragment, som tidigare omtalats. Bismutpatroner får anses vara acceptabla ut till normala skottavstånd (30 m), men om inte annat, så för syns skuld, bör fabriken söka att lösa problemen med, att haglen fragmenterar.

Molyshot
Detta material, som består av en blandning av tungsten och molybden sammanbundet med en plastpolymer, har någorlunda samma plasticitet (mjukhet) som tennhagel. Eftersom Molyshot samtidigt viktmässigt ligger relativt nära bly, uppför sig dessa hagel ungefär som blyhagel. Om de många missformade haglen samt större och mindre hagelfragment, som ses i laddningarna, har något praktisk betydelse vet jag inte, men det ser inte obetingat förtroendeingivande ut. Förmågan att döda viltet är god och jag anser att Molyshot-patroner är acceptabla ut till normala skottavstånd (30 m). (Molyshot har bannlysts i danska skogar. Se separat notis på Aktuelltsidorna. Red. anm.)

Stål
Stål (järn) har använts till hagelpatroner i ganska många år. Som material är stål för lätt och för hårt för att vara idealiskt till hagel, men stålhagel har – sett med en del ögon – en fördel i jämförelse med de övriga alternativen: de är billiga att tillverka. Stålhagel är acceptabla ut till moderata skotthåll (20-25 m). På längre håll skall de användas med stor omtanke. Stålhagel bör användas i något grövre storlekar än vad man fram till nu antagit, se nedan.

Slutsats
Patronerna i testet klarade sig – med få undantag – acceptabelt, när provskjutningens alla resultat vägdes samman. Ändå syns en klar – till en viss del överraskande – tendens: mindre hagelladdningar är generellt bättre än större. Det gäller både hagelfördelning/täckning och, inte minst, genomträngning. Den bättre genomträngningen kan i de flesta fall tillskrivas en högre utgångshastighet, men det är inte alltid fallet (se t ex Skovpatronen, kal. 12). Å andra sidan skulle en hög-re hastighet kunna ge upphov till en sämre skottbild, men det finns det inte tendens till. Även om tunga laddningar generellt har en lägre utgångshastighet, är de – utan undantag – märkbart mera obehagliga att skjuta med. En del är så våldsamma att man knappt vill skjuta fler än ett par skott i följd. De danska sjöfågeljägarnas utskott rekommenderar användning av patroner med minst 32 gram hagel till stora och skott-tåliga arter. Kanske finns det grund till att se närmare på det förnuftiga i denna rekommendation. Utskot-tet föreslår vidare att hagelstorleken böra vara minst 3,5 mm (US nr 3), vilket det finns god grund att tillstyrka. Ju större hagel desto bättre genomträngningsförmåga – allt annat oförändrat.

US nr 4 och 5
Testet är övervägande genomfört med hagel i storlek motsvarande US nr 4 eller US nr 5, men ett fabrikat testades genomgående med US nr 3. Utom testet har det även förekommit provskjutningar med en mängd andra hagelladdningar både i storlekarna US nr 3 och US nr 1, och tendensen är klar: när man använder stålhagel, bör minsta hagelstorlek till allt vilt större än duvor och rapphöns vara 3,5 mm (US nr 3). Till större, mera skott-tåligt vilt kan hagelstorlek US nr 2 eller US nr 1 vara relevant.Denna slutsats gäller oavsett om det innebär färre hagel i laddningen. Specifika vikten för bly är 11,3 g/cm3. För stål är den 7,9 g/cm3. Det är – vid en given hagelvikt – därför nästan samma antal hagel i en stålhagelpatron, US nr 3, som i en blyhagelpatron, storlek US nr 5.Vad gäller bismut (9,6 g/cm3) och Molyshot (10,4 g/cm3) verkar det vara rimligt att sammanfatta, att man bör gå upp minst en hagelstorlek jämfört med bly. Slutligen, vad angår tenn, ligger detta material med 7,3 g/cm3 under ståls specifika vikt. Enligt fabrikanten kompenserar man för detta genom att ge tennhag-len högre utgångshastighet. Testet visar, att detta bara är sant till en viss del, och jag vill därför föreslå att storlekskraven för stålhagel även skall gälla för tenn.

Testa själv!
Hagelpatroner kan, som omtalats, uppföra sig olika från vapen till vapen. Detta test ger sig inte ut för att visa upp den enda och slutliga sanningen om alternativen till blyhagel. Men det tecknar en bild av, hur de olika alternativen uppför sig, och den avslöjar – mycket klart – några generella tendenser, både vad angår patronernas tekniska kvalitet och deras skjutegenskaper.Om du vill veta, hur de patroner, du tänker använda i din bössa, uppför sig, bör du provskjuta efter ungefär de riktlinjer, som har beskrivits för detta test. Det kan uppfattas som besvärligt, men du får sannolikt bättre resultat i skog och mark.Fotnot: Bismut heter vismut på svenska. Det är ett metalliskt grundämne vars kemiska beteckning är Bi (av latinets bismutum).

Text och foto: TORSTEN WEGENER
Översättning: HANS NORGREN
Fakta om hagelpatroner och testskjutning.

AKTUELLT

Lurade jägare överklagar polisbeslut

Skåne (JJ) Christoffer Frank och de andra jägarna, som lurats på jakt de betalat för, överklagar nu polisens beslut att inte inleda förundersökning. – Härvan sväller – nu är vi 14 personer som betalat för jakt, berättar Christoffer Frank.

Nytt besked om Rackstadvargarna idag

Värmland (JJ) Varg nummer två fälldes på torsdagen i skyddsjakten i Rackstadreviret i Västra Ämtervik. – Vårt mål är att få bort alla vargarna i området. Jag väntar besked från länsstyrelsen i dag, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna.

Kritik mot järvinventering

Norrbotten (JJ) Sju samebyar i Norrbotten kritiserar länsstyrelsens inventering av järv. Spårförhållandena har varit dåliga och spårarna har missat järvar, menar företrädare för samebyarna.

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Annonser