Mikaela första bäver!

Mikaela Jonsson, Burträsk, på väg hem i vårnatten med sitt livs första bäver skjuten i Risån en mil väster om Burträsk. Bäverjakt är utan tvekan den stora jakten för många nybörjare. Så var det även förra våren för Mikaela Jonsson, Burträsk, när hon gav sig ut på bäverjakt tillsammans med sin syster Nathalie. Mikaela höll i studsaren, men båda spanade med korpblick över Risåns vattenyta för att upptäcka de första tecknen på bäver. Text och Foto: Roger C Åström

Samtidigt som Risåns is bör­jade riva sista dagarna i april började även lusten att ge sig ut på bäverjakt vakna till liv hos systrarna Mikaela och Nathalie Jonsson. Båda tjejerna är jaktintresserade lite utöver det vanliga och tillsammans med sina båda pojk­vänner Anders Boman och Robert Salomonsson bestämdes att en fredagskväll skulle ägnas åt bäverjakt.
Mikaela som ännu inte skjutit en bäver fick bli kvällens huvudperson med god hjälp av hela sällskapet med målsättning att hon skulle komma till skott.

Nathalie kontrollerar vinden noga en god bit före bäverhyddan.

Viltrika marker
Bäverjakt infaller under en period när det inte finns något annat att jaga. Våren i Västerbotten är precis på väg att bryta ut och naturen växlar tempo från vinterdvala till växtkraft så att det knakar i skogarna.
På väg fram mot Risån smyger vi i sakta tempo efter en skotarväg och det dröjer inte länge innan vi får syn på två älgar som betar i den nyligen gallrade skogen.
Älgarna går efter en stunds beskådande undan och vi fortsätter smygande fram ge­nom terrängen som blir blötare och blötare och till sist så vattensjuk att jägare med kortskaftade kängor upptäcker att vårens smältvatten är allt annat än varmt.

På pass vid bäverhyddan
Ett svagt knakande och rasslande får oss att smyga extra försiktigt sista biten fram mot åkanten. Ljudet kommer från en ispropp cirka 80 meter uppströms hyddan. Med jämna mellanrum kommer små och stora isflak som skruvas antingen upp på isen eller trycks under. Vårens krafter är obevekliga och sakta men säkert spolas vintern förbi där vi sitter och lugnet återställs. Passet är klassiskt för bäverjakt i rätt vind mittemot en stor hydda.

Bäverhyddan ligger hyfsat kamouflerad direkt intill kanten av Risån.

Första bävern
På väg ut till jakten har Mikaela och Nathalie provskjutit sina studsare mot en tavla på 80 meters avstånd. Båda jagar med identiska studsare, Tikka T3 i kaliber .308.
Mikaela har skjutit in sin studsare med Norma Oryx. Under inskjutningen upptäcker Mikaela att syrran har monterat en ljuddämpare på sin studsare och det väcker intresse.
Mikaela skjuter ett par skott med ljuddämparen och bestämmer sig direkt för att testa att jaga bäver med den ljuddämparförsedda studsaren.

Jagar helst älg
Mikaela har sedan ett år jägarexamen, men har varit med flera år som uppsiktsjägare på älgjakt. Hon jagar både älg och småvilt i Innansjöns jaktlag och förra hösten sköt hon sin första älg när hon jagade med sin mammas älghund.
– Mamma Katarina har tre jämthundar och det är suveränt roligt när jag får chansen att gå med hund själv, säger Mikaela.
Jämthunden skällde i 40 minuter innan Mikaela fick rent skottfält och kunde skjuta en kalv.
– Himla kul och ruskigt spännande, är Mikaelas kommentar till sin första älg.

I det sista ljuset får vi se en bäver som klivit upp på strandkanten. Avståndet är för långt för ett skott och Mikaela smyger i täten för att komma närmare.

Kolla en bäver
Efter en dryg timmes väntan med gäss, sva­nar och förbipasserande knipor visar sig den första bävern. Utan att någon sett bävern i vattnet syns plötsligt en mörkare fläck i strandkanten. En snabb koll med kikaren får Mikaela att fatta ett fastare grepp om studsaren även om avståndet är för långt för att skjuta.
Efter ett kort samråd bestämmer sig tjejerna för att smyga närmare för att om möjligt komma i skotthåll. Södra sidan av ån är allt annat än smygvänlig med knädjup snö som täcker en vattenfylld myr. Som tur är så visar sig strandvallen vara hårdare och enklare att smyga efter.

Borta och framme igen
När vi sticker upp huvudena över det glesa gräset för att fästa blicken på den betande bävern finns absolut inget att se. Troligtvis har vi skrämt den och nu återstår bara att avvakta. Sakta smyger vi uppströms för att kika runt kröken av ån och återigen går humöret från nästan noll till hundra. Cirka 200 meter uppströms på ett isflak vid strandkanten sitter ännu en bäver.
Mikaela gör en snabb ansmygning och lägger sig ner i gräset med en jacka som stöd för studsaren och direkt när hårkorset fastnar och stannar i bäverkroppen går skottet!
Nästan samtidig som bävern slår runt och blir liggande på isflaket hör vi hur Mikaela utbrister: ”Jag har skjutit en bäver!”

Snabbt, fokuserat och exakt kastade sig Mikaela ner i strandkanten och sköt sin bäver med ett skott. Glädjen går inte att ta miste på efter det lyckade skottet.

Besvärlig apport
Mikaelas glädje varar bara ett par sekunder. När bävern rullar runt och försvinner ner i det korpsvarta vattnet är alla medvetna om att nu krävs både ett visst mått av tur samt en kraftfull insats för att rädda bytet undan vattnets krafter.
Det är långt till nästa bro och det finns inget annat alternativ än att återvända till bilarna och köra uppströms till närmaste bro för att komma på rätt sida av Risån.

Kamp mot klockan
Operation rädda bävern blir en kamp mot klockan och ljuset. När vi kommit på rätt sida ån är det redan mörkt, men vi har bra landmärken och vet exakt var vi ska leta. På väg fram visar det sig att det finns rejäla hinder i form av större och mindre diken. Robert Salomonsson blir först att blöta ner sig när han glider på ett isflak ner i ett djupt dike. Det falsettliknande ropet på hjälp tyder på att det är kallt i vattnet.
Robert blir uppdragen på land och efter­sökspatrullen fortsätter. När vi kommer fram ligger bävern och rullar runt i den star­ka strömmen. Endast ett litet utstickande isflak håller den kvar vid stranden. Med ett fast grepp om svansen bärgar Mikaela sin första bäver.

Delad glädje är dubbel glädje och tjejerna har stora problem att hålla sig för skratt.

Lugn och rogivande jakt
Några veckor senare skjuter Mikaela ytterligare en bäver i Risån och hon berättar att hon ska skicka in skinnen för beredning.
– Jag har inte hunnit pröva så många olika jaktformer, säger Mikaela, men jag har suttit ute flera kvällar och studerat bävrar och annat vilt.
– Det är både rogivande, mysigt och skönt att sitta på bäverpass och studera vilt, säger hon.

AKTUELLT

Åklagarbeslut: Ny utredning om skånsk jakthärva

Skåne (JJ) Det blir en ny polisutredning i den skånska jakthärva där jägare lurats på jakt. Det har chefsåklagare Pernilla Åström beslutat efter att ha granskat de lurade jägarnas överklagan. – Jättebra, säger en av de drabbade, Christoffer Frank.

Liten lodjursjakt i vinter

Kungsbacka (JJ) Det blir en historiskt liten lodjursjakt i Mellansverige i vinter. Endast 13 lodjur får skjutas i tre län. – Frågan är om det är vettigt att försöka hålla lostammen på den nivå som myndigheterna gör, säger Jägareförbundets rovdjursexpert, Gunnar Glöersen.

M: Förenkla för laglydiga vapenägare!

Kungsbacka (JJ) Det borde vara möjligt för jägare och sportskyttar att äga fler vapen än i dag. Det skriver moderaternas landsbygdspolitiske talesperson, Sten Bergheden, och moderate riksdagsmannen John Widegren i den här debattartikeln.

Webbradio: Så resonerar rätten om Benelli MR1

Kungsbacka (JJ) Kammarrättens dom om halvautomaten Benelli MR1 tas emot med bestörtning bland svenska jägare och skyttar. I Jaktjournalens webbradio förklarar ordföranden i målet, kammarrättsråd Marie-Louise Kraft, hur domstolen resonerat.

Annonser