Många fördelar med dubbelekipage

Dubbelekipage vid eftersök kan erbjuda många fördelar Vid eftersök på älg kan det behövas både en duktig spårhund och en bra ståndhund. Som alla känner till växer inte hundar med bägge dessa egenskaper direkt på träd. Men det finns gott om både duktiga spårhundar och bra ståndhundar. Varför inte utnyttja de två hundarnas specialkunskaper i ett och samma eftersöksteam.

Åke Andersson och Mats Vallrud är två jägare från Umeåtrakten som verkligen har gått till botten med problematiken runt eftersök på trafikskadat och påskjutet vilt.
Sedan i början av 90-talet har Mats och Åke försökt övertyga jaktlagen i Umeå jaktvårdskrets om fördelarna med att använda ett dubbelhundekipage vid eftersök på älg.
Idén fick de från Alf Andersson i Hyltebruk, på gränsen mellan Halland och Småland.
– Intresset för arbetssättet var till en början svalt. Men eftersom vi trodde starkt på arbetsmodellen bestämde vi oss för starta en utbildning av hund och hundförare i Umeåregionen. Intresset växte snabbt och spred sig även till andra jaktvårdskretsar i länet, berättar Mats
För en tid sedan fick Jaktjournalen möjlighet att följa Mats och Åkes arbete vid ett riktigt eftersök. Den här gången handlar det om en viltolycka några mil söder om Umeå.
När Åke anländer till olycksplatsen är Mats redan på plats och han ger oss en snabb lägesrapport.
– Det är två älgar som försökte korsa vägen, varvid den ena blivit på körd av en personbil i norrgående riktning. Enligt ögonvittnen skall älgen gjort en rejäl luftfärd innan den slutligen slog i vägbanan. De bägge älgarna kastade sedan tillbaka ner mot den myr de kom ifrån.
 Älghår
En bit ut på myren har älgarna delat på sig och jag har spårat varje älg i ca 500 meter utan att finna något, säger Mats.
Mats visar Åke på olycksplatsen och den undersöks noggrant av de båda eftersöksjägarna. På vägen syns två långa bromsspår och mycket älgskit. De hittar även några droppar blod på asfalten. Vinden har fört stora mängder älghår ned i diket, som Mats och Åke försöker fastställa från vilken kroppsdel de härrör.
– Jag försöker alltid skapa mig en bild av vad som hänt och på vilket sätt älgen kan ha blivit skadad. Fynden på den här olycksplatsen talar för att kollisionen varit kraftig och att älgen inte borde ligga speciellt långt borta, förklarar Åke.
Först när de känner sig nöjda med analysen av olycksplatsen sätter Åke spårselen på labradoren Macita´s Ufo. Han visar Ufo på blodfläckarna och det syns att det är frågan om en rutinerad hund. Lugnt och metodiskt undersöks olycksplatsen innan han tar an spåret.
Strax efter Åke följer Mats med jämthundstiken Jakta.
– Det är viktigt att ha en ståndhund tillgänglig ifall det visar sig att den skadade älgen går undan, berättar Mats och fortsätter. För att hundarna inte ska störa varandra under arbetet är det en fördel om de har träffats tidigare och tränat ihop.
För att Åke ska kunna koncentrera sig till 100 procent på hundens spårarbete överlåter han ansvaret till Mats att hålla sig orienterad i terrängen och sköta kontakten med passkyttarna. Det är även han som agerar skytt om det dyker upp en skottchans på älgen.
När labradoren spårat i ungefär 15 minuter avbryter Åke arbetet.
– Det syns på hundens arbetsintensitet att det inte är några skador på den här älgen, säger Åke och plockar fram en vattenflaska till hunden.
– Många hundförare slarvar med att ge sina hundar vatten när de spårar. Om det är varmt bör man ge hunden vätska fyra till fem gånger i timmen, förklarar Åke.
Vi går tillbaka till den myr där de bägge älgarna delat på sig och labradoren finner snabbt spåret efter den andra älgen. Redan efter några hundra meters spårning syns det på hunden att intresset för spåret ökar. När vi passerar den plats där Mats avbröt spårningen jobbar nu hunden med stor intensitet och det går inte missta sig på att vi följer rätt älg.
När vi några minuter senare kommer fram till en mindre bäck tar spåret plötsligt slut. Det är tydligt att älgen gått ner i bäcken frågan är bara, vart har han har gått upp? Under tiden hunden ringar utropar plötsligt Mats:
– Där ligger den!
Mycket riktigt ligger älgen bara ett tiotal meter ifrån oss. Men på grund av älgens brungråa kamouflagefärg är den ändå svår att få blicken på. Älgen har varit död ett längre tag och likstelheten har brett ut sig. Av skadorna att döma avled den förmodligen kort efter olyckan.
Glad över den enkla och lyckliga utgången slår de bägge hundförarna sig ner vid älgen och ger de bägge hundarna sin rättmätiga belöning.
Även om ståndhunden inte behövdes den här gången har det varit en fascinerande syn att följa detta väl inarbetade eftersöksekipage. Helt klart borde fler jaktlag anamma denna kunskap om styrkan i att utnyttja två hundarnas specialkunskaper i ett och samma eftersöksteam.
Text och foto: THOMAS EKROTH
Jaktjournalen oktober 2004

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser