Lodjuren i Slyberget

David Lindmark med den lodjurshanne som blev resultatet av en helgs intensiv jakt. Hanen vägde 18 kilo och sköts med en 6,5x55 på 60 meter.Upptagen med att befria kängorna från skidbindningarna kom studsarknallen som en total överraskning. Blicken flackade, frågorna dansade runt i huvudet innan jag upptäckte David med studsaren i högsta hugg. – Lodjuret passerade längst bort på hygget, viskade David och man kunde på kroppsspråket se att skottet förmodligen inte fått avsedd effekt.

En vecka försenat kom ett efterlängtat besked till lodjursjägarna i Västerbotten. Myndigheterna hade i en första sväng undantagit lodjursjakten öster om lappmarksgränsen i Västerbotten. Ett helt igenom obegripligt beslut både för jägare, samer och markägare inom området. Efter en överklagan från Västerbottens läns jaktvårdsförening och LRF, bytte länsstyrelsen och sedermera Naturvårdsverket uppfattning och tillät jakt på fem lodjur inom området.
Beslutet kom en vecka in på lodjursjakten som pågår från den första till den sista mars.

Kaffe och karta

Lodjursjägarna stod beredda och under den första veckan spårades ett antal lodjur som alla klarade sig undan jägarnas uppvaktning. När helgen närmade sig tog JJ kontakt med David Lindmark, lodjursjägare i Lugnet, Bygdsiljum för att förhöra sig om möjligheter att få vara med.
– Inga problem, kom till mig på lördagsmorgon vid sjutiden så får vi se vad som händer, svarade David.
Lodjursjakten består till stor del av spårningsarbete. Det gäller först att veta om lodjuren finns inne på marken och sedan måste jägarna ringa djuret så att det blir möjligt att placera ut förhållskyttar innan en skidåkare ger sig iväg efter spåret för att stöta upp lon.
Efter ett antal kaffekoppar och ett otal olika ideer och uppfattningar om hur spårningen skulle gå tillväga så gav sig jägarna till skogs. David stannade hemma och fungerade som sambandscentral för de olika spårpatrullerna.

Mård och räv

Allteftersom rapporterna anlände via mobiltelefon och jaktradio så sjönk förhoppningarna om att det skulle bli någon lodjursjakt. Massor av harspår, rävspår och mårdspår fanns i markerna, men bara gamla lospår.
Vid lunchtid var spårarbetet avklarat utan att ett enda färskt lodjurspår hittats. Jaktlusten var det dock inget fel på och ett gäng gav sig iväg för att ta upp förföljandet på en mård vars pinfärska spårstämplar hittats under morgonen. Ett annat gäng gav sig av för att försöka få en räv på benen. Om något lodjur skulle hittas under dagen skulle jägarna kallas in från sina olika uppdrag.

Lo i passet

David beslöt att åka till Slyberget eftersom man ringade en räv i Skursjöberget strax intill. Jag följde med på skidor ett par hundra meter från bilen upp till en klippavsats i kanten av ett hygge. David konstaterade belåtet att vi strax framför oss hade ett gammalt lospår som korsade mitt ute på det öppna hygget. När David lutade studsaren mot en tall, tog av sig skidorna och började göra sig tillrätta på passet fann jag för gott att göra likadant. När jag höll på att spänna loss mina skidor small en dundrande studsarknall strax framför mig. Hur jag än tittade ut på hygget kunde jag inget se. Däremot såg jag på David, som stod med stöd mot en tall och studsaren i högsta hugg att någonting hade hänt.
– Ett lodjur passerade längst bort på hygget sa David och ryckte till sig skidorna. När vi kom fram visar det sig att lon passerat rakt över våra skidspår och försvunnit upp i skogen.
– Åk efter lon, så försöker jag ta ett pass i förväg sa David och försvann på skidor utför hygget.
 
Spårning
Jag har läst om katternas förmåga att nyttja berg och branter så jag förstod direkt att det skulle bli en tuff skidtur.
Efter ett par hundra meter i kanten av Slyberget valde katten att gå rakt uppför berget. Omöjligt att följa efter på skidor så jag tvingas till en liten omväg. Katten gick rakt över toppen och norrut för att sedan vända söderut och följa Slybergets västra sida. Spåret vinklade fram och tillbaka och man fick en känsla av att lon inte ville visa sig på öppen mark. Till sist fanns ingen utväg och lodjuret passerade över ett hygge, en skogsbilväg och in i en tät slyskog under Skursjöberget. Ett försök att fortsätta söderut misslyckades eftersom terrängen tydligen blev för öppen. Lodjuret gick tillbaka i sina egna spår och sprang sedan upp i det absolut brantaste partiet av Skursjöberget. Själv tog jag skogsbilvägen med avsikt att försöka ta sig upp på berget från en mer flack sida.
Under skidturen ropade David på radio och meddelade att han placerat ut skyttar på nya pass och att jag skulle vänta på klartecken.

Lo i passet

En viskning på radion fick mig att åter börja klättra uppför. Strax mötte jag lospåret. Lon hade kommit rakt mot mig och vänt i sina egna spår. Lodjurets avhopp var lätt att se eftersom den tagit rejäla språngspår. Spåren stod mot Gammfallberget, men efter ett antal trix och finter hade jag lärt mig att inte alla gånger åka utför berget för att en stund senare mötas av ett spår som gick rakt upp igen. Tydligen var lodjuret inte alltför långt borta, kanske gick den och bevakade sina egna spår. Vid branten mellan Skursjöberget och Gammfallberget fanns inga spår när jag passerade första gången. Tio minuter och ett antal krokar och vändningar senare gick ett pinfärskt lospår över den öppning som jag nyss spårat av med ögonen. Återigen nyttjade lon ett stup som var omöjligt att passera på skidor.
Jag tvingades skida runt Gammfallberget på östra sidan för att ta mig upp. Under tiden sprang lon mot Orrtoliden där den förmodligen blev störd av skotertrafik på en skoterled. Lon vinklade västerut och passerade landsvägen vid Sniptjärnen där Tomas Falk stod på pass. Lodjuret hade god fart och Tomas missade sitt skott.
Ytterligare en passkytt fick se skymten av lodjuret när den försökte passera vägen vid Bäckliden. Lon valde då att passera Kälen för att slutligen försvinna i skydd av mörkret i skogarna strax öster om skidanläggningen i Bygdsiljum. Dagen var slut och jaktlaget fick se sig besegrade av lodjuret.
Samtidigt som David Lindmark sköt på lodjuret passerade ytterligare ett lodjur, en hanne, ett par hundra meter söder om hygget i skydd av skogen. Det lodjuret gick över vägen vid Slyberget och vidare till Storkorpen, ett klassiskt lodjursberg i Bygdsiljum.

Lodjuret ringat

Nästa dag visade det sig att hannen som valt att övernatta i Storkorpen tagit sig tillbaka till Slyberget och följt efter det andra lodjuret. Spåret gick exakt samma väg som det spår som jag följt på skidor dagen innan. Nu visste jägarna att det fanns två lodjur öster om skidbacken i Bygdsiljum.
Passkyttar placerades ut innan en skidåkare gav sig av efter spåret. Lodjuret låg i en sänka öster om Storgranberget och valde direkt att springa upp i det brantaste partiet, runda berget för att sedan gå tillbaka nästan till utgångspunkten. Lodjurets utflykt skedde utan att någon passkytt fick syn på den. Spåraren som inte kunde klättra lika bra i berg som lodjur valde att runda berget den motsatta vägen som lodjuret tagit. Det resulterade i att de båda möttes. Lodjuret gick nu åter upp i Storgranberget med riktning mot Kälenberget där David Lindmark satt på pass. Vädret var uruselt med hård vind och snödrev. För att klara ett uthålligt passande hade David grävt ned sig i snön så att han satt med bara ögonen över snökanten.
Lyckad avslutning
David såg lohannen komma i en ungtallskog på 100 meters avstånd. Han såg även att lodjuret med största sannolikhet skulle komma att passera utom synhåll under en klipphylla. Trots risken för att stöta flyttade sig David 20 meter och fick efter ett par sekunder syn på lodjuret. Lon travade lugnt och mitt ute på en öppen hälla sköt David på ca 60 meters avstånd.
Lodjuret, en hanne på 18 kilo, borrade ned huvudet i snön, endast svansen stack upp, när David kunde meddela sina jaktkamrater att jakten var över.
Text och foto: ROGER C ÅSTRÖM

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser