Lisa- slitstark drevmaskin och avelstik

marsa.jpgTorbjörn Andersson har under tio år haft förmånen att få njuta av underbara stövardrev till tonerna av sin hamiltonstövartik Lisa. Lisa inte bara driver hare och räv hon är även dokumenterat vacker. Till meriterna ska även läggas att Lisa är en god nedärvare och intar en hedrande andraplats i klubbens bruksavelsstatistik.

Torbjörn Andersson jagar i Medle viltvårdsområde väster om Skellefteå i Västerbotten och för honom är jakt liktydigt med stövarjakt. Jaktområdet omfattar 4 500 hektar och Tobbe har jaktmarkerna bakom husknuten.
Karriären som stövarjägare inleddes i 20-årsåldern när han följde med grannen Sören Larsson och hans stövare på jakt. När stövarintresset väl var väckt så fanns inga andra intressen som kunde mäta sig en stövare och ett riktigt hardrev.
Torbjörn började jaga allt mer, ibland tillsammans med Sören, men lika ofta lånade han någon av kompisens två hundar och gav sig till skogs. En av Sörens hundar, Zack meriterade sig och gick så långt att den deltog i en SM-tävling.

Omeriterade föräldrar

I början av 90-talet fick Torbjörns sambo Marie syn på en stövarannons i lokaltidningen och paret gav sig iväg till Karl-Evert Danielsson, Bölebyn, Piteå för att titta på valparna. Det fanns två valpar kvar att välja mellan. Trots att man bara rest för att titta på kullen beslutade sig paret att köpa Lisa.
När man tittar på Lisas stamtavla kan man konstatera att den i det närmaste är ren från meriterade hundar.
– Jag lyssnade mest på Karl-Evert och när han berättade om hur hundarna jagade och det faktum att många av valpköparna inte hade haft intresse av jaktprov eller utställningar. I stamtavlan är det endast Lisas far, SJCH Snobben som har några meriter. Snobben var på sin tid Norrbottens yngste jaktchampion. Lisas farfar hade problem med utseendet och blev av den anledningen aldrig champion. Däremot jagade han bra och deltog i ett SM.

Vinstlott

marsb.jpgTrots Lisas på pappret klena stamtavla har hon i högsta grad visat att hon är både en duglig jakthund och en suverän nedärvare. Lisa skällde sina första skall efter hare när hon var fyra månader.
– Första hösten drev hon redan så att det hade räckt till ett förstapris, säger Torbjörn. Trots det dröjde det till vintern 1994 innan Lisa tog sitt första förstapris.
– Lisa skadade sig i ett ben vintern 1993 och fick stå på stall under oktober och november, säger Torbjörn som förklaring till att de saknas resultat från den säsongen.
Lisa hade tagit upp en räv och efter en stund fick Torbjörn en känsla av att allt inte stod rätt till. Med hjälp av spårsnö började han följa efter drevet och efter en stund fick ha se blod i drevlöpan. Torbjörn blåste i jakthornet och då visade sig tiken.
– När hon bröt drevet förstod jag att något var galet, berättar Torbjörn. Under de första jaktåren var hon så ivrig att det inte gick att kalla in henne under drev. När tiken kom fram hade hon skurit upp ena benet och en stor blodåder. Torbjörn fick lägga ett förband och snabbt bege sig till veterinär som konstaterade att Lisa inte klarat sig om hon blivit kvar i skogen ytterligare en tid. Under våren 1995 och 1996 tog sedan Lisa sina ettor på prov och blev klar dubbelchampion.

Nysnö

När vi rastar Lisa och hennes dotter Kickan (fem år) utanför jaktkojan på kvällen konstaterar Tobbe att det kommer att bli drev direkt på morgonen.
– Båda hundarna känner något säger han lite hemlighetsfullt innan vi går in i kojan och värmen.
Vädret är perfekt på morgonen, några minusgrader och nysnö. Dagen innan hade det snöat cirka tio centimeter så vi närde goda förhoppningar om att hitta harspår ganska snabbt.
Lisa försvann omedelbart och vi hann i stort sett bara fram till skogsbrynet innan vi såg ett färskt rävspår. Vi följde sjöstranden och stötte snart på en frusen bäck som vi följde in mot skogen. Räven hade tassat fram i vasskanten på jakt efter föda och i rävspåren fanns Lisas språngspår.

Rävdrev
Det dröjde närmare tjugo minuter innan upptaget kom. Torbjörn som lyssnat på en lokalkunnig jägare valde ett pass som tidigare visat sig vara ett bra rävpass. Lisa öste på för fullt och jag var nästan övertygad om att räven skulle komma efter bäcken ut mot strandkanten där det fanns ett virrvarr av vassruggar.
Efter en timme tog vi kontakt via mobilen och precis då kommer räven fram i Torbjörns pass. Den stod en stund utom hagelhåll på vägen med hängande tunga och lyssnade på Lisa som närmade sig. Räven noterade aldrig skytten och drevet gick in i skogen mellan vägen och sjön där jag väntade med spänning.
Besöket på norra sidan vägen blev kortvarigt och jag hörde hur drevet vände västerut innan det åter buktade in mot vägen, bäcken och Torbjörns pass.
Det gick nästan en timme innan ett hagelskott förkunnade att räven passerat inom håll.
Det dröjde ett par minuter innan Torbjörn hörde av sig och meddelade att den var skjuten. Drevet som var helt tappfritt så länge jag kunde höra tog totalt två timmar och nere vid bäcken låg en mycket vackert färgad korsräv.
– Den kom nere på isen och det blev ett ganska enkelt skott, berättade Torbjörn med ett leende.

Nedärvare

1995 tog Torbjörn den första kullen efter Lisa med SJCH Tito. Totalt har Lisa haft fyra kullar med fyra olika hannar, SJCH Tito, SJCH Mullsjönäs Pilo, SJCH Kurre och SJCH Maraholmens Lasso. Ur kullen med Mullsjönäs Pilo behöll han en tik, Kickan, som även den är dubbelchampion.
Totalt har det blivit 34 valpar med namnet Grenåsens kennel och med dessa avkommor är Lisa tvåa på hamiltonklubbens lista över tikarnas bruksavelspoäng de senaste tio åren.
Valpköparna har varit belåtna med hundarnas jaktlust och mentalitet, säger Torbjörn.
– De flesta av dagens jakthundar fungerar på jakt, hävdar Torbjörn som anser det vara minst lika viktigt att hundarna är mentalt stabila och fungerar hemma.
Torbjörn sticker inte under stol med att han varit noga med att välja valpköpare som varit intresserade av jaktprov och utställningar.
– Jag har gallrat bland köparna och det har visat sig ge resultat.
Torbjörn har även hunnit med att ha en kull i Lisas dotter Kickan, då med dubbelchampion Tello. Där var efterfrågan så stor att han har planer på att upprepa kombinationen.

Gryträven

Efter första drevet beslutar vi oss för ett nytt försök och då för att finna en hare. Det ymniga snöfallet dagen innan har tydligen påverkat hararna och vi hade svårt att hitta färska traj.
Efter en halvtimmes sök, drog Lisa åter igång och drevet kom rakt emot oss. Vi fann inget annat råd än att stå stilla, övertygade om att det nu gällde hare.
Ack så fel vi hade.
Återigen hade Lisa hittat en räv och drevet klingade ut i fjärran. Förmodligen hade räven misstänkt mänsklig inblandning och för oss återstod inget annat än att bege oss efter i drevlöpan. Spåren gick kulrakt mot de markavsnitt där Torbjörn sköt första räven och förhoppningar om att räven skulle börja bukta väcktes. Fel igen.
Drevet tystnade och efter en stund kom Lisa fram till oss.
– Räven gick i gryt, säger Torbjörn med övertygelse. I sin ungdom skulle Lisa krypa in under en lada där en räv gått in och blev då getingstucken. Efter den betan bryter hon dreven direkt räven går under.
Dagen är slut och mörkret sluter sig över skogen. Torbjörn är lite missbelåten med dagens drevdjur.
– Lisa är en harspecialist, säger han. Om hon får välja mellan ett gammalt harspår och ett färskt rävspår fortsätter hon alltid med haren. Nu verkade markerna vara översållade med rävspår och rävlukten blev tydligen alltför frestande.

Slitstark

marsc.jpgNär Lisa var yngre jagade Torbjörn under vissa perioder upp till fem dagar i veckan.
– Jag var arbetslös och stämplade och kunde vissa perioder jaga varje dag, berättar Torbjörn. Lisa har alltid drivit räv, men valt hare i första hand. Den yngre tiken Kickan har aldrig drivit räv och Torbjörn tycker att det räcker med en rävhund. När räven buktar fint är det oerhört spännande. Men ofta bär det iväg på långskjuts och då är rävjakt inte lika roligt alla gånger.
Lisa som närmare sig elva år får nu finna sig i att ”bara” jaga två dagar i veckan.
– Jag märker inte speciellt under jakt att hon blivit äldre, däremot tar det längre tid för henne att återhämta sig efter en riktig jaktdag. Lisa ser ut att vara betydligt yngre än vad stamtavlan ger besked om. Stövarkroppen är i perfekt skicka och jaktlusten är det inget fel på.
– Fram till fyraårsåldern var hon omöjlig att kalla in på drev. Hon var lite mörkrädd och slutade ofta inte självmant förrän det varit mörkt i en dryg timme. Hennes jaktlust har varit enorm under alla år.Hardrev
Andra jaktdagen börjar vi med Kickan. Det tar närmare en timme innan haren är på benen och vi gör allt vad vi kan för att passa ödemarksharen som förtjänstfullt undviker allt vad skogsbilvägar heter. Vid ett par tillfällen passerar den en väg med det räcker inte för att vi ska komma till skott. Efter drygt två timmar kopplar Torbjörn tiken och tar fram Lisa som får en chans att driva hare.
Nytt släpp och det dröjer inte länge innan även hon har en hare på benen. Den här jössen är om än värre på att hålla sig undan vägen. Drevet går ända in i skymningen uppe i ett berg där det inte är lätt att hitta ett pass. Torbjörn kopplar Lisa på drevlöpan efter drygt två timmars drev.

Torbjörn anser att Lisas fördelar är:

– Mycket bra mentalitet
– Stor jaktlust
– Bra sök
– Bra upptagare
– Slitstark
När jag frågan efter vad som kunde ha varit bättre hos Lisa funderar Torbjörn länge.
– Det vete fan… Kanske skulle hon ha haft ett något lugnare drevsätt, säger han till sist. Lisa har enligt Torbjörn alltid fungerat lite bättre på snö eftersom hon då går lite långsammare. Hon förspringer sig inte lika ofta på snö som på barmark.
Själv är jag mer än belåten, i två dagar har dreven klingat och det är bara vår okunskap om markerna som gör att hararna klarar sig. Hararna som i den här ödemarken aldrig hört en stövare på många år är förmodligen även de imponerade av sin förföljares envishet.

Fakta Lisa
marsd.jpgSUCH SJCH Lisa S56658/92
Efter: SJCH Snobben S41697/89
Undan: Sickan S5301/83
Jaktprov1994-12-13 Ö S 109 52 2 Jan Dufva
1994-12-21 Ö S 85 54 2 Jan Dufva
1995-01-18 Ö S 120 53 1 Alrik Nordlund
1995-02-05 Ö S 19 0 0 Leif Öström
1995-02-24 Ö S 120 56 1 Sven-Erik Renström
1995-10-18 E B 15 0 0
1995-11-11 E S 52 51 3 Sven Johansson
1995-11-16 E S 100 53 2 Lage Nilsson
1995-11-17 E S 0 0 0 Leif Öström
1996-10-14 E B 11 0 0 Uno Olsson
1996-10-15 E B 120 54 1 C-G Sandberg
1996-11-09 E S 120 61 1 Conny Lundström
1996-11-10 E S 106 52 2 Ismo Jonsson
1997-11-15 E S 43 53 3 Sören Byström

Utställningar
Datum Plats Domare Valör
1994-05-14 Norsjö Gunnar Norlin 1 ukl
1994-07-03 Piteå Rolf Lundman 1ökl CK
1994-08-21 Gumboda Lars West 2
1995-03-19 Piteå Karl-Allan Andersson 1 Ökl Cert, HP,CK,2Jkl, 3 Btkl
1995-0813 Skellefteå Gunnar Norlin Cacit
1995-0813 Lövånger Juhani Hirvelä 1 Ökl
1996-03-24 Piteå Gunnar Norlin 1 Ökl, HP, CK, 4 Jkl
1996-05-19 Norsjö Rolf Lundman 1 Avelsklass
1998-05-16 Lycksele Karl-Allan Andersson 2 Champion konk, HP,CK, 2 Jkl, 2 Btkl
1998-07-04 Piteå Britt-Mari Ouchterlony 1 Champion konk, HP, CK, 1Jkl, 1 Btkl, BIR
1998-08-16 Gumboda Sixten Lundman 1 Champion konk, HP, CK, 1 jkl, 1 Btkl, BIR
1999-08-14 Byske Aina Lundmark 2 Champion konk, HP, CK, 1 Veteran konk
2001-05-13 Eva Jönsson 1 Veteran konk, CK

Rasfakta Hamiltonstövare
Ursprungsland/hemland: Sverige
Användningsområde: Hamiltonstövaren är en skalldrivande hund som användes vid jakt på hare och räv. Den jagar som ensamhund och skall vara rådjursren.
Bakgrund: 1886 visades ett stort antal stövare på utställningen i Stockholm. Bland dessa fanns Pang och Stella som ägdes av A.P Hamilton. Dessa stövare anses vara ursprunget till den svenska stövaren som sedermera kom att döpas till Hamiltonstövare för att hedra minnet av Kennelklubbens förste ordförande A.P. Hamilton. Hamiltonstövaren betraktas som svensk nationalras. I hamiltonstövaren finns inslag av engelsk foxhound, harrier. Även sydtyska och schweiziska hundar är representerade.
Helhetsintryck: Hamiltonstövaren skall vara trefärgad, rektangulär, proportionerligt byggd utan att vara tung. Den skall ge intryck av utpräglad kraft och uthållighet. Könsprägeln skall vara tydlig.
Uppförande, karaktär: Hamiltonstövaren skall vara en vänlig hund med lugnt temperament.
Rörelser: Rörelserna skall vara parallella och kraftfulla med god steglängd.
Storlek Mankhöjd: Idealhöjd, tillåten variation
Hanhund 57 cm (53- 61 cm)
Tik 53 cm (49- 57 cm)Under provsäsongen 2001-2002 tog 159 1:a pris av 531 startande hundar (30 procent). I elitklass togs 59 1:a pris av 365 elitklassprov (16 %)
Vid fem års ålder har cirka 22 % av årskullen startat på jaktprov. Cirka 14 % av en årskull når 1:a pris i öppenklass och cirka 4,5 % når 1:a pris i elitklass (jaktchampion)
Registreringar
1992 1564
1993 1373
1994 1091
1995 947
1996 943
1997 834
1998 736
1999 715
2000 714
2001 663Mer information om hamiltonstövare hittar du på klubbens hemsida:
http://www.hamilton. stovare.se/
Text och foto: ROGER C ÅSTRÖM

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser