Köpjakt på älg – I egen regi

Vi anländer till ”Hotellet” torsdag kväll. För köpjakt på älg, tre dagar. Fri avskjutning, inga begränsningar – höga förväntningar. Men det är ingen köpjakt där allt är arrangerat – som vi antar att det var när kungen jagade här. De höglänta markerna utanför Höljes i Värmland lockar inbjudande. Text och Foto: Staffan Nilsson.

5 000 hektar orörd jaktmark väntar

Att komma till en ny jakt­mark i mörker och ett nytt jaktgäng är alltid spännande. Hur ser markerna ut, hur är vilttillgången? Att få träffa flera nya jäg­arbekanta. Att få etablera sig och kanske pinka revir.
Men nej, att pinka revir blir i stort sett inte aktuellt. Det är tvärtom intressant att se hur väl det fungerar när ett gäng gubbar som till delar inte känner varandra kommer samman i en jaktstuga. Är det gemensamma intresset smörjmedlet?

Fri avskjutning
Och förutsättningarna för vår köpjakt tycks oss väldigt bra: vi hyr in oss på ”Sveriges bästa älgmark”, 5 000 hektar nära nog orörd jaktmark. Fri avskjutning på älg, inga begränsningar på tjur.
Skogsbolaget vill hålla älgstammen nere och kan bolla med avskjutningen över stora arealer. ”Vår mark” ligger längst upp i norra Värmland, i närheten av Höljes. Här är mar­kerna höglänta, på väg mot fjällkedja.
När Anders Hagberg i första såten fäller vår första ”betal-älg” känns det som om våra förväntningar kan komma att infrias trots att det i övrigt är tunt i såten; marken är vidsträckt lovande.
”Hotellet” är en relativt enkel men samtidigt fin anläggning. Två bra hus, generös matplats för minst 18 personer, men trångt mellan sovplatserna. Ingen el och inget vatten men solfångare ger belysning och gasdrivna element värme. Bastu vid bäcken.
Inskriptionen över entrén slår fast att vi hyr ett ”stamlokus för jägare, fiskare och andra lögnare”. Det epitetet vi kan leva med.

Köpjakt i ”egen regi”
Vi är här för att jaga och möjligen ljuga i tre dagar och kvällar i oktober. Ett gäng på 15–16 gubbar där flertalet inte träffats tidigare.
Vi står själva för arrangemang och jaktledning – eller snarare är det Lars Hassler och Håkan Eriksson som står för förbere­delserna. Men det är alltså inte någon mark­ägare som servar oss ”kunder”. Vi får reda oss själva, på lika villkor.
Håkan är den ende av oss som jagat i mar­ken tidigare och därför naturlig jaktledare. Lars Hassler står i centrum som en­­tu­siastisk arrangör och ivrig jägare med väl­digt många värmländska älgar på sitt samvete. Hur många vill han låta vara osagt…
På torsdagskvällen bekantar vi oss med varandra över färskfiskade västkusträkor, bröd, öl och vin och får en första genomgång inför jakten. Allt är väl förberett – kartmaterial till alla, förutbestämda såtar, tydliga drev, början och slut, komradio 155 kanal 1, tre hundförare och fyra hundar.

Rejält frostnyp och solen på väg upp. Magi, redan innan du är på pass.

 

Köpjaktens lockelse
Första jaktdagens första såt möter oss en magnifik dagning: minus sex, lätt vind på nordväst, solen på väg upp över Sverige i öster. Men ljudhögt.
I ett enastående frostlandskap söker vi ett, två tre, fyra… pass längs myrkanter mot naturliga passager för storoxen som ska komma ner ur Spetsberget, en vass hög ås som skär genom myrytorna.
Det är nu våra förhoppningar ska uppfyllas. För flera av oss, som östgötajägaren, västkustjägaren, sörmlandsjägaren eller södra-värmlandsjägaren hör det inte till van­ligheterna med fri avskjutning på älg och därtill inga begränsningar på storlek på tjur!
Här ligger helt säkert en stor del av den här köpjaktens lockelse för flertalet av oss. Addera att jaktmarken är i stort sett orörd och att marken syns oss, nåja, endast begränsad av norska gränsen i väst.
Våra utsikter den här fredagsmorgonen känns goda. Frågan är hur det ser ut när solen går ner över Norge på söndag?

Oreserverad hundglädje
Håkan rapporterar över radion möjlig älgkontakt uppe i Spetsberget. Ko med kalv går ur såt i sydost. Inga nya indikationer. Inga ståndskall, går älgen undan går hundarna tysta. Bara väntan och förväntan när det smäller på pass nio, sista passet i linjen öster om berget.
Tjuren har tagit kurs genom myrtallarna och ut i tjärnen rakt mot en väl samlad Anders Hagberg. Den stannar till ute i vattnet och har vänligheten att vända tillbaka upp på fast mark innan den lägger sig.
– Spännande men inte särskilt svårt, med skjutkäpp på 50 meter, kommenterar skytten på trygg värmländska.
Jägarglädje och oreserverad hundglädje när jämttiken Ida kommer fram till den udda åttataggaren med husse Per-Anders Danielsson från Töcksfors i sent släptåg.

Första dagen, första såten, första älgen. Vår köpjakt inleds lovande. Per-Anders Danielssons jämte Molly gjorde ett gediget arbete uppe i Spetsberget.

 

Bryr sig inte
Det är tvååriga Idas andra älg, Per-Anders fjärde jämthund, och
Ida får finna sig i att bli jämförd med Bamse som gick fram till ett jaktchampionat.
– En sådan hund får du aldrig mer, konstaterar Per-Anders lakoniskt, men Ida har att brås på och verkar inte bry sig om jämförelsen:
Modern Borsåsens Gilda är svensk utställningschampion och liksom fadern Kär­s­mirens Trull svensk jaktchampion vid löshundsprov.
Lika ordknapp är Per-Anders när han med älgen bakom sexhjulingen blir hängande i branten upp mot vändplan med kuggarna avslitna på ett drev.
– Ja, det är väl som det är med det.

Tappar tid
Det blir till att rekvirera fyrhjulingen som kommer hela vägen genom såten, och med tanke på att hundförarna fått åka fem mil för att komma in från rätt håll i såten tappar vi mycket tid och jakt innan alla är återsamlade vid ”Hotellet”.
Det är förvisso som det är med jakt, ibland strular det – men också en av aspekterna på köpjaktens villkor. Som betalande deltagare vill du gärna få jaga så mycket som möjligt och det ligger en om inte oro så en viss rastlöshet i luften vid den starkt försenade lunchen.

Skotten sitter där de ska
I dagens andra och sista såt tar vi pass längs några av de miltals välhållna skogsbilväg­ar­na som sträcker sig genom markerna. Hundförarna Per-Anders med Ida, Håkan med Molly och Hampus Christoffersen med låne­hunden Salsa går på från Nummerdalen i söder upp mot Björkhallknölen.
De flesta av oss får pass längs vägen öster om såten. Claes Hagberg hamnar mer i norr invid ”Norge-vägen”, vägavsnittet som sträc­ker sig hela vägen bort mot norska gränsen.
– Tjuren kom i ett hyfsat tempo och jag hade nog inte riktigt rent håll på första skot­tet.
Båda smällarna sitter ungefär där de ska och Håkan Eriksson och Molly gratulerar skytten till en sextaggare med bra utlägg.

Älgfärsbiffar på tallriken

För jämthunden Molly, en lätt och luftig tik, är det den 18:e älgen. Hon är bara två år och ett glädjeämne för Håkan Eriksson.
Efter bastu och besök i bäcken, över mid­dagens älgfärsbiffar, utvecklar Håkan sitt hund- och jaktintresse.
– Det har helt klart tillkommit en ny di­mension i jakten sedan jag skaffade älghund.
Molly är Håkans andra jämthund. Nummer ett är fortfarande nummer ett med 89 älgar på 12 levnadsår. Men Molly utmanar och behöver ju inte skämmas för sig med sina 18 älgar.
Molly, eller Åbackens Ice Lady, är fallen efter på papperet relativt omeriterade men i praktisk jakt framgångsrika föräldrar. Själv har Molly inte testats på jaktprov ännu.

Varg i såten
Några av oss avrundar kvällen med ett besök nere i byn där traktens jaktlag samlats till älgfest med pub, orkester, dans och givna samtalsämnen. En lika intressant som lokal upplevelse att addera till helheten för långväga gästjägare.
Andra av oss är en upplevelse fattigare men betydligt piggare när lördagen och vår andra jaktdag möter med gryning och samma väder där frost och kyla övergår i stigande sol och plusgrader.
Efter gårdagen funderar vi lite till mans på hur det är med älgtillgången. Vi pratar förstås varg.
– Det ska ju inte finnas så mycket varg så här långt norrut i Värmland, säger Håkan Eriksson.
I första och andra såten går vi tomt. Och den enda observationen som görs är just – en möjlig, och sannolik, varg!
– Det kan inte ha varit en hund, säger Andreas Christoffersen, som såg vargen på håll i en öppen yta, och hundförarna bekräf­tar hans bild.

I kungens gamla pass

När vi tar oss an sista såten för dagen är förväntningarna bland skyttarna på nytt höga; några av oss har lottats till – kungapassen.
– Kung Carl Gustaf och drottning Silvia var här och jagade på 1980-talet, berättar Lars Hassler och tillägger, så det är väl ingen dålig mark vi är på…
Premiärskytten Anders Hagberg hamnar,
möjligen, på kungens gamla pass och tar post mitt i en stjärna av breda skogsmaskin­röjda (!) siktgator. Det är nästa surrealistiskt med de fortfarande helt öppna nio (!) gatorna, kanske 60 meter långa, i den vitfrostade granskogs-slänten. Här bara måste det smälla?

Stamlokus för jägare och andra lögnare. Vi möts, vi lär känna varandra och markerna. När vi summerar får vår köpjakt godkänt. Vårt hotell får väl godkänt. Vi kommer tillbaka, på jakt efter nya jakthistorier.

 

Hög stämning
Men trots löftesrika kungapass får vi inte vilt på oss den här gången heller. Däremot har det smällt i den andra änden på såten och när vi kommer upp mot Svinholen är det Peter Hedlund, inkallad för dagen som extra hundförare, som skjutit en kalv och en ko på långt håll ute i ett stenskravelhygge med Norge i fonden.
Det går mot skymning och det knorras lite över sena skott, slit och släp, missad bastu och sen middag. Men å andra sidan bättras vår statistik på med 100 procent vilket kan vara betydelsefullt gentemot skogsbolaget vi hyr av. När vi väl landat vid middagsbordet är stämningen hög och maten, levererad av byns tidigare Ica-handlare, utmärkt.
Det går ingen nöd på oss och vi har blivit allt tajtare, både med varandra och med markerna.

”Dansk” trofé

Söndagen gryr med samma fina väder och nya möjligheter i fantastiska pass längs myrarna upp mot Hagsäterberget. Men hundarna, som gått mycket redan i veckan, är slitna nu. En skyttelinje mot öster, en mer mot väster.
På oss i öster går ko med kalv ut mot pelletshandlaren Janne Bondessons pass, men stannar skymda och vänder tillbaka upp i såten.
I öster får vår nyvunne danske vän Thomas Müller en stor jaktupplevelse när han får skjuta – inte sin första älg men väl sin första tjur! Medan många av oss inte vill sluta hoppas på storoxen – som ännu inte visat sig – gläds Thomas över sin ”danska” trofé med horn på knappa centimetern eller två!

Kommer vi tillbaka?

När vi efter ännu en tom såt och med solen i dalande på väg bort mot Norge summerar vår köpjakt har själva jakten nog varit mer lovande än riktigt bra.
Vi har fällt fem älgar, men hade hoppats på fler. Vi ser att vi både kunde ha haft fler och bättre utvilade hundar och fler skyttar – i nära nog alla såtar har vi inte kunnat passa av fullt ut.
Älgtillgången är svårbedömd och vi har bara hunnit med att jaga av delar våra 5 000 hektar. Varg i marken som kan påverka älgstammen? En relativt säker observation tyder på det. Vid en senare jakt stod hela 20 älgar i en av de såtar vi jagade av, varav sju sköts.

Egen förmåga

– Men jag är ändå väldigt nöjd, säger Lars Hassler, vi visste väldigt lite om marken och vi kan förstås förbättra en del, inte minst behövs fler hundekipage.
Om vi kommer tillbaka? Flera av oss tänker så. Vi har haft riktigt, riktigt bra arrangemang både på ”Hotellet” och i mark­erna. Men tappat en del i tid och effektivitet i jakten och det finns, helt naturligt, en del att fila på.
Men vi har också fått fina natur- och jaktupplevelser i en för oss storslagen och obruten mark. Vi har efter egen jägarförmåga fått söka oss lika löftesrika som fantastiska pass.
Det här är definitivt en möjligheternas mark. Om möjligt kommer vi tillbaka. Även om vi den här gången inte fick uppleva någon rojalistisk älgyra.

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser