Jurla – ett rödskinn av högsta klass

Berit Nordin, Åsele, med sin välmeriterade finnspetstik Katahahaan Jurla.Finnspetstiken Katajahaan Jurla uppfyller de flesta krav en jägare kan ha på en finsk spets. Snabb, energisk och suverän på att hitta och skälla på skogsfågel. Förra hösten visade Jurla prov på sina färdigheter och blev tvåa i finnspetsarnas SM - Skallkungsfinalen. Jurla är inte bara duktig i skogen, hon har även sopat rent på utställningarna och kan titulera sig dubbelchampion.

Om historien om Jurlas framgångar som trädskällare kan sägas vara suverän så är ägarinnans jaktliga karriär minst lika intressant.
Berit Nordin, Åsele, växte upp i ett jägarhem av stora mått. Pappa Göte Johansson, känd älghundsuppfödare med Oxvattnets kennel, och mamma Gunnel jagade båda älg.
– När jag var liten sköt mamma en 16-taggare vilket alla ortstidningar skrev om, berättar Berit. På den tiden var det inte vanligt med kvinnor som jagade.
Berit har två systrar som jagar och under höstarna var hela familjen med i skogen.
– Det var ingen som ställde några krav på oss att börja jaga, säger Berit. Jakten var helt naturlig i familjen och alla deltog.

FinnspetsvalpTjäder i topp, men ingen hund i närheten. Jurla var fullt upptagen med att skälla en tupp ett par hundra meter bort.

När Berits systrar blev äldre fick de var sin jämthundstik av pappa Göte. Berit som jagade älg hade börjat intressera sig för fågeljakt och bad i stället att få en finnspets.
”Jag har köpt en tik, nu får du jaga in henne”, var de enkla instruktioner Berit fick av sin far.
Berit upptäckte att tiken skällde ofta och på allt. Dagliga turer i skogen fick tiken att börja intressera sig för fågel och när Ritza var sex månader föll den första tjädertuppen för ett hagelskott från Berit.
– Jag hade fått en hagelbössa, jag fläskade till och fågel föll i backen, berättar Berit.
Under de följande jakterna upptäckte Berit hur svårt det var att upptäcka fåglar som tiken skällde.
– Jag smyger på stånden, men jag kryper inte, säger Berit.
Första jaktsäsongen gick helt åt till att jaga in tiken och i efterhand har Berit konstaterat att hon förmodligen lärde sig lika mycket av Ritza.
Följande höst började Berit meritera sin tik och utbildade sig själv till jaktprovsdomare. Hon är även aktiv på utställningar som ringsekreterare.
Det dröjde inte länge förrän Ritza var dubbelchampion och under åren har hon fått fyra kullar.

Injagning

– Hur jag än försökte så fick Ritza bara hanvalpar och jag var i skriande behov av ytterligare en tik, berättar Berit.
2002 fick en kamrat till Berit erbjudande om en valp som han inte kunde ta. Berit slog till och blev ägare till Katajahaan Jurla.
Med erfarenheterna från sin första finnspets gick injagningen som en dans. Jurla har enligt Berit en enorm energi. Från nio veckors ålder fick Jurla vara i skogen varje dag. Första fågeln sköt Berit för henne när hon var sex månader och första hösten fällde hon åtta fåglar för tiken.
Berit har varit extremt noga med att bara skjuta de fåglar som tiken skäller.
– Jag skjuter aldrig ”sidovinster” eftersom det kan innebära att hunden börjar slarva med markeringen och dessutom kan lära sig att lämna fågeln den skäller, säger Berit.
Enligt Berit är söket det vikigaste hos en finnspets.
– Hunden måste ligga så pass långt ute på sök så att fåglarna är omedvetna om jägaren. Om de söker för snävt och fågeln har observerat jägaren sitter fåglarna betydligt sämre för hunden.
Under injagningen väntar Berit på den plats där hunden gått ut på sök så att den ska lära sig att hitta tillbaka till matte. Det dröjde inte länge förrän Jurla sökte ut 10-15 minuter och upptagen kom på 100 meters avstånd och längre bort. Jurla har ett ganska stort sök och om Berit tycker att det blir för stort börjar hon gå lite snabbare i skogen. Jurla anpassar då söket efter matte.

Tjäder i toppTjäertillgången var fantastisk. Vårt stora problem var att komma fram till ståndskallet utan att skrämma fågel på vägen. Här är det två tuppar som sitter i vägen för ansmygningen.

Jaktjournalen följde med Berit och Jurla under en jaktdag i slutet av november på en privatmark utanför Åsele. Vi hade tvingats ställa in jakten flera dagar på grund av extrem kyla. När vi äntligen gav oss ut hukade sig kvicksilvret kring 24-strecket.
Visst var det kallt på morgonen, men vi hoppades på att temperaturen skulle stiga under dagen.
Vi gick i cirka två decimeter djup snö och Jurla försvann omgående ut på sök.
Det tog bara ett par minuter innan första skallet och två tjädertuppar passerade framför oss ut på en stor myr. Vi såg tupparna slå och strax hörde vi ståndskallet. Det blev enda gången den dagen vi såg fågel och hund vid samma tillfälle.
Ganska snart flög fåglarna och en av tupparna slog alldeles intill oss. Oturligt nog valde Jurla att följa den andra tuppen och vi fick finna oss i att titta och fotografera.
– Jag skjuter inte fåglar som Jurla inte skäller, hävdade Berit bestämt.

Tjäderflockar

De följande timmarna blev de mest otroliga jag varit med om när det gäller tjäder. Jurla skällde oavbrutet cirka 200-300 meter framför oss. Varje gång vi försökte smyga oss i läge för skott stötte vi andra fåglar. Det satt tuppar i stort sett varje tall.
Tjädertillgången var overklig och det blev inte mindre spännande av att Jurla skällde ståndskall hela tiden.
Tupparna satt däremot dåligt för tiken i det kalla vädret. Efter ett par minuter flög de vidare men Jurla hade inga problem med att hitta en ny fågel att skälla på.
Så fortgick dagen utan avbrott. Trots att det låg närmare två decimeter snö på marken hade Jurla inga svårigheter att hålla jämna steg med de bortflyende tupparna och vi hörde ståndskallet förflytta sig utom hörhåll.
Efter en stund började vi höra tiken igen och snart passerade det både fågel och hund i ett rullande ståndskall. Jag försökte summera dagens upplevelser och kommer fram till att jag måste ha sett ett 30-tal tjädertuppar.

Orrflock

Till sist kom Jurla förbi oss och Berit kallade in henne. Jurla verkade inte vara road av att bli inkallad och lämnade oss så snart hon fått tillåtelse. Tiken försvann i sydvästlig riktning. Efter fem minuter hörde vi åter ett ståndskall, cirka 700 meter i nordvästlig riktning. Svårt att fatta att en hund kan förflytta sig så snabbt.
När vi närmade oss såg vi flera orrtuppar i topp i en myrkant och hörde Jurla en bit in i skogen. Orrarna var mer nervösa än tjädrarna och flocken flyttade sig hela tiden. Under ansmygningen passerade en orrflock på 20 fåglar.
Efter en och en halv timmes skällande på orrarna började det bli mörkt och vi gick tillbaka till bilen. I skymningen kom Jurla i härliga galoppsprång över en myr upp mot skogsbilvägen och bilen. Dagen var slut, men definitivt inte Jurla.

Jagar i alla väder

Berit berättar att hon jagar extremt mycket. Från den 25 augusti till dess snön sätter stopp jagar hon varje dag och växlar mellan sina två tikar.
– I år har jag bara missat sex jaktdagar sedan premiären, säger hon.
Under mellansäsongen åker Berit en mil skidor varje dag med hundarna och på sommaren blir det cykelträning varje dag.
Berit är noga med att jaga med sina hundar i alla väderleksförhållanden.
– Hundarna tycker det är roligt att jaga och jag tycker om att skjuta fågel. Därför jagar jag även om det regnar. Berit hävdar att man på så sätt får hundar som fungerar i alla väderlekstyper, något som är viktigt även när man startar på jaktprov.
Berit jagar fågel med en kombi, kaliber 12 hagel och 6,5×55 i kulpipan. Hon skjuter mer än hälften av fåglarna med kulpipan.
– Om det skulle komma en björn får jag väl ge den kulpipan först och sedan en hagelsvärm, säger Berit och skrattar.

Ny valp

När det gäller Jurla anser Berit att hennes förtjänster främst är det fina söket och att hon är ståndfast. Även om det flyger fågel kring henne stannar hon och skäller den fågel hon börjat med. Jurla har enligt Berit en enorm jaktlust och det spelar ingen roll om man jagar två eller åtta timmar en dag. Jurla söker för fullt hela tiden. Jurla har dessutom ett bra temperament.
– Vem som helst kan hämta en skjuten fågel från henne.
Under säsongen fick Jurla flera utmärkelser för sina fina jaktprov och placeringar i olika jaktprov. Hon tog ytterligare ett cert och blev dubbelchampion.
Till hösten är Jurla garanterat klar för ytterligare en jaktsäsong med Berit i tjäderskogarna kring Åsele. För Berits del blir det en tuff säsong eftersom hon behållit en valp efter Ritza och står inför utmaningen att jaga in sin tredje finnspets.

Fakta KATAJAHAAN JURLAKatajahaan Jurla.
Född: 2002-04-07
SJCH SUCH Katajahaan Jurla S36438/2002
Efter: FJCH FUCH Kenkelon Kessu SF 10955/29
Undan: FUCH Katin Susa SF 03832/92

Jaktprov

6/10 – 02 Fredrika Stefan Eriksson 58 3
16/8 – 03 Risbäck Tobias Håkansson 64 3
17/8 – 03 Risbäck Göran Hellström 69 2
21/8 – 03 Åsele Stefan Eriksson 79 1
11/10 – 03 Västanbäck Ann-Kristine Persson 64 3
10/12 – 03 Västanbäck Alf Borgström 15 0
25/10 – 03 Åsele Lars Stighäll 58 3
26/10 – 03 Åsele Thomas Jonsson 58 3
7/11 – 03 Åsele Ann-Kristine Persson 62 3
15/11-03 Åsele Stefan Eriksson 88 1
21/8 – 04 Risbäck (godk. SJCH) Lars Stighäll 83 1
22/8 – 04 Risbäck Ann-Kristine Persson 27 0
2/10 – 04 Arvidsjaur (Skallkung) Mikael Holmberg 27 0
3/10 – 04 Arvidsjaur (Skallkung) Anders Morin 77 1
23/10 – 04 Åsele Ann-Kristine Persson 62 3
24/10 – 04 Åsele Stefan Eriksson 87 1

Utställningar

26/1 – 03 Robertsfors Lennart Edfors JUNKLl 1 JUNKK 1 CK BTKL 4
1/2 – 04 Robertsfors Merja Heikkilää B/J KL 1 B/J KK 3 CK BTKL 3 CERT
21/2 – 04 Bredbyn Erna-Britt Nordin B/J KL 1 B/J KK 4
13/6 – 04 Vännäs Harald Aune B/J KL 1 B/J KK 1 CK BTKL 1 CERT BIR CACIB
30/1 – 05 Robertsfors Ewa Widstrand B/J KL 1 B/J KK 3 CK BTKL 4 CERT Godkänt cham-
pionat: SUCH

Utmärkelser
Västerbottenspriset 2004, 83 + 87 = 170 poäng
Bertil Holmströms pris 2004, 77 + 83 + 87 = 247 poäng
Tommys Pokal 2004, 77 + 83 + 87 = 247 poäng

Text och foto: Roger C Åström
Jaktjournalen juli 2004

AKTUELLT

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Ny fästingart funnen i Sverige

Kungsbacka (JJ) Varmare klimat för med sig nya arter norrut. Den brokiga hundfästingen har hittats både i Danmark och Sverige. Arten återfinns vanligen längre söderut i Europa.

Annonser