jaktglädjen strålar i Glödens jaktlag

Glödens jaktlag, bakre raden från vänster: Elias Persson, Håkan Modigh, Ralf Sjödin, Mattias Persson, och Linnea Berg, som för dagen uppsikts­jagar med Roger Häggmark. Främre raden från vänster: Sebastian Bryntesson med jämthunden Hedlund, Lars Björkman med Micko, Robin Bryntesson och Adam Bryntesson samt Roger Häggmark med Reine. På jaktlagsbilden saknas Andreas Lundgren och Erik Bryntesson. I norra Jämtland finns ett väl sammansvetsat jaktlag som har vansinnigt kul tillsammans. I ”Glödens jaktlag” återfinns bland andra skidåkaren Robin Bryntesson, som laddar upp inför tävlingssäsongen med att jaga älg. Text och Foto: Calle Bredberg

Allt började för tio år sedan, då ett gäng sysslolösa unga killar satt och pratade jakt. Samtalet resulterade i att de beslutade sig för att skicka in en ansökan om älgjakt till en rad skogsbolag som var verksamma i trakten. Killarna fick endast ett svar, men det räckte för att dra i gång ett jaktlag på SCA:s marker i Hocksjö, någon mil norr om Rossön.

Jämthunden Reine springer förbi myrpasset utan att ägna passkytten så mycket som en blick.

Ungt jaktlag
I dag är de unga killarna tio år äldre men i stort sett lika unga i sinnet, vilket kan bero på att god sammanhållning och intresse för jakt är bra för själen. I älgjaktsammanhang kommer de dock att vara unga länge än. De tio jägarna i Glödens jaktlag är samtliga i in­tervallet 20–35 år. Jägarnas kompisar och småsyskon, som ofta ärver sina äldre bröders intressen, knackar dessutom på dörren till jaktlaget och kommer med tiden att säkra den låga medelåldern.
I jaktlaget är det inte bara jaktsnack som gäller, grabbarna har mycket annat att enas runt. Mellan såtarna är det stora samtalsämnet sport, inte bara skidåkning utan all möjlig idrott. När det är fotboll eller hockey följs matcherna live via mobiltelefonerna. Det blippas och kommenteras, svärs och hurras, skrattas och suckas. Det genuina sportintresset sträcker sig dessutom långt bortom elitidrotten. Flera av killarna tränar ungdomslag i bland annat fotboll och innebandy.

Sebastian Bryntesson släpper Hedlund. En halvtimme senare är det upptag.

2 000 hektar jaktmark
Medlemmarna i Glödens jaktlag jagar i relativt älgfattiga marker, åtminstone är det ett faktum under hösten. Jaktmarken präglas av sjösystem, grusåsar, tallhedar och en hel del kalhyggen. Detta faktum stör dem dock inte nämnvärt, tvärtom skojar jägarna friskt om bristen på älg i markerna. Skämten och skratten är aldrig långt borta, men jaktlagets namn vittnar också om engagemang och ett glödande intresse för älgjakt. Ett annat karaktärsdrag i jaktlaget är den väl utvecklade demokratin. Alla är delaktiga i besluten och de som vill gå som hundförare får göra det, trots att jaktmarken bara är på blygsamma 2 000 hektar.

Jämten Hedlund
Glödens jaktlag har tre hundförare, där jakt­ledaren, 25-årige Sebastian Bryntesson, är en av dem. Den här underbara, frostiga mor­go­nen i slutet av oktober har Sebastian hunnit en halvtimme in i såten, som går under namnet Skallen, när det börjar hetta till. Upptaget kommer i ett skogsparti mellan Hocksjöskallens fot och ett hygge. Fyraårige jämthunden Hedlund, som egentligen heter Ytterängs Saco, lyfter älgen drygt 300 meter bort.
De första fem minuterna står ståndskal­let fast, men sedan visar GPS-pejlen att Hed­lund sakta men säkert kommer närmare.
– 180 meter, viskar Sebastian och matar försiktigt in ett skott i loppet.
Hedlund fortsätter att lägga sin ljudmatta över Hocksjöbygden och kommer ytterligare 50 meter närmare, men sedan viker ekipaget typiskt nog av. Det bär i väg utför, men det går inte särskilt fort.

Efter en rejäl språngmarsch når Sebastian kullen och får ett bra läge på kalven.

Ensam kalv
Sebastian försöker analysera läget. Med ide­liga blickar på GPS:en och korta ruscher försöker han räkna ut vilken flyktväg älgen har tänkt sig. Slutligen går det upp för Sebastian vad som håller på att hända.
– Fan, han ska över hygget!
Det är en mycket otippad väg som älgen har valt. Sebastian lägger benen på ryggen och flyger som en gasell över stubbar, ris och markberedda fåror. Målet är en isolerad bergknalle med ett tiotal tallar mittpå hygget.
Sebastian når kullen när älgen har hunnit ungefär två tredjedelar av vägen över hyg­get. Avståndet till händelsernas cent­rum är då ungefär 150 meter. Han går ner på knästående, fångar in älgen i kikaren och noterar att det är en ensam älgkalv. Det är lite rörigt på skådeplatsen. Kalven är riktigt irriterad på Hedlund och gör ideliga utfall mot hunden. Just efter ett utfall, när Hedlund är en bra bit från älgen, sätter Sebastian den första kulan i djuret. Det känns som en bra träff, men då kalven inte däckar direkt skickar Sebastian i väg ytterligare en projektil. Brevet når sin mottagare och älgkalven rasar ihop på platsen.

Robin Bryntesson har inget emot att bära ner älgkalven till vägen.

Robin bär
Jakten avblåses så småningom och kompis­gänget samlas vid älgen. Trots att det ”bara” är en mindre kalv, som förmodligen gått utan ko hela hösten, är det ryggdunkar, höga femmor och glada skratt som gäller. Så småningom aktualiseras frågan om hur djuret ska dras fram till vägen.
– Inga problem. Det fixar Robin, meddelar Sebastian.
Sebastian syftar på brorsan, skidåkaren Robin Bryntesson, som både är stark som en oxe och snabb i terrängen.
Robin och hans lillebror, tolvårige Adam, har haft en helt fantastisk morgon på passet, även om de har varit ganska långt ifrån händelsernas centrum. Kalla, frostiga senhöstdagar är de bästa älgjaktdagarna. Adam har roat sig med att ansvara för en värmande brasa och Robin har skött älgspaningen. Ryggsäckarnas innandömen har förstås drä­nerats på kaffe, choklad och andra godsaker.

Hoppas på OS
För Robin är älgjakthelgen ett mycket välbehövligt avbrott i finslipningen av formen inför tävlingsvintern. En skidkarriär sväljer förstås mycket tid och nu är det en speciellt viktig säsong som väntar, med förhoppningar om OS-deltagande. Han har dock mycket svårt att hålla sig ifrån jakten, så några dagar då och då försöker han kosta på sig. Om inte annat får han väl sortera in jakt under mental träning. Förutom älgjakt lockar bland annat toppfågeljakt och bäverjakt.
– Toppjakten ser jag som träning. Det kan bli tuffa pass, ofta är jag ute från morgon till kväll. Bäverjakten är väl egentligen den jaktform som passar bäst in i träningen och tävlingssäsongen för min del, eftersom den bara kräver några kvällstimmar lite då och då under våren, förklarar Robin.

Stark som en oxe
Det har sina fördelar att ha en riktigt vältränad kille i jaktlaget. Robin slänger helt sonika upp älgkalven på axlarna och traskar utan större ansträngning ner mot vägen. Det är visserligen inte mer än något hundra­tal meter dit, men imponerande likväl. Kolonnen av jägare som lämnar marken för den här dagen är mycket nöjd med resultatet. Det har varit en fullt godkänd jakthelg i Hocksjö. Inräknat kon och kalven som sköts dagen innan har tre djur gått i backen under helgen. Och för grabbarna i Glödens jaktlag är helgen inte riktigt över än – i kväll väntar nämligen gemensam middag i Rossön.

Robin Bryntesson har sina löprundor på tallhedarna norr om Rossön.

Engagerad skidåkare
När Robin Bryntesson var 17 år och gick på skidgymnasiet i Sollefteå fick han det tunga beskedet att han hade drabbats av diabetes. Robins positiva livsinställning innebär dock att han varken kommer att låta diabetes eller något annat stå i vägen för målsättningen – att bli världens bästa skidåkare.
Det händer mycket runt Robin Bryntesson, även vid sidan av skidåkningen. Hans rosa mössa är riksbekant och säljs numera till förmån för Barndiabetes­fonden och Sockertoppen, Robins eget skidläger för barn med diabetes. I okto­ber tilldelades Robin utmärkelsen ”Årets eldsjäl” i Strömsunds kommun för sitt engagemang. Läs mer om Robin Bryntesson på www.bryntes.se

Hög tid för bra tider
I dagarna avgörs bland annat OS-sprinten, en gren där Robin Bryntesson ofta är med och krigar tillsammans med övriga världseliten. I skrivande stund är det osäkert om Robin finns på plats över huvud taget, men vi på Jaktjournalen hoppas naturligtvis på det bästa. Ett annat stort mål för Robin är Vasaloppet, där han som bäst har placerat sig 12:a.
Lycka till i vinter Robin!

AKTUELLT

Stängda viltövergångar stoppar älgar i Långed

Nordmaling (JJ) Älgarna som kommer vandrande till Långed kan inte fortsätta över E4:an och ned till kusten. Trafikverket har stängt tre viltövergångar för att hindra renar att komma ut på vägen. – Älgarna blir fångade och jagade, säger jägaren Henning Hallström.

Prisvärda nykomlingar från F.A.I.R.

Italienska F.A.I.R. fortsätter att erbjuda nyheter på hagelmarknaden. F.A.I.R. Game och F.A.I.R. Light. Light kan ses som en mindre kopia av Game. Både kolv och pipset har kortats. Viktskillnaden är två hekto. Inte mycket kan tyckas men efter en dag i skogen eller på fjället blir det skillnad. Båda bössorna är gedigna och välarbetade. Dessutom prisvärda.

Malmbäckaren Foxii – En av hamiltonrasens främsta rävhundar!

Att vara 20 år och ha en egen stövare tillhör ovanligheterna. Att hunden också är champion är ändå mer sällsynt. För Jesper Karlsson, Kville och hans hamiltontik SE J (RÄV)CH Malmbäckaren Foxii är det inga konstigheter. Stövarjakten har legat varmt om hjärtat sedan barnsben och sedan han köpte Foxii har jakten gått som på räls.

Utredning hotar jakthundsträning

Nyligen presenterade regeringen ett förslag till ny djurskyddslag, ett förslag som berör jakthundsträning och jakt på flera punkter. Men i dagsläget är det oklart hur djurskyddslagen ändras, först ska en remiss behandlas av lagrådet.

Lider svenska jägaren av restviktsneuros eller…?

Vi har nog alla suttit i den där jaktstugan eller vad det nu är, när kalibrar och kulor kommit på tal. Ni vet, helt plötsligt är alla experter och vet exakt vad som biter bäst på älgar, vildsvin och björnar. I bland kanske med en rätt ringa erfarenhet?

Annonser