#Jakten, Facebookjägare och självhävdelsebehovet

Ibland vill man bara spy. Men så håller man emot och vardagen fortsätter som ingenting. Två minuter senare är man där igen. Trots att man vet att beteendet är värre än heroinmissbruket. Hur många vilt fälldes, vilka var med, vilka mössor hade de på sig?

Att få bekräftelse på sin jägaridentitet är viktigare än att vara på alerten i skogen. Foto: Per Jonson

I dag är ta mig tusan jägare, företrädesvis i det yngre åldersspannet, så sjukt fokuserade på att dela med sig av sina jakter, gärna flera bilder från samma jakt, upplagda med ett par dagars mellanrum, att man kan tro att de knappt haft tid att osäkra bössan, än mindre hålla utkik efter vilt kring passet.

Nåväl, inte är jag speciellt mycket bättre själv. En och annan bild på hund och fällt byte förgyller cyberrymdens post-it-vägg.

Skumt förhållningssätt

Med självkritiken avklarad menar jag att tävlingselementet och bekräftelsebehovet i jakt som tidigare skett och säkert fortfarande till viss del sker i skenet av brasan nu gått en smula överstyr.

Jag träffade en hygglig jägare för något år sedan som berättade något för mig som fick mig att sätta den dåligt saltade köttbiten i vrångstrupen.

Han, en rätt så ung och driven jägare, stiftade under en bockjakt bekantskap med en nybliven jägare som fått en plats i laget.

Eftersom det var premiär i dubbel bemärkelse kom jägaren förbi när den nyblivna jägaren i laget lyckats fälla en bock. Jägaren frågade då om den lyckliga skytten behövde hjälp, men fick ett ”Nej tack det går bra” till svar. Ett telefonsamtal gjorde att jägaren fick hasta iväg för att ta itu med ett eftersök.

Innan avresa passade jägaren på att pinka sina hundar och efter någon minut kommer den lyckliga skytten promenerandes ner mot bilen. En smula förvånad frågar jägaren om allt verkligen gått bra eftersom bocken inte är med.

Svaret han får då är att bild på trofén är tagen och upplagd på nätet så allt är okej.

”Men bocken då!” Nä, den hade han ingen tanke på att ta hand om. Det viktigaste var att bilden kunde börja generera likes innan pipan på bössan hunnit svalna.

Hönan eller ägget

Man baxnar. Och finns det ens en enda berättelse som denna finns det helt säkert ett antal sådana här typer som går runt med vapen i skogarna. Fullständigt ointresserade av den delen av jakt som jag, även om jag gärna delar med mig av den, aldrig tummar på.

När vi jagar så jagar vi. Först och främst för att jag tycker att jakten per se förtjänar min fulla uppmärksamhet men också för att det blir så mycket mer spännande.

Att göra tidning i dag skapar dock visst utrymme för gråzoner. Vi direktsänder hundtävlingar och rapporterar från diverse premiärer med stor iver. Är det vi som skapar behovet av fullständig exponering eller är det alla i änden på linan som kräver det?

Jakt först

Att vara en skytt som nerlägger vilt efter vilt gör ingen dag. Även om det är det intrycket jag får av att studera Facebookjägarens statusuppdatering och kommentarerna därtill.

Den dagen jag blir arbetslös eller pensionär ska jag värdera att fokusera mer på sociala medier när jag är i skogen. Till dess lägger jag hellre den dyrbara tiden på det som är viktigt, men var och en gör ju sina egna val.

AKTUELLT

Hur stoppas aktivister som saboterar vargjakt?

Västmanland (JJ) Aktivister stör vargjakten i Kölstareviret i Västmanland. – Det är märkligt att polisen inte agerar, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen i Jaktjournalens webbradio. Men polisen meddelar att utredning pågår.

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverket – nu stämmer han staten

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

Annonser