Det är Norrländska socialdemokraten, NSD, som berättar om Georg Strömbäck som äger 280 hektar mark. Det ingår i Espinära viltvårdsområde, som totalt omfattar 4 800 hektar mark. Georg Strömbäck har många år velat ha egen jakt på sin mark. Ansökningarna har dock avslagits av länsstyrelsen. 2009 meddelade Georg Strömbäck viltvårdsområdet att han avsåg att jaga älg på sin mark. För årets jakt begärde Strömbäck en vuxen älg och en kalv i tilldelning, en tiondel av tilldelningen i Espinära viltvårdsomde som tio vuxna och tio kalvar i tilldelning.

Lät skjuta älg på sin mark

Viltvårdsområdet svarade med att stänga av Strömbäck från jakten, med hänvisning till att viltvårdsområdet beslutat om gemensamhetsjakt. Under förra årets jakt anlitade Strömbäck en jägare som sköt en älg på hans mark. – Halva Kalix befolkning såg hur älgen färdades på släp, utan tagg som alla fällda djur ska förses med, genom kommunen, säger Bengt-Ove Öberg, ledamot av Espinära viltvårdsområde, till NSD. Han berättar för tidningen att viltvårdsområdet polisanmält saken varje år. Utredningarna läggs ned. Viltvårdsområdet får stöd av länsstyrelsens tjänstemän, som anser att Strömbäck inte har rätt att bedriva egen jakt på sin mark.

Kuivakangas-fallet prejudicerande

I grunden handlar det om det så kallade Kuivakangasfallet. – Domen i Kuivakangas blev prejudicerande, det är den vi hela tiden lutat oss mot”, säger Lotta Daniels, tidigare förundersökningsledare vid polisen, till NSD. I Kuivakangas fälldes enskilda markägare 2005 för jaktbrott för att ha jagat på sina egna marker, i strid med viltvårdsområdets regler. Hovrätten upphävde domen och friade markägarna med hänvisning till att de jagat på egen mark eller arrenderad mark. Högsta domstolen nekade prövningstillstånd 2008. I Kalix har Georg Strömbäck ansökt hos viltvårdsområdet för att få del av de så kallade taggar som alla älgar i Norrbotten måste märkas med efter att de skjutits. Han har hittills nekats taggar.