I början av 1980-talet när det sköts få björnar i landet betalades närmare 100 kronor kilot för björnkött. På den tiden var byråkratin enklare och de fåtal kilon björnkött som nådde marknaden hamnade ofta på restauranger där det bjöds ut i forma av exklusiva middagar.
När björnstammen började växa till sig och björntilldelningen ökade i början av 2000-talet betalades cirka 60–70 kronor för björnköttet. Förra hösten fick man på vissa platser mer betalt för älgkött än för björnkött.
Nisse Nilsén äger och driver ett viltslakteri i Renålandet i nordvästra Jämtland. För honom är björnen ett viktigt vilt eftersom han bor och har sitt slakteriföretag i världens björntätaste kommun. Förra året köpte Nisse in 20 björnar av jägare.
– Jag hade bestämt mig för 20 djur, säger Nisse, men med facit i hand har jag haft avsättning för fler björnar.

Byråkrati
Vid ett tillfälle köpte Nisse en björn som hanterats enligt de gamla reglerna och inte flyttats förrän länsstyrelsen varit på plats och besiktigat djuret.
Björnen såldes som helkropp och det var först när kunden skulle stycka djuret som det visade sig att låren och köttet närmast ryggraden hade surnat.
– Det var omöjligt för mig att veta det när jag sålde björnen och det ställde till en massa obehag, berättar Nisse.
Eftersom det var tillåtet att ta till vara och äta björnkött kontaktade Nisse Naturvårdsverket och argumenterade för att man skulle prioritera livsmedlet och vänta med mätningar och provtagningar.
Nisses och många andra jägares klagomål innebar att Naturvårdsverket ändrade reglementet och nu får man flytta och ta ur björnen innan den besiktigas.

Nisse Nilsén, Renålandet, köpte förra hösten in 20 björnar från jägare i markerna kring Ströms Vattudal.

Onödig byråkrati
Inför förra hösten befarade många vilthandlare att tillgången på björn­kött skulle vara större än efterfrågan och priserna bli därefter.
Nisse Nilsén berättar att det trots allt fanns efterfrågan på björnkött vilket han tror märkligt nog kan bero på byråkrati och krångliga regler.
– Som enmansföretagare kan jag på kvällstid sitta och pillra med papper och ansökningshandlingar till Jordbruksverket. Stora företag som måste betala en anställd tvingas se stora delar av förtjänsten gå förlorad om de ska följa reglementet till punkt och pricka, säger Nisse.

Många myndigheter
Nisse är inte speciellt imponerad av organisationen kring björnar och björnjakt. Totalt är det fem myndigheter som är inblandade i björnjakten.
Innan jakten börjar har Naturvårdsverket ansvar för jaktregler och tilldelning av björnar i landet.
När björnen är skjuten är det polisen som ska ha första besked om när, var och av vem björnen är skjuten. Därefter kommer länsstyrelsens besiktningsman för att mäta och ta prover. Livsmedelsverket har sina regler för hur köttet ska hanteras och Jordbruksverket håller i reglementet kring Cites-bestämmelserna.
– Fem myndigheter sliter och drar i björnen med olika regler och bestämmelser. I bakgrunden står skytten, ofta glad och lycklig, men tämligen okunnig om alla regler och krav som myndigheterna ställer.

Vilthandlaren behöver tillstånd från Jordbruksverket för att få sälja köttet.

Pappershantering
När björnen är skjuten ska en mängd prover tas och sedan ska jägaren fylla i en blankett som gör det möjligt att överlåta köttet till en vilthandlare. Vilthandlaren tvingas sedan att söka tillstånd hos Jordbruksverket för att få sälja köttet vidare. Handläggningstiden är 30 dagar och det krävs stora infrys­nings­möjligheter för att en vilthandlare ska kunna köpa in björnar.
För att sälja en hel björnkropp vidare måste vilthandlaren i ansökan ange vem som ska köpa björnen. Om björnen styckas och säljs vidare behöver man inte ange vem som ska köpa köttet.
Nisse Nilsén tillverkar skosmörja av björnfettet och tvingas även ange i ansökan vilka björnar som har bidragit med fett till skosmörjan i de olika burkarna!

Dyrbart
Nisse berättar att han under ett år köpte in ett 20-tal björnar och att snittvikten på slaktkropparna var cirka 50 kilo. För varje björn krävs ett tillstånd och tillstånden kostar 350 kronor. Det året kostade till­stånden sju kronor kilot. För före­tagare som har anställda som ska sköta byråkratin med Jordbruksverket närmar sig byråkratikostna­derna förmodligen 15–20 kronor kilot.

Köper björn i höst
Nisse har fått nya kontakter på björnmarknaden och planerar att fortsätta att köpa björnkött.
Nisse och hans familj har under sommaren arrenderat campingen i Strömsund där man ska sälja björn­burgare, älgburgare och älgkorv till svenska och utländska turister.
Nisse låter även röka björnkött och björnhjärta.
– Rökt björnhjärta är ett unikt och häftigt käk, säger Nisse som även levererar björnkorv vissa tider på året för försäljning på Arlanda flygplats.
Med en ständigt växande björn­stam och företagare som satsar vilt på att vidareförädla och marknadsföra björnkött kan jägarna med viss optimism hoppas på avsättning för björnköttet kommande år.
Text och foto: Roger C Åström