GENVÄGAR
Sökhjälp
SÖK PÅ JJ
Jaktjournalen
PRENUMERANT
Logga in för att få tillgång till de låsta avdelningarna:
Prenumerationsnr
Postnr

Diskutera jakt, skytte, handladdning och vapen
MENY
MÅNADENS HUND
ANNONSER

ITAB
Jaktia
Jakto

Kulor, Krut och Älgar
Jaktradiospecialisten
Rävjakt
Prenumerera
Dovhjortsjakt
Vildmarksgalleriet

Inka gör nästan aldrig fel

2010-06-13

01dragbild.jpg
Apportera är livet och det syns att det är med glädje som Inka hämtar sina fåglar.
En vingad fasan faller ner bakom en dunge och den svarta labradoren följer den med blicken och registrerar lugnt allt som händer.
Till slut är det dags för arbete och ett kommando från matte slår på ”arbetsbrytaren” och nu blir det full fart. Med målmedveten hållning drar labradoren i väg, rundar buskarna och försvinner. En kort stund senare dyker den upp med den vackra fågeln i ett mjukt grepp och väl framme hos matte lämnar hon över den skadade fågeln som snabbt avlivas.


Scenariot i inledningen är på­hittat men just de situationerna ställs en apportör inför i stort sett varje gång det är en större jakt. För Marie Danielsson är det en självklarhet att en tränad hund ska klara en sådan uppgift.
– Det är för att vi ska kunna försvara jakten som vi måste ha väl fungerande apportörer som även klarar av att lösa de svåra apporterna, klargör Marie när vi träffas.

Välmeriterade
I en skogsglänta en bit utanför Motala bor Marie Danielsson tillsammans med sambon Curt Lundström och familjens sju labradorer. Det är ett gäng välmeriterade gula och svarta labbar som välkomnar. Tre av dem är jaktchampions och alla de andra fyra är jaktmeriterade på olika nivåer.
För många är rasen labrador lite elakt förknippade med ordet fet. För andra är det en hund som mest liknar vilken annan jakthund som helst i typ men som är gul eller svart till färgen. Hundarna hos Marie och Curt liknar till stor del de labradorer man ser på bilder som är 20–30 år gamla. En robust hund med ganska rejäl bröstkorg och väl­musklad kropp. Hundarna är av den typ som i dag kallas jaktlabrador men långt ifrån de mest extrema.
– Vi vill ha en hund som både fungerar vid praktiskt jakt och sam­tidigt stämmer överens med rasstandarden, kort och gott en arbetande labrador, förklarar Marie.

05labrador.jpg
Inka är i sin bästa ålder och håller bra fart när hon jobbar.
Flockens drottning

Drottningen i flocken och den som för tillfället har en speciell plats i Maries hjärta är SJCH Hackihäls Dipper som i vardagslag lystrar till namnet Inka.
– Hon är verkligen något extra och har väl det mesta man önskar att hitta hos en labrador, men det som gör henne lite speciell är hennes oerhörda lyhördhet och vilja att alltid göra rätt. Hon kan ibland se lite tveksam ut men jag har under åren lärt mig att det är hennes sätt just för att det ska bli rätt från början och det har gjort att hon alltid varit väldigt lättränad, säger Marie stolt.
Inka är inne på sitt åttonde lev­nadsår men det är inget man reagerar på när man får se henne. En spänstig och alert hund som tydligt visar att hon vill vara matte till lags, och när apportviltet kommer fram riktigt sprudlar hon av arbetsglädje.
– Hon är väl egentligen på sin riktiga topp nu, men tack vare att hon har en bra exteriör och en lugn och rastypisk mentalitet så kommer hon att fungera under många år framöver, tror Marie.

Fjärde generationen
Inka är fjärde generationen i rakt nedstigande led från stamtiken Lennek Chinoski som Marie köpte 1987 och som blev stamtik för ken­neln Kullaholm. Hon var en riktigt bra allroundhund med BIR på utställning, andrapris i elitklass på jaktprov och förstapris i lydnadsklass ett. Mångsidigheten hos allraoundhunden har blivit ledstjärnan för Marie som beskriver det på ett bra sätt på sin hemsida. En retriever är en jakthund som kan användas till mycket, inte en sällskapshund som kan användas till jakt.

08labrador.jpg
Det syns att de trivs bra ihop, Marie med sin trogna följe­slagare Inka.
Välja valp

Inka, som har kennelnamnet Hack­i­häl, är född hos kom­pisen Anna Erlandsson.
– Vi har ett nära samarbete och det är bara bra att vara två som kan hjälpas åt, även om vi driver var sin kennel, berättar Marie.
När Anna tog en kull så skulle Marie ha en valp och när det var dags att välja valp blev det kärlek vid första ögonkastet.
– Det var aldrig någon tvekan, när jag hade sett hennes blick så var jag såld, det fanns bara hon i kullen, säger Marie med ett leende.
Just blicken och uttrycket i valpens ögon är en av de viktigaste detaljerna för Marie när hon ska välja valp.
– Utan tvekan så är det blicken som fäller avgörandet, de ska ha den där lugna blicken med rätt utstrålning för att det ska kännas rätt för mig.

Rätt förutsättningar
Marie börjar arbetet med att få fram en bra apportör och jakthund direkt när valpen kommer innanför dörren, inte på så sätt att det är tal om regelrätt träning utan det är mer helheten som gäller.
– Alltsammans hänger ihop. För att bli en bra arbetshund så måste den bland annat vara lydig och den måste kunna slappna av. Den ska fungera i olika miljöer och det gör att allt hänger ihop till slut, och det bör man ha i tanken när man jobbar med hundar i olika situationer, menar Marie.
Första steget är alltså att ge hunden en bra grundlydnad. Det sker kontinuerligt under hundens första år och då är det bara vid enstaka tillfällen som hunden tillåts att hämta några apporter.
– För att bli en bra apportör så måste hunden först lära sig att slapp­na av och vara lugn innan den kan lära sig att jobba. Den delen grund­lägger jag under första året och vad gäller apporteringen så finns den i hundarna genetiskt så det är egent­ligen inget man behöver lära dem, utan det är mer en finslipning och att stimulera till att utföra sin arbetsuppgift på rätt sätt som man försöker att få fram, klargör Marie.

Regelrätt träning
Den mer regelrätta träningen för att bli en fullfjädrad apportör påbörjar Marie när hunden är mellan ett och ett halvt och två år.
– Då bör hunden vara mentalt mogen för uppgiften och man kan då börja ställa lite krav, menar Marie.
Har man för avsikt att träna sin labrador på viltspår bör man börja med den delen innan man för hårt går in för apporteringen.
– En labrador är en väldigt flexibel hund som du egentligen kan få att göra det du vill, men ska man ha den som en allroundhund så bör man börja med spår, fortsätta med apportering och i sista hand stötmomentet. Man ska dock komma ihåg att det är en apportör och att det är de egenskaperna som man avlar på, inte hur bra den spårar eller stöter, konstaterar Marie.

07labrador.jpg
Den vågiga pälsen försämrar Inkas i övrigt goda exteriör.
Allround

Inka har med åren blivit en allround­hund och i dag fungerar hon både som apportör och som stöthund.
– Det blir väl gärna så eftersom vi använder våra hundar till praktisk jakt. Då vill man att de ska fungera till flera typer av jobb och med Inka har det aldrig varit några problem, hon är helt enkelt väldigt jaktklok, säger Marie stolt.
Inka började sin provbana med idel förstapris. Etta i unghundsklass, två förstapris i öppen klass och sedan förstapris i elitklass. Men sedan blev det lite krångel.
– Mestadels tror jag det berodde på att man slutade använda vilt på jaktproven. Hon var helt enkelt van att leta efter vilt och inte efter dummys. Hon kunde springa förbi en dummy och fortsätta leta men till slut kom hon nästan lite skamset med dummyn. Det verkade som hon skämdes för att hon bara hittade den, berättar Marie.
Efter några försök kunde hon i alla fall bärga sin tredje elitetta och när hon någon månad senare god­kändes vid praktisk jakt så fick hon den åtråvärda titeln Svensk Jakt­champion.

Plus och minus
Inka har en bra exteriör och har till­delats andrapris i jaktklass på offi­ciell utställning. Att det stannar vi ett andrapris beror till stor del på att hon har en päls som är lite för vågig.
– Det är en detalj som syntes redan när hon var valp, men annars har hon en väldigt bra och rastypisk exteriör, menar Marie.
Enligt matte så är Inkas utmärkta följsamhet och arbetsvilja hennes absolut största förtjänst.
– Hon är en önskehund när man pratar om praktisk jakt. Är det något som man skulle önska så är det att hon visade lite mer ”go” i vissa situationer på jaktprov. Hon kan ver­ka lite försiktig eftersom hon så gott som aldrig gör fel, berättar Marie.

Arvtagare
Även om Inka har många år kvar som arbetshund och familjemedlem hemma hos Marie och Curt så finns det en arvtagare.
– Jag har tagit två kullar på Inka och fler blir det troligen inte. Ur andra kullen behöll jag en hane som börjat sin jaktliga bana på ett fantastiskt sätt så det blir väl han som ska föra arvet vidare. Dessutom har min kompis Anna en tikvalp efter Inka så det kan bli en arvtagare som kommer därifrån också, avslutar Marie. 

09labrador.jpgSJCH Hackihäls Dipper S13760/2003
Efter: Soorploom Jed Of Leadburn S28729/2001
Undan: Askrikes Quail S32161/2000
Ägare: Marie Danielsson, Motala
Uppfödare: Anna Erlandsson, Lidingö

Utställning

2006
SSRK    Charlotte Lindell    2 Jkl

Jaktprov

2004
SSRK    Per-Erik Forslund    1 Ukl, HP
SSRK    Monica Andersson    1 Ökl

2005
SSRK    Inge E:son Thoor    1 Ökl, HP

2006
SSRK    Leif Gustavsson    1 Ekl
SSRK    Gert-Olle Lindqvist    2 Ekl

2007
SSRK    Jenny Hamring    1 Ekl, dummyprov
SSRK    Leif Gustavsson    0 Ekl, dummyprov
SSRK    Sune Nilsson    3 Ekl, dummyprov

2008
SSRK    Agneta Gudmundsson    0 Ekl, dummyprov
SSRK    Leif Gustavsson    1 Ekl, dummyprov
SSRK    Willy Gustavsson    Godkänd vid praktisk jakt

2009
SSRK    Anita Norrblom    3 Ekl

Text och foto:Ted Karlsson


Maila en kompis Skriv ut artikeln

© Jaktjournalen 2006
En produktion av Jeloin Data AB