Daniel Nilsson

Planen är att vi först går efter medaljbocken. Hit­tar vi honom inte längs stranden, där vi såg honom i går, smyger vi genom skogen, förklarade Daniel Nilsson medan vi stod framför hans bostad och väntade på att solen skulle gå upp och det blev lagligt att skjuta.
På den danska ön Samsø i Kattegat var soluppgången enligt alma­nackan satt till tre minuter över fem.
Daniel är utbildad svensk viltmästare och ska nu guida en dansk jägare till skottchans, förhoppnings­vis på en medaljbock som är klar för avskjutning.
– Jag gör bara som du tycker. Det brukar ju gå rätt bra, sa den danska jägaren JO Lykkeberg med ett leende och hänvisade till förra årets premiärmorgon den 16 maj. Då lyckades han med Daniel som guide att skjuta två fina bockar på den cirka 2 500 ha stora marken som tillhör Brattingsborg gods.

Daniel spanar efter hornspetsar i det höga gräset.

Tre bockar på tre minuter
Cirka 20 minuter i fem rullade Land­rovern mot stranden och den allt ljusare horisonten. På vägen dit spanade Daniel och JO efter rådjur. Först såg vi ett, sen ett till och när vi parkerade på stranden efter att ha åkt ungefär 3–4 minuter hade vi redan sett tre hyfsat fina sextaggare.
Det såg lovande ut. Även om en kall vind blåste in från havet verkade rådjuren ändå röra på sig.
Klockan tre minuter över fem började vi röra på oss. Daniel först med skjutstöd och kikare, sedan JO med studsare.
Plötsligt hoppade det ut ett djur från buskarna som hade hittat rot­fäste i de tuffa omgivningarna längs stranden. En bock! Höga och fina horn! Men inte den vi var ute efter. Långsamt fortsatte vi vår strand­pro­menad medan en ejder med dygns­gamla ungar gungade vid strandkanten och en regnbåge på den färg­granna himlen varslade om regn.

Rött och grönt
Medaljbocken gick inte att hitta vid stranden och med Daniel i täten svängde vi upp mot bokskogen. Vi följde ett mjukt traktorspår, som kunde avslöja att utöver många harar och fasaner på Samsø finns det även dovvilt.
Plötsligt ryckte Daniel till. Han hade sett något. Något rött bland de nyutsprungna ljusgröna löven.
Det var en get och hon stod väldigt nära. Men bakom henne kunde vi se ett annat djur. Var det kanske bocken? Enligt Daniel var vi nu mitt inne i medaljbockens revir. Men nej! När djuret reste huvudet såg vi att även detta var en get.  
– Vi går över till plan B, konkluderade Daniel.
Med hjälp av kikare söktes en äng i skogskanten av, men ingen bock. Ängen var bokstavligen renblåst från rådjur i den kalla vinden. Plötsligt dök en ung get upp som försvann lika fort när vi sänkte kikaren och avslöjade oss själva.
– Jag trivs med att jakten är oförutsägbar och att viltet ibland drar det längsta strået.
– Det är liksom en del av spelet, säger JO Lykkeberg, som trots sin ålder på 36 år endast har jagat några få år. De åren har han däremot varit väldigt aktiv. Både i Danmark och i utlandet.

Den säkra plan B
Plan B var den mest säkra planen. Gårdagens lilla rådjurssafari hade avslöjat flera fina bockar längs jakt­rutten som var planerad.
– Förra året var det hög raps på åkrarna. All jakt var totalt omöjlig och vi sköt därför inte det antalet bockar vi gärna ville. Det gör att de står väldigt tätt i detta området i år, förklarade Daniel medan vi gjorde oss redo.  
Han hade knappt hunnit avsluta sin mening förän två bockar i en väldans fart sprang ut över åkrarna. Båda verkade stora, men den bakre borde följaktligen vara den största.
De två bockarna hann fram till första raden med popplar och fortsatte mot nästa. Den dominerande bocken menade allvar och när han hade jagat in första rivalen i skogen började han jaga nästa. Båda försvann.

Plötsligt står bocken där och JO skjuter ett perfekt skott

Horn i sikte
Vi inledde smygjakten i gåsmarsch. Inställda på att använda ögonen och se vad som hände. Plötsligt stan­nade Daniel. Han hade fått syn på ett par höga horn i det långa gräset längsmed ett hägn med höga popplar.
– Det är en av de stora vi har haft koll på, sa Daniel och fällde ut skjutstödet, samtidigt lät JO studsaren glida ner från axeln utan att släppa bocken med blicken.
]– När bocken reser sig skjuter du! var den korta instruktionen.  Det gjorde den cirka 10 minuter senare och redan innan bocken hade fått morgonstelheten ur krop­pen hade han träffats av ett slag som fick honom att gå omkull igen. Han dog innan han landade i backen.
  
Fortfarande i vinterpäls
Klockan var några minuter efter sex. Den nya säsongen var endast drygt en timme gammal och JO kunde redan lägga handen på en cirka tre år gammal sextaggare med mycket vackra horn.
– Det är en riktigt fin bock, konstaterade Daniel, även om den inte var lika stor som medaljbocken ute vid stranden.
JO Lykkeberg nickade medan han studerade det vackra djuret som ännu var delvis klätt i den gråa vinterpälsen.
– Bockarna på Samsö kan faktiskt bli mycket större. Förra året sköt vi en bock på 140 poäng bara några hundra meter från där vi står nu, berättade Daniel medan han tog tag i bockens framben och gjorde sig redo för att gå vidare. Dagen var fortfarande ung. Jakten fortsatte och allt kunde hända!    

Fotnot: Daniel Nilsson har slutat på Brattingsborg gods och arbetar nu på Osby Naturbruks-
gymnasium. Text och foto:Michael Sand