Höga fasaner med historisk morkulla

En tupp har lyft och satt kursen mot skyttarna som väntarSäsongens sista jaktdag började med gråväder, men slutade med sol och en historisk morkulla. Högst på menyn stod dock fasantupp och utmaningen blev extra stor i den tunga vinterdimman. Den första halvtimman var det svårt att skilja på tupp och höna.

Ljudet av snabba vingslag hördes från pilsnåret. En fasan lyfte. Det var årets sista jaktdag och både fasanen och jägarna visste vad som krävdes för att lyckas. Fasanerna visste att de skulle flyga fort och jägarna att de skulle sikta långt framför när fåglarna passerade i hög fart. Känslan för fåglarnas flykt och höga fart var avgörande för en lyckad träff.
Fasanen tog riktningen mot de två sidoskyttarna. Även om den steg åtskilliga grader verkade det som att den fortfarande accelererade när den flög förbi skyttarna, som kisade för att försöka avgöra om det var en höna eller en tupp. Det stod ännu färskt i minnet vad jaktledare Anders Bach hade sagt vid morgonsamlingen.
– Det får skjutas fasantupp, skogsduvor, morkulla och räv.
I den tunga vinterdimman var det svårt att skilja färger och kontraster från varandra. Könens annars så markanta kännetecken gick i grått och även om den snabba fasanens långa stjärt fladdrade provocerande i vinden blev jägarens tvekan dess räddning. Han lät den flyga. Det kunde ju ha varit en höna med ovanligt lång stjärt!
När fasanen landade långt ifrån skogen såg man tydligt färgerna. Det var en tupp!
Täckmantel
En hare visade sig i sälgslyns sammanväxta rotnät. När den nådde fram till skyttarna snurrade den runt och satte åter kurs mot slyn, där sälgen stod med rötterna i fruset vatten.
Ännu en fågel flög ut från snåren. Det var en höna. Några stycken till lyfte och följde samma kurs. De saknade också tuppens långa stjärt och fina färger. De många hönorna fick jägarna att slöa till. Ljudet av fåglar som lyfte framkallade inte längre nervösa drag. Det var nu tupparna skulle slå till, om de skulle komma förbi den ring av jägare de hade omkring sig.
En tyst tupp lyfte och följde hönornas kurs. Tuppen använde så att säga hönorna som täckmantel och strategin fungerade. Först när det var för sent upptäckte jägarna att de hade låtit sig luras i det svaga morgonljuset.
Revansch
[bild2):Lyckan är när flera timmars hårt arbete i det täta snåret belönas med en varm fågel i munnen]Skyttarna fokuserade sig. Nästa gång skulle tupparna inte komma undan, kunde man nästan höra att de tänkte. Och uppenbarligen var revanschen inom räckhåll. En fågel flög rakt mot frontskytten. Fågeln steg och steg när den fick syn på skytten. En kraftprestation som krävde starka bröstmuskler.
Jägaren höjde bössan, drog igenom och i nästa sekund föll dagens första fågel livlös i backen. Tyvärr var det som att den långa vägen mot backen var aningen färglös. Men vad som fattades av färg på fjädrarna på fasanen fick jägaren Lauritz Andersen, Aalborg, på kinderna. Jag tittade frågande på den närmsta skytten, men innan vi hann säga något kacklade det i sälgslyn. Denna gång var det ingen tvekan om könet. En tupp hade äntligen avslöjat sig. När fåglarna flög förbi Jörgen Evald Jensen, Brönderslev, gavs tillfälle till ett lågt, snett skott bakåt, han smög så att säga in skottet under fågeln, och bromsade flykten med en tät svärm av stålhagel.
Ur askan i elden
– Jag hade hoppats på lite fler fåglar i detta drev, sa Anders Bach, när han tillsammans med de andra drevkarlarna hade tryckt sig igenom det täta snåret.
– Det brukar vara ett av vårt bästa.
Även om det hade lyft 20-25 fåglar var det tydligt att den unga jaktledaren hade hoppats på en bättre skörd. Det annars så säkra ”fasandrevet” låg i utkanten av den 300 hektar stora gården Ny Vrå, som drivs av familjen Bach. Ungefär 110 hektar av området är avsett för energiskog (pil), och denna alternativa odling har på 10-15 år omvandlat de platta, fuktiga åkrarna till ett sant jaktparadis.
Förr fanns det varken gömställen eller näring på de platta åkrarna. I dag finns det mellan 80 och 100 rådjur. Därutöver ett gott bestånd av harar och en del flockar med vilda, hårt tryckande rapphöns. Fasanerna trivs också i de stora arealerna av pil, som alla har odlade åkrar runtom sig.
Bågjakt
Enligt jakttraditionen bärs fasanen i benen, men jaktledaren Anders Bach gör ett undantag medan cigarettröken löses upp i den kyliga luften. Nästa så ska planeras....Anders Bach sköter jakten på den nordjyske gården och släpper ut ungefär 300 fasaner om året. Under säsongen 2004/2005 sköt man nästan 300 och minst hälften tros vara vilda fåglar, inte uppfödda. Tio av dessa blev för övrigt skjutna av bågskyttar, som anser varje skjuten fasan vara en seger, även om den skjuts på marken. Ingen fågel anses vara mer vaksam än en fasan.
– Fasanerna omkring drevet på ”Milebakken” var alla vilda. I alla fall är det så långt till närmsta voljär att jag anser det vara osannolikt att fåglarna här skulle vara blandade med uppfödda fåglar. Julaftonsdagen var vi fem som gick en sväng på området innan det var dags att gå till kyrkan och julmaten stod dukad. Det gav 16 fåglar. Sju skott per fågel, skrattade Anders Bach och ursäktade antalet använda patroner med att det blåste mycket och att fåglarna flög ovanligt fort.
Trötta hundar
Dagens nästa drev låg närmare gården och den voljär som är centrum för fasanjakten. Även om det är flera månader sedan fasanerna lämnade platsen återvänder de fortfarande till skogen, som var ramen för deras första veckor på terrängen.
– Det sprang minst 10-12 fasaner framför mig medan jag stod på pass, sade gästen Erik Böje, Guldbaek söder om Aalborg, när jägarna samlades efter drevet.
– Men jag såg inte någon av dem lyfta.
Det var uppenbart att de få hundarna inte räckte till i den täta skogen. Fåglarna drog det längsta strået, och allteftersom dagen skred fram blev det mer och mer sporadiskt att fasanerna kom upp. Fåglarna både sprang och tryckte. De stötande hundarna, spaniels och labradorer, kunde inte längre lägga en stabil press på fasanerna. Det var helt enkelt för få hundar och drevfolk för att kunna göra en kedja som hängde ihop i drevet. Och dagens enda stående hund var nära pensionsåldern.
En morkulla lämnade drevet. Som en fladdermus drog den mot en närliggande skyddsplantering. Uppenbarligen lyckades den att hitta ett hål i kedjan och utan ett ljud försvann den ut i den grå vinterhimlen. Det var första säsongen med jakttid på morkullor i januari. Den 1 januari 2005 trädde de nya jakttiderna i kraft, vilket innebar att morkullan får skjutas till mitten av januari i Danmark.
Av allt att döma hade den milda vintern hållit kvar de magiska sträckfåglarna, som är danska jägares jaktfågel nummer ett.
I dagens sista drev följde jag drevfolket i deras försök att pressa fram viltet mot skyttarna.
– Ja! Ta den då! Anders Bach försökte att uppmuntra sin springer spaniel till att anfalla en rishög, som låg mellan raderna av pil. Den stora högens grenar verkade vara ett perfekt gömställe för fasaner, och det var tydligt att den hårt arbetande spanieln vädrade fågel.
I nästa sekund satte en färggrann tupp kursen mot den frostklara himlen. Solen hade trängt bort förmiddagens tunga vinterljus och med låg sol in från sidan satte den riktningen mot skyttarna, som väntade på rad längre fram. Med spänning följde vi fågeln – och skotten som följde den på väg när den passerade. Fågeln slapp oskadd genom beskjutningen.
– Ska du ta kort, måste du vara beredd, sa Aage Bach, familjens äldsta och pekade förväntansfullt mot pilskogens kant. Jag gjorde mig beredd och var på plats när den svarta labradoren apporterade dagens sista fågel – en morkulla.
– ”Grattis” och ”det var snyggt”, haglade ner över jaktbutiksägaren Morten Rex, från Aalborg, som stod för dagens sista fågel. Det var sista dagen för säsongen och med morkullans nya jakttid färskt i minnet var det roligt att tänka på att fågeln kanske var den senaste skjutna morkullan i senare dansk jakthistoria. Det var trots allt den sista dagen för säsongen och dessutom dagens sista drev.
Fakta Lika vilda som de vilda
Efter jakten spelas det "Morkullans död" och "Fasanens död" Jakthornsblåsarna på gården Ny Vrå i norra Jylland hör till världseliten och har många internationella titlar med i bagagetUtsättningen på gården Ny Vrå, ca 50 kilometer söder om Frederikshavn, påminner om den kommersiella utsättning av fasaner som i synnerhet praktiseras på danska gods. Dock är antalet fåglar som släpps ut per hektar inte i närheten av det antal som släpps ut på de gårdarna, där inkomsterna från jakten utgör ett stort bidrag till gårdens drift.
Fåglarna sätts ut i stora voljärer när de är 8–10 veckor gamla. Voljären är inte övertäckt, men tre rader eltråd runtom håller räv, katt, mård och liknande från platsen.
Till skillnad från de flesta andra danska och brittiska voljärer består voljären på Ny Vrå av två voljärer. Förutom den stora voljären används det en mindre, övertäckt voljär, där fåglarna är ett par dagar innan de långsamt slussas ut i den stora delen, som inte är täckt.
Så småningom, när fåglarna har växt till sig, läggs det ut foder i de närliggande pilskogarna, så att fåglarna sprids ut i terrängen.
Fåglarna ska enligt lag vara utsläppta minst 6 veckor innan jakttiden börjar, vilket vill säga att fasanerna ska vara på fri fot i mitten av augusti. Många har dock fåglarna i voljären redan i början juli. Fasanerna har därmed lång tid på sig att tillägna sig viltets beteende. I dag är det knappt möjligt att se skillnad på de uppfödda fåglarna och de vilda. Fasaner med korta stjärtar och som flög dåligt fanns bara på den tiden då fåglarna hölls kvar i voljären tills det var dags för jakt.
De brittiskt inspirerade voljärer som mäter ungefär 300×100 meter har, tillsammans med hårdare regler, bidragit till att jakt på uppfödda fasaner har fått ett bättre rykte. Dock är kommersiell fasanjakt där man skjuter flera hundra fasaner fortfarande en het politisk potatis. Även om de fåglar som skjuts på de stora drevjakterna flyger bra och inte kan skiljas från de vilda.
Jaktjournalen juni 2005

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser