Härlig utdelning efter trög start

Ibland går det helt enkelt troll i jakten. Bockjaktspremiären för Joakim Welander, Märsta, blev den sämsta tänkbara, i alla fall till att börja med. Men skam den som ger sig. Och som de säger ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”.

Äntligen. Där satt den!

Varför jagar man bock i anslutning till brunsten egentligen? Bocken är ju i många fall så uppslukad av sitt uppdrag att förföra getter att man nästan kan tro att den rent ut sagt är dumdristig.

Men bockjakten är ju så mycket mer än skottet. Det är ju i regel startskottet på en lång och efterlängtad jakthöst. Det är nu man äntligen får komma ut på riktigt till sin jaktmark och njuta av sensommarens gryning och skymning.

Lugnet infinner sig där man sitter på passet och sakta ser hur solens strålar letar sig upp över horisonten och morgonens fågelsång försiktigt drar igång. Detta är bockjakt, och detta är också anledningen till att Joakim Welander, Märsta, tar ledigt ett par dagar och kör 40 mil söder ut till Tråvad utanför Vara i Västra Götalands län.

– Bockjakten är verkligen speciell. Det är så himla skönt att komma ut. Men det är också lätt den mest spännande jakten. Bock-arna är som popcorn. Helt plötsligt står de bara där.

Joakim Welanders bockdräpare är redo. En vass småviltsstudsare i kaliber 22-250.

Joakim Welanders bockdräpare är redo. En vass småviltsstudsare i kaliber 22-250.

Första passet

Joakim har en karriär som sportingskytt bakom sig. Han har varit med i VM och gjort fina insatser på nationell nivå. I dag är han inte lika aktiv på tävlingsfronten, men kontakten med andra skyttar finns kvar, bland annat Magnus och Carl Andersson från Tråvad utanför Vara.

– Jag har fått jaga bock hos dem i fem år nu. Det är kul att komma ner ett par dagar om året och snacka skit med kompisar mellan pürschen, säger Joakim när vi kör ut mot premiärmorgonens pass.

I går morse när Jocke rekade visade en bock sig här.

Passet gjorde även succé i fjol. Då sköt Joakim två rävar, två grävlingar och en bock under loppet av ett par timmar. Något Jaktjournalen uppmärksammade under vinjetten ”Jaktglädje”.

Ingen bock men väl en rävvalp. Joakim Welander fick åtminstone kröka pekfingret på premiärmorgonen.

Ingen bock men väl en rävvalp. Joakim Welander fick åtminstone kröka pekfingret på premiärmorgonen.

En räv

Sommarvärmen dök upp först andra veckan i augusti och sedan dess har det varit varmt, rejält varmt. Heta östanvindar är inte riktigt vad man brukar förvänta sig till den skaraborgska bockjaktspremiären och Joakim är också tveksam.

Inte ett rådjur syns till under den första halvtimmens vakande, men en räv kommer i alla fall luskande på ett stubbfält intill passet. Joakim vrider över sig och klämmer till sin 22-250. Räven försvinner ner i stubben och blir liggande.

Vi sitter kvar ytterligare någon timme innan det blivit helt ljust och rådjuren fortfarande vägrar dyka upp.

– Han var ju här i går. Var tusan har han blivit av, säger Joakim när han står framme vid räven och mäter avståndet till tornet, 221 meter. Tikka T3:an med varmintpipa laddad med Sako Arrowhead är helt klart giftig!

Stolpe ut

Under resterande morgon tar vi oss från fält till fält utan att se en endaste bock. Två getter är det närmaste vi kommer premiärbocken. Bara en bråkdel av alla fält är tröskade och spannmålen står meterhög i det platta odlingslandskapet.

Under dagen planeras jakten vidare och en lite större vall ser intressant ut inför kväl-lens jaktsession.

Klockan 19 är det så dags för pass nummer två och Joakim intar ett torn med bra utsikt över vallen. Det börjar också rätt så skapligt. Redan efter ett par minuter reser en get sig upp 200 meter ut på vallen.

Vinden är stabil men rätt hård och passet ligger bra till i förhållande till skogsbrynet som Joakim med jämna mellanrum kikarspanar av.

– Där är den!

Joakim blir plötsligt energisk och spanar intensivt i kikaren på ett djur som sakta travar över vallen 350 meter bort och in i en skogsö på ett par hektar.

Bocken smyger över vallen bortanför skotthåll.

Bocken smyger över vallen bortanför skotthåll.

Vinden snurrar

Efter en del eftertanke bestämmer sig Joakim för att prova att smyga på bocken. Det ligger vallar även på baksidan av skogsön. Går bocken ut där kan han inte se den från passet. I takt med att solen går ner smyger han sig därför framåt.

Väl framme vid skogen visar sig vinden från sin sämsta sida. Den snurrar och lever fan så fortsatt ansmygning blir en utmaning med stor risk för fiasko.

När bara minuter av jakttiden återstår får Joakim syn på en svart rådjurssilhuett cirka 100 meter längre bort på vallen. Det går inte att se om det är en bock så det är bara att smyga närmare. När Joakim har 40 meter kvar står det klart att det är en get och det är bara att ge upp.

– Alltså, det här är ju inte sant. Tror aldrig att jag gått en premiärdag utan att ha fällt en bock, säger han besviket.

Joakim Welander har bytt från fast pass till rörlig jakt.

Joakim Welander har bytt från fast pass till rörlig jakt.

Rena rama bocköknen

Dag två! Nya planer och nya besvikelser. Sam-ma vall som bevakades i går kväll ska nu återigen punktmarkeras. Klockan är strax efter halv fem när Joakim försiktigt stänger dörren på bilen och smyger ner på fältet.

Tanken är att sätta sig relativt nära den plats där bocken dök upp i går men samtidigt kunna ha sikt åt andra hållet. Dessvärre är vinden fortfarande hård och emellanåt känns den lika mycket i nacken som i ansiktet.

Minuterna går och med dem kommer morgonljuset. En get kommer emot oss och får vind. Hennes skällande ekar medan hon snabbt skuttar iväg mot skogen.

När klockan är halv åtta och fortfarande ingen bock visat sig ger Joakim upp.

– Det här är ju sjukt frustrerande. I kväll bänkar jag mig där bocken trots allt visade sig dagen innan premiären. Sedan ska jag sitta på det passet både morgon och kväll tills jag åker hem, säger han.

När kvällens pass är avklarat senare sam-ma dag är Joakims humör långt ifrån det muntra han uppvisade på premiärmorgonen. Under kvällens session syntes endast några harpaltar till. Bocken lurade honom ytterligare en gång.

Nu kan Joakim Welander äntligen slappna av och fortsätta jaga utan press.

Nu kan Joakim Welander äntligen slappna av och fortsätta jaga utan press.

Skam den som ger sig

Ett löfte är ett löfte och när mobiltelefonens alarmklocka ringer bockjaktens tredje mor-gon är Joakim redo för en ny dag av nederlag. Bilen parkeras i skogskanten drygt 100 meter från tornet och Joakim smyger sakta fram mot passet. Det är fortfarande mörkt när han sätter sig på sittplankan i tornet.

Från sin plats kan han spana rakt fram mot vallen han såg bocken på i lördags men han kan också vrida sig mot höger, där stubben räven sköts på ligger. Och mellan två så-dana vridningar händer det som Joakim be-skrev på premiärmorgonen. Popcornbocken uppenbarar sig plötsligt från ingenstans.

Den har tagit ett steg ut på vallen från ett intilliggande kornfält och Joakim ser ingen anledning att avvakta bättre läge. Han har väntat tillräckligt länge. 05.05 på premiärens tredje dag fälls så bocken.

– Jag är helt färdig. Det här är så himla skönt. Fy fan vad gott! säger Joakim när han förstår att bocken blivit kvar på stället och nollan faktiskt är spräckt.

Bockpremiären behöver med andra ord inte alls vara så där rogivande som man lätt målar upp den som. Den kan i själva verket vara fylld av frustration och besvikelser. Men om man ändå inte ger upp utan nöter på, så kommer till slut läget. Och känslan då är om möjligt ännu härligare.
PS Som plåster på såren fällde Joakim på kvällspasset dag tre, bocken han spanade på dagen innan. Och den gick verkligen inte av för hackor. Men då hade dock Jaktjournalens medarbetare dragit ut på egen bockjakt. DS

0 kommentarer

AKTUELLT

Samarbete över gränserna gav björn

Strömsund (JJ) I morse släppte Ralph Persson, sin plotthund RJ i ett känt björntillhåll i Vimmervattnet. Det blev starten på en lång jakt som buktade över flera jaktlagsgränser. Och även länsgränsen till Västernorrland.

Björnhane bet både jägarna och hunden

Ljusdal (JJ) Det gick riktigt hett till när Erik Söderlund och Axel Wallberg på tisdagen gemensamt fällde en 97-kilos björnhane. Den hann bita och skada både jägarna och en björnhund innan den föll.

Annonser