Harar (Ö)verallt!

Harjakt med drivande hundar på viltrika öar är en upplevelse utöver det vanliga. Det är snabba upptag, klingande drev och skott från jägare som förkunnar att ytter­ligare en hare mött en hagelsvärm och slutat sina dagar framför nosen på en drever. Text och Foto: Roger C Åström.

Simba vill inte sluta lugga haren och lämnar efter skottet ogärna haren eller husse Åke.

Harjaktshelgen startar i en småbåtshamn utanför Luleå där vi packar in oss i Ingemar Johanssons åtta meter långa Karlö 28:a, en snipa gjord för gång i rejäl sjö.
Det blåser hårt men Ingemar som har stuga på en ö i Luleå skärgård är van vid vresigt hav och närmare två timmars båttur enkel väg för att komma ut i den yttersta skärgården.
När vi kliver i land växlar en tystlåten jä­gare från gulblek till mer nor­mal ansiktsfärg samtidigt som talförmågan snabbt åter­vänder.

Mika Keränen styr med van hand sin båt till stranden på en av de öar där sällskapet jagade hare med sina drevrar.

Upptag och drev
Tidigt nästa morgon hoppar vi i Mika Keränens båt för att runda ön och jaga på en angränsande ö. Med oss har vi Edin Husics drever som ganska omgående hittar harslag.
Mika och Ingemar Johansson är vana harjägare efter att ha jagat många år på ön och vet var hararna brukar ha sin gång. Deras gäst Anders Johansson, dreveruppfödare från Loftahammar, får snabbt besked om ett bra pass och det dröjer inte länge innan Anders avslutar drevet med ett hagelskott. Anders tar ur sin hare på en klippa högt över havet med en underbar utsikt där havets vågor hela tiden slår mot stränderna och påminner oss om att vi är i den yttersta skärgården.

Generalpass hela dagen
En av fördelarna med att jaga hare med drivande hund på en ö är att haren gång på gång återvänder till de kända generalpassen.
– Det är inte helt nödvändigt att skjuta varje gång, säger Ingemar Johansson. Om hunden fortsätter att driva så kommer haren tillbaka till passet förr eller senare.
Att det stämmer visade sig flera gånger under dagen, men det hände även att hararna sprang i vattnet och hoppade på de våta strandstenarna och på så sätt lyckades lämna så lite vittring att hundarna fick tappt.

Hare i stenskravel
Efter en kort paus fick drevern återigen komma loss och efter en knapp timme kom återigen ett upptag. Drevet gick ganska snävt och buktade ett par gånger ut mot vattnet utan att haren lyckades skaka av sig Rox.
Drevet slutade efter en knapp timme när haren mötte Ingemar som inte gjorde något misstag. Haren var inte den största som sköts, men ett tydligt bevis på att föryngringen varit lyckad trots att vi hittade en hel del rävspillning på öarna.

”Gång på gång kom hararna i generalpassen”

 

Arrax första hare
På huvudön jagade Edin Husic och Sulejman Musinovic, båda fanatiska jägare med harjakt och rådjursjakt med drever som specialitet. Edins drever Arrax tog upp sin hare efter tio minuter och han drev den i 20 minuter innan det blev tappt. Nytt upptag efter 10 minuter och drev i 15 minuter när haren gick rakt i famnen på Edin.
– Det var Arrax första hare, berättare Edin. Tidigare hade han skjutit både räv och rådjur för sin unghund.
Arrax tog omgående upp ytterligare en hare som han drev i en halvtimme innan den gick ner till stenarna nära havet och trixade bort hunden.

Edins andra hare

När Arrax tappat sin hare nere vid havet tog Sulejmans hund Dogge, en korsning mellan drever (75 procent) och hamiltonstövare, upp och började driva. Haren gick efter en timme rakt mot Edin som fick skjuta sin andra hare för dagen.
Dogge tar nästan omgående upp ytterligare en hare. Drevet går i ganska snäva bukter och haren passerar vid ett tillfälle nära där Ingemar Johansson står, men utom skotthåll.
Efter en dryg halvtimme ansluter Sulejman och plötsligt dyker haren upp vid exakt samma enrisbuske som förra bukten.
Det är ingen utom Sulejman som höjer hagelgeväret eftersom avståndet är väl drygt.
När skottet går tittar alla lite förvånat på Sulejman som dock är övertygad om att haren ligger kvar. Ingemar Johansson fungerar som apportör och hittar omedelbart haren ett par minuter innan Dogge drivit fram till skottplatsen.
Jaktdagen går mott sitt slut och jägarna hänger upp hararna i vedboden och sedan blir det middag som börjar med löjroms­toast modell Mika Keränen och grillat kött som hanterats på ett utsökt sätt av kocken Edin Husic.
När mörkret sänker sig över ön surrar det av jakthistorier i kojan och senare vid grillplatsen utanför.

En lyckad harjakt i skärgården. Bakre raden från vänster: Åke Karlsson, Ingemar Johansson, Anna Svensson, Mika Keränen. Främre raden: Anders Johansson, Edin Husic och Sulejman Musinovic.


Suverän unghund

Åke Karlsson, Ängesträsk, släppte andra da­gen sin dreverhanne Åbergets Ice. Den unga hanhunden som kallas Simba tog ganska snabbt upp och började driva en hare i en rejäl bukt mot norra delen av ön.
Åke stod tappert kvar på pass och hoppades att det utsökta drevet skulle fortsätta tillbaka mot upptagsplatsen.
– Det är inte lätt för någon hund att driva på en ö, säger Åke. Dreven blir ofta ganska korta och hackiga eftersom det ofta blåser hårt och hararna springer på hällar och nära vattnet för att lura hundarna.
Simba drev i närmare en halvtimme när haren gick i pass.
– Otroligt, säger Åke som tidigare skjutit en hare för unghunden.
När haren väl var skjuten ville Simba inget annat än att hålla reda på sitt byte. Åke fick hålla haren högt för att inte Simba skulle rycka den ur händerna.
– Ett gäng belåtna harjägare och hundar återvände till stugan och båten för hemfärd. Två suveräna jaktdagar avslutades med en båttur över ett lugnt och stilla hav. Ba­kom sjönk sakta konturerna av de harrika öarna ner bakom horisontlinjen och försvann som i en dröm.

AKTUELLT

Hur stoppas aktivister som saboterar vargjakt?

Västmanland (JJ) Aktivister stör vargjakten i Kölstareviret i Västmanland. – Det är märkligt att polisen inte agerar, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen i Jaktjournalens webbradio. Men polisen meddelar att utredning pågår.

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverket – nu stämmer han staten

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

Annonser