Glenns lyckade fridag!

Fyra dovkalvar blev facit för Glenn denna januaridag när snön kom till Skåne. Säsongens första snö kom till Skåne i januari. Medveten om att det vita täcket ofta är kortvarigt, passade jaktpraktikanten Glenn Åkervik på att ta en ledig dag för att inte missa chansen att pürschjaga dovvilt på nysnön. Innan den lågt stående vinter­solen gått ner bak trädtop­parna hade fyra skott avlossats. Text och Foto: Jonas Brink och Marcus Holm

19-årige Glenn Åkervik från Årjäng i sydvästra Värmland har bestämt sig: hans framtid ska vara inom jakt- och viltvård. Att det inte kommer att bli en lätt resa i medvind och solsken, utan ett hårt arbete med dagar som sträcker sig långt förbi kontorstid avskräcker honom inte det minsta.
Efter avklarat vildvårdsgymnasium är Glenn nu inne på sin första av en rad praktik- och elevplatser, vilket på sikt ska göra honom behörig att konkurrera om en plats på Öster-Malmas viltmästarutbildning.
Detta första steg mot drömmen har tagit den unga värmlänningen till ett av Skånes vilttäta gods och det är här Jaktjournalen möter honom en morgon i januari, när snön stilla faller genom luften.

Ledig dag
Glenn tar emot vid sin praktikantbostad strax efter soluppgången. Eftersom snön änt­ligen hittat ner till södra Sverige, har Glenn jobbat extra hårt de senaste dagarna för att kunnat ta ut en ledig dag och pürsch­jaga dovvilt. Godsets yrkesjägare som också handleder Glenn under praktiktiden är nöjd med sin adept och har meddelat att han i dag får skjuta så många dovkalvar han kan men inga vuxna djur.
– Det gör ingenting, djuren står i flockar och då vill jag ändå inte skjuta något vuxet hondjur som riskerar att ha kalv med sig, säger Glenn.
– Vi har gott om djur, så någon chans på kalv ska det säkert bli, säger 19-åringen lite försynt.

Vaksamma hjortar
På väg ut till jaktområdet berättar Glenn att jakten alltid funnits som en naturlig del av hans liv.
– Pappa jagar, morfar jagar, ja nästan alla jagar, säger Glenn och skrattar.
På hemmamarkerna i Värmland jagar man mest älg och rådjur, så dovviltet är ett nytt vilt för honom.
– Trots att vi har mycket dov här i området så är det inte bara att gå ut och skjuta, säger Glenn medan kamouflagejackan knäpps ihop och ansiktsmasken dras upp.
Det krävs ett tränat öga för att upptäcka hjortarna innan någon erfaren hind avslöjat jägarens bedrägliga uppsåt.
 – Hjortarna är väldigt vaksamma nu under slutet av säsongen efter att ha blivit jagade flera gånger under hösten.
– Det sköts en hind som var 18 år gammal vid en drevjakt för något år sedan; gissa vad hon har varit med om, säger Glenn på sin härliga värmländska.

Handjuren står tryggt kvar när Glenn smyger förbi, nästan som om de visste att endast kalvar var lovliga.

Lånad bössa
Glenn är inte helt nöjd med kikarsiktet på sin egen bössa och praktikantlönen tillåter inte någon storinvestering. För dagen har han i stället lånat ett riktigt precisionsvapen, en Sako i kaliber .338 Winchester Magnum med ett större Swarovskikikarsikte, ljuddämpare och benstöd.
Inte en helt idealisk kaliber för dovkalv, så Glenn får vara noggrann med skottvinklar och hur han placerar kulan. Det fällda viltet säljs till en viltuppköpare, så rejäla skottskador straffar sig direkt i kronor och ören på godsets intäktssida.
Glenn vet dessutom att chefen kommer att inspektera djuren och en vårdslöst skjuten hjort kommer han att bli påmind om mer än en gång.

Pürschar sig fram
Glenn kontrollerar riktningen på den svaga vinden innan han börjar att ”pürscha” sig fram längs en oplogad väg.
– Snön är helt ok, den knarrar inte så farligt, säger Glenn viskande.
Blicken sveper hela tiden från sida till sida för att upptäcka en rörelse eller något som avviker från skogens form eller färg. Jaktformen kräver full koncentration och flera gånger stannar Glenn upp under bråkdelen av en sekund, innan ryggmärgskänslan signalerar faran över.
Framme vid en lövplantering fryser Glenn till ordentligt i steget och tecknar att han skymtar något mellan grenarna. Efter en kort ansmygning visar det sig att de tre fredade handjuren som står framför honom saknar sällskap av hindar och kalvar.
Som om de visste att jakten inte inkluderar dem i dag, står de kvar när vi passerar.

Bra start
Längs vägen ligger det en foderplats med sockerbetor och ensilage. En bred växel med
helt nya spår leder fram ur granskogen. Den unga jägaren konstaterar att det knappt hunnit komma någon snö i spåren och smyger försiktigt längs löpan.
Plötsligt lösgör sig en handfull hjortar i ett kärr. Hinden har redan sett jägare eller fotograf och djuren glider snabbt in i närm­sta plantering.
– Det gör inget, här finns säkert fler djur, säger Glenn och mycket riktigt stannar han i steget redan efter bara ett hundratal meter.
I en långsam rörelse sjunker Glenn ihop på knä, tar ner bössan från axeln och fäller ut benstöden. Han kryper fram till en snöbeklädd sten och smyger fram bössan. Ett tjugotal hjortar rör sig långsamt i ett alkärr 80 meter bort.
Kvistar och ris gör det svårt men Glenn är kall och väntar tills djuren passerar i en tydlig lucka. Kalven slår ihop för en bogträff och blir liggandes i snön.
I smällen tycks hela skogen få liv; ytterligare ett trettiotal djur reser sig och försöker villrådigt få kontroll över situationen. Glenn söker efter ytterligare ett skottläge men hjortarna ställer sig omlott och skyddar varandra effektivt.

Hjorten måste gömmas för korparna
Glenn släpar fram den fällda kalven till en skotarväg och tar ur den med van hand.
– Nu måste den gömmas annars förstör korparna den på nolltid, säger Glenn med bekymrad blick.
Med snö och granris göms kalven och tur är det, för inte hinner vi mer än vända ryggen till innan en av områdets otaliga korpar sveper förbi. Tankarna går nästan till hur trutar och fiskmåsar dyker upp från ingenstans när en fiskebåt börjar att rensa fångsten.
– Vid en drevjakt trillade en fälld hjort av ett pickup-flak på väg till återsamlingen. Innan nästa bil dök upp hade korparna hunnit förstöra djuret, säger Glenn.

Doublé på kalv
Smygjakten fortsätter och det märks på Glenns vägval att han lärt känna markerna väl under sin praktiktid. Nästa grupp om ett fyrtiotal dov står i en svacka men terrängen och vinden gör det svårt att komma inom skotthåll.
Glenn försöker krypa fram till ett litet krön, och även om manövern lyckas utan upptäckt så ligger ett vindfälle i vägen och gör ett skott otänkbart. Glenn tecknar uppgivet att situationen blir svår att lösa.
Då händer det som sker ibland, jaktens gudinna ler oförklarligt mot jägaren och det oväntade inträffar. Utan synbar anledning börjar flocken att röra sig åt vårt håll och till slut är avståndet endast 40 meter. Skottet låter vänta på sig men till slut smäller det och en kalv markerar tydligt för en bra träff.
Flocken rusar ett litet stycke innan den åter stannar till för ett ögonblick. Det är allt Glenn behöver och ytterligare en kalv går i backen. Glenn vänder sig om och gör tummen upp.
– Jag ville välja ut en hankalv i första skottet; vi ligger lite efter med dem i avskjutningsstatistiken, förklarar Glenn med hänvisning till den långa väntan på första skottet.

Med kamouflage, benstöd och ett hög­förstorande kikarsikte är förutsätt­ningarna utmärkta för ett bra skott.

Bonus på returen

Det är en nöjd jägare som tar ur kalvarna och tvättar händerna i snön. GPS:en åker fram och med en suck konstaterar Glenn att det är flera hundra meter till närmsta körväg.
Nåväl, fysiskt arbete skrämmer inte prak­tikanten och snön gör att djuren glider lätt över stock och sten. Proceduren där kalvarna göms för korpens varska blick upprepas och Glenn konstaterar att det räcker mer än väl med tre fällda kalvar i dag.
Men för den sakens skull behöver man ju inte gå ovarsamt tillbaka till bilen. Med rosiga kinder och svetten lackandes efter en lång vandring i tjocka vinterkläder, så mottar Glenn Dianas leende för andra gången denna dag.
En ensam kalv står i en gallrad granplantering och förstår inte allvaret av den annalkande jägaren. Benstöden kommer åter till användning och kalven står tryggt kvar medan Glenn justerar sig ett par gånger för att hitta en lucka mellan träden. Kalven, som uppenbarligen inte fått det vuxna djurets vaksamhet, rasar ihop som träffad av blixten när den tunga kulan slår in i bogen.

Mot nya utmaningar

De fyra kalvarna transporteras till godsets slakteri där de hängs in och bokförs noggrant. När Glenn återställt ordningen i slakteriet och spolat av pickup-flaket inser han att det är lite ljus kvar.
– Jag ska bara köra ut lite slaktavfall till min kråkåtel. Jag måste hinna jaga lite kråkor i veckan. Har ni tid att hänga med? frågar han med ungdomlig entusiasm.
Ledig dag eller inte, har man myror i byxorna och en dröm att få jobba med sitt största intresse, då gäller det att ligga i. Snart drar 19-åringen vidare mot en ny praktikplats och nya erfarenheter från jägarlivets hårda skola. Kunskap må vara en lätt börda att bära men tämligen slitsam att förvärva, i alla fall om man aspirerar på att bli yrkesjägare. Men inte bryr sig Glenn om det efter att ha fällt fyra dovkalvar på sin lediga dag.

AKTUELLT

M: Förenkla för laglydiga vapenägare!

Kungsbacka (JJ) Det borde vara möjligt för jägare och sportskyttar att äga fler vapen än i dag. Det skriver moderaternas landsbygdspolitiske talesperson, Sten Bergheden, och moderate riksdagsmannen John Widegren i den här debattartikeln.

Webbradio: Så resonerar rätten om Benelli MR1

Kungsbacka (JJ) Kammarrättens dom om halvautomaten Benelli MR1 tas emot med bestörtning bland svenska jägare och skyttar. I Jaktjournalens webbradio förklarar ordföranden i målet, kammarrättsråd Marie-Louise Kraft, hur domstolen resonerat.

Jägare i stor insats mot barnsexhandel

Stockholm (JJ) Jägarkåren är stor och när den går samman händer det grejer. I just nu pågående kampanj Musikhjälpen har jägarnas insamlingsbössa redan dragit in mer än 100 000 kronor.

Annonser