Fotbollsproffset Klas Ingesson har laddat om

Jakten är numera en väldigt stor och viktig del i Klas Ingessons liv. Här tillsammans med Molly vid det vildsvin som fälldes av Joakim efter ett mycket bra arbete av Molly.Med drygt 30 000 på läktaren blev det ett öronbedövande jubel när Klas återkom till Bolognas hemmaarena, där han spelat ett år tidigare och blivit omåttligt populär hos hemmapubliken. Några år senare står Klas ensam i kanten av en plantering och väntar på ett upptag från lajkan Molly. Tystnaden är total, det enda som hörs är någon fågel i närheten som varnar för något. Dessa kontraster i livet är det få som får uppleva.

Klas Ingesson har haft en framgångsrik proffskarriär som fotbollsspelare i bland annat Italien och England. Många är de som suttit framför TV-apparaten och hållit tummarna för den folkkäre spelaren från Ödeshög. Han fick smeknamnet ”skogshuggaren”, men om det berodde på hans civila jobb eller på hans spelsätt på plan vet ingen. Klas själv han svarar bara med ett leende på den frågan.
Men det var nära att det inte blev någon proffskarriär. Klas hade redan tidigt siktet inställt på ett liv med jakt och skog.
– Jag var väl 15 år när jag skickade brev till en trapper i Alaska och bad om att få komma över och jobba. Drömmen var då att få leva ett liv med jakten i centrum, men mamma och pappa satte stopp för mina planer, avslöjar Klas med ett kärvänligt skratt.
I dag har dock Klas hittat tillbaka till sin dröm. Han äger och driver gården Bjärkefall i Östergötland. Inriktningen på verksamheten är skogsbruk kompletterat med en modern konferensanläggning.
– Vi har startat upp verksamheten lugnt och stilla men nu är vi i gång och erbjuder våra kunder alltifrån vanliga konferenser och föreläsningar till lite mer annorlunda upplevelser. Det kan vara föreläsningar direkt ute i naturen, vildsvinsvak eller något annat naturnära, förklarar Klas.
Jakten har alltid haft en framträdande plats för Klas och redan i unga år följde han med pappa Leif på jakt.
– För mig var kombinationen fotboll och jakt perfekt. När fotbollssäsongen tog slut började jaktsäsongen och på det viset blev det aldrig någon konkurrens mellan de båda intressena. Hade jag däremot blivit tvingad att välja redan då så hade jag slutat med fotbollen, utan tvivel, säger Klas bestämt.
Naturen, skogen och jakten har betytt mycket för Klas även under den aktiva karriären som fotbollsspelare.
– Under de få dagar jag tillbringade i Sverige under min proffskarriär blev det viktigt att kunna ta sig ut i skogen. Var det inte jaktsäsong gick jag helt enkelt bara ut och satte mig på en sten och satt sedan där tills jag stressat av ordentligt, berättar Klas.

14 år som proffs

Valet att satsa på fotbollen var inte självklart för Klas. Skogen drog och planerna var att satsa på en karriär där.
– Jag hade sökt in till en skogslinje 1987 när jag fick ett erbjudande från IFK Göteborg att komma ner och spela för dem. Eftersom de kunde ordna ett jobb åt mig inom skogen tog jag chansen, förklarar Klas.
Karriären tog sedan fart med VM 1990 och proffsspel i Belgien och Holland. Klas var också med i det framgångsrika landslaget som ”grävde guld” i USA 1994. Bronsmedaljen som bärgades där finns i minnet hos många svenskar som ivrigt följde fotbolls-VM den sommaren. För Klas del blev det ytterligare ett lyft i karriären. Efter ett år i den engelska ligan blev det flytt till Italien där han stannade proffstiden ut, bortsett från ett halvår i Frankrike. Sommaren 2001 valde dock Klas att flytta hem.
– Äldste sonen skulle börja skolan och vi valde att han skulle gå i Sverige. Det funkade då inte att jag spelade fotboll i Italien medan resten av familjen var hemma i Ödeshög, säger Klas.

Svårt utan jaktingesson2.jpg

Proffstiden medförde att jakten kom lite i skymundan. Ett dilemma som mot slutet blev allt mer påfrestande.
– Hösten var värst! När det var dags för älgjakt hemma ringde jag hem varje kväll för att höra hur det hade gått, säger Klas med allvarlig min.
– Det hände flera gånger att jag tänkte: ”Vad håller jag på med detta för?” när jag fick höra hur de jagade hemma och jag befann mig i södra Europa.
Varje tillfälle till jakt tog Klas dock till vara. När det var dags för landslagssamling under hösten brukade det ibland bli någon jaktdag.
– Landslaget brukade alltid träffas på söndag eftermiddag och med lite tur kunde jag då komma hem redan fredag kväll. Då jagade vi lördag och halva söndagen för att sedan hasta i väg till landslagslägret, berättar Klas med ett stort leende.

Vildsvinsjakt

Första gången Jaktjournalen träffade Klas var just på hans gård Bjärkefall och vildsvinsjakt med löshund stod på schemat. Klas dåvarande hund, västsibiriska lajkan Molly, släpptes i markerna och efter några timmars sök kom upptaget.
Klas lyssnade en stund med rynkad panna och sa sedan:
– Det är med största sannolikhet älg hon skäller. Om vi väntar här så kommer hon inom en halvtimma då hon märker att inte jag är i närheten.
Minuterna tickade i väg men Molly fortsatte sitt taktfasta ståndskall på andra sidan planteringen.
– Vi får väl gå dit och hämta henne då, sa Klas samtidigt som han tog upp komradion och meddelade passkyttarna vad som var på gång.

Närkontakt

Halvvägs fram till den plats där Molly befann sig blev det en total scenförändring. I det tunna snölagret kunde vi se spår efter flera grisar och den misstänkta älgen var snabbt förbytt till en mindre flock grisar. Nu blev det i stället patron i loppet för nu var det jakt på allvar.
Försiktigt kom vi allt närmare och till slut skymtade vi Molly när hon retirerade från grisarnas utfall.
– Jag har skymtat åtminstone tre grisar men det är omöjligt att få rent skotthåll, viskade Klas över axeln.
Plötsligt tystnade Molly och vi hörde hur flocken gick undan.
– Pass upp för nu är de på gång, meddelar Klas via komradion.
Från passkyttarna hör vi något enstaka skall och till slut smäller också ett skott från Inge Noréns pass.
Framme hos Inge mötte vi en bekymrad skytt.
– Det var en stor sugga med några fjolingar i sällskap men jag fick dem rakt på mig och kunde inte skjuta. När de vinklade ner i mossen blev den sista lite på efterkälken så jag fick in ett skott, förklarade Inge.
Något hårstrå och ett par bloddroppar visade att han också träffat men grisen hade gått undan.

Gick långt

Efter en noggrann skottplatsundersökning kunde vi konstatera att här behövdes en hund. Den påskjutna grisen hade följt de andra och efter några hundra meter gick det inte att urskilja några spår i det tunna snölagret. Molly hade förstås följt efter grisarna.
Joakim, eller Kimmen som han kallas, jobbar hos Klas och eftersom han var med och jagade tog det inte många minuter innan han var på plats med sin hund. Medan Kimmen tog sig an spåret sökte Klas efter Molly med hjälp av pejlen.
– Molly är i riktning mot Bjärkefall så jag sticker dit och kollar, meddelade Klas innan han med långa kliv drog i väg mot bilen.
Framme vid Bjärkefall öppnade Klas bildörren och genast hördes Mollys taktfasta skall endast några hundra meter bort. En snabb spårning av vägarna runt området gav svaret.
Molly hade passerat en mindre väg med en ensam gris och i snön kunde man dessutom urskilja någon enstaka bloddroppe.

Snårigt

Grisen hade sökt sig till ett område som absolut inte inbjöd till någon skottchans. Sikten i den täta planteringen var endast någon meter. Gång på gång gick grisen undan för att på nytt söka skydd under någon risgran eller något vindfälle. Hela tiden fanns Molly med och markerade med tydliga skall var den höll till.
Varv på varv gick eller mestadels kröp vi runt i den täta planteringen och till slut fick vi lön för mödan. I ett något glesare område kom vi i kontakt med Molly som tydligt markerade under vilken granbuske grisen befann sig. Klas stod med bössan mot axeln och inväntade sin chans.
– Jag ser den men det är omöjligt att urskilja vad som är fram och bak. Den står under granen där, viskade Klas och pekade med bösspipan.
I samma ögonblick rasslade det till under granen och plötsligt reste sig en förhållandevis stor gris upp.
Vi blev lika förvånade bägge två. Var det rätt gris? Den som var påskjuten var ju liten, eller? Skottillfället var borta på någon sekund när grisen på nytt flydde undan.

Rätt gris

Vi behövde inte fundera många sekunder. Kimmen hade intagit rätt pass efter att han hade avslutat spårningen. Med ett skott fällde han grisen då den skulle lämna planteringen där vi huserat den senaste timmen.
Vi var snabbt ute och kunde bara konstatera att det verkligen var rätt gris. Kulan hade tagit lite för långt fram och rispat upp grisen i framkant av halsen och käken. Tacksamt nog så tog Molly rätt gris vid förföljandet och jakten slutade på bästa tänkbara sätt.
– Japp, det var sista jakten för denna säsongen, och det blev ju en fin avslutning, konstaterade Klas. Vi andra kunde bara hålla med.


EnvisAnders Karlsson, Joakim Ax och Klas Ingesson kan förnöjt konstatera att jakten fick ett lyckligt slut då Joakim fällde den tidigare påskjutna grisen.

Att nå framgång kräver många gånger en rejäl portion envishet, oavsett om det gäller att lyckas i arbetslivet, som idrottsman eller i skogen som jägare. Klas har mycket av envishet och erfarenheterna från proffslivet som fotbollsspelare har han tagit med sig till sin nuvarande arbetssituation.
– Att lyckas som fotbollsspelare anser jag till största delen beror på envishet och träning, säkert 80 procent ligger där. Detsamma gäller i skogen. Vill du lyckas och bli duktig som skytt och jägare måste du träna, menar Klas.
– Jag råkade skadeskjuta en älg vid en jaktdag då jag var hemma från fotbollslivet. Visst kan man bomma även om man är väl förberedd men jag kände att jag hade slarvat med träningen och då bestämde jag mig: aldrig mer skulle jag ställa mig på ett pass utan att känna att jag tränat tillräckligt.
Klas tyckte dessutom att han var en dålig skytt och valde därför att lägga sin energi på att förbättra just detta och med envishet kom han långt. I dag är Klas utbildad skytteinstruktör och håller varje år flera skyttekurser med många nöjda deltagare. Skytte har blivit en del i verksamheten på Bjärkefalls gård, där Klas även erbjuder kurser i jägarexamen.

Favoritjakt

Det märks att jaktintresset hos Klas är stort. Timmarna vid köksbordet hemma hos familjen Ingesson försvinner fort och jakten är det huvudsakliga diskussionsämnet. På golvet vilar valpen Mila, en västsibirisk lajka, som är nyförvärvet i familjen.
– Även om jag är jaktlig allätare så gillar jag jakten med ställande hund bäst. Samspelet med hunden är väldigt intressant. Dessutom tycker jag att älgen är ett av våra ståtligaste djur, säger Klas.
Jaktsäsongen är återigen igång. Rådjursjakt, grisjakt, älgjakt eller någon annan jaktform, för Klas del gör det detsamma. Bara han får jaga och vistas i naturen, för numera är skogen och jakten en stor del i Klas Ingessons liv.
Text och foto: Ted Karlsson
Jaktjournalen Oktober 2005

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser