Finland låg i krig men jakten fortsatte

Den här björnen sköt sergeant Toivo Tuunainen i början av april i Vitele år 1943.Jakten under kriget skildras i många av de regementshistoriker som har utkommit under efterkrigstiden. För ett par år sedan utgavs en samlad beskrivning av Mauri Soikkanen som även innehåller ganska mycket material från försvarsmaktens bildarkiv. – Jakt, och naturligtvis även fiske, tillhörde de få saker som befäl och manskap kunde koppla av med under kriget.

Och det jagades flitigt
För de flesta soldater bjöd ödemarkerna vid gränsen eller långt inne i Fjärkarelen på upplevelser som de aldrig tidigare hade varit med om. Det handlade inte bara om björnar, vargar och lodjur utan även om älg, harar och skogsfåglar i stora mängder.
Under det långa ställningskriget upprättades tom. särskilda jaktkommandon med uppgift ett förse staberna och det högre befälet med vilt och andra läckerheter. Överbefälhavaren Mannerheim gav sig inte tid att personligen vara med om några jakter, men flera av hans generaler gjorde det.
Den finlandssvenska generallöjtnanten Harald Öhqvist hade sålunda alltid ett eller ett par jaktvapen med sig i bilen när han gjorde sina turer längs fronten.
Den folklige förre presidenten ”Ukko-Pekka”, dvs. Pehr-Evind Svinhufvud som var både toppskytt och ivrig jägare, inspekterade under krigsåren några gånger de erövrade fjärrkarelska områdena.
Det inkluderade bl.a. besök vid fronten längs floden Svir samt i den erövrade staden Petrosavodsk (Petroskoi), som under den finska parentesen döptes om till ”Äänislinna” (efter sjön Onega, på finska Äänisjärvi).
Presidenten, som då var redan lite till åren kommen, missade trots sin ålder ogärna en chans att gå på jakt.

Generalen minns presidentjakten
En sådan anordnades bl.a. vid Tyrjäavsnittet på Karelska näset med den då rätt nya divisionskommendören A.E. Martola som värd. För de praktiska arrangemangen svarade infanteriregementet 7 och dess kommendör Adolf Ehrnrooth.
Trots att det förflutit sextio år sedan dess minns Adolf Ehrnrooth, sedermera Mannerheimriddare, general av infanteriet, i dag 96 år gammal, ännu i detalj hur den jakten gick till:
– Sällskapet var ganska litet. Förutom presidenten, generalmajor Martola, överste Perttu Heimolainen och jag själv, deltog major Urho Merenheimo med sin stövare ”Ali-Vili” i operationen, berättar han för JJ.
I byn Ronnunkylä, nordväst om Kekola där jakten ägde rum fanns det gott om harar.
Den jakten saknade inte poänger. På morgonen fick Merenheimo finna sig i att presidenten titulerade honom fänrik (”Ukko-Pekka såg kanske inte längre så noga skillnaden mellan små och stora heraldiska rosor”), men det spelade inte så stor roll, majoren var ju yngsta man i gruppen.
Presidenten placerades på ett beprövat pass invid bygatan, för säkerhet skull invid Martola.
Eftersom de var personliga bekanta hade Ukko-Pekka slängt titlarna med generalen, som enligt den tidens sed kallade honom för farbror.
– Farbror, där kommer haren!
Nej det är hunden.
– Jovisst! Det tycks ju vara en hare.
Sa den över 80 år gamla presidenten, varpå han sköt. Den vitpälsade föll omedelbart.
Några fler harar blev det inte för honom. Pehr-Evind Svinhufvud som var född år 1861 avled i sitt hem i Luumäki år 1944.

Premiärälg vid fronten
Mauri Soikkanen berättar om storjägare såsom generalerna Aarne Leopold Blick, Erkki Raappana, W.E. Tuompo, K.L. Oesch samt sedermera generalen Olli Korhonen, ”Hund-Korhonen”, som efter kriget bl.a. utsågs till ordförande för Jägarnas centralorganisation MKJ-JCO.
Men det var ingalunda bara de höga herrarna som jagade.
Per-Olof Ekholm, 79 från östnyländska Borgå, dåvarande korpral som tillhörde manskapet, har personliga minnen av många fina jakter längs östgränsen.
Det var en ungdomsbekant, Ruffe Forsblom från hemtrakterna, löjtnant och chef för det maskingevärskompani som Ekholm tillhörde som ville ha honom med på jakterna.
Favoritvapnet var ett ryskt pricskyttegevär med ringsikte, ursprungligen ett krigsbyte.
Trots att kriget pågick förekom det långa perioder av mer eller mindre total sysslolöshet. Då passade jägarna på att jaga. Det uppskattades av alla.
– Våra bidrag till maten var alltid välkomna. Då spelade det ingen roll om man var general eller vanlig menig.
År 1941 utgav den finländska östkarelska militärförvaltningen en jaktförordning som bl.a. fridlyste vildrenen och noga reglerade licenssystemet för älg. Det var en förordning som tolkades mycket fritt.
Sin allra första älg sköt Ekholm i en flock på sex-sju djur som kompaniet påträffade på den numera ryska sidan i Suojärvi, inom den s.k. Hyrsyläkröken.
– Det djuret flåddes och styckades i skogen och bars hem i bastanta bitar till fältköken. Gissa vad pojkarna tyckte.
På hösten 1941 spårade kompaniets jägare en björn på en udde i Säämäjärvi. Gruppen ringade in den och satte ut vakter över natten för att vara redo att skjuta den följande morgon.
Samma natt kom det en order om snabbförflyttning. Maskingevärsskyttarna inom 109 IT KK-kompaniet tipsade ett pionjärkompani i grannskapet om björnen, som faktiskt sköts. Deras del av överenskommelsen var ”hälften av bytet”, som även levererades några dagar senare.
– Klart att vi alla visste att jakten var förbjuden, men nöden har som bekant ingen lag. Eftersom engång de höga herrarna jagade tyckte vi att det var rimligt att också vi fick vara med på ett hörn.
 
Exotiskt i köket
Mannerheimriddaren, generalen av infanteriet Adolf Ehrnrooth, 96 år berättar för JJ om hur han arrangera-de en krigstida harjakt för förre presidenten Pehr-Evind Svinhufvud.Under kriget dög det mesta, inte bara hare och älg. Per-Olof Ekholm minns att ättiksmarinerade ekorrar var alldeles okej, särskilt om kocken hade lyckats få tag på lämpligt stekfett. Detsamma gällde skator och kråkor.
– Uttern var inte lika god. Den hade en bismak av tran som ingen riktigt kunde fördra.
I de stora ödemarkerna där det inte hade jagats på många decennier fanns det gott om skogsfågel och ripor som snarades. Det var naturligtvis stora delikatesser. Också örnar och hökfåglar strök med.
Ibland uppstod det konkurrens med grannarna om bytet.
Per-Olof berättar om en minnesvärd kanonad nära kraftverket vid Svir där en flock svanar på väg mot nordost först besköts från den finska sidan, därefter från den ryska.
– Vi lyckades inte ta några, men ryssarna försedde sig enligt våra spanare med ett par välkomna stekar.
Före julen 1941 åkte brorsan hem till Veckjärvi i Borgå på en permissionsresa. När han återvände tog han familjens stövare Sessan med sig eftersom det fanns gott om harar i Suojokimarkerna.
Så många jakter blev det inte därefter. Jaktturerna måste begränsas på grund av minrisken. Snart förflyttades kompaniet. Sessan fördes hem med nästa permissionståg.
I Soikkanens bok berättas om en soldat som på vintern 1943 vid nedre loppet av Svir påträffade och dödade ett för honom okänt djur, som senare visade sig vara en mårdhund. Det var andra gången djuret påträffats under de krigstida förhållandena vid östgränsen. Det första fyndet skedde längre norrut, vid Loimolanjärvi år 1939.
Text: GÖRAN EK
Jaktjournalen juni 2001

AKTUELLT

Lurade jägare överklagar polisbeslut

Skåne (JJ) Christoffer Frank och de andra jägarna, som lurats på jakt de betalat för, överklagar nu polisens beslut att inte inleda förundersökning. – Härvan sväller – nu är vi 14 personer som betalat för jakt, berättar Christoffer Frank.

Nytt besked om Rackstadvargarna idag

Värmland (JJ) Varg nummer två fälldes på torsdagen i skyddsjakten i Rackstadreviret i Västra Ämtervik. – Vårt mål är att få bort alla vargarna i området. Jag väntar besked från länsstyrelsen i dag, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna.

Kritik mot järvinventering

Norrbotten (JJ) Sju samebyar i Norrbotten kritiserar länsstyrelsens inventering av järv. Spårförhållandena har varit dåliga och spårarna har missat järvar, menar företrädare för samebyarna.

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Annonser