En jämthunds bekännelser

Foto: Dagh Bakka.

Foto: Dagh Bakka.

Jag är en gammal jämthunds­hanne med ett långt och krångligt kennelnamn men lyder till namnet Nalle, när det passar mig. Nu när det går mot jul så har man tid att filosofera lite då husse, som har dåligt samvete för att han varit borta mycket under hösten, piskas runt av matte för att fixa allt möjligt till jul och har därför inte tid att jaga.

Får lyssna på ljuget
Så vitt jag vet så är det första gången en hund har fått komma till med sina tankar och åsikter i en jakttidning, och det var på tiden! Alltid är det hundägarna eller förarna som ska berätta om vad hunden presterat i skogen och det är inte alltid så balanserat. Likt ett uppstoppat huvud på troféväggen får vi höra på när troféägaren skryter om jakten, även om han själv satte en kula i ett bakben och eftersöksjägaren använde hela dagen för att avsluta.
Husse tror att han vet en del om hundar generellt och älghundar speciellt och jag låter honom tro det för då är han nöjd och man kan få sig en godbit. Han tror bland annat att jag skäller älg för att han ska få skottchans och för att glädja honom. Likt en spaniel med stora ögon och häng­öron. Jag skäller älg för att det är roligt och utmanande att få dem att stanna. Inte på hemmamarkerna i söder för här är de tama, men några av korna är ganska aggres­siva och det är roligt. Här blir älgkorna gam­la och sura för jägarna i den här delen av landet praktiserar tydligen hinduism. Kor är heliga.

Har bytt strategi

Norrut där jag och husse är en vecka i början av september och i mitten av oktober är älgarna svårare att få stopp på. Speciellt i september när det ofta är varmt och jag själv är i dålig form. I mina unga år så gav jag järnet för att få stopp på dem men när det inte lyckades ändrade jag taktik. Nu småspringer jag runt tills jag hittar en älg, drar ett par skall när den sticker och sedan lufsar jag efter tills det smäller på ett pass. Skyttarna är glada då jag kommer på spåret och ofta får jag dela deras matsäck.
I oktober är jakten an­­-
nor­lunda. Då sitter pass­skyt­­tarna hemma på sina frysboxar för att hålla loc­ket stängt och det är bara hundförare ute i skogen. Nu är det ståndskall eller gångstånd som gäller för att det ska skjutas. Det är härliga dagar! Jakten är nästan lika bra här hemma också när man kommer in i novem­ber och det är bara jag och husse i skogen.

Märklig vildsvinsjakt

De sista åren har det blivit en hel del vildsvin på hem­mamarken och det är skit. Det är inte något fel på gris­arna, även om de luktar för j-ligt. Problemen är mer de så kallade vildsvinshundarna och deras förare. Första gången det var en stor vildsvinsjakt hade jag ställt en vildsvinssugga med fem kultingar inne i en röjd granungskog och vän­tade på husse. Då kom två laikor och tre tyska jaktterrier i färgrika skyddsvästar och började härja med kultingarna.
Suggan blev förbannad och fick tag på ena terriern som skrek. En hundförare i färg­glada byxor och hatt kom springande. Han sköt suggan och drog sedan en lång kniv och högg den ena kultingen som en av terrierna bitit sig fast i. Det var ett helvetes liv så jag fann det för gott att dra mig undan och leta reda på husse som kopplade mig då jag inte lämnade hans ben.
– Nalle gillar varken gris eller björn men så länge han är duktig på älg så är jag nöjd, sa husse till jaktledaren.

Slut på kvällssläppen
Björn har jag mött vid ett par tillfällen norr­över men vi har bara tittat på varandra och blivit eniga om att inte bry oss om varandra.
Nu är det som jag nämnt lugna dagar inför julen och det blir bara promenader med husse för att komma ut och kolla vilka hundar som har markerat och vilken status de har. Det finns en och annan katt men när kopplet är på så är det inget kul. Förr fick jag ofta komma loss mörka kvällar men det var före historien om kaninen.
Grannens barn hade en stor vit kanin men den var alltid i bur när jag var lös. Så gick det några dagar utan att jag såg att barnen hade den med ut. En kväll när det blåste och regnade släppte husse mig lös och då hit­tade jag kaninen. Den var död och nergrävd i kanten av gården men jag tänkte att husse kunde tillaga den så jag tog med kaninen hem. Men han blev arg, tog kaninen ner i källaren och tvättade den ren. Sedan lånade han mattes hårfön och torkade pälsen innan han försvann ut och kom tillbaka utan kanin.
Morgonen efter när vi kom tillbaka från morgonrastningen stod grannen vid dörren och väntade. Husse såg lite ansträngd ut när grannen började prata om kaninen.
– Du som är jägare och van vid döda djur kanske kan förklara en sak för mig. För två dagar sedan dog vår kanin och barnen begravde den. Men i morse låg den vit och fin i buren, hur kan något sådant hända?

Dagh Bakka

AKTUELLT

Hur stoppas aktivister som saboterar vargjakt?

Västmanland (JJ) Aktivister stör vargjakten i Kölstareviret i Västmanland. – Det är märkligt att polisen inte agerar, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen i Jaktjournalens webbradio. Men polisen meddelar att utredning pågår.

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverket – nu stämmer han staten

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

Kvinna attackerad av älg

Umeå (JJ) En kvinna i Umeå attackerades på lördagseftermiddagen av en älg. Polisen fick rycka ut och hämta kvinnan i skogen.

Debatt: Vem vågar skjuta en skabbangripen varg?

Jägaren Patrik Myrvold frågar sig vilken jägare som vågar befria en skabbvarg från sina plågor. Om någon forskare menar att vargen skulle ha överlevt rävskabben den hade, så kommer jag att fällas för grovt jaktbrott med allt vad det innebär, skriver Myrvold i sin debattartikel.

Annonser