En bohem i älgskogen

Fokus på det enkla och funktionella, parat med förslagenhet och immunitet mot motgångar, är bra både i livet och jakten. – Visst är det roligt om det går bra direkt, men det är roligare om det går bra sen, tycker Axel Nordmark i Sundom, Luleå.

Axel Normark lever efter devisen att det ordnar sig.

En septemberdag år 2000 kom tre unga tjejer vand­rande mot slaktboden i Sundom, där Axel och en kompis höll på att flå en älg.
Främlingarna, utbytesstudenter från USA, hade av handledaren fått nys om att årets största händelse, älgjakten, pågick för fullt. Det ville de titta närmare på.
Axel grep tillfället i flykten och plockade fram sin bartenderengelska från Mallorca (skolengelskan var aldrig intressant), och av­slutade samtalet: You are welcome anytime!
Det var ett långskott. Men en tid senare sa ryktet att Kate Fuhrman, en av tjejerna, visat intresse för den ljuse ynglingen med blodiga händer. Axel tog reda på numret och ringde upp. Det blev början.

Utvisad från Staterna

Relationens upprätthållande krävde resor över Atlanten. Vid ett tillfälle hade Axel inte papperen i ordning. Resultatet blev en stor röd stämpel i passet och utvisning med första planet hem.
Vid ankomsten till Arlanda var den nya taktiken klar. Axel rev passet i småbitar som spolades ner i toaletten. Därefter gick han till polisen.
– Jag är på väg till USA men en hund har bitit sönder passet.
– Jaha, då ordnar vi ett tillfälligt pass.
Med nya passet på fickan löste Axel en enkel biljett till Vancouver, Kanada! Där mötte hans Kate med bror och bil. Gränspas­sagen till USA blev spännande men lyckad. I dag är de gifta, har två barn och bor naturskönt i Sundom.
Episoden är Axel Nordmark i ett nötskal, både civilt och jaktligt.
Motgångar och resultatlösa jakter be­kom­mer honom inte. Det finns nya lösningar.

Östlaikan Barr fyra år, välväxt och vältränad, är en värdig motståndare för varje älg.

Östlaikan Barr fyra år, välväxt och vältränad, är en värdig motståndare för varje älg.

Älgarna vill ”hem”

Axel ingår i ett jaktlag på sju personer. Jaktområdet, cirka 3 000 hektar, ligger några mil ifrån Norrbottenskusten i ett älgvandringsområde. Första jakttillfället ägde rum i början på november. Då har vandringen just börjat vilket gör att älgarna står sämre.
– Så fort hunden kommer sticker de, ofta långt åt det håll varifrån de kommit. Där blir det ståndskall och hämtning av hund. Det är som om älgarna vill ”hem”. Senare, när älgarna acklimatiserat sig, går det bättre, berättar Bo Johansson som har jagat på marken i 40 år, mest som hundförare men numera som passkytt.
Tilldelningen senaste åren har varit sju plus sju, vilket är för högt i förhållande till bärförmågan. Avsikten har varit att minska stammen. Något som också skett.
Nedgången i älgstammen manifesterades också denna dag. Inget upptag, endast spår efter två vuxna älgar i följe som passerat en väg. Tyvärr hittades spåren så sent att de lämnades till nästa dag.
– Vi kommer att få en älg, det är oundvikligt, men vi vet inte riktigt när och hur, summerar Axel dagen.

Barr visste vad han gjorde

– Den här uppgiften vore nog mer lämplig för ”Den gamle grå”, gråhunden Bamse 12 år, säger Axel när han visar östlaikan Barr spåren dagen efter.
– Den här är inte lika bra på kalla spår, men Bamse har inte återhämtat sig från förra jakten. Å andra sidan, älgarna behöver inte vara långt borta. Och det kan ju finnas fler, säger Axel när vi började gå efter i löpan.
Ett par plusgrader och ankelhögt snötäcke gör spåren tydliga. Hunden följer spå-
­ren ett par kilometer, innan han byter till ett ensamt större spår som ser äldre ut. Men Barr vet vad han gör. Upptaget kommer en kilometer bort. Älgen verkar stå kvar på upptagsplatsen så vi gör oss ingen brådska.

Enkelt och funktionellt

Axel hyllar det enkla och funktionella. Han nobbar jaktens modeindustri där folk byter kläder och vapen i rasande takt. I vissa fall duger bra arbetskläder även som jaktkläder.
– Jag har aldrig missat att skjuta en älg beroende på kläderna eller vapnet.
Axel äger två älgvapen. En Stiga 30-06 från 1950-talet, med öppna riktmedel, ärvd av farfar. Den använder han i början på säsongen. I tillägg har han en Varberger 6,5x 55, tillverkad i Kalix, som han som ung köpte på Töre Järnhandel på 1990-talet. Både fabriken och affären är sedan länge nerlagda men vapnet fungerar oklanderligt.
– Älgkött är ju mat och jag försöker skjuta i huvudet eller halsen om det går och avståndet är kort. Man ska ju själv ta hand om älgen, och ju mindre skottskador, desto ren­ligare är det. Men ofta blir det bogen.

Varberger 6,5 och Oryx har gjort jobbet i många år.

Varberger 6,5 och Oryx har gjort jobbet i många år.

Skovlarna blinkar till

Säg den glädje som varar beständigt. Redan i början av vår förflyttning mot ståndplatsen drar älgen. Rakt västerut fyra kilometer där det stannar. Naturligtvis utanför området.
SCA:s regler tillåter att man i vissa fall kan gå in och skjuta älgar på bolagets marker där andra jaktlag har jakten. Men att fälla en storoxe på grannmarken lär inte förbättra framtida samarbete. Beslutet att avstå är således enkelt.
När tjuren stöts blinkar skovlarna till mellan träden. Älgen skenar och Barr hakar på. Älgen passerar först en väg och sedan vidare över Vitån. Oron stiger när Astrons blå streck tickar sig närmare vattendraget. Älgar går oftast över i forsar, medan hundar vill ha lugnare vatten. Om de tar sig ut på isen som denna dag är landfast, med strömfåran öppen i mitten, innebär det livsfara för hunden.
Förmodligen, för att han jobbat med älgen i några timmar, väljer Barr till allas vår lättnad att bryta.
Två jaktdagar: ett spår, ett sken, intet skjutet.
– Visst är det roligt om det går bra direkt, men det är roligare om det går bra sen! Vi har ju fått lite spänning och sett en fin älg. Jämfört med hur jägare hade det förr i tiden är det här rena semestern, konstaterar Axel.

Man sviker inte en gammal kompis

Till tredje jakten har Bamse kvicknat till. Dessutom har Axels bror Arvid, med hemvist i Stockholm, anslutit. Jaktlaget består därmed av två hundförare och tre passkyttar.
– Man sviker inte en gammal kompis, säger Axel när han vid fördelningen av hundar väljer Bamse, trots att laikorna jagar lika bra och är i mycket bättre form.
Axel går en egen såt och Arvid släpper östlaikan Nikki, knappt två år, på dagsfärska spår efter ko och kalv. I den minskande älgstammen har andelen kalvar faktiskt ökat till följd av de senaste årens hårda björnavskjutning.
Axels såt är tom. Nikki däremot får snabbt älgkontakt var på ett gångstånd tar vid. Älgarna tar vägen förbi Viktor, yngst av bröderna Nordmark, som får ett gyllene läge på kon men aldrig ser kalven. Det finns vuxna kvar på licensen, men eftersom han visste att kon var kalvförande fick hon naturligtvis gå.

Arvid fällde en fin matälg, och för östlaikan Nikki, 20 månader, blev detta en nyttig dag.

Arvid fällde en fin matälg, och för östlaikan Nikki, 20 månader, blev detta en nyttig dag.

Småtallar överallt

Gångståndet vänder tillbaka mot Arvid som får se älgarna i bortre kanten av en mindre myr.
– De lufsade snett undan och skotthållet ville inte bli rent. Det var småtallar överallt. På drygt 100 meter kom ändå ett hyfsat läge och det gick ju vägen, säger Arvid, som skjuter älg nästan varje gång han är med och jagar. Tre stycken bara i år.
Nikki visade inget intresse för kalven utan hakade på kon och drog i väg över Töre­älven, som begränsar området i norr. Medan jaktlaget tar hand om kalven åker Stig-Olof, far till de tre pojkarna, och hämtar hunden.
Det blev en älg. Det var oundvikligt. Och det är roligare när det som Axel uttrycker det ”går bra sen”.
Arvids uppdykande på jakten borde dock ha gett oss en fingervisning om både när och hur.

AKTUELLT

Bakslag både för staten och samebyarna i Girjasmålet

Luleå (JJ) Uppdaterad. Dagens dom i Girjasmålet innebär bakslag både för samebyarna och staten. Rätten slår fast att samebyn har "bättre rätt" till jakt och fiske, men den får inte ensam rätt att förvalta jakten och fisket. – Det fortsätter som förut – länsstyrelsen upplåter jakt och fiske till andra personer, säger Margareta Bergström, hovrättspresident, till Jaktjournalen.

Hemliga vargjakter – för att stoppa aktivister?

Kungsbacka (JJ) Jägareförbundets ordförande, Torbjörn Larsson, utesluter inte att samhället i framtiden måste hemligstämpla vargjakterna – för att slippa sabotage från aktivister. – Problemen i Västmanland ligger högt på vår prioriteringslista, säger Torbjörn Larsson i Jaktjournalens webbradio.

Bus drunknade – återupplivades mirakulöst

Borås (JJ) Magnus Erntson, Fritsla, var i helgen nära att förlora sin drever-basset-taxkorsning, Liten Bus, vid ett allvarligt drunkningstillbud. – Hon var död en stund, eller så nära död man kan vara. Men mina kompisar fick liv i henne med hjärtmassage och konstgjord andning, säger Magnus.

Annonser