EMI- en frisk fläkt i vorstehvärlden

emia.jpgPimens Emi klarar allt från fältvilt till fjällens fladdrande ripor. För andra året i rad har hon utsetts till Årets vorstehtik.

EMI söker i det snötyngda och vindpinade gräset intill viltvattnets istäcke. Vid en första blick är det svårt att tro att fasaner kan gömma sig i de låga gräsruggarna. Men det har hänt förr och Richard låter Emi lägga upp söket som hon vill, han bara väljer i vilken riktning de skall jaga.
Plötsligt stelnar Emi; fattar stånd några meter från iskanten. Det känns rätt. Om en fasan sett oss komma, då har den sannolikt försökt springa undan till att börja med. Framme vid iskanten har den ställts inför valet att ta till vingarna alternativt pressa sig in under en snötyngd tuva. Så har den säkert undvikit att hamna i hökens klor många gånger tidigare, men hunden som använder näsan mer än blicken känner att det finns något under den frusna ytan.
Richard ökar på stegen. Fem sex meter från Emi ger han henne order att resa. Tiken skjuter fram som driven av en katalpult, kör nosen i snön, men gräsplätten är tom, trolleriet kommer av sig.

Sätter sig
Emi snor runt och finner strax sin fågel bara metern bredvid sitt första nerslag. Tuppen stiger som en raket och träffas av solens strålar. Den metallskimrande fjäderdräkten sänder reflexer medan vingarna piskar luften och den utspärrade stjärten styr kroppen bort från hund och jägare. Emi sätter sig omedelbart. Den inlärda reflexen gör att Richard kan koncentrera sig på skottet. Kolven har lämnat höften och bakkappan har mött axeln. I samma ögonblick som piporna sveps förbi tuppen hörs knallen och Emi beds kort efter att hämta fågeln till husse.
Richard har haft vorstehhundar sedan han var 16 år.
– Jag ville ha en fälthund, men ända en allroundhund, som kunde var med på en skånejakt där man jagar allt möjligt.
Då, för 20 år sedan, stod valet mellan engelsk setter och vorsteh.
Den fyraåriga Emi är den allsidiga hund många drömmer om. Hon är tränad att klara merparten av de jaktsituationer som kan uppstå och har – mera som en klackspark i förbifarten – gjort extremt väl ifrån sig på de få prov hon deltagit i.

Sensationell fullpoängare
Två år i rad, 1996 och 1997 valdes hon till Årets vorstehtik. Under vorstehklubbens riksprov i samband med 80 årsjubileet arbetade hon så berömvärt att hon fick 200 poäng av 200 möjliga. En bedrift som man får gå minst 35 år tillbaka i tiden för att hitta motsvarighet till.
Merparten av jubileumsprovets vorstehhundar mäktade inte med att apportera en räv, vilket förvånade många.
Richard har tre punkter som skall klaras av och vara befästa i vorstehns grunddressyr:
• Inkallningen måste fungera
• Hunden skall kunna stoppas med pipan
• Apporten skall sitta riktigt bra
Han börjar med inkallning.
– Jag börjar prägla valpen fran valpstadiet. Apporten är ren tvångsmetod. Inte mycket annat att välja på för en vorsteh, om man skall ha dem som pålitliga apportörer, säger han.

”Måste-apportering”
Richard använder vad han kallar ”Måste-apportering”
– Jag går inte längre än att det fungerar och kör mycket sakta framåt. Men det skall kvitta, om en hare väger 3 kg eller 6 kg. Hunden skall läras att ta den ändå.
– Emi skötte fågel perfekt, när hon var sju månader gammal och hon var rent jaktfärdig, när hon var ett år.
Har Richard några generella råd att ge till ägaren med bårgstyriga fälthundar?
– Nej, hundar är individer. Jag vet vad slutmålet skall bli, men jag vet inte vägen dit, när jag börjar med hunden.
Inför hösten 1998 arbetar han med en ung pointer.
– Den dresserar jag precis som jag dresserar vorstehhundarna.
Apporten är snart klar, berättar han i början av augusti.
– Pointern arbetar så bra med träapporter som iag vill så nu skall jag gå över till vilt. Han är fjorton månader ocht sköter även fågel
perfekt. Inte en meter han går efter, men det har han i sig liksom Emi.

Sitter tyst

Emis grunduppfostran präglades av att hon fick följa med husse vid så många tillfällen som möjligt.
– Hon var med och fick gå lös, när jag gick ner till viltvattnet för att fodra änderna. När hon sedan kom i kontakt med fågel, då stod hon. Sedan satte jag in stoppsignalen på henne.
Inlärningen hade varit så grundlig att hon från sju månaders ålder satte sig för fågel. Idag har hon vad Richard kallar ”total respekt” för fågel hur upphettade situationerna än blir.
– Jag kan glömma henne totalt, när jag jagar – på en klappjakt eller var jag nu är. Hon sitter lugn och tyst tills hon skall börja jobba. Hon är med på många klappjakter om året och det kvittar hur många fåglar där ramlar runtomkring henne. Hon rör sig inte.
Har Emi bara skött sig exemplariskt?
– Nej, hon hade ett dj-a sök, när hon var ung. Hon gick mycket stort.

”Våldsam i söket”

Richard skrattar vid minnet:
– Hon var våldsam i sitt sök. Jag fick ta i henne därefter så att jag fick henne att hålla sig på markerna. Hon stack däremot inte mycket efter hare.
I varje fall var dessa snedsprång inte värre än att Richard relativt fort kunde stoppa henne. I början kunde hon förfölja fågel också, men Richard hejdade henne med stoppsignalen.
Att hon var vild i början såg han inte som något alarmerande.
– Hon fick vara en unghund till en början.
Tillfällena då hon i början gick ur hand, såg han mellan fingrarna.
– Jag måste ju veta något sånär att jag skall Iyckas. Annars är det inte lönt att försöka påverka henne.
Det talas i vorstehkretsar om att införa danska fullbruksprov.
Eftersom Richard redan från början sett det som självklart att utnyttja Emis breda kapacitet, välkomnar han denna provtyp.
– Hon har arbetat så från första början. Jag har skjutit allt för henne från unghundsstadiet – allt från hårvilt till fågel.

En valp
– Jag jagar antagligen mer med mina hundar än de flesta gör, så de är mera jakthundar än provhundar.
Emi är i elden minst 50 jaktdagar om året. I fjol tillbringade hund och husse nästan 20 av dem i fjällen efter ripa och gråfågel. Hemma är det en skön blandning av jakter på rapphöns, fasaner och änder kryddat med apporteringsarbete på olika klappjakter.
Emi har minimalt med avkomma att visa upp. Resultatet av hennes första parning med norska Bothahiets Rasmus blev bara en valp och den hanvalpen har Richard behållit själv.
– Den kostade mig två resor på 550 mil till Norge, säger han syrligt.
Fakta om Pimens Emi
Pimens Emi SJCh Emi S33100/94 BSK
Fader SUCh SJCh IntUCh Triss S28194/87 BSK
Moder SUCh SJCh Pim S53159/86 BSK
Tävlingsresultat
:
Jaktprov
950929 Linköping Ukl 91010101901 provvinst Jöns Andersson
951006 Rydsgård Ukl 09101000 Ivar Tang
951022 Halmstad Ukl 71010101701 Åke Sjöström
961004 Öland Ökl0   00 fann ej fågel Herbert Birkler
961011 Sjöbo Ökl 91019101901 provvinst Uno Westergren
961026 Halmstad Ökl 9 101901 provvinst
Birger Knutsson 971004 Snogeholm Ekl 101010102001,cacit provvinst Åke Sjöström
971011Halmstad Ekl 91010101901 provvinst Stefan Svensson
971101Lund Ekl0  000 fann ej fågel Ulf Kleist
Bruksprov        
950805 Snogeholm Ukl 1010  Rolf Strömberg
960907 Osby Ökl 1010  Anna Berg
970817 Löddeköping Ekl 1010  Åke Sjöström
Viltspår
970816 GK med HP Sigurd Nässel
Utställningar 950806 Snogeholm 1 Ukl 1 UkkTorolf Winkvist
971005 Snogeholm 1 Ökl 4 Skl Åke Sjöström
TEXT OCH FOTO: HANS NORGREN

AKTUELLT

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Ny fästingart funnen i Sverige

Kungsbacka (JJ) Varmare klimat för med sig nya arter norrut. Den brokiga hundfästingen har hittats både i Danmark och Sverige. Arten återfinns vanligen längre söderut i Europa.

Annonser