Elg och Dagny på harjakt

Femtonåriga Johannes Elg har ett brinnande intresse för allt som har med jakt att göra. Men det som Johannes allra helst vill är att sitta och lyssna till hamiltonstövaren Dagnys förföriska drevklang. Hon har varit i Johannes ägo i fem år. – Jag har fött upp henne och jagat in henne för det mesta helt själv. Det har varit lite krångligt eftersom jag inte har haft körkort eller någon bössa att tala om, säger Johannes när det är dags att släppa henne i ett gnistrande småländskt vinterlandskap.

Ensam med stövaren i storskogen. Det är jakt det.

Den rödlätta himlen som ligger över Hagafors socken matchar Johannes Elgs rödfrusna kinder. Kopplet träs sakta men säkert av från Dagnys hals. Ett enkelt varsågod får Dagny att skena iväg.

– När hon väl får tag på ett slag kan hon gå långt, annars brukar söket ligga på 150 meter, säger Johannes.

Under tiden Dagny söker ut letar Johannes upp en vindstilla yta där han kan tända brasan. Den före detta scouten bygger upp en pagodeld som ska höja värmen och stämningen under harjakten.

Efter 20 minuters aktivt sökande bryts tystnaden utav ett klingande stövardrev.

Måste vänta lite först

I väntan på att Dagny ska få driva haren en stund bjuder Johannes på viltkorv.

– Vi brukar lämna in våra rådjur hos en lokal slaktare och i stället för pengar i utbyte så tar vi emot viltkorv. Både gott och smidigt, säger Johannes medan han avnjuter viltkorven. Dock utan Dagnys skall som ackompanjemang. Första tappten är ett faktum.

Harjakten är en oerhört social jaktform. Haren är inte lika vaksam mot ljud som många andra av våra viltarter. Johannes utnyttjar detta och berättar mer om Dagny.

– Jag önskar jag hade kunnat ge henne mer tid. Eftersom jag går i skolan fem dagar i veckan så blir det svårt.

– Under Dagnys första år utfodrade jag hararna bakom ladugården där hemma. Sedan gick jag och uppmuntrade henne på harslagen och fyade henne på rådjursslagen.

DSC_0452

Skogshare eller fälthare

Johannes reser sig ifrån sin jaktstol och sträcker på sig. De få minusgrader som hänger i luften kyler ner musklerna och stelheten ökar. Han tar upp pejlen och tittar fundersamt.

– Det kan lika väl vara skogshare hon driver eftersom det bara har buktat inne i skogen. Nu ska vi gå ner och skjuta den, säger han och slänger upp bössan på axeln.

Johannes sneddar över en inäga och kommer fram till en taggtråd. Han trycker ner den översta tagtråden för att kunna saxa över. Han hinner dock inte få över bägge benen innan tråden slinker ur näven och tar fart upp mot skrevet. Johannes gör en lätt grimas. Han tar tag i tråden igen och drar över det sista benet. Pejlen visar vägen till harens löpa.

– Här ställer vi oss för här har haren sprungit, säger han och pekar ner på harspåren som har formats i snön.

Tänk så rätt den unge harjägarn kan ha. Efter knappa minuten skymtas något mellan grankvistarna.

Som på beställning

Mellan grankvistarna syns en mörk gestalt. Johannes höjer bössan och riktar mynningen mot den stig haren sprang på under första rundan. Ut på stigen skuttar en fälthare och skottet ekar genom granskogen. Bom!

Första skottet tog alldeles för högt. På tre meters håll får Johannes in haren på kornet igen och nästa skott går av. Mynningen fylls med bly och efter en hundradels sekund görs haren likaså. Den röda gyttorphylsan kastas ut ur den halvautomatiska hagelbössan. Johannes gör ett glädjeskutt med ett stort leende på läpparna.

– Jag sa ju att han skulle komma här, säger han med stolthet.

– Jag trodde dock att det kunde varit en skogshare eftersom det bara har buktat runt inne i skogen.

Minuten efter skottet kommer Dagny i fullt drev. Hon viker av metrarna före den fällda haren för hon såg att där står husse. Dagny springer i en båge för att undvika att bli kopplad. Efter några minuters springande, frågandes om vart jösse tog vägen, kommer Dagny för att undersöka skottplatsen.

Dags att passa.

Dags att passa.

Släpp i Gudrunplanteringar

På väg mot andra släppet ringer Johannes till sin far för en kort uppdatering om dagens harjakt. I luren hör man glada tillrop.

Johannes släpper ut Dagny på Storeskogs gårdsplan och Dagny är snabbt iväg på en sökrunda. Storeskog var ett hårt drabbat område under stormen Gudrun. Kung Carl XVI Gustaf var till och med här för att inspektera skogsskadorna efter stormen. Gudruns vindar ledde till många granplanteringar som nu är cirka tio år, där haren kan ligga och trycka.

– Markägarn själv är inte så intresserad utav harjakten så jag får jaga hur mycket jag vill på dessa 270 hektar.

Molnen blir alltmer täta i skyn och solen börjar skymmas. Johannes är lika glad för det, han har ju precis skjutit för egen hund som på nytt hittar hare.

Där är den!

Johannes stannar hastigt till sin vandringsfärd på en gammal traktorväg och pekar ner mot en inäga.

– Där kommer haren.

En fälthare kommer i full fart över betesmarken. Sekunderna därefter hörs återigen ett fullt klingande drev ifrån Dagny.

– Härligt är vad det är. Musik! säger Johannes medan han njuter utav Dagnys hardrev.

Men det dröjer inte länge innan Dagny har drivit ut haren så pass långt att man inte kan höra henne längre. På bara några få minuter befinner de sig en kilometer från upptaget. Faktum är att det går för snabbt om de kommer ut på sådana öppna ytor och Dagny får se drevdjuret.

Det är mycket jaktlust i Dagny.

Det är mycket jaktlust i Dagny.

Köttebullekupp

Johannes är nöjd för dagen, dock inte Dagny. Att koppla stövaren är ett uppdrag som är lättare sagt än gjort. Men Johannes har sitt eget lilla knep för att lyckas med uppgiften.

– Hon älskar mamma Scans köttbullar, säger Johannes medan han står och rasslar med en påse med köttbullar. Dagny vet dock precis vad dessa köttbullar innebär så hon håller sig på avstånd. Efter två mil i benen är Dagny ännu inte nöjd.

– Hellre att hon är svår att få tag på än att hon inte jagar alls.

När Dagny väl är kopplad beger Johannes sig hemåt med dagens byte. Han visar stolt upp jössen för sin far.

Julius Berg

AKTUELLT

Joggare tog skydd i bil undan Stockholmsvargen

Stockholm (JJ) En joggare kände sig på måndagseftermiddagen tvingad att ta skydd i en bil när han fick närkontakt med en av Stockholmsvargarna. – Jag hade blivit skiträdd, säger Mats Tapper som filmade vargen och äger bilen där joggaren tog skydd.

Peter fällde drömtjur

Gäddede (JJ) En riktigt stor älgtjur har fällts i nordvästra Jämtland. – Jag har skjutit en guldtjur tidigare, men det här hornet är större, säger skytten Peter Hallberg.

Diza räddade Britt-Marie när älgkon gick till attack

Främmestad (JJ) Britt-Marie Anderssons jämthundstik Diza räddade livet på henne när en arg älgko i fredags gick till anfall. Älgen låg på Britt-Marie och stampade med klövarna när Diza kom till undsättning.  – Jag har aldrig varit så nära döden, säger Britt-Marie i Jaktjournalens webbradio.

IF krävde att Antons döda hund skulle grävas upp

Karlskrona (JJ) Anton Nilsson fick sin jakthund Steffe ihjälkörd av en bil. Hunden begravdes men två veckor senare krävde försäkringsbolaget IF att kroppen skulle grävas upp. – Det var först när jag berättade att jag kontaktat bland annat en journalist som bolaget gjorde en helomvändning och nu ska betala ut ersättning, berättar Anton Nilsson.

Jämthundstiken Lulu födde jättekull

Tostared (JJ) Fredrik och Annika Gustafsson trodde inte sina ögon. När jämthundstiken Lulu fött sju valpar såg hon fortfarande jättestor ut. Det slutade med närmast osannolika 17 valpar. – En dog efter två dygn men 16 stycken är vid liv, berättar Fredrik Gustafsson.

Annonser