Duvjakt i snödräkt!

juliduvab.jpgEn vit figur lösgör sig ur raden av rundbalar, tar några steg ut på den gröna ängen och lyfter upp en nyskjuten duva. Gröna ängar, ensilagebalar, ringduvor och snödräkt visade sig vara en utmärkt kombination.

Vi hittade duvjaktstället ifjol av en slump. Egentligen letade vi efter en plats för apportträning av ett par unghundar, och längst ut på en udde i Råneälven fanns en för ändamålet lämplig vass. Till och från träningspassen satt det ofta duvor och åt grus på vägen, och under passen sträckte en och annan förbi.
Då det var en bit in i augusti hade duvorna övergett den ganska höga återväxten på ängarna och börjat leva av skogens överflöd av blåbär. Men sträckande och grussökande duvor kunde kanske räcka som underlag för jakt. Vi jagade ett par gånger och sköt en del duvor.
Bulvanerna, som enligt boken placerades i hästskoform på ängen, hade endast begränsad dragningskraft. Här var det grusvägen och framförallt elledningen som drog till sig strömmen av duvor. På en sträcka av hundra meter, mellan tre stolpar, kunde duvorna sätta sig var som helst. Och där de första satte sig en viss morgon, dit for i regel resten också. Denna erfarenhet var det viktigaste utbytet av fjolårets jakter.
Påföljande vår och sommar syntes ovanligt mycket duvor och Magnus och jag började redan i maj tala om duvjakt, och att vi nu skulle hålla bättre koll på duvorna. Varje gång vi körde förbi jaktplatsen fanns där duvor, som mest säkert 50. De satt både på vägen och ängen. Och på elledningen satt duvorna uppradade! Det såg onekligen bra ut.
Jaktpremiär
Ett par dagar före den 1 augusti, när gömslena skulle byggas, låg ett tiotal rundbalar i två rader precis där en av oss skulle sitta. Hur gör vi nu?
– Antingen sticker vi ner lövruskor mellan balarna eller så tar en på sig snödräkten och kryper ner mellan dem, föreslog Magnus.
– Tänk om vi inte får en enda duva och det kommer någon och får se oss vitklädda jönsar mitt i sommaren.
– Jag kan klä ut mig till spöke och sitta bland balarna, och så bygger vi ett vanligt gömsle åt dig, sa Magnus. Om snödräkt inte fungerar kan vi jaga båda ur gömslet, men jag tror det blir lättare att skjuta från rundbalarna, fortsatte han.
Naturligtvis hade vi under året som gått glömt bort vilken tid de första duvorna brukade komma. För säkerhets skull ställdes väckaren på tre. Det såg först ut att bli en fin morgon, men innan tevattnet kokat föll regnet. Jag ringde Magnus.
juliduva.jpgNu eller aldrig
– Hur gör vi?
– Här har det faktiskt slutat regna.
– Här regnar det så mycket att det är otänkbart att jaga. Vi måste lugna oss lite.
Strax efter fyra var vi på plats.
Idag får vi veta hur smart en duva är, sa Magnus, när vi slängde över den avdankade torskpirken med nylonlina och hissade upp första bulvanen under elledningen. Fyra sådana bulvaner, ovanför rundbalarna, skulle få duvorna inom skotthåll. Men tänk om duvorna märker att lockfåglarna hänger under tråden?
Som back up till trådduvorna sattes tre pickande duvor på grusvägen och en traditionell lockbild på ängen. Så fort vi intagit gömslena började det dugga.
Dunmoln
Tjugo i fem svepte de första duvorna in för landning. De saktade in, sänkte frekvensen på vingslagen och seglade runt. Två stycken föll under ett väldigt dunmoln. Finns det någon fågel som släpper ifrån sig dun så lätt som ringduvan? ”Spöket” sprang ut och kompletterade lockbilden med två duvor med utslagna vingar. Vi hann få ytterligare ett par innan regnet tilltog och hämmade duvornas lust att flyga. Förmodligen satt dom och kurade undan regnet som vi. Jag hade det ändå hyfsat eftersom det gick att stå i gömslet. Värre var det för Magnus som tvingades sitta hopkrupen utan regnkläder. Efter ett par timmar såg han onekligen rätt blöt ut, men han är ju bara drygt tjugo, tänkte jag och avvaktade.
Till sist, när man började kunna läsa texten på plaggen under den vita dräkten – det stod något om ”Basket i Luleå”, kände jag att jag ändå borde höra mig för.
– Hur är det?
– Nja.
– Jag hämtar bilen så sätter vi oss en stund?
– Okej, jag sitter kvar tills du kommer. Vet du, dom hade faktiskt lovat bra väder idag.
– Har du hört talas om väderlek?
Trots regnets smattrande på biltaket verkade himlen inte helt jämngrå, och i väster tyckte vi oss ana en strimma av blått hopp. Där vi satt kom en grupp duvor och slog bland trådduvorna, och ytterligare några var på ingång. Vi tittade på varandra – trådduvor funkar.
– Nä, det här går inte. Vi måste jaga, sa Magnus. Det kan inte hjälpas att man är lite blöt, det är ju sommar och varmt.
Trådduvor
Vi skrämde iväg de nyss anlända duvorna, körde undan bilen och återtog våra platser.
Med växlande intensitet fortsatte regnandet, och under de perioder regnet avtog kom ofta duvor. Det verkade som om de förbisträckande duvorna först upptäckte trådduvorna och styrde mot dem. När de kom närmare fick de även syn på de gruspickande och betande bulvanerna vilket gjorde att de bestämde sig för att gå ner.
Ju fler duvor som lades i den hästskoformade lockbilden på ängen, desto större dragningskraft fick den. Och en duva är väldigt målmedveten när den väl bestämt sig för att slå. Då finns det gott om tid att resa sig upp och skjuta.
Bra resultat
Vid niotiden var det som om en jättelik hand drog undan molnslöjan. Himlen blev blå. Det blev riktigt behagligt, och av och till fortsatte duvorna att komma hela förmiddagen. Även om skyttet var sisådär så här i början på säsongen föll en och annan duva, till icke oväsentlig del beroende på att halvautomaterna numera har ett tredje skott.
– Idag räknar vi fåglar och inte tomhylsor, sammanfattade Magnus skyttet.
Vid avbrottet omkring lunch hade vi sammanlagt 28 duvor, med våra mått mätt ett ganska bra resultat.
I varje by finns säkert ett eller ett par duvjaktställen. Att hitta dem kräver antingen tur eller att man ger sig tid att rekognosera duvornas flygstråk och matplatser. Under senaste kräftfisket upptäckte jag ett nytt möjligt duvsträck. Vid en viss plats korsade olika duvgruppers flygvägar varandra, som ett morkullsträck. Och där finns också en elledning.Fotnot: Att hänga upp duvor kan vara effektivt. Använd grov nylonlina, 0,50 till exempel, så blir det inte så mycket trassel.
Text och foto: KJELL BRÄNNSTRÖM
Jaktjournalen Juli 2003

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser