Dreverfest i harskogen

Efter ett långt och fint drev av drevertiken Tuthammarens Essy dyker haren till slut upp på krönet. Ägaren Åke Andersson är beredd och sätter stopp för jakten med en hagelkärveI mångas ögon är drevern en utpräglad rådjurshund. Men de redan frälsta vet att rasen med rätt träning kan utvecklas till en utmärkt hardrivare. En harhund som bjuder på snabba upptag, tätt buktande drev och drevtider på hare som många bara fantiserar om.

Vi befinner oss på jaktmarker som är belägna några mil väster om Åsele. För jägarna i sällskapet är det första gången de jagar på dessa marker. Det är framför allt den goda hartillgången i kombination med vildmarksupplevelsen som lockat de långväga gästerna till Västerbotten.
Åke Andersson och Christer Gradin hör hemma i Uppsala och Mark Lindholm har kört hela vägen från Valdemarsvik. Åke Karlsson däremot kan i sammanhanget nästan kalla sig för ”byssbo” med en resväg på endast åtta mil.
Det har varit en natt med riktigt busväder, stormvindar i byarna och ihållande regn. Ingen av jägarna verkar på allvar tro att det ska gå att hitta något nattslag efter hare, men är man på jaktresa vill man gärna utnyttja dagarna.
Trots de dåliga förutsättningarna är det inget fel på ”gubbarnas” humör.
– Med lite tur går det ju alltid att trampa upp en hare, skrattar Åke Karlsson glatt när jägarna skiljs åt ute på jaktmarken.
Jaktmaskin
Eftersom både Marks och Christers drevrar fortfarande är ganska orutinerade faller det sig naturligt att följa Åke Andersson under dagen. Hans drevertik är redan injagad och måste betecknas som en riktig jaktmaskin, vilket har visats på ett flertal jaktprov och tävlingar.
– Nu går vi och tar haren nere vid böjen, säger Åke Andersson självsäkert när han traskar i väg med sin SUCH SJCH Tuthammarens Essy vid sin sida.
Kort senare stryker Åke kopplet och Essy försvinner ut på sök. I och med att Åke och Christer anlände redan i går har de hunnit med en halv jaktdag på markerna.
– Här låg ”palten” i går. Under första timmen var den ut på vägen vid tre tillfällen, säger Åke och pekar mot en kurva längre bort.
Dåliga förutsättningar
Att få komma ut och jaga hare med sina drevrar är bland det bästa livet har att erbjuda, anser Åke Andersson.Vi lämnar vägen och tar sikte på ett berg rakt väster om oss. Till en början följer vi kanten på en myr och den glesa skogen gör det lite lättare att iaktta hundens arbete. Plötsligt stelnar Essy till och svansen börjar vifta på det där karaktäristiska sättet. Ett slag, men kan det verkligen vara en hare som varit ute och rört sig under nattens oväder?
En serie av väckskall bekräftar att det rör sig om ett ”hett” slag och utifrån hundens arbetssätt drar Åke slutsatsen att det troligen är ett hartraj Essy hittat.
Vi slår oss ner och häller upp ett par koppar rykande hett kaffe. Strax försvinner hunden ur vårt synfält, men då och då ger hon sig till känna med några väckskall. Regnandet har upphört och solen börjar tränga igenom molntäcket. Det känns faktiskt riktigt gemytligt där vi sitter och småpratar och väntar på upptaget.
Harpiskor
Åke har hållit på med drevrar i större delen av sitt liv och föredrar faktiskt att få jaga hare med sina hundar. Sedan i början av 80-talet driver han tillsammans med sin fru Solveig Tuthammarens kennel, och de har genom åren fått fram några riktiga harpiskor.
– Det finns faktisk väldigt många drevrar som är riktigt bra på att jaga hare. Rasen är känd för att vara både spårnoga och envis, vilket är två viktiga egenskaper för en bra harhund. Dessutom har de ofta en väldigt stark jaktlust, berättar Åke och fortsätter. Om man jagar in drevern på rätt sätt har man stora förutsättningar att få en bra harhund. Generellt råder man alla dreverägare att jaga in sina unghundar på hare. Men är man ute efter en riktigt bra harhund tycker jag att man bör undvika klövvilt helt och hållet, i alla fall den första tiden.
Plötsligt hör vi hur en hund river i ett par kilometer bort. Eftersom det inte finns några fler jägare på marken så måste det vara någon av de andra drevrarna som fått upp. En check över radion visar att det är Marks unghund Bruno som öser på för fullt. Strax efter hör även Christer av sig och berättar att även hans tik, Tuthammarens Asta, fått upp en hare.
Upptag
Vi behöver inte vänta speciellt länge förrän även Essy har fått ordning på nattslaget. Med ett hjärtskärande vrål talar hon om att jösse är på benen och drar i gång med ett så tätskalligt drev att det är obegripligt att förstå hur hon klarar att få ur sig allt.
– När hon klöser i på det där sättet har hon garanterat haft synkontakt med haren, förklarar Åke. Kom så går vi ner till kurvan där palten dök upp i går.
Följande timmar bjuder Essy på ett strålande drev. Haren buktar ner mot vägen vid ett flertal tillfällen, men trots att hunden har ett bra tryck på jösse så dyker den inte upp längs vägen. I stället vänder den i närheten av oss och försvinner lite retligt upp mot berget igen.
Under fjärde svängen som haren gör upp mot berget uppstår det problem för Essy. Det vackert flytande drevet övergår till ett hackande som följs av dagens första tappt.
Rådjurshysteri
Essy är en typisk drever som driver samtliga fyra tillåtna drevvilt:rådjur, räv, hare och hjort. Enligt husse har hon en viss förkärlek till hare.Tystnaden verkar inte oroa Åke som sitter och myser på sin ryggsäck.
– Det är verkligen trevligt att få komma ut och jaga hare på det här sättet. Får jag välja så föredrar jag faktiskt harjakten före rådjursjakten. Men hemma har alla rådjur i skallen.
När hundarna driver hare vill de att man ska koppla och släppa på rådjur i stället, berättar Åke och fortsätter:
– Jag kommer ihåg en drevertik som jag nästan gav bort på grund av denna rådjurshysteri. Hur jag än försökte få henne att jaga rådjur blev det bara kortare drev innan hon bröt och växlade över till hare. Till sist var det en klok person som sa: ”Låt henne få jaga hare om hon vill.” Tiken utvecklades till en otrolig hardrivare.
– Jag kommer framför allt ihåg en gång när jag skulle visa upp henne för ett gäng harjägare. Det var ett tvivlande gäng som givetvis själv jagade med andra raser. Det började bra för Raja som hon hette, snabbt hade hon en hare på benen. Drevet flöt på fint ända tills en av jägarna sköt haren efter ungefär en och halv timmes tapptfritt drev. Det bestämdes att vi skulle samlas och när en av jägarna såg att Raja följde skytten från skogen sa han lite nedlåtande: ”Orkar en drever bara med ett drev.”
Harpiska
– Men Raja följde alltid med skytten tillbaka och började inte jaga förrän hon fått ett nytt kommando från mig. Vi passade ut igen och strax var det en hare på benen igen. Den här gången flöt drevet på om möjligt ännu bättre och det dröjde nog två timmar innan nästa skott föll. Samma procedur upprepades, vi samlades och Raja följde skytten tillbaka.
– Men nu hördes en viss osäkerhet i påståendet: ”Nu skulle väl tiken ändå inte orka något mer.” Ännu en gång postade vi ut och jag han knappt stryka kopplet innan Raja drog i gång för fullt. Den här gången överträffade hon nästan sig själv. Med ett nackhårsresande drev öste hon på för fullt helt utan tappt och jägarna började resonera om att det måste vara rådjur som hunden drev. Tiden gick och först långt fram på eftermiddagen sköts den tredje haren. Gissa om det var snopna miner när vi samlades runt fikaplatsen, berättar Åke.
Flera upptag
Under tiden Åke avslutar jakthistorien får Essy fart på haren igen. Drevet snurrar några varv i närheten av oss innan haren sträcker ut och försvinner längs en grusväg, på den motsatta sidan av berget. För en stund tappar vi kontakt med drevet och börjar röra oss i den riktning där vi sist hörde Essys skall.
– Nu tror jag vi har din hund uppe hos oss.
Det är Mark Lindholm och Åke Karlsson som hör av sig via radion. Tydligen öser Essy på för fullt i närheten av dem vilket innebär att haren dragit i väg en bra bit. De har just kopplat Bruno och funderar på om vi ska träffas för en gemensam eftermiddagsfika. Enligt Mark har unghunden presterat några riktigt hyggliga drev och lyckats resa tre olika harar. Tråkigt nog har de inte fått skjuta någon av dem.
Med en beskrivning av var drevet buktar går det snabbt att få kontakt igen. Åke hinner knappt söka sig ett pass innan drevet vänder ner mot den plats där vi befinner oss. Sakta men säkert ökar Essys skall i styrka och plötsligt ”blinkar” det till mellan stammarna när haren passerar strax bortanför hagelbockens räckvidd.
Vägrumlare
Ännu en gång går haren upp på vägen men Essy har inga större problem med att följa efter. Så länge vi kan höra verkar tiken driva längs den torra grusvägen, och efter en längre sträcka, säkert upp mot en kilometer, tystnar hunden.
I detta ögonblick ställer jag mig verkligen frågande till att hunden ska kunna få bukt med denna vägrumlare. Det är inte så ofta man möter harhundar som lyckats lösa liknande situationer. Tiden går och det förblir tyst i skogen. Åke föreslår att vi ska gå en bit närmare så att vi får bättre koll på vad som händer.
Men just som vi börjar gå mot tappt-platsen klöser Essy i igen. Helt klart har haren tryckt i vägkanten och det verkar som den är på retur längs grusvägen. Snabbt närmar sig drevet och strax anar vi en grå sudd som flyger fram längs grusvägen.
Otrolig jaktdag
När haren dyker upp framför Åke är redan hans bössa på väg upp mot kinden. Det blir ett enkelt skott och när hagelsvärmen når haren kullrar den runt och blir liggande på vägen. Kort senare dyker även Essy upp och glädjen hos tiken är tydlig.
Nu samlas gänget vid en sprakande brasa där Åke Andersson tagit fram en stekpanna ur sin ryggsäck. För fulla segel början han steka kolbullar som tacksamt tas emot av de nöjda men hungriga jägarna. Givetvis handlar samtalen om den otroliga jaktdagen och hundarnas fina prestationer. De tre drevrarna har lyckats resa sju olika harar och bjudit på några riktigt fina jakter. En prestation som de minsann inte behöver skämmas över. Text och foto:Tomas Ekroth
Jaktjournalen September 2005

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser