På grund av stora förluster för rennäringen, främst i kalvningsland, så beslutade Länsstyrelsen i Jämtlands län i oktober i år om skyddsjakt på 19 järvar inom sju angivna skyddsjaktsområden. Robert Salomonsson, Storbäck, pratade tidigt ihop sig med lokalbefolkning, grannar och olika jaktlag, och la ut krokar för att få tips om järvförekomst och jaktmarker. Nysnö är närmast en förutsättning för den här typen av jakt. Men i väntan på att snön skulle pudra terrängen fanns inte annat för Robert att göra än att fiska jaktmarker och områden, kolla av gamla älgslaktplatser samt kända järvlokaler.

Järven tar renar

Samebyarna i de angivna områdena har i dag stora förluster på ren orsakade av rovdjur. Minskningarna överstiger vida riksdagens så kallade toleransnivå på 10 procents förlust av renhjordens totala antal. En siffra som tas fram genom att räkna antalet renar i samebyns vinterhjord efter slakten på hösten, en så kallad toleransnivåplan. Denna förlust kan delvis förklaras med den jakt på renar som järvpopulationen i länet utför. Länsstyrelsen bedömde därför ett uttag på 19 järvar som nödvändigt för att minska de förlusterna för samebyarna.

Skyddsjakt för alla

Nytt för denna skyddsjakt var bland annat att inte bara samebymedlemmarna utan alla personer som har jakträtt på älg i de områden som omfattas av detta beslut hade rätt att delta i skyddsjakt efter järv på det jaktområde där de har jakträtt. Dessutom fick skytten behålla skinnet. Jakten påminner i stort om björnjakt, vid fälld järv så rapporteras skottplats, kön, osv snarast in till länsstyrelsen.

Ett större rovdjur

När så Robert kommer upp till en slaktplats inne på Ohredahke samebys område så syns det tydligt att ett större rovdjur rört sig på platsen. Robert slår en ring runt platsen och i rimfrosten ser man tydligt in- och utspår så han bestämmer sig för att provsläppa Urak, jakthunden som är Roberts trotjänare och som trots ett flertal kamper med björn och lo kommit upp i 10-årsåldern. När Robert stryker kopplet på Urak så söker hunden snabbt av närområdet. Sedan bär det iväg genom skogen efter nattspåret. När det är tydligt att Urak fått upp något intressant väljer Robert att även släppa Frisco, Uraks son. Så är järvjakten igång!

Ett längre förföljande

Förföljandet pågår under två timmar. Först efter åtta kilometer står det stilla och hundskallet ljuder över den fjällnära skogen. Även om ståndskallet ljuder stadigt och fast så är det inte bara att stövla in, menar Robert. Det gäller att ta det lugnt när man går fram även om det kan skilja sig rejält mellan individer och hundarbeten. Med unghundar och otränade hundar finns det alltid en risk att den träade järven klättrar ner när han anar jägarens antågande. – Det är viktigt med rovdjursskärpa hos hundarna eftersom man vill få tryck på järven så att den träar och sitter kvar. Järven är inte lika tuff som björnen men det är en kämpe som även den kan bli elak och ta emot, säger Robert.

Järven träad

När så Robert smyger fram på ståndskallet så visar det sig att Järven träat uppe i en gran. Högt upp sitter den, märkbart irriterad med pepparkornsögonen glittrande och nosbrosket höjt så att huggtänderna skymtas. Robert tar vapnet från axeln, en Blaser drilling, liten och nätt. Han föredrar att använda just sin drilling i samband med jakt på räv, mård och fågel. – Sedan har den en otrolig precision på kulpipan, säger Robert innan han fäller ihop brytvapnet och gör sig redo. Normalt brukar Robert binda hundarna en liten bit från trädet så att de inte riskerar att bli skadade ifall det finns kamplust kvar hos det träade djuret när det tar mark. Den här gången glömdes detta bort men som väl var faller järven död till marken efter träffen. Robert kan koppla hundarna, rapportera in en skjuten hanne till länsstyrelsen och pusta ut.

Ännu en järv

Lyckan håller dessutom i sig för Robert. På natten kommer det nysnö vilket gör att han kan släppa hundarna på ännu ett järvspår nästa dag. Den jakten avslutas betydligt snabbare efter 2,5 km spårning. Även den järven kan skjutas i träd för Roberts hundar.

Järvskinnet

En av nyheterna med skyddsjakten var att jägaren fick behålla skinnet. Robert flådde själv järvarna och skrapade skinnen. Det går att flå järven lite olika beroende på vad man tänkt göra med skinnet. Robert flådde sin första järv som en björn, medan den andra järven tubflåddes. Ett av järvskinnets fördelar, förutom att det är ett vackert skinn, är att det inte fryser så det passar ypperligt som exempelvis pälsbräm på en anorak.

Skyddsjakten stoppades

Beslutet om skyddsjakten på järv i Jämtland upphävdes av Naturvårdsverket i slutet av november. Detta på grund av en överklagan från Naturskyddsföreningen i Jämtland-Härjedalen. I sin motivering till upphävningen skriver Naturvårdsverket att länsstyrelsen i sitt beslut inte visat att de obligatoriska kriterierna för skyddsjakt är uppfyllda.

Text och Foto: Tomas Nybrand