Det man inte vet…

För några år sedan var det förbjudet, men numera släpps sällan en älghund på jaktprov utan pejlhalsband.Det hände på den tiden då man inte hade pejl på hundarna. Under ett jaktprov för älghundar en senhöstdag rådde det stark vind och hundföraren hörde hunden stadigt skälla och bad domaren starta klockan. Domaren blev, som de flesta domare, ganska trött på hundföraren, som hela tiden hörde saker han själv inte hörde och som talade om för honom hur han skulle döma. När hunden lugnt kom tillbaka från sök och la sig för att vila sa han ingenting till hundföraren som stod med handen bakom örat och ryggen mot hunden.
Det gick en kvart och hundföraren hörde hunden skälla vid ett par tillfällen och blev nästan förnärmad när domaren frågade honom om han var säker på att det var hans hund som skällde.
– Tror inte domaren att jag klarar av att känna igen min egen hund?
När domaren pekade på den trötta gråhunden som låg hoprullad i riset och berättade att där hade den legat i en kvart, blev stämningen i provgruppen en smula ansträngd.
I dag hade detta knappast inträffat. Inte för att älghundarna har bättre kondition och större jaktlust, utan för att de flesta hundar är utrustade med pejl. Med en vanlig pejl skulle man snabbt ha fått in mycket starka signaler, med en GPS-pejl skulle man ha sett att hunden och föraren befann sig på samma position och hade man ringt upp hunden skulle man kunna höra sig själv prata med domaren.
Snart kommer pejlen med kamera så att föraren kan se det som hunden ser, till exempel vad för slags älg hunden skäller på och med inkallningsfunktion som gör att hunden styrs snabbaste vägen tillbaka till föraren med hjälp av positiva och negativa elektroniska impulser.
Det är marknadskrafterna som styr och ska man få prylintresserade jägare, vilket många är, att köpa något nytt måste det ha funktioner som saknas på äldre modeller.
När hundpejlarna kom ansåg många att de skulle förstöra hundarna, särskilt unghundarna, under injagning och i synnerhet när det gällde för dem att återfinna föraren. Men det är som med andra tekniska hjälpmedel inte hjälpmedlet utan användandet av det som avgör detta. Det är liten skillnad om hunden plockas upp av en passkytt, en bilförare på skogsbilsvägen eller hundföraren med hjälp av pejlen. Många var också skeptiska till användandet av pejl vid jaktprov. Så småningom insåg de flesta emellertid att det är det som domaren kan konstatera att hunden gör som ska bedömas, inte vad hundföraren tror att hunden gör, eller vad hunden gör bortom domarens räckvidd.
I dag är det otänkbart för många, särskilt för dem som jagar inom vargområden, att släppa en hund utan pejl.
Men var går gränsen för hur mycket elektroniska hjälpmedel man ska använda vid jakt? Det finns i dag restriktioner, speciellt vad gäller utrustning för att se och skjuta i mörker, och i dessa dagar har Direktoratet for Naturforvaltning i Norge på remissrunda frågan om man ska förbjuda de elektroniska hjälpmedel som avger signal när fågelhundar fattat stånd.
Sista ordet är knappast sagt i den här frågan, men en sak är i varje fall säker. Elektroniken gör oss inte till bättre jägare. Kanske kan vi fälla mer vilt på kortare tid, men skickligheten som jägare blir snarare sämre.
Utan pejl på älghunden måste man använda sina kunskaper om terrängen och älgen för att återfinna ett stånd som blåsten tagit. Förr spårade man efter med en hund i koppel. För att åter få kontakt med drevet måste man gissa vart haren eller rådjuret dragit i väg eller var det buktade utom hörhåll. Den erfarenheten får man genom att ofta vistas ute i markerna med hunden.
För att lyckas skjuta räven som stövaren drivit i ett par timmar – utom hörhåll – måste man stå stilla i ett bra pass.
Ska man hitta en stående fågelhund, utan signalgivare, i videsnåren på fjället eller i skogen måste man känna hundens sätt att söka och följa efter, eller haft förmågan att tillvarata hundens benägenhet att rapportera.
En annan viktig sak som kan gå förlorad om man inte begränsar elektroniken är alla antaganden och spekulationer. De flesta har väl hört en del av detta, inte minst över jaktradion:
Hundföraren: Har någon hört Nalle?
Passkytt A: Jag hörde en hund norrut, men nu är det tyst.
Passkytt B: Det var grannlagets gråhund.
Passkytt C: Jag tyckte det lät som en jämthund.
Passkytt A och B (samtidigt): Det var på andra sidan gränsen. Det var en gråhund.
Passkytt D: Det for en hund över Långmyren för en stund sedan.
Hundföraren: Hade den rött halsband?
Passkytt D: Det såg jag inte, men jag tror det var en jämthane.
Hundföraren: Hur fan kan hunden ha hamnat där?
daghar.jpgPasskytt C: Säkert en skenälg som drog norrut.
Passkytt D: Jag såg ingen älg.
Passkytt C: Den var nog inne i skogen och så hade hunden släppt… och så vidare.
Hundföraren: Men här kommer ju Nalle, duktig hund, han verkar trött, undrar var han har varit?
Passkytt A, B, C, samtidigt: Säkert… (resten försvinner i sorlet).
Det man inte vet har man som bekant inte ont av, men lika viktigt är att det är något man kan prata om!

Dagh Bakka
Jaktjournalen Mars 2004
dagh.bakka@jaktjournalen.se

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser