Den ärliga jakten

Låga moln och vind ger skygga ripor, men… Foto: Dagh Bakka

Låga moln och vind ger skygga ripor, men… Foto: Dagh Bakka

Det enda som hördes var suset av stighudarna un­der skidorna. Vinden var hård och drog från sydost. Det var inte bra. Sydostlig vind gav dåligt väder och skygga fjällripor. Då flög de ofta på minst 150 meter när de såg en och deras syn är det inget fel på.
Fjällripan är en liten fågel och med en klass 3-studsare, med håll på över 100 meter i kraftig vind blir träffprocenten där­efter.
Fjällripan är dessutom vädersjuk. Lika skygg som den är i blåst och dålig sikt, lika trygg är den i soligt och vindstilla väder. Då kan man utan problem ta sig in på 50 meters håll och då duger till och med en klass 4 som salongsgeväret i 22 LR.

Inga onödiga prylar
Under senare delen av februari och början av mars när jakten är mest aktuell så uppträder fjällriporna ofta i stora flockar och förflyttar sig över fjällvärlden på jakt efter bra bete. Det handlar därför för jägaren om att vara på rätt plats i rätt tid och ha tur med vädret. Resten är upp till en själv, ens vilja och uthållighet.
Fjällripejakten är välsignat fri från elektronik och all världens prylar. Hade det funnits en egen tidning för fjällripejägarna så hade nog annonserna varit svårsålda. På fjällripejakten behöver man bara ett par bra fjällskidor med stålkanter och stabila skid­pjäxor i läder. Det finns de som jagar med Tegsnäs träskidor och Nokian gummistövlar men då bör man inte gå i branter där riporna ofta sitter om livet är en kärt.
Sen behöver man en välskjutande studsare i klass 3, som till exempel 22 Hornet. Då kan man skjuta 45-50 grains helmantlande kulor utan att förstöra fågeln. En bra handkikare är också standardutrustning samt kläder som tål fjällets olika väder. Du behöver inte var klädd i vitt kamouflage, fjällripan ser dig oavsett. Karta och kompass är också viktigt att ha med samt en bra ryggsäck med lite extra kläder, mat och dryck.

…en 46 grains RWS helmantelkula från en 22 Hornet har gjort sitt jobb. Foto: Dagh Bakka

…en 46 grains RWS helmantelkula från en 22 Hornet har gjort sitt jobb. Foto: Dagh Bakka

 

Ensam mot vädrets makter
Jakt på kalfjället är i likhet med jakt på havet väldigt väderberoende. Är vädret för dåligt försvårar det inte bara jakten, man har inget där ute att göra över huvud taget.
Plötsliga väderomslag kan göra att det som verkade okej i skjorta och solglasögon blir ett inferno av snö och vind som man bör komma undan för att klara livhanken. Om man inte haft respekt för fjället förut så får man det i alla fall när man varit utsatt för oväder.
En av de största utmaningarna med fjäll­jakt är att man kanske åkt långt och inte kan välja sina jaktdagar. Har man 100 mil enkel väg och en vecka att jaga på så är det påfrestande att sitta i stugan tre dagar i rad. En del klarar inte detta utan måste ut och prova. Men det blir som regel ingen vidare jakt. Några blir så frustrerade att de i fortsättningen hellre prioriterar annan jakt i mindre väderutsatta områden.

Som ett gift
För den som har fått fjälljakten i blodet så vill man alltid ut och prova när vädret tillåter. I alla fall så länge benen bär, för det är dem man förlitar sig på när man söker nya dalgångar och fjällsidor. Det gäller att läsa terrängen med ripans vinterbete i åtanke, och även om det ser bra ut är det inte alls säkert att det är ripor där. Då är det bara att fortsätta.
Man blir liten och ödmjuk på fjället. Inte bara för att det är stora områden och storslagen natur utan också för att tiden har stått stilla. Det har inte gjorts några ingrepp som människan kan ha nytta av och alla blir därför behandlade lika. Ripor flyr eller trycker lika bra för alla och ett snöskred kan drabba en vd lika gärna som en student.
På fjällripejakten är det vad som finns mellan öronen som avgör, inte tjockleken på plånboken.

Triumf efter slit
Med den sydostliga vinden i ryggen rundas en fjällkant och plötsligt sitter de där. Två ripor under en liten björk. Runda som bollar och vitare än snön. Utan att stanna går jag rakt på medan studsaren tas ner och bröst-
­­rem och höftbälte på ryggsäcken lossas. När avståndet är cirka 70 meter åker ryggsäcken av. Med den som stöd lägger jag mig ner som en skidskytt och finner den ena ripan i kikarsiktet. Den har redan börjat sträcka hals så tiden är knapp. Så smäller skottet och ripan flaxar till och blir liggande medan den andra lättar, driver med vinden och för­svinner ner i dalen som en snöflinga.

AKTUELLT

Lurade jägare överklagar polisbeslut

Skåne (JJ) Christoffer Frank och de andra jägarna, som lurats på jakt de betalat för, överklagar nu polisens beslut att inte inleda förundersökning. – Härvan sväller – nu är vi 14 personer som betalat för jakt, berättar Christoffer Frank.

Nytt besked om Rackstadvargarna idag

Värmland (JJ) Varg nummer två fälldes på torsdagen i skyddsjakten i Rackstadreviret i Västra Ämtervik. – Vårt mål är att få bort alla vargarna i området. Jag väntar besked från länsstyrelsen i dag, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna.

Kritik mot järvinventering

Norrbotten (JJ) Sju samebyar i Norrbotten kritiserar länsstyrelsens inventering av järv. Spårförhållandena har varit dåliga och spårarna har missat järvar, menar företrädare för samebyarna.

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Annonser