Den väldigt sega älgfilén

Grillsäsongen har väckt liv i ett traumatiskt minne. Med skammens rodnad över kinderna tänker jag på middagen där jag försökte servera totalt oätlig älgfilé.

Det är viktigt att veta vad det är för kött som läggs på grillen. Annars kan middagen sluta med katastrof. Foto: Istock, fotomontage

Det här tilldrog sig på den tiden när jag hade förmån att jaga älg i de stora jämtländska skogarna. Väldiga älgar föll och de ordinarie köttlotterna för varje deltagare var lika väldiga.

Att jägarna söderifrån, de som åkte över 100 mil för att få jaga storoxar, inte var intresserade av kött, gjorde att exempelvis min köttlott blev ännu väldigare.

Lättjan slog till

Det var också ett alldeles väldigt jobb att finstycka köttet och försöka förstå vad det egentligen rörde sig om för köttbitar. En del styckade jag redan i Jämtland, annat fick vänta till hemkomsten.

Övermodig, säkert med ett löjligt självsäkert leende över läpparna, sorterade jag köttet i plastpåsar och vräkte in i frysen. I takt med att timmarna gick slog lättjan till. Nog syns det var det är för köttbit, och nej då, inte behöver man skriva på påsen vad den innehåller, resonerade jag.

Taktiken funkade så länge det gick åt kokkött i grytorna i mitt lilla hushåll. Jag kokade i stort sett allt och smaskade i mig med stor aptit.

Vräkte på hela kroppstyngden

Men sedan kom den där dagen då två goda och viktiga vänner skulle bjudas på älgmiddag. En icke obetydlig förväntan hade byggts upp eftersom det nog snackats om den där älgmiddagen i åtminstone ett par år.

Jag stod på huvud i frysboxen och grävde bland köttpåsarna. Det gick förvånansvärt enkelt, den stora och fina älgfilén påträffades nästan omgående.

Mannen i hushållet där middagen skulle ätas eldade på grillen. Han vräkte på med sin specialblandning av kryddor och olika oljor som den till skyarna höjda köttbiten behandlades med.

Allt gick alldeles perfekt, ända fram tills att den landade på skärbrädan. Värdinnan skar och skar och skar med en stor köttkniv. Jag såg hur senorna på hennes hals spändes när hon till slut lade hela kroppstyngden över den jämtländska älgtjuren. Hon tog i så att skärbrädan flyttade sig och fick bordsduken att bilda stora fluffiga veck. Lönlöst, köttet vägrade låta sig delas.

– Det ordnar sig, vi tar en annan kniv, sa värden och försökte hålla stämningen uppe.

Den sakkunniges slutsats

Snart hade vi allihop karvat i det motsträviga köttet. Men det gick bara inte att skära det i bitar. Det krumbuktade sig och rullade liksom undan, alldeles oavsett hur vi försökte.

För att rädda situationen tvingades jag cykla jag ned till affären i byn och köpa oxfilé istället.

Den märkliga köttbiten tog jag med mig till en köttmästare som jag känner och han grubblade en kort stund innan han sköt upp glasögonen i pannan och meddelade sin slutsats.

– Det här är en muskel från ett framben. Det är nog det segaste kött du kan hitta på en älg.

Mikael Moilanen
mikael.moilanen@jaktjournalen.se
070 – 744 18 21
0 kommentarer

AKTUELLT

Ny matematik kan ändra vargstammens storlek

Kungsbacka (JJ) Ett nytt beräkningssätt av vargstammens storlek planerar att införas 2019. Det förslag som ligger på bordet idag skulle i ett slag kunna minska vargstammen radikalt. – Därför är det väldigt viktigt att jägarna deltar i den spillningsinventering som inleds den första oktober, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen.

Webbradio: Ingen vargjakt i norra Värmland?

Värmland (JJ) Länsstyrelsens ståndpunkt om vargpopulationen i norra Värmland har retat upp jägarnas representant i viltförvaltningsdelegationen, Lennart Johannesson. – Att kalla norra Värmland för spridningszon för varg till Dalarna är bedrövligt, säger Lennart Johannesson i Jaktjournalens webbradio.

Annonser