Då vargen kom

Att finna sin hund dödad och uppäten av varg, är en mardröm som fler och fler hundägara i Norden tvingas uppleva.
Det var en bit in i december. Snödjupet var bara 15–20 cm på marken i Trysil på gränsen mot Sverige och det hind­ra­de varken älg eller hund. Det visade jämt­hunds­tiken med någ­ra rejäla sökturer upp mot den myrdominerade fjällskogen.

Ett spår, som vid första ögonkastet liknade ett hundspår, hade en eller två dagar tidigare gått mot den översta delen av mar­ken. Då var det ingen av oss som hade jagat älg, men marken nyttjades flitigt av fågeljägare, och en del harjägare med stövare fanns det också. Men någon nyckfull fågelhund eller harsökande stövare var det inte, spåret gick för målmedvetet. Det var för stort för att vara räv och varken lo eller järv var aktuellt, men det var  ett hunddjur. Det såg ut som värsta tänkbara även om steglängden var något kort.

Några hundra meters spårning gav svaret. Tiken hade gått först och hannen hade följt i hennes spår. Vid en myr hade de delat på sig. Tiken hade legat i överkanten av myren i småbjörkskogen medan hannen lagt sig ute på myren, femtio meter därifrån. De hade sedan gått vidare västerut. Vid en myr hade hannen pissat långt upp på en tall. Revirmar­kering kallas det och som löshundsjägare är det som att få en kniv mot strupen. Man känner fasan i hela kroppen.

Via sms fick de andra två hundförarna besked om att älgmarken nu också innehöll ett revirmarkerande vargpar. Svaren från dem lämpar sig definitivt inte i tryck.

Gps-pejlen visade att jämttiken gick i sam­­ma riktning som vargspåren så spårningen fortsatte. Vargarna hade samma in­tresse som vi: de spårade älg men något jaktförsök hade de inte gjort.
Att spåra på snö, speciellt rovdjur, är som att läsa en spännande bok man inte vet slutet på. Men här var det mer en känsla av fasa. Det är helt okej att läsa om det eller se en sådan film men ingen vill ha monstret inne i sitt eget hus.

Efter en timme visade pejlen att tiken skäll­de ståndskall en kilometer bort. På vägen dit korsades vargspåret ett par gånger och även om det var ett par dagar gammalt skapade det en olustig stämning.
Hunden stod med en stor älgko och den skulle vi inte skjuta. Det var flera år sedan in­kallning fungerade på tiken. Det blev i stäl­­let till att stöta hårt med hopp om att älgen skulle skena, men efter någon kilometer stod det igen och detta upprepades ett par gånger.

Snabbt var den korta decemberdagen över och mörkret kom. Hunden hade inte jagat på en vecka så hon skulle i värsta fall stå och skälla hela natten. Det hade normalt inte varit något problem. Man kunde bara ha låtit henne vara och tagit sig till kojan. Få av sig svettiga kläder och äta middag. Pejlen ville ju visa när hunden gav sig och då var det bara att hämta henne. Det var innan vargen kom! Nu blev studsaren placerad i bilen och pannlam­pan tänd. Så gällde det att ta sig in nära ståndet, ropa på hunden och använda visselpipan. Inte för att hunden skulle komma men för att skrämma älgen, och ännu viktigare: skrämma vargen.
Så gick decemberkvällen. De andra hade fått tag på sina hundar och satt i kojan och åt medan man själv pustade runt i snön och förbannade sig själv för obefintlig dressyr, hunden som inte ville ge sig och älgen som inte drog i väg. Men framförallt vargarna som kunde dra ändå längre.

Under hösten 2013 var det många incidenter mellan jakthundar och varg i Sverige och Norge. Bilder av mer eller mindre uppätna hundar visades i medierna och många reagerade starkt. Men de flesta tror inte att det kommer att drabba dem. Det är svårt att få okunniga människor, speciellt beslutsfattare, att förstå problem med vargen innan de själva haft närkontakt med den.

/Dagh Bakka

AKTUELLT

Stängda viltövergångar stoppar älgar i Långed

Nordmaling (JJ) Älgarna som kommer vandrande till Långed kan inte fortsätta över E4:an och ned till kusten. Trafikverket har stängt tre viltövergångar för att hindra renar att komma ut på vägen. – Älgarna blir fångade och jagade, säger jägaren Henning Hallström.

Prisvärda nykomlingar från F.A.I.R.

Italienska F.A.I.R. fortsätter att erbjuda nyheter på hagelmarknaden. F.A.I.R. Game och F.A.I.R. Light. Light kan ses som en mindre kopia av Game. Både kolv och pipset har kortats. Viktskillnaden är två hekto. Inte mycket kan tyckas men efter en dag i skogen eller på fjället blir det skillnad. Båda bössorna är gedigna och välarbetade. Dessutom prisvärda.

Malmbäckaren Foxii – En av hamiltonrasens främsta rävhundar!

Att vara 20 år och ha en egen stövare tillhör ovanligheterna. Att hunden också är champion är ändå mer sällsynt. För Jesper Karlsson, Kville och hans hamiltontik SE J (RÄV)CH Malmbäckaren Foxii är det inga konstigheter. Stövarjakten har legat varmt om hjärtat sedan barnsben och sedan han köpte Foxii har jakten gått som på räls.

Utredning hotar jakthundsträning

Nyligen presenterade regeringen ett förslag till ny djurskyddslag, ett förslag som berör jakthundsträning och jakt på flera punkter. Men i dagsläget är det oklart hur djurskyddslagen ändras, först ska en remiss behandlas av lagrådet.

Lider svenska jägaren av restviktsneuros eller…?

Vi har nog alla suttit i den där jaktstugan eller vad det nu är, när kalibrar och kulor kommit på tal. Ni vet, helt plötsligt är alla experter och vet exakt vad som biter bäst på älgar, vildsvin och björnar. I bland kanske med en rätt ringa erfarenhet?

Annonser