Bulvanjakt på gäss tände jaktgnistan

Gässen fäller längre och längre ner.Kanadagässens kackel hörs innan plogen av fåglar blir synlig på himlen. Under någon minut stiger spänningen. Ska de gå in för bulvanerna? Jo, visst gör de och när fåglarna fäller allt lägre gör sig jägarna beredda. Ungefär samtidigt smäller det från två gömslen och sex gäss seglar ner på stubbåkern och landar med en duns. Text och foto: Mari Nälsén

Luften är full av gäss, några har nästan hunnit ta mark.Tidig morgon i slutet av augus­ti. Klockan är inte mer än halv fem när Viltvårdsgym­nasiets minibuss svänger in på den leriga traktorvägen och stannar. Det är becksvart ute men de sju ungdomar som väller ut är väl förberedda med pann- och fick­lampor. Släpkärran är fylld till brädden av kamouflagenät, bulvaner och på en dragsläde lastar viltvårdseleverna och deras lärare Gustav Carlander allt som de behöver. Det blir en hel del att bära också men inte mer än vad åtta personer får med sig.– Puh, jag trodde faktiskt att vi skulle få gå fler gånger, säger Gustav när all utrustning är på plats intill en holme cirka 500 meter ut på den leriga stubbåkern.

En halvmåne brukar fungera bäst.Många nybörjare
Eleverna går i årskurs två på Viltvårdsprogrammet vid Forshaga­akademin i Värmland. Flera av dem har aldrig fällt gås förut och för en del är det deras första fågeljakt. Nu har de en knapp timme på sig att bygga gömslen, placera ut bulvaner och komma i ordning innan gässen kan komma in.
– Bulvanerna ska stå i en halvmåne med en öppning mitt i där vi vill att gässen ska landa, instruerar Gustav och måttar avstånd med händerna medan eleverna gnor och jobbar. Förutom gäss placerar man också ut några duvbulvaner och ett par kråksilhuetter.
Den grå gryningen blir allt ljusare och det är bråttom att få gömslena klara. Längst ut på spet­sen av holmen bygger Martin Rogne och Erik Nilsson sitt gömsle, under en björk på en stenhög. Erik beklagar sig lite över den obekväma sittkomforten men hittar snart en ställning som fungerar.
De har förberett sig noga för den här dagen och har till och med tejpat bösspiporna med kamouflagetejp. Martin som tidigare under året vann Junior-SM i Skeet har en kamera monterad ovanpå kepsen. Tanken är att se om det kanske går att göra en jaktfilm med många skottsekvenser.
– Vi sätter den på den bästa skytten, säger Fredrik Persson, kamerans ägare som nogsamt hjälper Martin att sätta fast den.
– Skjut många gäss nu Rogne, fyller han i och tar plats i sitt eget gömsle.

Två faller i marken samtidigt och sedan ytterligare två.Första plogen
Morgonen är lite kylig och grå. Vinden blåser måttligt men regnet hänger i luften. Det är sådana där förutsättningar som sägs passa ypperligt för den här typen av jakt.
När de första gässen hörs i fjär­ran har också tre hundförare med apportörer tagit plats under en stor björk och alla väntar, redo för de stora sjöfåglarna.
Den första gåsplogen drar förbi på långt håll under livligt kackel och vill inte lockas in ens med lock­pipa och det uppstår lite väntan innan en liten flock kanadagäss be­stämmer sig för att slå sig ner bland bulvanerna. De unga jägarna hukar sig i sina gömslen. Fåglarna kommer längs kanten på holmen och rundar udden i motvind. Under några sekunder står de nästan stilla i luften.
– Nu, ropar Erik och precis sam­tidigt reser sig han och Martin och skjuter.

Inte alltid så lätt att apportera en gås.Första gåsen
Dunet virvlar bland hagelsvärmar och förladdningar och tre gäss slår ihop vingarna och dunsar i marken. En fjärde seglar på sträckta vingar över stubbåkern och landar på andra sidan fältet i högt gräs.
– Mina första gäss. Erik strålar under ansiktsmasken med 17-åringens hela entusiasm.
Gustav ber killarna följa den fjärde fågeln med blicken. Det är viktigt att inte tappa bort den.
Labradorerna sänds efter fåglarna. Två av tre är unga hundar som aldrig tidigare hämtat en gås. Sandra Jonsson, matte till den tvååriga hannen Hardy, har heller aldrig tidigare varit på jakt. Hon är överlycklig när hennes hund elegant levererar en gås till hennes hand.

Bengt Gustafsson och hans tik Rim­ma, ett rutinerat eftersöksekipage.Snabb omplacering
Det dröjer inte länge förrän ytterligare två gäss är på väg in mot bulvanerna och de ser ut att vara mycket intresserade av sina betan­de fränder. Men nu har vinden vänt och trots att de gärna vill in i bulvanbilden fortsätter de ut till vänster och landar på stubben utom skotthåll. Där spankulerar de omkring med missnöjt sträckta halsar.
– Bulvanerna står fel, ropar Gus­­tav och springer ut för att flytta på dem.
Gässen lyfter men cirkulerar över jägarna fram och tillbaka när plastfåglarna flyttas om för att pas­sa vindriktningen och landnings­platsen. Till slut har fåglarna över­tygat sig om att det kanske inte är den säkraste platsen att landa på och flyger vidare.
När nästa plog med gäss kommer in visar sig strategin med flyttad bulvanbild fungera ypperligt. De är få men när de flyger vidare är de än färre. Eriks bössa visar sig vara mer än säker på att träffa sitt mål. I fjärran hör vi fler som är på gång och Gustav skyndar sig ut för att hämta den nerskjutna gåsen som han avlivar med ett snabbt knyck i nacken.  

Martin Rogne har hjälmkamera på kepsen och satsar på en egen jaktfilm.Kompletterar med lock
Flera av skyttarna är beväpnade med gåspipor och på Gustavs signal börjar de locka. Luften fylls med gåsskrän som blandas med de verkliga ett hundratal meter bort.
Det är den största flocken hittills och de styr rakt mot skyttarna, uppmuntrade av skränet. Nästan som i slowmotion kommer de närmare och närmare. De svänger in i vindriktningen och det susar om vingarna när de sänker sig, sakta, sakta, fäller ner benen och går in för landning. Det klickar till när Martin och Erik samtidigt osäkrar sina bössor och reser sig upp. Luften är full av gäss, några har nästan hunnit ta mark. Två faller i marken samtidigt och sedan ytterligare två. Längst ut på högerkanten har också Edwin Rogne fått ner sin första gås och på andra sidan holmen får Ardian Eriksson också fälla en när flocken tar till vingarna och flyr
Det är tyst i några sekunder. Alla verkar tagna av stunden. Men som på en given signal börjar det pratas i gömslena.
– Tänk vilken skillnad det kan göra att bara flytta lite på bulvanerna, säger någon.
– Det är precis så här som man vill att de ska komma. Rakt in mot skyttarna. Man kan ganska enkelt styra in dem som man vill bara de känner sig trygga och vill gå ner, säger Gustav.
– Tänk att de kom in så fint på oss. Och tänk så nära det blev. Nu har jag verkligen fått blodad tand för det här med gåsjakt, säger Erik.

Nöjda jägare: Ardian Eriksson, Edvin Rogne, Martin Rogne, Erik Nilsson, Fredrik Persson, Benjamin Gustafsson, Jonathan Andersson, Bengt Gustafsson med Rimma, Johanna Nyberg med Sippa och Sandra Jonsson med Hardy.Apportörerna får jobba
Apportörerna jobbar växelvis och unghundarna har börjat lära sig hur man bär en gås. Så stora fåglar kan ibland vara lite problematiskt för en orutinerad hund. I bakgrun­den sitter Bengt Gustafsson med sin gula tik. Hon är gammal i gamet. Tiken har jobbat på många jakter och löser de allra flesta situationer om någon annan skulle misslyckas. Det blir också hennes lott att hämta hem den gås som tidigare på morgonen seglade i väg till vallen ett hundratal meter bort när gåssträcket tonar ut och så små­­ningom upphör.
Erik som noga memorerat nedslagsplatsen visar rätt riktning och tiken har inte några som helst problem att hitta den nerlagda gåsen i den höga vegetationen bestående av gräs och vissnande örter.

Skynda, skynda!Lyckad morgon
När morgonen övergår i förmiddag drar gässen vidare och det är inget annat än kråkor och flockar med småfåglar på stubben. Nu åter­står bara att bryta för dagen. Det är dags ta hand om bagen på elva fåglar samt stuva ner allt som ska med tillbaka.
För viltvårdseleverna väntar skol­dagen. En skoldag där de ska lära sig tillvarata gås, lära sig se skillnaden på gammal och på ung samt hur man flår eller plockar dem.
Och filmen då, blev det något av den? Jodå, bilder på såväl gäss som skjuts ner och hundar som apporterar. Men avståndet var kan­ske lite väl långt.

AKTUELLT

Hamilton överst på tronen

Knistad (JJ) Det blev Jesper Karlsson med sin duktiga hamiltontik Malmbäckaren Foxii som tog hem årets Stövar-SM för rävhundar med en mycket stark elitetta.

Nu drar Stövar-SM för rävhundar igång

Skövde (JJ) Hela helgen vankas stövarfest utanför Skövde. Det är nämligen dags för Stövar-SM för rävhundar 2018. Har du inte chans att bevittna mästerskapet på plats gör vi allt för att du ska få med dig tävlingen ändå.

Annonser