Bockjakt med bulvan

Espen placerade sig alldeles bakom bulvanen och lockade.Många bockjägare har lyckats bra med att locka in råbockar med hjälp av lockpipor. Vi ville gå ett steg längre och tillverkade en bulvan.

Det sägs att den egentliga avsikten med all kultur är att män skall föra sina gener vidare. Antagligen är det inte bara kultur detta gäller och ser man hur det är bland djuren är det inte mycket bättre.
Råbocken börjar redan på våren att markera revir och när brunsten är på topp tolereras inga andra könsmogna bockar inom området. Inte för att bocken generellt har någonting emot andra bockar, men det är han som skall para geten och föra sina gener vidare. Inte en eller annan påträngande rival. Denna skall jagas bort och lämnar den inte området frivilligt, blir det kamp. Genom sig själv känner man andra, tänkte vi, och tillverkade en bockbulvan.

Gör det självDet var inte lätt att tillverka bulvanen...

Av alla ”gör det själv” grejor som presenterats i Jaktjournalen genom åren, måste detta vara en av de enklaste. En förstorad bild av en råbock som används som måltavla klipptes ut. Konturerna ritades in på en masonitskiva. När denna var tillskuren, fästes figuren och ett handtag anbringades för att bära bulvanen i och för att fästa den i vid blåst.
Morgonen den 10 augusti var vi på plats. Jo, det är sant, bockjakten börjar redan den 10 augusti i Norge. Markägaren, Petter Hægstad hade välvilligt gett oss tillstånd att fälla några bockar på sin egendom, som ligger väster om sjön Eikern i Øvre Eiker kommun, 50 kilometer sydväst om Oslo. Espen Lysaker, som jagar älg och rådjur, tillsammans med Petter på denna egendom, skulle prova bulvanen under praktisk jakt, medan undertecknad var utrustad med kamera.

Färska fejningar... en rådjursfigur klipptes ut och fästes på en masoniteskiva.

Som debutplats hade Espen valt ett litet, igenvuxet gärde omgivet av skog. Trots autentiska locktoner från hans Buttolo, kom det ingen bock på ett par timmar. Vi flyttade längre in i skogen och det första området, som bestod av gammal granskog, var fullt av färska fejningar och uppsparkad mark. Här var det för mörkt för att fotografera, så vi drog oss ut till kanten av en något öppnare tall- och granskog. Espen ställde bockbulvanen mot en gran femtio meter vid sidan om oss och började locka. Efter en kvart kom en liten bock försiktigt smygande och blev stående under en gran tjugo meter ifrån oss. Om han var på väg mot bulvanen eller inte, blev så småningom endast av teoretiskt intresse, för Espen höjde sakta sin gamla Husqvarna och skickade iväg en 6,5 mm kula mot bogen på bocken. Bocken snodde runt, gick ner med framkroppen, men klarade tre långa språng innan den åter föll över ända och blev liggande. Skottet hade träffat något lågt i bogen, slagit av ena frambenet och igenom framkanten av bröstkorgen.

Solen värmde

Espen släpade upp bocken till bulvanen och skulle ta ur den när vi fick höra brunstläten från en bock femtio meter framför oss. Med gevär och kamera klara satt vi stilla, men ingenting hände under tjugo minuter, trots att Espen också försökte locka.
Vi försökte igen på en ny plats, i kanten av ett delvis igenvuxet hygge. Espen placerade sig alldeles bakom bulvanen och jag bakom honom i min tur. Härifrån flöt det var tionde minut ut lockande ljud från Buttolon, men ingen brydde sig om det, med undantag av några småfåglar som försökte att imitera oss. Frampå förmiddagen blev solen varm i nacken, så vi gav upp och begav oss till stugan.

För mörkt

På kvällen gjorde Espen och jag nya försök, men fick inte kontakt med någon bock. När det inte längre var fotoljus gick jag till ett annat hygge som ledde ner i en bäckravin och lockade. I skymningen dök det upp en liten spetsbock på lockandet, men det blev ingen chans till skott i det tilltagande mörkret.
Dagen därpå fortsatte med varmt och vackert väder. Nya försök genomfördes med bulvan och Buttolo men ingen bock lät sig luras.

Glad gråhund

Morgonen därpå befann jag mig på samma plats som vi hade provat premiärmorgonen och satte upp bulvanen i kanten av gärdet. En bock svarade på locken, men så satte den plötsligt igång att skälla som rådjur gör när de blir störda och inte är säkra på vad det är. Vindriktningen kontrollerades på nytt, den låg stadigt i riktning från där bocken hade hörts och mot bulvanen och snåret bakom vilket jag stod. Så med ens hördes en häftig flåsning och genom det höga gräset kom det en varm men glad gråhund. Obekymrad om koppeltvång och bockjakt, njöt den uppenbarligen av sin frihet.

Hörde bocken

Nästa försök med bulvanen gjordes tillsammans med Hans Disserud, som hade tillgång till en mindre jaktmark i Feiring väster om sjön Mjøsa. Där hade Hans sett en fin sextaggare kvällen innan.
Morgonen därpå var vi där medan det fortfarande var ganska mörkt. En råget med ett kid var ute på gräsvallen när vi kom, men de drog sig så småningom in i skogen. Vi satte upp bulvanen i norra ändan av vallen och gömde oss i ett snår. För att rädda resterna av mina hörselceller hade jag utrustat mig med elektroniska hörselskydd, där jag satt bakom Hans, som skulle ta sig an eventuellt skjutande. Jag började locka och efter en kvart hörde jag en bocks brunstläten dryga femtio meter upp i skogen. Jag lockade på nytt och fem minuter senare hörde jag, vad som måste vara bocken, som gick runt oss utom synhåll i de täta snåren. Det var torrt på marken så varje steg hördes tydligt. När den hunnit så långt runt oss att den fick vind av oss, försvann den lugnt norrut.

Högbrunsten var över

Vi satt kvar ännu en timma. Innan vi gav oss av frågade jag Hans, som också har nedsatt hörsel, om han hade hört något men det enda han hade hört var vågorna på Mjösa som slog mot stranden. Tack vare elektroniken som förbättrat mitt hörande fick vi klart för oss att bocken hade kommit på lock, men fått vind av oss.

Fungerar bulvanen?När Espen skulle ta ur bocken fick vi höra brunstläten 50 meter framför oss.

Efter flera försök utan resultat, fick vi en kväll äntligen respons på bulvanen. En råget kom gående och skvatt plötsligt till när den fick syn på bulvanen. Så följde en märklig reaktion. Geten hoppade högt upp i vädret, sprang några rundor och fnös irriterat. Så några nya hopp och springrundor. Det såg ut som hon helt enkelt inte gillade bulvanbocken. Efter tio minuter slutade hon, men då var det också beckmörkt.
Sedan var all brunstaktivitet över och bockjakten avslutad. Fungerade bulvanen? Lät bockarna sig lockas fram? Ja, säg det. Det vet vi inte, men en sak vet vi. När detta läses är bockjakten åter igång och då är vi ute på nytt. Med bulvan!

Text och foto: DAGH BAKKA
Jaktjournalen Augusti 2004

AKTUELLT

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Överviktiga jakthundar

Övervikten har ökat markant bland svenskarna de senaste åren. Och det verkar som om den trenden även gäller våra jakthundar.

Jägarna tvingas ta smällen

De senaste veckorna har det debatterats flitigt runt vildsvinsstammen och de skadeproblem som uppstått inom vissa områden. Man pratar om skador för mångmiljonbelopp som drabbar lantbruk, villaägare och trafik i första hand.

Annonser