Blåsningen

I hårt sammansvetsade jaktlag kan skämtlynnet ibland ta sig uttryck som gränsar till vad den enskilde individen kan svälja. För Per som fyllde sextio var jaktlagets medlemmar ute och tummade på den yttersta gränsen.

Per som hade födelsedag den 21 oktober undanbad sig all uppvaktning. I sitt stilla sinne förväntade han sig dock att jaktgubbarna inte skulle respektera denna önskan. Till sin förvåning tycktes jaktlaget trots allt finna sig i situationen. På födelsedagen dök ingen upp och någon dag senare då jaktlaget träffades nämndes inte högtidsdagen, allt var lugnt.

I lönndom

Trots lugnet planerade jaktkamraterna en överraskning, en arrangerad älgolycka den 31 oktober. Olyckan skulle ske på en väg som går genom den egna jaktmarken. Planeringen var mycket lustfylld för männen såsom den alltid är när man kan jäklas med någon på ett vänskapligt sätt. En husvagn ordnades så att alla skulle kunna sova över där. En äldre man som förut varit polis skulle med sin myndiga röst rapportera om händelsen. Denne erhöll alla nödvändiga upplysningar om Per, grannar och markförhållanden så att rapporten skulle bli riktigt trovärdig. Per´s fru informerades och var helt införstådd om vad som skulle ske. Samtliga jaktlagets medlemmar utom John Ewe ringde Per under veckan och berättade si så där i förbigående att de inte var anträffbara på fredagen.

Förberedelser

På fredagsmorgonen körde Lars, Jim, Jack och Anders upp till jaktstugan med husvagnen. Stugan dukades under jäkelskapets glädje upp till födelsedagsfest. Älgspår stämplades på vägen, med en personbil gjordes kraftiga bromsspår. En lastbil kördes så det såg ut som om bärgaren varit och hämtat olycksfordonet. Arrangörerna rullade sig under muntra skratt och tillrop i gräset intill vägkanten för att ge en bild av att älgen legat där. Lite medtaget glassplitter och blod fick sätta piff på arrangemanget. Den flyende och ”svårt skadade” älgens spår avslutades på en kulle invid en stor sten. Från denna placering kunde man se ”olycksplatsen”.

Larmet går

Klockan 18.00 går larmet. Den äldre anlitade mannen rapporterar mycket korrekt och myndigt till Per via telefon. Samtidigt hörs radiokommunikation i bakgrunden som det kan göras på en polisstation eller sambandcentral. Per får följande information. En polispatrull forslar den svårt chockade bilföraren till sjukhus, en bärgare är på väg. En närboende hade talat om för polisen att Per är jakträttsinnehavare och har en eftersökshund så han kunde börja spåra. En ny polispatrull skulle komma till platsen senare. Efter dessa upplysningar svär Per över att alla i jaktlaget är på fest eller är bortresta enligt de besked han fått tidigare i veckan. Men . . . John Ewe är ju hemma.

Utryckning

Bråkdelen av en sekund senare ringer telefonen hos John Ewe. Per´s upprörda röst säger – Du, släng på dig jaktkläderna och bössan, de har kört på en stor jäkla tjur i Öringe som vi måste spåra upp. Jag hämtar dig om två minuter. Per gav sig också tid att ringa Jacks fru (paret som uppgett att de skulle på fest) och säga – Jack får inte dricka i kväll, han måste komma med lastbilen och hämta älgen. Allt skedde under största brådska.
Ska du inte ha med dig långkalsongerna? ropar en småleende fru som i hemlighet är inblandad i arrangemanget.
– Nej, för tusan svarar Per, detta blir jättesvettigt men släng gärna ner en chokladkaka i ryggsäcken för jag är nog inte hemma förrän i morgonbitti.
Den lilla Golfen gick väldigt fort mot jaktmarken, så fort att den medåkande John Ewe under stor nervositet kostade på sig att kommentera hastigheten, och att den borde minskas, så det inte hände ytterliggare en olycka. Han fick ett urskuldande svar att älgen var svårt skadad och det var bråttom.

Spårning

De i jaktlaget som arrangerat händelseförloppet smög sig nu upp på kullen och gömde sig bakom den stora stenen. Golfen kom som ett rött streck och tvärnitade vid den snitsel som visade var älgen försvunnit. En svettig, upphetsad och förväntansfull Per for ur bilen och sade – Fy fan detta är en stor tjur, titta vilka spår.
Per hämtade Axel, en tax, med vilken han nyligen gått på spårkurs. Som hundförare tilltalar han jycken.
– Nu tar vi det lugnt och rättar oss efter alla konstens regler såsom vi lärt på kursen. Den medåkande John Ewe hade svårt att hålla masken, det vore bättre om hunden hade sagt de orden till sin uppskruvade husse.
Pannlamporna anbringades och John Ewe tog studsaren. Hunden följde lugnt spåret in i granplanteringen följd av sin milt sagt upphetsade förare.

Skratt

Efter ca 50 meter vinklade spåret upp i en granbacke. En förbryllad Per muttrar – Detta stämmer inte, en skadad älg borde fortsatt ut i mossen, men vi måste lita på hunden. Efter ytterligare 100 meters spårning i lugn takt kom ekipaget till spårets slut. Där låg en älgklöv, ett besynnerligt uttryck syntes i hundförarens ansikte, vad är detta? Tusen tankar virvlade genom huvudet och ett svart åskmoln kunde skymtas i ögonen. I samma ögonblick rusade kamraterna ur sitt gömsle och sjöng.
– Era jävlar. Per´s min vid stenen var för ett ögonblick sådan att smockan hängde i luften men förbyttes snabbt till ett hjärtligt skratt. Per´s son hade tidigare talat om att fadern kunde bli mycket arg då han blev lurad så det var inte utan ett visst mått av osäkerhet arrangörerna närmade sig födelsedagsbarnet.

Uppskattat

Efter detta blev det en försenad födelsedagsfest och övernattning i stugan. Under festligheten säger Per – Och du John Ewe som inte sade ett knyst på vägen hit!
– Nej, jag hade inte en chans för du pratade hela resan och planerade om var älgen låg, hur vi skulle transportera den ur kärret och så vidare.
– Men säger Per, ”Polisen” vem var det? Han pratade i kommunikationsradion med andra poliser?
– Ja då pratade han med mig via jaktradion sa John Ewe.
– Visste Lillemor (frun) om detta, undrade Per ?
– Ja.
– Det ska hon få höra när jag kommer hem !
– Det var mycket bra arrangerat, jag misstänkte inte ett dugg avslutar Per som fått ett högst minnesvärt födelsedagsfirande.
Dagen efter sköts ett smaldjur på det nya passet som numera heter ”Olyckan”.
Text: JAN SJÖLIN
JJ 9/99

AKTUELLT

Jägare i stor insats mot barnsexhandel

Stockholm (JJ) Jägarkåren är stor och när den går samman händer det grejer. I just nu pågående kampanj Musikhjälpen har jägarnas insamlingsbössa redan dragit in mer än 100 000 kronor.

Ser en ljusnande framtid för jaktfrågor i EU

Kungsbacka (JJ) Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent, Daniel Ligné, ser en ljusnande framtid för jaktfrågorna inom EU. Han tror att EU-politiker tagit lärdom av Storbritanniens utträde ur unionen. – Man inser nog att det inte går att plåga folk hur mycket som helst, säger Daniel Ligné i Jaktjournalens webbradio.

Unga jägare får testa ny jakt

Örebro/Storuman (JJ) Unga jägare i Storuman och Örebro ges möjlighet att testa olika sorters jakt. Det är Jägareförbundet som ordnar så att de får jaga på nya marker.

Annonser