Att kunna lita på

Jaktkulor och jaktkompisar har en sak gemensamt - man måste kunna lita på dem. Kan man inte det är de näst intill värdelösa. Något man kan skjuta till måls med och någon man kan dricka whisky och prata skit med.

A-kulan har gjort jobbet ännu en gångNär vi fick ett par timmar till övers under ripjakten erbjöd sig möjligheten till en liten smygjakt efter älg i den övre delen av marken. I en av de sista dungarna med björkskog, innan kalfjället, stod en älg och betade. I kikaren syntes den vita strimman under svansstumpen och avslöjade att det var en ko och som inte skulle skjutas. Men det kunde ju hända att den hade sällskap av en fredlös kalv eller en mindre tjur. På vägen mot kon slog en liten kvist mot byxbenet, som var av ett stelt och vindtätt material, och kons stora öron slog upp som en radar och pejlade in att något inte stämde där borta. Lockande som en brunstig tjur och gående i långsam älgskrittshastighet kom jag femtio meter inpå kon innan den stack i väg. Och helt riktigt, en liten tjur kom in från vänster och passerade en glänta på sin väg efter kon. Studsaren for upp till kinden för att avsluta den lyckade taktiken, men skottet gick av för tidigt och den hittills så framgångsrika jakten såg ut att sluta med ett fiasko. Tjuren ökade farten och försvann bakom björkdungen och kunde bara skymtas i kikarsiktet, men jag sköt igen i hopp om att kulan skulle nå fram. Tjuren gick över ända i skottet, men tog sig upp på benen igen efter ett par minuter. Under tiden hade jag rundat björkdungen och satte punkt för jakten med ett skott bakom bogen just innan tjuren skulle sticka i väg. Efter att ha tagit ur älgen kunde händelseförloppet kartläggas. Första skottet hade varit en ren bom, andra skottet hade passerat en mängd björkar innan kulan hade slagit in lågt i bogen, knäckt benet och slagit tjuren över ända. Tredje skottet hade gått igenom båda lungorna. Kula nummer två blev senare utplockad vid slakten och uppvisade en perfekt svampform med en restvikt på 98 procent. För att vara i kaliber .30-06 var det otroligt hur mycket vegetation den hade tålt. Och det var inte första gången den här kulan hade imponerat. Opåverkad av gräs och kvistar träffade den där den skulle så länge som skytten höll rätt i studsaren. De gånger man återfann kulan hade den expanderat upp till dubbla diametern med hög restvikt. En kula att lita på. Härom året skulle man testa en blyfri kula från Norma i samma kaliber. Resultatet blev ofta stor köttförstörelse och en del skadskjutningar som i flera fall förklarades med att kulan passerat grässtrån eller små kvistar som skytten inte hade sett. Opålitlig som så många andra typer av kulor man har upplevt genom åren. Även om A-kulan, som vi kan kalla den, kostar elva kronor styck, är det bara att inse att kvalitet kostar. Det är inte på det, som ska göra det viktigaste arbetet under jakten, som man ska snåla. En januarinatt, för så länge sedan att det inte fanns bärbara mobiltelefoner, åkte jag skidor i mörkret över en isbelagd sjö på väg mot en koja. En jaktkamrat skulle ha kommit dit dagen innan och vi skulle jaga toppfågel. Det hade gått nästan en vecka sedan vi senast talats vid på telefon och jag hade inte sett hans bil stå parkerad på stranden, men jag litade på att han skulle vara där. Efter 75 mil i bil och några kilometer på skidor skulle skillnaden mellan en varm och bebodd koja och en kall och obebodd vara högst märkbar. När den aktuella viken låg framför skidspetsarna ställdes kursen mot land och kommen en bit in i skogen skymtade ett gulaktigt sken. Det kom från kojans dörr där jaktkamraten stod och högg ved.
– Det är ganska tungt skidföre, men det finns i alla fall fågel, var hans hälsning.
Hur många gånger har man inte avtalat olika jaktturer med vad man trodde var, eller kunde ha blivit, en jaktkamrat, men som dragit sig ur i sista stund.
En jaktkamrat är inte bara en person man trivs att jaga ihop med. En jaktkamrat är en person som ställer upp när man frågar, på allt från gemensamma arbetsinsatser till svensexor, en som du alltid kan ringa till och som gärna delar med sig vid rabatterade köp av jaktprylar och av personliga kontakter.
daghar.jpgEn jaktkompis är en som gläder sig över dina framgångar i form av fällt vilt och bra jakthundar. En som du kan bestämma en jakt med ett år i förväg och som aldrig talar med kluven tunga. Och som förväntar sig detsamma från dig. En att lita på.
Det finns många kulor som kan användas vid jakt och många bekanta som jagar, men jaktkulor och jaktkamrater är sällsynta juveler som man bör vara rädd om. Även om det kostar.


Dagh Bakka

Jaktjournalen December 2005
dagh.bakka@jaktjournalen.se

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser